Mäklarstatistik släppte idag sina nya siffror för utvecklingen av bostadspriserna i landet enligt inrapporterade data från mäklarna (Schibsted/SvD, Bonnier/DN, Stampen/GP). Dessa siffror är data och inte någon behandlad statistik och säger i sig väldigt lite. Utifrån samma data tar Valueguard däremot fram behandlad statistik som tar hänsyn till vad som säljs, och inte bara medelpriser. Valueguards siffror är alltså betydligt mer relevanta än Mäklarstatistik. Detta trots att Mäklarstatistik rapporterar nattsvart, med exempelvis 11% i nedgång för bostadsrätter i hela landet, på en enda månad.
I juni konstaterade jag att det hade utlösts säljsignaler över hela linjen efter vårens toppar i bostadspriserna, och den säljsignalen har sedan dess varit korrekt över hela landet. Min gissning var att bostadspriserna under en period av 4 – 8 år skulle falla, 50-60% för lägenheter och 30% för villor.
Eftersom stressed bland bolånetorskarna är störst i Stockholm, och det också är den enskilt största marknaden med flest insyltade skuldslavar så börjar vi med att redovisa siffrorna för huvudstaden.
 |
| Valueguard-KTH bostadsprisindex
för lägenheter i Stockholm |
Här kan man direkt konstatera att jag har fel vad gäller att lägenheter skall falla mer än villor. För i Stockholm är det villapriserna som kraschar hårdast.
De kvalitetsjusterade priserna för lägenheter visar bara på en nedgång om 0.4% den senaste månaden, eller 1.7% på tre månader. Mäklarstatistik säger -3% den senaste månaden. Skillnaden lär bero på att det mer är sämre objekt som sålts, vilket drar ner medel, men när man kvalitetsjusterar är inte prisfallet så stort. Min slutsats är att bättre objekt säljs inte i samma utsträckning, då säljarna inte har lust att sänka priset för att möta de nya marknadsförutsättningarna.
Sedan toppen för lägenhetspriserna i mars har priserna fallit med 5% i Stockholm.
För villor ser det betydligt sämre ut i Stockholm.
 |
| Valueguard-KTH bostadsprisindex
för villor i Stockholm |
Kvalitetsjusterade villapriser i Stockholm föll 4.9% på en månad, 7.1% på tre månader och 11% sedan toppen i april.
Här rapporterade Mäklarstatistik om en nedgång på endast 1% för Stockholm. Detta innebär att motsatsen mot lägenheter gäller. Premiumobjekt dominerar försäljningarna, men dessa har fallit rejält i pris den senaste månaden, vilket därmed inte drar ner medel speciellt mycket. Men väl kvalitetsjusterade priser.
Villapriserna för Stockholm är nu nere på nivåer som gällde i september 2009 och ca två års uppgång i priserna är utraderade. Priserna är också tillbaka på nivåer man kunde se 2007 och 2008, så den som köpte under de relevanta perioderna ligger inte längre med en vinst på sin bostad. Se det positivt, ingen vinst, ingen latent skatteskuld.
Om man så vill så innebär ett prisfall på 4.9% att den som köpt en belånad villa för 5 MSEK nu tappade 245 000:- SEK på en månad. Det är också en månadskostnad för boendet. En kostnad som tids nog kommer behöva amorteras ner när banken inte har lust att ha skuldslaven har större skulder än vad huset är värt.
Villor i Stockholm var den enskilda sektor som drabbades hårdast i den kvalitetsjusterade statistiken. På annat håll kunde man rent av se uppgångar (Malmö), även om nedgångarna fortsatte att dominera överlag. Frågan är dock vad som hänt med volymerna i just Malmö, där bostadsmarknaden annars i det närmaste kollapsat. Låga volymer kan ge osäkerhet i siffrorna.
För övrigt ansluter sig nu ansedda amerikanske professorn Robert Schiller till de som menar att bostadsmarknaden i Sverige är i en (enligt mig sedan i våras sprucken) bubbla (Bonnier/DN). Inget konstigt eller nytt för den som kan räkna och inte sitter fast i förnekelse, men alltid vaknar någon.
Relaterat så brukar de som belånat sig hårt och/eller köpt dyrt i Stockholm hänvisa till att marknaden alltid har rätt, att det råder bostadsbrist etc. Det är bara att konstatera att marknaden inte fungerar, eftersom viktig marknadsinformation tas bort av mäklarna på Hemnet, vilket innebär att man inte uppnår sk effektiva marknader. Och rådde det brist på bostäder så hade väl inte priserna kunnat falla? Och är det så att det trots prisfall fortfarande råder bostadsbrist i Stockholm så bevisar det bara att det som drivit priserna är tillgången till billiga och amorteringsfria krediter tillsammans med diverse engångseffekter. Skall effekten av bolånetaket och numera generella amorteringskrav ner till 75% på 10 år utraderas måste räntan sänkas 2.8%. Riksbankens reporänta är 1.75%. Ovanpå det kommer det nu även förslag på EU-nivå om att man skall ha insats- och amorteringskrav på bostadsmarknaderna, så bl a bolånetaket lär i linje med detta permanentas.
85 kommentarer
Vad är det för skillnad på fallet där efter 08 och det vi ser nu?
