I ett sista Hurrah! inför de begynnande pogromerna inom socialistpartiet så kommer Tomas Östros ut som moderat på DN:s debattsida. Han skriver i princip att (s) skall föra (m):s nuvarande politik, medan han hör det taktfasta ljudet av hur sossar med långa knivar kommer gående i korridoren.
Fast det finns en del spännande undantag från (m)oderat politik i Östros eulogi för den rådande socialdemokratiska ledningen. Exempelvis följande:
“Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet är centrala.” Han nämner alltså det där sp, sprnde, vågar inte riktigt skriva ut ordet av risk för Google-censur. I den mån tillväxt framöver hade varit möjlig så kommer nämligen tillväxt av sparande och investeringar, inte av lån och konsumtion som är vad dagens skattesystem uppmuntrar. Lån och konsumtion leder till bubblor och finans- och skuldkriser, medan sparande och investeringar bygger välstånd. Så länge västvärlden inte slår in på sparandets väg så kommer inte situationen bli bättre.
Östros föreslår nämligen en stor skattereform. Även om ordet sparande finns med så nämns det inte hur detta skall gynnas.
Det finns ett sätt man kan bibehålla och rent av sänka de grundläggande skatterna på, t ex genom kraftigt höjt grundavdrag på inkomst av tjänst, men behålla intäkterna i statsbudgeten samtidigt som man kraftigt gynnar låginkomsttagare.
Nämligen att slopa avdragsrätten för underskott av kapital. Slopa möjligheten att dra av räntorna på folks lån. Kapitalförlust skall förstås även efter en sådan reform kunna kvittas mot inkomst av kapital, men inte mot inkomst av tjänst. Vattentäta skott. Det skulle vara effektiva knäskott på medelklassen som sitter med mångmiljonlån för sina bostäder, och i praktiken har avdragsgillt boende.
Arbetarklassens lågavlönade har i den rådande bostadsbubblan inte råd att köpa sin bostad, och får därför sitta i hyresrätter där de inte får dra av sitt boende.
Lösningen är att slopa avdragsrätten för skulderna. Istället kan man rent av införa en avdragsrätt för sparande och amorteringar. Amortering är ju trots allt en form av sparande. Den som betalar av sina skulder eller sparar pengar kan få avdrag på skatten…
Men det viktigaste sättet att balansera ut och gynna låginkomsttagare är iaf ett rakt slopande av avdragsrätten. På köpet kommer bostadsbubblans spricka och den segeregation den innebär upphöra och medelklassen kommer inte gynnas av att de har råd att ta lån på 5-6 miljoner kronor, subventionerat av staten.
Istället för att gynna att svenskarna tar större och större lån, primärt endast balanserat av tillgångar i form av bostadsbubblans bostadspriser, så kommer man gynna mer och mer sparande och avbelåning.
Iaf skulle ett vattentätt skott mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst innebära den största överföringen av pengar från medelklassen till arbetarklassen på länge. På köpet kanske vi kan höja grundavdraget rejält, vilket främst gynnar låginkomsttagare. Kanske 50-100 000 i grundavdrag? Tål att räknas på. En kontroll i taxeringskalendern ger att den vanligaste posten i kolumnen inkomst av kapital är en förlust, dvs oftast räntor på stora lån.
Nu kvittar dock Östros utspel, för medan jag skriver det här knackar det på hans dörr och han hör ljudet av kallt stål som dras ur sin skida.
Passar på att ta fram mitt äkta socialistiska brännbollsträ och viftar våldsamt med det i luften (eng cluebat). Att ha stora skulder och med dessa skulder köpa sig ett dyrt hus och en fin bil är inte att vara rik. Det är att vara skuldsatt.
9 kommentarer
Han skriver i princip att (s) skall föra (m):s nuvarande politik, medan han hör det taktfasta ljudet av hur sossar med långa knivar kommer gående i korridoren.
Ha, ha skönt med ett gott skratt på fredagsmorgonen. Har under hela valrörelsen fått andnöd bara karl har öppnat munnen, äntligen verkar han vara på våg ut.
Men…detta är traditionell S-politik! Detta är liknar naturligtvis NYA moderaternas retorik, men detta kan man knappast beskylla S för. För att konstatera plagiatet sa kan man bara titta i partiprogrammen för 10 ar sedan sa framkommer det tydligt att M älskar att leka copycat (bade när det gäller S, SD och Wikipedia) Innehallet är alltsa oförändrat Socialdemokratiskt. Det är dierkt okunnigt att kalla detta Moderat politik. Vi har sett den de senaste 4 aren och man far vara bra blind om man vid dethär laget inte kan skilja pa retorik och politik.
S menar att det ska löna sig att arbeta FÖR DE SOM ARBETAR, till skillnad mot M, som menar att det ska löna sig för arbetsgivarna att folk arbetar. Tex syftade ju inte jobbskatteavdraget till att höja folks disponibla inkomst utan att halla lönerna nere (och det lönar sig alltsa för arbetsgivare att folk arbetar). M har alltsa gjort den diametrala motsatsen till vad Östros föreslar; stärka Sveriges konkurrenskraft genom att tävla mot laglöneländerna. M är ett utpräglat lönesänkarpart (förutom när det gäller deras egna löner, naturligtvis)
"Välfärd efter behov – inte plånbok" tvärt emot va en moderat politik gar ut pa, där större delar av vardbehovet ska finansieras med privata försäkringar (dvs exakt vard efter planbok).
Haller helt och hallet med att avdragsrätten för kapitalunderskott ska bort bort bort. Haller helt med om att grundavdraget ska höjas. Anser att inkomst av kapital ska beskattas hardare än inkomst pa arbete.
