Mona Sahlin

Tillägg 19:50 Detta inlägg har nu censurerats av Svenska Dagbladets censorer och finns inte längre länkhorat på deras artiklar. Svenska Dagbladet har samma ägare som Aftonbladet, om nu någon undrar.

I härvan eller icke-härvan kring den fd arbetsmarknadsministern så finns det en riktigt vidrig människa. Och det är inte Littorin.

En del människor är fula på utsidan, men fina på insidan. Sedan finns det de som både är fula i själen och på utsidan. Dit hör Aftonhorans Lena Mellin.

Mellin och den tidning hon för tillfället styr agerar utan någon form av demokratiskt tillsättning polis, åklagare, domare och bödel mot en privatperson. Oskyldig till dömd skyldig finns inte i Aftonbladets summariska domstol.

Och de gör det av ren och skär profit. För Lena Mellin rinner pengarna in på detta, och det är ingen liten lön vi pratar om. Likt den asgam hon är så njuter hon just nu för fullt av att krossa en privatperson i media. Dessutom sker det helt godtyckligt, för enligt henne själv finns det fler offentliga personer på deras tipsares lista, men hon har valt att sikta in sig på den fd arbetsmarknadsministern.

Samtidigt finns det andra offentliga personer, som förblir offentliga och som rent av säger sig gärna vilja bli Sveriges nästa finansminister, som öppet har erkänt sig röka på. Nämligen Lars Ohly. (Och sedan tidigare även Mona Sahlin och Thomas Bodström.)

Citat om Ohly från Expressen ovan.

“Pipan gick runt i ring, sa Lars Ohly som tillade:
– Det hände mer än en gång, sa Ohly”

Pundare brukar förneka att drogen ger hjärnskador, men det finns faktiskt ett starkt forskningsunderlag att den speciellt ger hjärnskador på unga människor, vilket förklarar mycket om både Ohly och Sahlin, t ex den senares uppenbara problem med minnet och koncentrations- och inlärningssvårigheter.

Nåväl, att Aftonbladet inte sätter efter den offentliga personen Lars Ohly, men väl privatpersonen fd arbetsmarknadsministern, bevisar att det rör sig om en politisk vendetta från Aftonhoran som ett led i (s) smutsiga valrörelse. I SvD försvarar den vidriga Mellin sig som följer.

“– Att vi då inte publicerade uppgifterna berodde på att han inte var offentlig person och inte hade svarat på frågorna. Han är fortfarande inte en offentlig person eller har svarat på frågorna, men det har gått så lång tid så man måste göra en annan bedömning. Jag tycker att människor har rätt att veta varför statsråd lämnar regeringen under dramatiska former två månader före ett val.”

Kort sagt, om en privatperson inte svarar på Aftonhorans frågor, så publicerar de anklagelser och agerar polis, åklagare, domare och bödel.

Fd arbetsmarknadsministern säger via sin advokat följande:

“– Min klient [privatperson] förnekar brott och avvisar därmed bestämt anklagelserna som är publicerade i dagens Aftonbladet. Tills vidare avser min klient att inte göra några ytterligare uttalanden”

Ord och inga visor. Upp till bevis Lena Mellin. Upp till bevis. Aftonhoran vet att de inte har något på fötterna, och kommer skylla på källskydd att de inte kan lägga fram något annat än hörsägen. Fd arbetsmarknadsministern kommer inte kunna fällas, och därmed blir nästa steg logiskt.

Nu ser jag fram emot att Lena Mellin dras inför skranket och stäms för förtal. Och när hon fälls skall jag skåla i champagne.

Hade det här inte varit verkligheten, utan dikt, så kan man istället lansera följande konspirationsteori. Personer i berättelsen nedan har inget med verkligheten att göra, och eventuella likheter är ren slump. Förstås. Klent begåvade läsare bör sluta läsa nu, eftersom nedanstående kräver lite av läsaren. Fiktion börjar nu.

-“Inga kommentarer!”
Sven-Bertil Viktorin slängde ilsket ner telefonluren och förde händerna mot det pipskäggsbeprydda ansiktet. Han visste inte vad han skulle göra. Ministern visste inte om han skulle orka mer. Kvällstidningen, populärt känt som Kvällshoran, hade förföljt honom i månader nu angående vårdnadstvisten med hustrun, och rent av ställt frågor till hans barn. Allt hade han offrat för karriären och för landets väl, men nu kunde han inte se någon utväg. Orken var helt enkelt slut.