Den stora skillnaden: Att nu är den allmänna framtidstron (=övertygelsen om evig exponentiell tillväxt) mer skakad i grunden. Finanskrisen 2008 utlöstes av problem i bostadsmarknaden i USA och smittade resten av världen. Sverige drabbades ganska begränsat, då vi inte var så farligt involverade i den marknaden, och hade institutioner (=lagar och myndigheter) på plats som var redo att både stödja i grunden sunda banker, och konkursa sådana som inte var solventa. Dessutom fortsatte konsumtionen ganska väl i resten av världen, vilket gav oss köpare till exporten, och mildrade därmed arbetslöshetsökningen.
Nu är istället USA avslöjat som överbelånat och politiskt impotent att ens hantera sin inrikespolitik, Europa drabbat av hot om flera statsbankrutter och ett banksystem som är så djupt insyltat att det också riskerar att falla, och till och med Kinas överhettning börjar bli allmänt känd. Det blir väldigt svårt att upprätthålla en fiktion om en ständigt accelererande välståndsökning i en sådan miljö, och det spär ytterligare på konsumtionsoviljan, vilket i sin tur leder till fallande efterfrågan och ökande arbetslöshet.
En ytterligare förvärrande faktor är att vi förmodligen sett Peak Oil under något av de senaste åren. Detta innebär att oljan blir dyrare framöver, vilket minskar konsumtionsutrymmet och efterfrågan. En tidig effekt av detta är att mat blir dyrare (då jordbruksmaskiner drivs med oljeprodukter), vilket kan leda till oroligheter i länder med stor befolkningstäthet, och allmän utrikespolitisk oro.
Medan Sverige kunde gå ganska obemärkt genom krisen 2008, riskerar denna kris att bli betydligt allvarligare och mer långvarig. Inrikes har vi också sett flera nya problem: Banker som inte sänker boräntorna med styrräntorna kan tolkas som ZIRP-fälla, jämförbar med Japans under inledningen till deras två "förlorade decennier" 1991, tendenser till populism och kortsiktig politik som drivs av den allmänna ekonomiska oron. Även om vi idag har sunda statsfinanser, och mindre av korruption och överbudspolitik än många andra västländer, är vår ekonomi enormt beroende av export, och drabbas alltså hårt om världen får en lägre konsumtion.
Hand upp för vilka som tror att Borg o co. sparat i kassorna för att kunna baila ut och till viss del rädda BLT-kollektivet som en säker valvinnare. Självklart har de varit medvetna om detta, det borde stå bortom allt rimligt tvivel. Det känner också till de obehagliga konsekvenserna av att den unga medelklassen i Stockholm (numera till stor del moderatröstande) kommer få det hett om öronen.
/EDK
till anonym 12:51
Det är väl att bubblan pyser men att det är en slö start för att sedan accelerera.
Finns det några belägg för att det kommer att accelerera ?
Tvärtom pratar ju flera mäklare och branchexperter om att fallet kommer att avta för sedan stabilisera sig och därefter stiger priserna.
/nervös blt:are
"If they didn't see it coming, they won't know what to do when it gets here"
När mäklare och branschexperter hela tiden förnekat att priserna kan falla eller när de börjat falla att de skall fortsätta falla etc, så kanske du inte skall lita på dem när de pratar om stabilisering?
Ja, priserna kan stabilisera sig under en kortare period. Nedgången har dock bara börjat.
Det är ju deras jobb att säga det. Deras lön är beroende på sådana uttalanden och därför inte trovärdiga. Mäklare är dammsugarförsäljare fast med fina kontor.
Det gäller också aktiemäklare.
Att priserna faller med på villor förvånar mig, som nyligen "aktiv" på Stockholms bostadsmarknad egentligen inte alls. Villapriserna har varit långt med vansinniga än lägenhetspriserna – hus mer "visst renoveringsbehov" (dvs fallfärdiga) på 80 kvadrat med 300 kvadrat tomt läggs ju ut för 5-6 miljoner bara för att de råkar ligga i Bromma, och fram tills nyligen var folk tydligen beredda att betala det också, trots att de blir tvugna att lägga en miljon till på renovering… Generellt tycker jag att lägenheter (bortsett från enstaka innerstadsobjekt) Inte riktigt nått lika högt på vansinnesskalan.
Eftersom vi alla är relativt lika efter skatt, tror jag det är de dyraste objekten som skall ner mest. En höginkomsttagare(är gränsen 20kkr i månaden?) i Sverige har inte tillräckligt med svängrum, jämfört med medelinkomsttagare, att klara någon miljon mer i bostadslån.
Rimliga priser, anser jag, är när man kan amortera av lånen på ungefär femton år med den lön man har.
Man blir lite førundrad øver den bild som många av er som skriver hær har av samhællet. Ni tycks bygga den på att alla har det lika fattigt och jævligt som er sjælva. Tror du på fullt allvar att de som køper hus i de høgre prisklasserna (10M+) lånar 85% och betalar lånen med en vanlig månadsløn? Det finns såklart betydligt fler med mångmiljonresurser æn vad exempelvis scb:s statistik från 2007 visar. De flesta som førfogar øver dessa resurser har de naturligtvis inte i form av skattade kronor på bankkontot eller aktidepån.
