Tidölagets första gemensamma budget innebär massiva neddragningar, ofta i rena siffror och ännu oftare när man kompenserar för inflationen. Inte ens polisen och rättsävsendet får några reala anslagsökningar när man tar hänsyn till inflationen, men t ex dras det ner nästan 20% på sjukvården och ekonomisk trygghet för sjuka och justerat för inflationen minskar anslagen till landsbygden med ca 25% och energiförsörjningen med över 65%.
I september var årstakten för inflationen 10.8%, som mätt av de allmänna prisökningarna KPI. Det betyder att allt annat lika behöver budgetanslagen för olika ändamål ökas med 10.8% för att kompensera kostnadsökningarna. Ökas inte anslagen innebär det i praktiken ned nedskärning på 10%, och om man drar ner 10% så blir nedskärningen 20% realt, dvs justerat för prisökningarna.
Tidölaget har nu presenterat sin första gemensamma budget, med de tre regeringspartierna och SD som kungmakare och de som likt Grima Ormstunga bestämmer bakom tronen hos den förlamade och svaga kungen Ulf. Med dagens artikel i SvD om hur Tidöavtalet kom till är det tydligt att SD är de som egentligen bestämmer, och har makten att när som helst fälla en regering som inte följer Ormstungas råd.
Budgeten innebär exempelvis att de statliga anslagen till hälsovård, sjukvård och social omsorg minskar med 10% nominellt – dvs oräknat inflationen – från 123 miljarder kronor (GSEK) till 110 miljarder kronor. Justerat i faktisk köpkraft blir dock minskningen 110/(123*1.108)-1=-19.2%. Det är en neddragning för sjuka och socialt utsatta med nästan 20%.
För ekonomisk trygghet vid sjukdom eller funktionsnedsättning är nedddragningen 106/(114*1.108)-1=-16.1%. Även detta är en enorm neddragning för några av samhället svagaste.
Men även andra utgiftsområden drabbas av reala nedskärningar, trots att Tidölagets partier i varierande omfattning gått till val på att stärka dessa. Exempelvis energi, landsbygd, jordbruk och livsmedelsindustrin.
Utgiftsposten 21 Energi minskas med 5/(13*1.108)-1=-65.3% samtidigt som vi har en energikris med exploderande elpriser och de areala näringarna (skogsbruk och jordbruk), samt landsbygd och livsmedel enligt utgiftspost 23 minskas med 19/(23*1.108)=-25.4%. Så mycket för hjärtlandet och verklighetens folk utanför storstäderna.
Några områden får nominella ökade anslag, men sänkta när man räknar med inflationen, t ex barnfamiljerna i form av ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt utgiftsområde 12. Här är den reala neddragningen 105/(102*1.108)-1=-7.1% och barnfamiljerna kompenseras alltså inte för inflationen.
Rättsväsendet har Tidölaget framhävt som sin stora styrka och direkt efter valet slutade direkt deras svans att yla om våldet och kriminaliteten i samhället. Men även där blir det nedskärningar om 68/(62*1.108)-1=-1.0%. Exempelvis får alltså dagens poliser sänkta reala löner, vilket är ett tydligt besked från Tidölaget om hur prioriterade de är.
I princip det enda som faktiskt får en inflationsjusterad höjning är utgiftsområde ekonomisk trygghet vid ålderdom, som höjs med 55/(46*1.108)-1=+7.9%. Pensionärerna framstår som de enda vinnarna i budgeten, men det är kanske klen tröst när raset på börsen har sänkt folks tjänstepensioner.
Försvaret får ett lite större anslag än utifrån tidigare beslut planerade 89 miljarder, men inflationskompenseras inte heller då 94/(89*1.108)-1=-4.7% och får de facto en neddragning.
Nu kör förstås Tidölagets partister och nyttiga idioter med en massa ursäkter och bortförklaringar kring detta då die Partei hat immer recht, men verkligheten kvarstår att Tidölaget inte inflationskompenserar i budgeten och de facto drar ner på en lång rad områden. Totalt sett för hela statsbudgeten är neddragningen 1234/(1231*1.108)-1=-9.5%.
Även studiestöd, universitetsutbildning och forskning, kommunbidrag, kommunikationer som vägar och järnvägar, arbetsmarknadsåtgärder med mera dras förstås ner på justerat för inflationen.
Statens överskott väntas bli 84 miljarder kronor år 2023 eller 6.8% av statsbudgeten, vilket innebär att man hade kunnat inflationskompensera prioriterade områden (men förstås inte alla) som rättsväsendet och polisen utan skattehöjningar genom några miljarder till i anslag, men valde alltså aktivt att inte göra detta. Det kan bara tolkas som att man inte alls prioriterar dessa områden men låtsas göra det inför väljarna.
