Finansinspektionen släppte idag sin årliga rapport Den svenska bolånemarknaden. Bland mycket annat stiger skulderna i förhållande till nettoinkomsterna, den sk skuldkvoten. Värst är det för medlemmar i bostadsrättsföreningar, sk bostadsrättsägare.
Högst skuldkvoter har man i Stockholm, med i snitt 529%, dvs 5.29x nettoinkomsten. Skuldkvot beräknas alltså som skulder dividerat med nettoinkomsten.
Ett måttligt högavlönat tjänstemannahushåll på två vuxna med 60 000 kronor i nettoinkomst per månad (inklusive barnbidrag) har i snitt 60*5.29*12=3.8 MSEK i skulder.
FI:s stickprov avser förstås endast förhållanden nya lån, men det inkluderar personer som använder befintlig bostad som bankomat, eller personer som flyttar. Även personer som byter bank kommer räknas som nya lån och stickprovet blir representativt för bostadsmarknaden i stort, vilket också syns när man t ex tittar på belåningsgrader etc i olika åldersgrupper. Med en bostadskarriär i ryggen, dvs när man är äldre, är skuldsättningen lägre visar FI:s stickprov.
Bostadsrättsföreningarnas klubbmedlemmar har avsevärt högst skuldkvot, 440% mot villaägarnas 384%.
Klubbmedlemmarnas skuldkvoter är dock egentligen ännu värre, då man inte räknar med föreningarnas skulder. Detta ligger i linje med min hypotes att bostadsrättsmarknaden kommer ta en rejält mycket hårdare smäll än villaägarna när marknaden kraschar.
Är man ensamstående har man generellt högre skuldkvot.
Inte särskilt konstigt, då man inte har någon att dela overhead i bostaden med. Har man barn blir skuldkvoten också högre, då man förstås behöver en något större bostad.
I slutändan syns det tydligt ovan att skulderna ökar i förhållande till inkomsterna, vilket förstås utmärker en skuldbubbla. Utvecklingen kan inte fortsätta för evigt och när skulderna inte längre kan öka kommer inte heller bostadspriserna kunna öka.
Men än så länge lånar vi som om det inte finns någon morgondag. Speciellt som bostadsrättsklubbmedlem i en svensk storstad.