"Rimliga priser, anser jag, är när man kan amortera av lånen på ungefär femton år med den lön man har"
Exempelvis har en væn till mig køpt sin 25M villa med sitt føretags pengar. Med skatteverkets standardberækning av førmånsværde blir det extremt førdelaktigt att sedan skatta før førmånen att bo i føretagets hus jæmført med att køpa det før skattade pengar. Med den løn han tar ut skulle han aldrig kunna betala ens ræntorna før ett lånefinansierat køp av ett hus som ær tre gånger så billigt som det han har.
Eh, varför har mina r och d förväxlats??
/01:00
Vore intressant att se storleken på lgh som säljs i innerstan. Tror att stora objekt inte säljs alls och att tvåor och mindre håller index uppe. Folk får ju inte så stora lån längre att 6 mille är möjligt och köparna säljer helst inte ännu.
Men, nu förstår jag inget. Analytiker på SBAB och Riksbanken sa ju att marknaden inte var inte i en bubbla i somras så jag köpte ju kåken för fem millar. Vad ska jag göra nu?
Attans!
Lars EO Svensson på RB har sagt att vi inte har en bostadsbubbla för att det inte pågår någon spekulativ verksamhet i branschen.
Som om inte köparnas antagande att "bostadspriser alltid stiger" inte är spekulativt.
Är inte heller förvånad att villor minskar mer i pris. I dagens ekonomiska läge har många blivit mer försiktiga i sin spekulation. "Måste" man köpa en bostad kanske man då hellre väljer en BR framför villa. Mindre utgifter för underhåll, ingen fastighetsavgift och lägre pris om man jämför 100 kvm villa och 100 kvm BR på ungefär samma avstånd från city.
Svenskar är trendkänsliga vilket betyder att många insåg relativt snabbt att man kunde göra pengar på att byta bostäder eller renovera och sälja vidare. Tyvärr funkar detta när det börjar gå nedåt också. De som förstår att detta kommer att fortgå under ett antal kommer att försöka sälja snabbt.
Ett prisfall på 11% är faktiskt mer än vad jag trodde. Kanske får vi se propp ur på en gång. Sen känns det väl som att en del kommer att lockas in i den tjurfälla som kommer att uppstå om något år då priserna kommer att gå upp något igen… för att sen vända ner.
Efter alla diskussioner jag haft med indolenta pappskallar som inte sett risken i att sitta överbelånad i en övervärderad lägenhet med en normal inkomst (runt 23k/månad) i stockholms innerstad så tycker jag ärligt talat inte speciellt synd om de som nu hamnar i kläm. "Dummheit sollt bestraft werden" som man säger på tyska.
/EDK
Förstår inte folk som vill bopriserna ska gå ner 40-50%
Det kommer få enormt negativa påverkningar på hela samhället.
Det är försent redan, vi borde stoppat uppgången.
Det bästa är att hålla priserna stilla över en väldigt lång tid istället.
Det som får "enormt negativa påverkningar" är att folk tagit stora lån utan att amortera ett öre.
"Det bästa är att hålla priserna stilla över en väldigt lång tid istället."
Så att även de som kommer ut på marknaden idag ska behöva ta enorma lån? Nej tack ta smällen nu medan stadsfinanserna är goda. Har man tagit stora lån/stor risk och inte amorterat i en rimlig takt så får man faktiskt skylla sig själv även om det är tragiskt.
Vad har vilja med saken att göra? Har någon uttryckt en vilja om att detta skall ske?
Många oönskade saker händer i livet. Har inget med vilja att göra.
Dock skulle fallande bostadspriser vara väldigt bra för ungdomar och unga familjer som inte längre behöver skuldsätta sig för resten av livet och jobba 2-3 dagar i veckan för att betala banken.
Bäst är dock stillastående nominella priser under en period av ca 20 år för att korrigera felet, men så ser marknaden aldrig ut i verkligheten.
Nu börjar diskussionen gå över styr. Jag håller med om att det inte finns någon bostadsbrist i Stockholm med omnejd, dock skall man vara medveten om att om du väljer en nyproducerad hyresrätt utanför centrala Stockholm så får du betala ca 1.600-1.800 kr/kvm och år. Det skall ställas i relation till var du vill bo, hur mycket du är villig att betala för ett "eget" boende med allt vad det innebär samt skolor och övrig omsorg. vidare är det ju ingen rättighet att ha arbete och kunna betala både hyra och/eller banklån, det hela mynnar ut i om det finns arbeten som betalar det hela. Sen kommer Stockholmsmarknaden givetvis påverkas av det allmänna konjunkturläget med uppgångar och nedgångar i priserna precis som oljepriset påverkas, kortsiktigt. Dock, det absolut viktigaste kommer även i framtiden vara tillgång till arbete som i sin tur styr möjligheterna var du kommer att kunna ha råd att bosätta dig, oavsett om du sätter dig i en hyresrätt eller bostadsrätt/villa. Skillnaden är att väljer du bostadsrätt/villa kommer du ha större valmöjligheter utifrån familjesituation och övriga preferenser. I mellanåt kan man mellan raderna läsa att det bästa vore att flytta till en liten håla i någon bruksstad som har hyresnivåer kring 800 kr/kvm o år i stället och invänta en vändning på bostadsmarknaden, men det skall ställas mot tillgång på intressanta arbeten mm.