Viktorin tog bort händerna från ansiktet och tittade ner på pappren framför sig. Ilsket knycklade han ihop det senaste brevet från hans advokat i den segslitna vårdnadstivsten och slängde det tvärs över det privata arbetsrummet.

“Jävla Kvällshoran.”

Samtidigt ville han inte ge dem segern att tröttat ut honom. Kvällshoran. En idé slog honom helt plötsligt. Skall han ändå avgå och fokusera på barnen istället, så skulle det kännas bra att ge skitblaskan en ordentlig minnesbeta först.

Han tog upp sin mobiltelefon och ringde upp socialministern Georg Syrénsjö, som hade kontakter bland kvinnor som varit på botten av samhället men tagit sig upp igen.

“Det är Sven-Bertil, jag skulle behöva en kontakt med en fd nattens kvinna. Nej, nej, inget sådant. Det är helt seriöst, ett projekt på departementet. OK. Anna. OK. Går hon att lita på? OK. Tack. Då säger vi så. Hej.”

Han lade på luren. För första gången på länge så log han även i själen.

***

Den tryckande Gotlandsvärmen slog emot Sven-Bertil där han kom ut från terminalbyggnaden på Visby flygplats med flickvännen Nina bredvid sig. Han hade egentligen hoppats att inte behöva åka till Almedalen igen, men Kvällshoran hade inte nappat på Annas tips. Ministern kände sig irriterad, för kvällstidningens trakasserier hade istället intensifierats de senaste veckorna, men inget av informationen som Anna skulle plantera hade kommit fram. Ändå hade Anna intygat att Kvällshoran hade svalt betet med hull och hår.

En ung man gick fram till paret. Reporter gissade Sven-Bertil. Filmkamera hade de också. Kvällshorans klisterlapp på kameran.

-“Kan vi få ställa några frågor?
-“Visst”, svarade Sven-Bertil trött.
-“Vi har uppgifter att du har köpt sex av en Anna Salander?”
-“Dumheter”.
Nina fnös och såg riktigt irriterad ut och vände sig om. Hon drog honom i armen.
-“Jag kommenterar inte sådana frågor.”
-“Men du kan väl åtminstone svara ja eller nej, har du köpt sex av Anna Salander?”
-“Inga kommentarer.”

Sven-Bertil vände sig om och gick in i terminalens svalka med Nina vid sin sida. Äntligen. Han kände hur hjärtat bultade i kroppen och när reportern inte längre såg började ministern le sitt bredaste leende.

***

-“Nina, jag måste erkänna något för dig.”
-“Nej, jag vill inte veta. Jag älskar dig. Vad som hänt har hänt.”
Hotellrummet var svalt och skönt.
-“Det är inte som du tror. Jag har planterat uppgifterna hos Kvällstidningen. Och de har äntligen svalt betet. Du vet ju att jag vill ur den här skiten, det är helt enkelt inte värt det. Jag måste tänka på barnen. Men jag ville ta med mig den jävla Kvällshoran ner.”

Nina tittade först oförstående på honom, men började sedan le och kramade om honom.

“Nu skall jag bara ringa Henrik Randberg, så han och Gerd Olsson kan få fram en ny minister omgående.”

Sven-Bertil bläddrade fram statsministerns telefonnummer på mobiltelefonen. Känslan av lycka var obeskrivlig.

***

-“Därmed finner vi Jena Heilin som ansvarig utgivare för Kvällshoran, ursäkta, Kvällstidningen, skyldig till förtal, och utdömer tre månaders fängelse samt 500 000 kronor i böter, då övertrampet var synnerligen grovt och kostade Sven-Bertil Viktorin hans karriär och rykte.”

Jena slöt ögonen. Hur kunde hon varit så jävla dum. Samtidigt hade hon ju bara följt redaktionsdevisen. Kolla aldrig en bra story. Det hade ju alltid fungerat förut.

Sven-Bertil Viktorin reste sig upp och sträckte på kostymen. När han passerade Jena gjorde han en pistolgest med tummen och pekfingret och tryckte av mot Jena. Viktorin flinade.

Jena ville hem och duscha. Hon svettades. Hon kände sig smutsig. Ägd.

Fiktion som sagt och slutar här. Krävs lite finputsning, skriven för stunden.