Men detta är INTE M-politik. Sa lurad?
Åsa, När man säger moderat politik så menar man den politik som förs *idag* i riksdagen, inte den politik som meningsmotståndare anser att man egentligen för eller har fört.
Det fungerar inte speciellt bra att kleta historiska epitet på någon för att dölja fakta om sakpolitiken i nutid.
Åsa har helt rätt. Historiskt har socialdemokraterna alltid arbetat för stora grupper löntagare med stabil position på arbetsmarknaden. Hela välfärdssystemet är exempelvis explicit uppbyggt kring att utestänga så många som möjligt utom just arbetare som är etablerade. Detta lyfts ibland fram bland ekonomer som ett argument som förklarar den framgång de socialdemokratiska välfärdsstaterna (i praktiken norden) haft när det gäller att kombinera jämn fördelning (relativt sett) med hög ekonomisk tillväxt. Att det nu kan tolkas som att denna modell är moderat är ett bra exempel på hur väl 'Nya moderaternas' strategi har fungerat.
Anonym, det Åsa talar om är just vad moderaterna gör idag, och hur retoriken avviker från hur begreppen traditionellt (socialdemokratiskt) har använts. Strategin är att kalla moderat politik för socialdemokratisk genom att plocka begreppen och omdefiniera innehållet i dem.
/Maria
Bra!
Hade något parti föreslagit minskad avdragsrätt för skuldräntor hade de fått min röst. Mina egna förslag inför valrörelsen var att avdragsrätten ska fasas ut med 1%-enhet per år tills den är borta och de intäkter detta ger ska användas för att sänka arbetsgivaravgiften. Och höjd bensinskatt som används för att sänka skatten på aktieutdelningar (alternativt införa aktiesparkonto med schablonskatt ala Kf).
Men det var inget parti som nappade.
Maria,
Det du skall förklara är varför det är *relevant* att prata om vad som historiskt tillskrivits den ena eller den andra. Vi har haft ett antal socialdemokratiska regeringar som gjort oppositionsspolitik till sin under regeringstiden, allt för att klamra sig fast vid makten. Partipolitiken kommer fortsätta utvecklas i takt med att omvärlden förändras och desto snabbare socialdemokratin inser detta desto bättre för dom.
Maria har helt rätt.
Om du kallar Östros politik för "moderat" sä är det fel på 2 sätt.
Dels är det fel eftersom moderaterna faktiskt INTE (idag eller de senaste 4 åren) för den politiken Östros talar om.
Den andra orsaken till att Östros inte förespråkar "moderat" politik är att detta är i huvudsak traditionell socialdemokratisk politik och förblir så, oavsett om M hade fört samma politik (vilket de ABSOLUT inte gör).
Naturligtvis är definitionerna av både den moderata och den socialdemokratiska politiken historiskt förankrade. Fast jag kan hålla med om att dagspolitiken känns mer relevant.
Jag håller helt med om att kapitalskatterna på sikt bör slopas, även om det inte är politiskt populärt. I praktiken, sänk kapitalskattesatsen och med den avdragsrätten.
Men detta räcker inte direkt för att höja grundavdraget radikalt. En höjning av grundavdraget är nämligen fruktansvärt dyr.
Överslagsräkning: 4 miljoner löntagare, höjning av grundavdrag 10000 kr/personår -> 3200 kr mindre i skatt/personår -> kostnad: 12.8 miljarder. Interagerar med jobbskatteavdraget, men en tumregel kan väl vara 10 miljarder mindre skatt per 10000 kr i höjt grundavdrag. Betydligt mer om det sänkta grundavdraget gäller alla (icke arbetande), så en rimlig siffra ligger då på 10-20 miljarder per 10000 kr.
Hushållens kapitalskatter ligger på cirka 30 miljarder — totalt. Avdragsgilla räntebetalningar har legat på 60-70 miljarder tidigare år under 2000-talet (kanske lite högre nu eller snart). Ta bort alla dessa och du får råd att höja grundavdraget med 10000-20000 kronor (70*0,3) beroende på hur många som får del av det höjda grundavdraget.
Anonym, hur ska man kunna säga någonting om ett socialt fenomen utan att ha ett historiskt perspektiv? Gårdagens dagspolitik är ju historia idag. Förändring är bara möjlig att förstå relativt historien, och alla processer påverkas av vad som har föregått dem. Rent generellt finns det alltså mycket tunga argument för historiska perspektiv.
I detta specifika fall måste man för att kunna tala om moderat eller socialdemokratisk politik se längre bakåt än igår, annars omöjliggör man hela diskussionen. Om nu moderaterna förde den politik Östros förespråkar i artikeln (som socialdemokraterna har fört i snart 100år) gör det ju knappast honom till moderat utan snarare moderaterna till socialdemokrater.
Dessutom är det brist på kunskap om hur det har sett ut tidigare som gör att moderaternas omdefinierande av ord har fungerat så bra. Det verkar uppenbarligen möjligt att slå i folk att om socialdemokraterna heter 'arbetarepartiet' och moderaterna säger att de är ett arbetarparti så innebär det att det inte är någon skillnad mellan moderat politik och socialdemokratisk.
Sedan har Åsa som sagt helt rätt, folk missförstår moderat politik kapitalt. Medvetet från partiets sida antagligen eftersom det antagligen är svårt att vinna val på att förespråka lönesänkningar, vilket ju är vad exempelvis skattereformerna och a-kasseförändringarna går ut på. Men visst, de flesta förstår inte hur socialdemokratiskt politik generellt har fungerat heller.
/Maria