Ja, när man läser den här bloggen får man alltid ha i bakhuvudet att skrivandet till viss del handlar om att rättfärdiga bloggägarens valda livsstil. Även om Cornucopia är lånefri och redo för apokalypsen så vill nog få människor byta med honom. Han är så att säga raka motsatsen till teppanyakihällsbolånetorsken och vi andra befinner oss längs ett spektrum mellan dessa ytterligheter. Och vi måste göra avvägningar och hitta en balans som passar oss, konstigare än så är det inte.
Så länge man har en god inkomst tror jag inte Banken kommer att bry sig om ifall bostaden är mindre värd än vad dina totala bolån ligger på. Ifall bottenlånet är större än din bostads marknadsvärde är det dock en annan femma.
Baserar du mångmiljonskuldsättning på "tro"?
Bottenlån kan i bästa fall tillåtas omvandlas till blancolån när de skjuter över värdet, vilket innebär högre räntor, amorteringskrav är inte säkert. Ett tips är att inte lägga om lån eller ens besöka banken i en fallande bostadsmarknad. Den dag du vill lägga om lånen så är risken hög att överskuldsättningen uppmärksammas och räntehöjningar och/eller amorteringskrav kommer.
Den som i fallande marknad dessutom blir av med jobbet kan få det riktigt, riktigt obehagligt när lånen skall läggas om. Banken kan komma med "ett erbjudande du inte kan säga nej till" och passar det inte är du "välkommen att prova en annan bank" – ingen annan bank kommer ta sig an en överskuldsatt arbetslös.
Ja, jag "tror". Du kanske "vet"?
Idioterna på bankerna måste sluta låna ut pengar till idioter som lever över sina tillgångar. Så enkelt är det. Sen fattar även jag att alla kan hamna i ekonomiska problem, men försök för i helvete att spara till en buffert i alla fall. I Stockholm kan 200.000-300.000 (likvider) vara ett bra sparmål.
Tssst. Sluta larva dig. Försök finna ett enda fall då banken tvingat hushåll att sälja bostaden endast på grund av fastighetens minskande värde. Det finns inte.
Vissa företagare med huset i pant och hushåll med betalningssvårigheter drabbades hårt av de fallande bostadspriserna under början av nittiotalet, men knappast vanliga hushåll med god ekonomi som skötte sina åtaganden mot banken
Ovan. "Sälja bostaden *eller* amortera ohanterbara summor på bostadslånen"
Varför tvinga någon att sälja, när man istället kan slänga på dem högre ränta (överbelånade = risk) och tjäna mer pengar på dem om de är överbelånade.
Försök förhandla ner din ränta när skulderna överstiger bostadens värde…
Intressant hur DN har svängt till Shiller-artikeln.
Rubrik: Sverige har en bubbla.
Ingress: Sverige kan ha en bubbla.
Vad Shiller säger i artikeln: Därför kan man inte utesluta att ni har en prisbubbla.
Skall man sedan vara riktigt kritisk så är det ju inte direkt någon analys av bostadsmarknaden som själva artikeln handlar om, så rubriksättningen är lite konstig. Men den visar kanske framförallt på en viss besatthet kring bostadspriser, vilket förstås är nog så talande.
På direkt fråga till en bank om vad som händer om värdet på objektet går ner under lånet blev svaret: Vi kollar inte värdet om du inte ber om en omvärdering. Sitt still i båten, don't ask, don't tell. Gör inte renoveringar som kräver mer lån etc.
Precis. Undvik banken i det läget. Löper bundna lån ut, låt dem gå över till rörligt utan åtgärd. Boka inte tid hos banken.
… och se till att ha gjort nödvändiga renoveringar medan värdet fortfarande överstiger skulderna. Håll sedan tummarna att inte taket börjar läcka, pannan går sönder eller motsvarande som de flesta behöver ta lån til.
Lånen går dessvärre inte automatiskt över till rörligt när de löper ut. De påbörjar samma bindningstid som du hade innan. En tidigare 5-årig fast ränta blir en ny 5-års fastränteperiod och det är det inte säkert man vill ha beroende på läge. Mekanismen är alltså utformad så att du måste initiera någon form av kontakt med banken oavsett.
Spara först köp sen är faktiskt ett riktigt bra råd.
Stockholmsmarknade måste ändå vara lite speciell. Jag har bott i ett antal större städer runt om i världen och bara i Stockholm har jag stött på ett sådant galet fokus på att bo i precis rätt område. I städer som London och New York (inga jämförelser med Stockholm i övrigt) så tenderar medelklassen att flytta in i lite sämre områden och gentrifiera dessa; i Stockholm tar man istället enorma lån för att ha råd. Så i den meningen kan man väl säga att det råder bostadsbrist: brist på "precis rätt" lägenheter. Det måste väl rimligtvis komma en tidpunkt då den mentaliteten blir ohållbar, frågan är när.
Det beror på sthlms "tårt-arkitektur". Så fort du lämnar tullarna så hamnar du i "sovstäderna/förorterna" som ligger byggda mitt i en skogsdunge. Det finns inget som helst kultur/nöjes/socialt utbud annat än ica och bensinmackarna. Riktigt deprimerande miljö.
