Om expropriering är övergrepp så har (s) mycket att stå till svars för

(S)ocialdemokraternas smutkastningsvalkampanj fortsätter mycket medvetet, bara några dagar efter den socialdemokratiska blaskan för klent begåvade människor, Aftonbladet, påstår sig ha hetsat och förföljt fd arbetsmarknadsminister Littorin så till den grad att han tvingades att avgå.

Denna gång sker smutskastningen genom att tre fd ledande socialdemokrater angriper Carl Bildt angående hans styrelseengagemang i Lundin-sfären och speciellt Lundin Oil (numera Lundin Petroleum (OMX:LUPE)) och det senare bolagets engagemang i Sudan.

Man ger först ett sken av att vara seriösa, men sedan går det utför. Man fortsätter att kräva att alla amerikanska militärbaser utanför landets gränser avvecklas, alltså även där USA är inbjudna av värdlandet. Här går (s) alltså rakt av vänsterpartiets ärenden, och avrustningen av Gotland som skedde under (s) blir logisk. Socialdemokraterna anser inte att Gotland är svensk mark, och lade alltså ner de svenska militärbaserna på ön genom ett beslut 2005.

Sedan avslutar trion med obevisade antydningar och direkta frågor till Carl Bildt.

För det har inte påvisats att det begåtts några övergrepp av Lundin Oil, och det här har redan kört flera gånger i media det senaste decenniet. Istället drar man avsiktligt upp frågan mitt i en valrörelse, utan att lägga fram några som helst bevis. Precis som Aftonbladets påståenden om att Littorin skulle begått fängelsebelagda brott, utan att lägga fram några som helst bevis.

Man utgår från att väljarkåren är så normalbegåvad (vilket den definitionsmässigt är) att de luras att tro att en anklagelse är bevis.

Man kan notera att Lundin Oil verkade under en period där vi hade en svensk socialdemokratisk regering. Jag ställer följande fråga:

Vad visste den socialdemokratiska regeringen Göran Persson och dåvarande utrikesminister om Lundin Oil i Sudan? Och varför agerade inte den socialdemokratiska regeringen om det begicks övergrepp av bolaget? Svar från dåvarande utrikesminister kan vi tyvärr inte få, eftersom framtidshoppet Anna Lindh tragiskt mördades.

Men frågan kvarstår. Om det begicks övergrepp av Lundin Oil under Göran Perssons regim, varför vidtog man inte åtgärder från svenskt håll. Vad visste den svenska regeringen, inklusive dåvarande arbetsmarknadsminister och senare integrationsminister Mona Sahlin, som rimligtvis hade koll på flyktingströmmar från Sudan? Förutsatt att Mona Sahlin är kompetent, vilket är tveksamt.

Är det några som svenska folket skall ställa till svars så är det ministrarna i den svenska regeringen under perioden. Det gäller även de föredettingar som angriper Carl Bildt. Det är Jan Eliasson som var statssekreterare på UD och senare ambassadör i USA under perioden. Det är Lena Hjelm-Wallén som var vice statsminister, och alltså i allra högsta grad insatt i frågan. Och det gäller också Urban Ahlin, då riksdagsman och mot slutet av perioden ordförande i utrikesutskottet.

Här finns tre möjliga förklaringar.

1. Ovan nämnda socialdemokrater, inklusive Mona Sahlin, kände till övergreppen, men teg eller gjorde inget åt dem
2. Ovan nämnda socialdemokrater var inkompetenta och kände inte till övergreppen
3. Det förekom inga övergrepp som Lundin Oil var inblandade i

När ett land utvecklar sin infrastruktur och sina naturtillgångar innebär det inskränkningar i den privata äganderätten. Sådant kallas expropriation. Genom statens våldsmonopol tvingas folk att avstå från mark eller rent av tvingas flytta, i förlängningen med hot om våld och tvång om de inte fogar sig.

Under Sveriges socialdemokratiska regeringar har 10 000-tals svenskar, kanske 100 000-tals svenskar, tvångsförflyttats eller fått mark exproprierad när man byggt vägar, motorvägar, elledningar, vattenkraftsdammar, gruvor, järnvägar, kanaler, gasledningar mm.

Utomlands har antagligen 10 000-tals personer tvingats att flytta pga infrastrukturprojekt som drivits eller finansierats av SIDA under socialdemokratiska regeringar. Det är dags att kräva en sanningskomission som utreder alla övergrepp som SIDA ligger bakom.

Det är den lokala regimen, socialdemokratisk eller odemokratisk, som pekar ut områden att exploatera. Det är inte företagen som fritt får välja och vraka.

I Sverige är befolkningen generellt läskunnig och inser att de inte kan vinna mot staten, utan svär och fogar sig. Ett fåtal vägar flytta på sig, och då kommer polisen och bistår vägentreprenören och byggherren med tvångsförflyttning och vräkning. Staten svänger sitt våldsmonopol. Eftersom det endast är enstaka obeväpnade personer som sätter sig på tvären, och det i Sverige dessutom tidigare har varit olagligt att sätta in militären så har det fått räcka med att polisen vräker folk mot deras vilja. Från den 2:e juni i år blev det dock tillåtet att även i Sverige sätta in militären mot folk som vägrar flytta på sig pga ett motorvägsbygge.

På vilket sätt skiljer detta sig mot när t ex Lundin Oil drog en väg i Sudan? Skillnaden är att bolaget byggde nya bättre och modernare bostäder åt befolkningen än de hyddor de hade innan, samt borrade vattenbrunnar mm åt den flyttade befolkningen. I Sverige får man en högst begränsad summa pengar i näven, som inte motsvarar ett korrekt marknadsvärde och inte ersätter affektionsvärde eller det lidande det innebär att bli tvångsförflyttad. Ingen ersättning utgår för generationer av slit med släktgården, som genom ett myndighetsbeslut, en penna på ett papper, beslagtas av staten och förvandlas till asfalt.

Nej, skall Carl Bildt ställas till svars för anklagelser utan bevis, så skall samtliga ansvariga ministrar i Sverige de senaste 200 åren upp mot väggen för de expropriationsbrott som man begått mot den egna svenska befolkningen genom åren!

Noterar för övrigt att Aftonhoran fortsätter med anklagelser mot privatpersonen Littorin, fortfarande utan att presentera bevis. Som privatperson borde det vara en polisiär fråga, inte en massmedial fråga i Sveriges kanske vidrigaste tidning. Och nej, ett anonymt vittne är inget bevis. Hoppas att ansvarige utgivare Lena Mellin åker in i fängelse för ärekränkning. Men det är nog mest ett straff för medfångarna som måste stå ut med henne.