Det är enkelt att vara i opposition. Man kan gnälla över allt och komma med alternativa förslag som man påstår är bättre, helt utan att behöva ta något som helst ansvar. Eller så kan man som riksdagsledamot glida runt, jobba hemma eller åka på Ship to Gaza avlönad av skattebetalarna eller kanske på avlönat och betalt studiebesök till den franska rivieran.
Men förr eller senare blir det valtider, och då måste man som oppositionspolitiker börja jobba lite. Synas i media, öppna munnen. Visa vad man går för.
Jag minns när jag var en liten telning och oinsatt i de stora göromålen. Jag kommer ihåg vad min kära mamma sade.
-“Den där jävla Olof Palme.”
Min mor var kommunist.
Min käre far sade följande:
-“Den där jävla Olof Palme.”
Han var folkpartist, partibok och allt.
Hur ett äktenskap mellan en kommunist och en folkpartist fungerar lämnas som en övning åt läsaren. Själv blev jag en fritänktare (OK, någorlunda iaf), så ur barnuppfostringsperspektiv fungerar det iaf utmärkt.
Idag kan jag tänka mig att det låter lite annorlunda.
-“Underbara Mona Sahlin!”
När socialdemokraterna av feministiska skäl (alltså, det kan inte funnits någon rationell anledning iaf) valde Mona Sahlin till partiledare så blev det nog mycket ryggdunkande hos den borgerliga alliansregimen. Likaså korkades (korkad är här inte en referens till socialdemokraternas partiledare, utan handlar om att ta ur korken ur en flaska, så det är inget personangrepp) nog den ekologiska champagnen (finns det?) upp hos (mp), och rödvinet började flöda hos kommunisterna i (v).
För alla inser att så fort Mona Sahlin visar sig i TV-rutan eller hamnar i en partiledardebatt så flyr väljarna från (s). Antingen drar de vänsterut för att de tycker hon är för borgerlig, eller för den delen … normalbegåvad (ja, jag vet att jag inte skall raljera på det här viset, men det vore taskigt att skriva obegåvad). Och desto fler väljare flyr i panik högerut över blotta tanken att få Mona som statsminister.
Mona Sahlin är alliansens trumfkort. Allt de behöver göra är att se till att hon får så mycket utrymme i media som möjligt, så har de valet i en liten ask. För när Mona öppnar munnen flyr väljarna.
Socialdemokraterna behöver lägga om sin valstrategi och gömma undan Mona under en burka.
Eller en burkini och skicka henne tillbaka till Mauritius till valet är över. Skattebetalarna kanske kan betala den här gången också om man kallar det studiebesök?
Tillägg: (mp) kanske borde ha som valstrategi att föra fram Mona så mycket som möjligt, så kanske (mp) rent av blir det största partiet hos den röd-gröna axelmakten, och vi får två statsministrar (de två språkrören) om axelmakten vinner valet? Vore lite coolt.