Hade man byggt ut staden kontinuerligt och sammanhängande så är jag övertygad om att fokuset på innerstadskärnan hade försvunnit. Som det är nu så är det inom-tullarna som gäller om man vill bo och leva ett någorlunda storstadsliv.
/Realisten
Allt vatten gör väl sitt till, kan jag tänka. Svårt att bygga kontinuerligt och sammanhängande med breda vattendrag runt om och igenom staden.
Även i London trycker folk ihop sig och betalar sjuka summor för att få bo centralt, men när man blir äldre och kanske skaffar familj så funkar det självklart inte längre. Man behöver plats och vettig levnadsstandard och flyttar ut en bit tills man har råd att skaffa större boende. I Stockholm vägrar man hellre att växa upp och trycker in en tvåbarnsfamilj i en liten ynklig "compact living-möblerad" lägenhet bara för att man måste bo runt hörnet från Nytorget. Alternativet är förstås högre lån för att få bo i rätt villaområde. De här resonemangen har jag hört i flera år nu varje gång jag besöker Sverige och jag förstår dem fortfarande inte. Folk rynkar på näsan åt områden där de faktiskt har råd att bo. Vansinne.
Har varit på en mängd visningar och sett stressade småbarnsföräldrar springa omkring i fallfärdiga kåkar med måttband och anteckningsblock – som om deras liv hängde på att sätta sig själva och barnet i evig skuld för det där Enskederucklet.
//j
Att folk vill bo i centrum beror bland annat på att det blir inte bättre utan sämre. Fler områden blir sämre, inte bättre, och då gäller det att dra till de områden som fortfarande förväntas vara "bra" ett tag till. Samma i metropolen Göteborg f.ö. När rättsstaten släpper ett område (rån, stenkastning, bilbränder…) flyttar hederligt folk ut. Det kan du även se i andra länder (Detroit, Irak m.fl).
Skyll inte på vattendragen, de borde vara en tillgång. Ge istället en känga till den socialistiska stadsplaneringen med miljonprogram och låtsad likhet.
Stockholms bebyggelsestruktur enligt "fingermodellen" (tittar du på kartan ser du att Stockholm uppifrån ser ut som en hand med fem bebyggda stråk åt vardera håll) ser ut som den gör eftersom man ville skapa s.k. satellitstäder (Vällingby, mfl.) och kombinera dessa med väl fungerande kollektivtrafik (tunnelbana). Dessa pärlband av bebyggelse skulle vara omgivna av natur, dvs. de grönstråk (skogsområden) som fungerar som gröna buffertar mellan "pärlbanden". Idéerna bakom detta kom från Sven Markelius, under 40-talet.
Fördelarna med denna typ av stadsplaneringsstruktur är uppenbara även om inte alla goda intentioner införlivats. Tanken om ABC-staden, Arbete, Bostad, Centrum, fungerar inte som det var tänkt. Tanken var att människor skulle bo, leva och verka på samma ställe men eftersom arbetsmarknaden har genomgått en rätt radikal förändring de senaste 40 åren fungerar detta inte längre. Resultatet är istället att vi pendlar i mycket stor utsträckning vilket leder till alldeles för högt tryck på befintlig infrastruktur (trafiksituationen). Kollektivtrafiken räcker inte heller till. Närheten till natur av hög kvalitet får ses som en jättefördel för de som bor i Stockholm, även om många troligen inte utnyttjar detta. Jämför t.ex. våra miljonprogramsområden med Paris eller någon annan storstad. I Stockholm bor du ett stenkast från vatten, skog och strövområden.
Nackdelarna är tyvärr också uppenbara. Eftersom befolkningstillväxten varit högre än förväntat har staden haft svårt att växa på ett naturligt sätt. Antingen får vi kompromissa med idealet/värderingen om att alla ska ha nära till just naturområden och expandera på bekostnad av dessa, eller så får vi bygga tätare. Man kan inte ha kakan och äta den.
Segregationen är, som många känner till, rätt uppenbar i staden idag. I innerstaden och närförorter + "villakommunerna" (Lidingö, Nacka, Värmdö, Tyresö, Täby, m.fl.) bor vit medeklass som till stora delar gjort sig bilberoende. Är man vit medeklass "måste" man bo i någon av dessa områden, trots att du kan få lägenheter som är betydligt bättre planerade och som ligger nära naturområden, för en billigare penning.
Bostadsbubblan har givetvis trissat upp priserna i de områdena som den vita medelklassen flyttat till. Att bubblan nu spricker kommer givetvis innebära att vi får en bättre integration i samhället, vilket borde glädja alla som anser att detta är bra. Mindre bra är väl kanske att det sker på bekostnad av vit, överbelånad, medelklass tvingas flytta från sina övervärderade lägenheter i innerstad och närförort och upptäcka förortens kvalitéer. De som ännu inte sitter på stora lån, som en följd av att de inte haft "råd" att ta stora lån (många nysvenskar mao.) kommer, när arbetsmarknaden vänder och priserna gått ner till normala nivåer, kunna ta ett rimligt lån och köpa bostad och på så vis ytterligare skapa integration i staden. Det ska bli intressant att följa samhällsdebatten som följer av detta, då detta varit något som man knappt talat om under de senaste årens låne-frenzy.
