Man brukar prata om risk/reward, utan att riskera något skall man inte heller få någon belöning. Belöning utan risk är inte sunt. Det skall inte finnas några gratisluncher. Gärna lunch, men den skall inte vara gratis.
Jag är fortsatt positiv till bonusar, men som jag skrivit tidigare så skall dessa basera sig på hur företaget går långt in i framtiden och därmed belöna långsiktighet. En vanlig anställd tar för övrigt ingen risk, och skall därmed inte ha någon belöning utöver vanlig lön.
Nu är ett avtal mellan en arbetstagare och en arbetsgivare ett avtal mellan två parter, som en tredje part som staten eller fjärde parter som media eller populasen inte har något att göra med. Men när den anställde inte tar någon risk så skall inte arbetsgivaren heller ge någon belöning. Då bör man lägga något i vågskålen, ex om du inte presterar godkänt så får du sparken med bortförhandlad LAS. Då kan man väga upp detta med möjlig bonus vid långsiktig överprestation.
Ett annat sätt att introducera risk med belöning på ett långsiktigt sätt är att de anställda liksom aktieägare eller egna företagare riskerar sina egna pengar. Ett bra sätt att göra detta för anställda är att erbjuda dem att för egna pengar köpa konvertibler, dvs låna ut pengar till arbetsgivaren, i utbyte mot möjligheten att i framtiden byta dessa konvertibler mot aktier i bolaget. Låter man konvertiblerna ha en löpetid på kanske 10-15 år så bygger det upp ett krav på att den anställde skall jobba för företagets långsiktigt bästa. Maximerar man kortsiktig profit och med det riskerar konkurs så kommer också den anställde förlora sina riskerade pengar.
Tyvärr är det så att just banker tydligen inte får gå i konkurs, och då finns det alltså ingen risk för en anställd att investera i konvertibler. Då bör man istället riskera sin anställning och avtala bort LAS om det alls skall vara tal om något bonusprogram.
Glöm inte att den egna företagaren har 100% bonusbaserad lön och riskerar ständigt sin anställning utan något skydd av LAS eller uppsägningstider.
Nej, staten bör inte skydda banker alls. Låt dem gå i konkurs. Därefter kan staten köpa konkursboet, så hotas inte några samhällsviktiga funktioner, medan alla som riskerat pengar i osund verksamhet får sig en näsbränna.
4 kommentarer
Du glömmer insättningsgarantin som belönar passiva sparare på skattebetalarnas bekostnad.
Skötsamhetspressen på bankerna bör skötas av dess kunder.
Du glömmer också att anställda redan riskerar sina pengar.
Förlorar de jobbet så ryker lönen.
Ang. att man som anställd inte riskerar någonting:
Jag håller inte med om att man som anställd inte tar någon risk. Jag har själv varit med om att jag har arbetat mycket hårt, preseterat oerhört bra och så pass bra att mina chefer tyckt att det varit jobbigt. En av dem beklagade sig över att jag var så snabb och ambitiös.
De lovade mig en tjänst som jag aldrig fick jobba med (och därmed hade tackat nej till ett annat jobb på ett annat företag) för att sedan, när jag började ifrågasätta varför jag inte fick arbeta med det jag blivit lovad erbjuda mig en annan tjänst. I brist på alternativ i dåvarande läget tog jag den och hamnade i en arbetssituation som jag närmast skulle likna vid kaos med 160 timmar övertid på 6 veckor.
I min strävan att förändra verksamheten till mer effektiv och vinstgivande så blev jag tydligen inte önskvärd. Jag var för "jobbig" helt enkelt. Därför ville de bli av med mig, medan killarna och tjejerna som VAB:ar några ggr i veckan och som drar fötterna efter sig är kvar.
Att utföra ett bra jobb är inte alltid så lätt. Det finns arbetsgivare som vill att man är dålig också. De säger att de vill att man ska göra en sak men när man gör den bättre än förväntat så är man inte önskvärd. Jag slösade bort 5,5 år av mitt liv på det företaget. Jag skulle knappast säga att det inte är en insats.
Visst, man kan säga att det är en läxa som är lärd och att jag på så sätt vunnit något, men jag hade föredragit om de hade hållit sig till sina löften.
LAS i sig är kanske inte en bra lag men däremot så bör det finnas tydligare avtal mellan arbetsgivare och anställda som kräver att företaget levererar det de lovat till en anställd vid arbetsintervjun, lika mycket som det förväntas att en anställd lever upp till det den lovar.
En bilforsaljare far provision nar han saljer bilar. En maklare far provision nar han saljer transaktioner. Vad ar skillnaden och varfor skulle det kravas ett risktagane (Annat an att inte prestera och inte fa sin provision/"bonus"?)