Därför får man enorma skogsbränder i USA

Allting skall som bekant vara så mycket större och mer dramatiskt i USA, inklusive skogsbränder (Bonnier/DN, Schibsted/SvD).

I Sverige drabbas vi av relativt få skogsbränder och dessa når i princip aldrig riktig wildfire-nivå och skadar sällan byggnader. Ändå är Sverige ett väldigt skogstätt land och det finns hus och byar överallt.

Enkelt förklarat så är den främsta orsaken till omfattande och farliga wildfires i USA att man bekämpar skogsbränder… Under 1900-talet har man minutiöst bekämpat varenda skogsbrand i många delstater, vilket gett upphov till en förändrad och onaturlig biotop.

Samma skog med ponderosatall i Bitterroot, Montana, 1909, 1948 och 1969. Källa: USDA Forest Service / Wikipedia Risken för wildfire i skogen från 1909 är obefintlig medan skogen 1969 är en katastrof som bara väntar på en gnista.

Det är naturligt med skogsbränder och träd som ponderosatallen ovan är generellt brandhärdiga, åtminstone när de nått en viss storlek. Med ojämna mellanrum ska det bli skogsbrand vilket bränner bort undervegetationen även i vilda skogar. Men eftersom man i takt med flygspaning och fossila bränslen snabbt kunnat bekämpa varenda skogsbrand i USA har undervegetationen fått växa till sig och brandkänsliga växter har etablerat sig. Återkommande skogsbränder har inte heller bränt bort grenarna längre ner på större träd, som därmed förvandlas till facklor vid skogsbrand istället för att ha kronor som inte nås av elden.

Vad man därmed åstakommit är att genom att bekämpa bränder slänga mer bränsle på brasan.

Läget är nu sådant att tidigare ofarliga skogsbränder i vilda skogar har blivit katastrofala då mängden brännbart bränsle är enormt.

Plantageskog drabbas förstås inte av detta, då det inte är Vacker Skog ™, och i Sverige har vi uteslutande plantageskogar. Och när våra naturskogar börjar brinna låter man dem göra det och ser bara till att elden inte sprider sig. Det är trots allt bra för den biologiska mångfalden med skogsbrand ibland, vissa arter lever bara där det varit skogsbrand i närtid.

Så i delstater i USA som speciellt Colorado får man onaturligt stora skogsbränder för att man under hundra år stoppat skogsbränder. Skogen saknar immunförsvar mot skogsbrand pga överanvändning av medicinering. Istället för att man bara får snuva vid skogsbrandsjukan så dör patienten pga brist på immunförsvar.

Dessutom vill man ju nära tätorter gärna ha Vacker Skog ™ och definitivt bekämpa varenda skogsbrand pga röken (och de stämningar man kan få i skallen av irriterade McMansion-ägare om man inte släcker även små bränder), vilket gör att risken för katastrofala skogsbränder i USA är som störst nära tätorter.

Ett bra exempel på vad som kan hända när människan av missriktad välvilja lägger sig i ett under tusentals år framvuxet och väl fungerande ekosystem. Tidigare har de vilda skogarna i USA varit sk klimaxbiotoper, stabila ekosystem som i princip inget kan rubba, inte ens skogsbränder. Genom att bekämpa små skogsbränder har klimaxbiotoperna förvandlats till potentiella katastrofbiotoper.

Nu har kunskapen om detta börjat etablera sig. Man vaccinerar (för att dra liknelsen till sin spets) idag allt mer skog, genom kontrollerade skogsbränder som eldar bort den fatala undervegetationen. För svensk monokulturell plantageskog är risken förstås obefintlig. Med ett tiotal års mellanrum går man in och gallrar, inför vilket man även gör förröjningar och tar bort undervegetationen så den inte är i vägen för skogsmaskinerna. Dessutom har vi ett rätt fuktigt klimat. Plus att monokulturell granskog inte uppskattas av undervegetationen, då granen konkurrerar ut det mesta. Tallskog är också brandhärdig i äldre dar.

Vilket förstås väcker en del frågetecken kring kontinuitetsskogsbruk och alternativa skogsbruksmetoder. Samtidigt är målet med t ex Lübeckmetoden att i princip ha en klimaxbiotop med “bara” fullstora träd, som innebär en låg risk för skogsbrand, samtidigt som enstaka yngre träd är på väg upp. Så länge den monokulturella plantageskogen dominerar är dock risken för farliga omfattande skogsbränder i Sverige högst begränsad. Största risken för omfattande skogsbränder i Sverige bör vara i den ungskog som blir resultatet av kalhyggen, där man speciellt upp till 20 – 30 års ålder och förstagallringen har stora mängder undervegetation, åtminstone fram till man röjer vid kanske 15 års ålder. Samtidigt blir förstås den ekonomiska skadan av brand i ungskog begränsad.

För USA:s del innebär den myckna undervegetationen en potential för uttag av skogsbränsle. Med lämpliga maskiner och aggregat bör man kunna gå in och energigallra bort undervegetation och skicka till värmeverk och kraftverk istället. Därmed hade man kunnat både få energi, lönsamhet och lågriskskogar igen.

Tilägg: Som en läsare påtalade via mail så är Sveriges liknande problem att de monokulturella granskogarna blåser omkull när det är storm, eftersom dessa inte heller är några för klimatet naturliga skogar.