/EDK
EDK
Så vad säger du? Är det mitt fel att blonda lånat för mycket så att dom slipper bo granne med mig?
Nej, det var inte det jag sa. Det enda jag säger är att den vill(a)farelse (sorry, kunde inte undvika ordvitsen) som många levt i, dvs. att kunna ta enorma lån eftersom de ansetts som "säkra" och på det sättet "trygga sina barns uppväxt" (genom att bo i ett vitt, medelklassområde) kommer hoppa upp och bita dem själva i baken. Vi kommer att få acceptera att samhället omorganisera på ett oorganiserat sätt. Många kommer ha svårt för detta, andra kommer att välkomna det.
/EDK
Jag vill också påpeka att dessa vita ägare köpte av vita säljare.
Pengarna är så att säga fortfarande inom familjen.
/03:03
Eftersom samhällets totala skuldökning ökat så stämmer detta inte riktigt. Av de som köpte villa innan -90 och således "tjänat" stora pengar har många lånat för att renovera/köpa sommarstuga/köpa båt/köpa bil/finansiera barnens köp av bostadsrätter. Sen ska det förstås tilläggas att de i de flesta fall ligger på en rimlig skuldnivå om man jämför med de som köpt fullbelånat -07 och framåt.
/EDK
Det du räknar upp kallas konsumtion. Blonda finansierar thailandsresan med att toppa upp bottenlånet jag finansierar pilgrimsfärden till Mecka med blancolån.
/03:03
Den moderatröstande white flight-medelklassen kompenserar sitt dåliga samvete genom att gå med i facebook-gruppen 'vi gillar olika'.
EDK skriver om integration "borde glädja alla som anser att detta är bra." Jag trodde att SD ville ha integration.
EDK skriver att integrationen "sker på bekostnad av vit, överbelånad, medelklass". Där det finns ett offer måste det väl finnas en förövare.
"upptäcka förortens kvalitéer" dryper av sarkasm.
EDK skriver ""råd"" vilket betyder "vita" pengar saknas.
(många nysvenskar mao.)
/03:03
@03.03.
Jag orkar knappt ens bemöta detta då du inte bemödat dig att formulera vad du vill ha sagt. Jag har själv bott både i radhusområde (vitt, "fint", men på den tiden var det bara "medelsvennigt och vanligt"), i småstad, i innerstad (Stockholm), i förort (till Stockholm, som inte anses som "fin"), i någorlunda hygglig förort, osv. Alla ställen har sina kvalitéer och om du läser vad jag skrev om tanken bakom att bygga Stockholms pärlband av satellitstäder (förortscentrum) med närhet till naturen, så inser du också att det jag skrev inte dryper av sarkasm. Trots det skulle jag inte vilja bo i någon av de förorter som gemene man vet dras med "problematik" (nedslitna och dåligt underhållna områden, m.m.) men framförallt eftersom mitt umgänge inte bor där. Alla människor vill väl bo bland de som de umgås med, eller? Problemet är att eftersom tillräckligt många människor tagit risker genom att köpa dyra lägenheter (som de "egentligen" inte hade råd med) tjänade på dessa under tillräckligt lång tid. Därför har det inte ansetts vara förenat med risk för vita, medeklassbarn/par att köpa lägenhet i innerstan. Detta har lett till att deras vänner gjort detsamma.
Vad jag menade med att ha råd är att de som under dessa år bott i hyresrätt eller i billig bostadsrätt rimligtvis borde ha kunnat spara pengar till en framtida insats för en bostadsrätt, medan många av de ovan nämnda medelklassklicken istället "sparat" genom att äga en bostadsrätt. Inte många jag pratar med sparar särskilt mycket pengar av just den anledningen – de tror att de kommer att kunna sälja med vinst. Amortera lönar sig inte eftersom du kan betala ens en bråkdel av det du lånat. Till en början försöker många för att de ändå vill vara duktiga, men inser att det endast begränsar deras livskvalitet (för 2-3000 i månaden kan du göra några roliga weekendresor per år eller dra till Thailand på vintern). Så då slutar man amortera också.
Intressant att Cornu följer upp och skriver ett eget inlägg om just detta. Kanske ska fortsätta diskussionen i den tråden?
/EDK
Varför skrev du "råd" istället för råd?
/03:03
Okej.
Jag har väl blivit misstänksam pga alla SD kommentarer på denna blogg.
Jag antog att du menade med “råd” att vi inte kunde få lån därför att vi inte hade “vit” inkomst.
Water under the bridge.
/03:03
Råd eller "råd" är alltid relativt och subjektivt. Har du råd att köpa ny bil för att du har 200 kakor på banken när du vet att köpa bil alltid är en förlustaffär i slutändan? Har du mer råd att köpa bostadsrätt om du kommer från en social kontext där man ska ha bostadsrätt. Det kan väl endast du avgöra men eftersom vi människor är sociala varelser så präglas vi mycket av vad vår omgivning säger åt oss är ok/inte ok att göra. Du vet ju inte om ditt stora lån är en bra affär, förrän lånet är säkrat och nedamorterat till en nivå där du inte riskerar att hamna under ytan om räntan höjs. Många som var med under 90-talskrisen vet om detta. Kan rekommendera att lyssna på P1-dokumentären "90-talskrisen", mycket intressant.
