“In the grimdark present of the twentyfirst century there is only war. Only war.”
obskyr popkulturell referens
Under en öppen presentation vid myndighetssamverkan i samband med en ledningsövning hos Försvarsmakten meddelades att Ryssland bygger ut sin militära förmåga och att man inom två år kommer kunna genomföra omfattande operationer i Östersjön och inom 6 – 8 år har förmågan att öppna en andra front mot andra länder än Ukraina. Även ett tyskt forskningsinstitut drar samma slutsats.
Det var Försvarsmaktens operationsledning (fd insatsstaben) som lämnade beskedet till ett antal närvarande myndigheter under samverkansmötet, som inte var belagt med sekretess. Ryssland bygger alltså ut och upp sin militära förmåga och drar slutsatser och erfarenheter från kriget i Ukraina.
Om två år kan man ha förmågan till omfattande operationer i Östersjön.
Om 6 – 8 år kan Ryssland öppna en andra front mot Europa eller Centralasien var beskedet.
KOMMENTARER
Som jämförelse är fronten i Ukraina att jämföra med sträckan Norge – Polen, och Norge+Finland+Sverige+Estland+Lettland+Litauen är ca 28 miljoner invånare att jämföra med Ukrainas ca 40 miljoner. Ryssland har också när man så vill fri tillgång till Belarus territorium, vilket vi såg under slaget om Kyjiv. Utan stöd från Nato skulle ett sådant anfall mot Nordeuropa kunna jämföras med Rysslands krig i Ukraina.
Det sades inte, men en egen slutsats från bloggen är att exempelvis en ockupation av Åland, Gotland eller Bornholm, eller en kombination därav, är att betrakta som en omfattande operation. Och det redan inom två år.
Man ska komma ihåg att det ryska flygvapnet är i princip intakt, och att Ryssland just nu tillverkar hundratalet kryssningsrobotar i månaden som man inte använder. Även om mycket av landstigningskapaciteten för stunden är instängd i Svarta Havet, finns det kvar fartyg i Norra Flottan, och Stilla Havsflottan som kan omgrupperas till Östersjön. I Östersjön finns också lättare landstigningfartyg av Serna och Dugongklassen, samt de enorma Pomornik-svävarna. Till det kommer möjligheten för Ryssland att avräkna befintliga avtal och lasta trupp på civila transportfartyg, inklusive RoRo-fartyg. Ryssland visade också i Hostomel att man har förmågan att göra helikopterluftlandsättningar även mot en beredd motståndare, t ex för att inta RoRo-hamnen i Slite där man kan lägga till med civila fartyg och även mot Visby Flygplats. Nu misslyckades man i Hostomel vid första försöket, men Ryssland drar lärdomar och sitter inte på sina händer.
Samtidigt verkar Ryssland skicka sämre utrustning till Ukraina, men har fortfarande mer av kvalificerad utrustning att ställa iordning. Och man har inte heller ens mobiliserat. En mobilisering kan sätta miljontals ryska män i vapen, plus att man kan utbilda åtminstone 200 000 om året.
Istället offrar man manskap för att stabilisera linjerna i Ukraina och kör allt mer aggressivt med en påverkanskampanj att nuvarande linjer ska accepteras som stillestånd, och med det en seger för Ryssland som då får mer än man hade innan den fullskaliga invasionen.
Man ska inte räknat ut Ryssland bara för att man endast nått vissa framgångar och en hel del motgångar i Ukraina. Viljan att anfalla grannar har man uppenbarligen, liksom noll omtanke om det egna manskapets liv. Samtidigt ställer man om till en mobiliseringsekonomin och ökad självförsörjning.
Och Försvarsmakten är inte ensamma om denna analys.
Det tyska utrikespolitiska forskningsinstitutet Deutsche Gesellschaft für Auswärtige Politik (DGAP) gör nästan exakt samma analys och anger att Ryssland är redo att öppna en andra anfallsfront inom 6 – 10 år.
Den slutsatsen görs i rapporten Preventing the Next War – Germany and Nato are in a race against time.
“With its imperial ambitions, Russia represents the greatest and most urgent threat to NATO countries. Once intensive fighting will have ended in Ukraine, the regime in Moscow may need as little as six to ten years to reconstitute its armed forces. Within that timeframe, Germany and NATO must enable their armed forces to deter and, if necessary, fight against Russia. Only then will they be in a position to reduce the risk of another war breaking out in Europe.”
DGAP anger att Ryssland kan utbilda 280 000 man om året, vilket på sex år alltså ger nästan 1 700 000 nyutbildade soldater och befäl. Ryssland behöver inte heller toppmodern utrustning för att utkämpa ett krig, utan det duger med sovjetisk nivå på pansar. Högteknologi kan man likt FPV-drönare lägga ovanpå detta, och Stalins gamla slagdänga kvantitet är en kvalitet i sig gäller uppenbarligen i Ukraina.
För att Ryssland ska avskräckas från att anfalla måste Nato ligga före Ryssland i återuppbyggnaden
“NATO must complete its own repositioning at least one year before Russia reaches war capability. This would offer the Kremlin the chance to recognize in time that the Russian window of opportunity for a successful attack on NATO has not opened. Given the Russian time of reconstitution, NATO must therefore reach war capability within five to nine years to be able to deter Russia from going to war.”
Tiden är alltså knapp. Tyvärr kommer många politiker utlysa eviga freden så fort kriget i Ukraina är över, eller åtminstone vid den efterföljande valrörelsern.
Vi får inte göra misstaget från kalla krigets slut eller mellankrigstiden och rusta ner denna denna gång, utan måste tvärt om accellerera upprustningen, för Ryssland kommer anfalla igen om Väst, Nato och Sverige inte uppnår avskräckande försvarsnivåer. Och om Sverige inte är medlemmar i Nato kommer vi sitta mycket illa till som ett byte utan allierade och som därmed bara kommer få stöd med styrkekramar och utrustning likt Ukraina.
Tyvärr var beskedet från ÖB:s militära råd till regeringen att svensk planerad och givet hotbilden underdimensionerade upprustning försenas om inte anslagen ökas. Och kom ihåg att även om Ryssland kanske inte når en fullständig seger och ovillkorlig kapitulation för motståndaren, kan man uppnå mål ändå och tusentals, tiotusentals eller hundratusentals svenskar och europeer kommer dödas, samt massiv ödeläggelse kommer ske. Och när man kan tortera, våldta och mörda det man kallar ett broderfolk i Ukraina, vad kan man då göra med arvsfiender som finnar och svenskar?
Vi behöver dra slutsatser av kriget i Ukraina och tiden är knapp. En första åtgärd är att aldrig mer lyssna på de som avfärdade krigsrisken både före 2014 och även sedan kriget i Ukraina började våren 2014.
Sverige behöver på fem år uppnå avskräckande och krigsavhållande förmåga på egen hand om vi inte släpps in i Nato, alternativt tillsammans med Nato om vi blir medlemmar. ÖB:s råd till regeringen var att upprustning beslutat 2020 och före den fullskaliga invasionen av Ukraina fördröjs till 2035 med nuvarande budet. Det går helt emot detta.