Vad jag tror att det handlar om, förutom de rent uppenbara och mätbara skillnaderna i inkomst (som i många fall faktiskt inte är så stora), är en skillnad i attityd. Vi svenskar vande oss vid en bra välfärd och ett väl fungerande system. När man implementerade ekonomiska en ekonomisk doktrin som såg till att driva upp konsumtionen, med billiga krediter som verktyg, vande vi oss vid att ha bra, fungerande välfärd i kombination med nya tv-apparter, iphones och Thailandsresa. Det är inte hållbart i längden, och på samma sätt som vi anpassat oss till det goda livet, kommer vi få anpassa oss till vad nu förändringen har att erbjuda. Sånt är livet, helt enkelt.
Hursomhelst. Attitydförändringen bottnar nog i ett flertal aspekter, men bland annat har de som kommit som nya till systemet Sverige inte sett sig ha råd med allt vad ett stort lån innebär. Arbetslösheten/andel med icke-fasta jobb är högre bland invandrare vilket självklart ger sämre möjligheter till att ta lån. Även om du inte har fast tjänst kan du ju förstås tjäna mer än någon som har fast tjänst, och därmed ha bättre betalningsförmåga, men det är en annan fråga.
Generellt kan man nog uttrycka det så här: Svenskar (och nu blir det en jäkla massa generaliserande) förlitar sig på att systemet ska lösa problem åt dem, vi är naiva helt enkelt. Många invandrare gör inte detta. Det innebär att fler svenskar är riskbenägna eftersom de räknar med att staten kommer att lösa en eventuell priskrasch i bostäder som innebär att folk blir skuldsatta utan förmåga att betala tillbaka skulden under återstoden av deras liv. Folk förstår inte hur illa det kan komma att bli eftersom vi helt enkelt inte upplevt något som varit illa. De som är födda innan 40-talet vet vad det är att spara, vilket är en oerhört undervärderad skill i vårt samhälle. Resten av oss lever i tron om att livet, tryggheten, är statisk. Oavsett om en omställning kommer att ske i form av 50 års knyta-handen-i-fickan-och-tvingas-punga-upp-surt-förvärvade-pengar-till-bankjäveln-som-du-fortfarande-är-skyld-pengar eller i form av civilisationens kollaps, där dina skulder knappast kommer att ha någon betydelse, så handlar det om att tänka ett steg längre.
/EDK
För övrigt har jag ingen uppfattning om svenskar eller invandrare jobbar mest svart. De flesta svenskar jag känner som är hantverkare gör svartjobb emellanåt. Känner inte några invandrare som driver krogar så hur det ser ut i den branschen har jag ingen aning om. De invandrare jag känner jobbar med liknande saker som jag själv, "tråkiga akademikerjobb", och där är det svårare att jobba svart.
/EDK
EDK: läsvärt och bra skrivet. Tack
//j
Om nu inte bostadsbristen är en viktig parameter, vad förklarar då den kraftiga budgivningen på små lägenheter i studentstaden Lund nu efter nyår? I dagarna 56 000/kvm för 25 kvm.
Att folk, på ren svenska, är dumma i huvudet.
Ibland är försklaringen bara enkel! =)
Rätt svar: Utbud och efterfrågan.
Utbud och efterfrågan av pengar/krediter..
Så nu är bubblan på väg att spräckas?
Priserna nere på 2009 års nivå.
Vem säljer sitt boende? Är det de som bott i husen i 20 år så spelar ett prisfall på 11% ingen större roll, speciellt om de köper nytt till samma rabatt.
Vem köper? Arbetsmarknaden svajar och allt fler får korta jobb. Framtiden ser lite sämre ut.
Vem bygger? Bolagen tvekar.
Vi får väl knö ihop oss eftersom vi hela tiden växer med dubbel hastighet!/Oppti
Ja – för det är väl en mänsklig rättighet att FÅ ett jobb och BO innanför tullarna?
Intressant fråga faktiskt. Ytterst få människor måste ju sälja sina hus eller lägenheter.
Jo, få "måste" kanske sälja huset, men om många börjar svettas över att priserna sjunker och slutar tro att de kommer gå upp igen, så försöker de kanske i alla fall "innan det blir ännu värre". Vi får väl se…
50% av de som gifter sig kommer att skilja sig. Och så har vi ganska många sambor i detta land, och där flyttas det ihop och isär med viss frenesi.
Så har vi dödsfall (alla människor dör du vet, dock inte samtidigt), arbetsplatsnedläggelse/omstrukturering/avfolkning. Så visst är det fler än "ytterst få" som behöver flytta/skaffa annat boende.
Vill du kvantifiera så finns det stat på detta, se tex SCB
Ja, jag är väl blåögd, men jag tänker mig att det stora flertalet faktiskt köpt sitt boende för att bo i och så länge de kan göra det så finns ingen anledning att svettas.
Om ingen vill sälja nu varför är då antalet bostäder till salu på rekordnivå? Ganska tänkvärt.
Det är väl 40-talisterna som vill flytta till mindre och enklare boende. De säljer sina villor (villapriserna faller) och köper lägenhet istället (håller uppe priserna på bostadsrätter).
Du skriver att villapriserna är tillbaka på 2007 års nivå.
Det kan säkert stämma, har ingen koll på statistiken, men om man räknar med 2% inflation och säg 2% löneökning i fem år så blir det en rejäl nedgång i kostnadsläget.
Nu jävlar blir det åka av!
/Guldkalle
Jag har varit på lågintensiv spaning efter en trea i vasastan, Stockholm, ett bra tag. Jag har länge tyckte det varit för dyrt men min uppfattning är att priset sjunkit mer än ett fåtal procent. Tidigare låg priserna klart över 60 kkr/m2. Nu är det snarare 50 – 55 kkr/m2 som gäller och ändå verkar det som folk snarare bjuder under acceptpris än över.
Som sagt inte statistikunderbyggt, men väl en magkänsla att prisraset varit klart större under senhösten än vad som är redovisat
"I juni konstaterade jag att det hade utlösts säljsignaler över hela linjen…"
Ja, du. Det är många säljsignaler som utlösts av dig. Min energiportfölj har stigit med 20 % efter årsskiftet och sedan aug förra året med 45 %.
Gott att höra!
Jag har inte lämnat någon TA på energisektorn, bara på större huvudindex. Som har fallit i enlighet med den primära modellen MA50/MA200.
Jag har alltså tjänat 500k på att bo i hyresrätt senaste året istället för att köpa hus. 1500 pix om dan, skattefritt rätt ner i fickan! Dags att casha in kanske?
Haha kvällens roligaste
Har aldrig mått så bra av att bo i en hyresrätt. Visst har jag en hyra motsvarande en avgift på 5000 kr och ett lån på 5 000 000 kr men skit i det. Jag har ju en hyresrätt iaf. 😉
Bo i hyresätt men ändå ha lån på 5 mille? Dyrt sommarställe eller sportbilar, typ?
Hej,
Nedan skriver mäklarfirman Notar. Snacka om bull shit!
MVH
Calle
Mäklarkedjan Notar förmedlade redan den 3:e januari årets första lägenhet till ett pris av 100 000 kr per kvadratmeter. Affären är ett av många tecken på att Stockholms bostadsmarknad åter är på uppgång.
– Lägenheten, som ligger på Grevgatan på Östermalm, är inte ovanlig bara på grund av det höga kvadratmeterpriset. Den är extremt liten, bara 15 kvadratmeter, men också optimalt planerad. Spekulanterna började ringa och visa intresse redan under mellandagarna och lägenheten var såld redan innan den ordinarie visningen hann äga rum, säger Daniel Broné, ansvarig mäklare på Notar Östermalm.
– Vi har märkt ett ökat intresse för våra bostäder direkt från start i år, framförallt är det i innerstan som spekulanterna strömmat till. Att vi spränger 100 000 kronor/kvm-vallen redan den tredje januari speglar den nyvunna optimism som vi märker på marknaden, säger Henrik Rundgren, vice VD på Notar.
– Bostadsköparna har under en period varit avvaktande, då man känt en osäkerhet kring ränteutvecklingen och ekonomin i stort. Många köpare har avvaktat köp i väntan på ett prisfall. Att priserna nu legat relativt stabilt ett tag och att räntorna spås gå ner har gjort att man nu vill in och köpa innan priserna skjuter i höjden igen.
På Notar är man sammantaget nöjda med 2011. Notar ökade såväl antal försäljningar som omsättning med cirka 15 procent. Notar går in i 2012 med 30 procent fler mäklare än för ett år sedan och räknar med att öppna ytterligare 4- 6 kontor i Stockholmsområdet under året. Man räknar även med att öka omsättningen med cirka 20 procent under året.
Länk till objektsbeskrivningen:
http://www.notar.se/kopa-bostad/objekt/3V4S66BCHGPN1D2E
Källa: Notar
Vilket fantastiskt dravel! Snarare är det väl så att en viss kategori människor är beredda att stå ut med vad som helst bara för att få bo på en viss address. Och de hade bara råd med 1,5 mille så då fick det räcka med 15 kvadrat.
15 kvm – det är detsamma som en friggebo det !
En del har pengar. Eller lånar pengar. Men de vet inte hur man investerar.
"Om man så vill så innebär ett prisfall på 4.9% att den som köpt en belånad villa för 5 MSEK nu tappade 245 000:- SEK på en månad."
Prisfallet är väl lika stort om den är belånad eller inte. Tror man på en fallande marknad bör man ta sig ur sin position även om man inte är belånad.
Cornu du tar i och överdriver löjligt mycket, inte det minsta nyanserade uttalanden! Här i Danderyd i Stockholm vet jag med säkerhet att det du skriver inte motsvarar verkligheten (dvs faktiska försäljningar). Dvs. de som inte har stålar göre sig icke besvär med att leta hur här.
Cornucopia, vi får nog vänta och se om vi får en försämring i arbetsmarknaden innan vi kan räkna med en större sättning i bostadspriserrna. Först då när säljarna drabbats av en inkomstförsämring lär man se fler som kastar in handduken och säljer till sjunkande priser.