RUT och ROT – Två fel gör inte ett rätt

Det pågår tydligen någon form av bloggdebatt, modererad av Kent Persson (m), kring Almegas partsinlaga om de hushållsnära tjänsterna och det sk RUT-avdraget. Om RUT avser att städerskan heter Rut eller om det är för att putsa fönster låter jag vara osagt.

Nu är antagligen bara partipolitiska bloggare välkomna i debatten. Som partipolitiskt obunden och politisk omöjlig att klassificera färgmässigt lutar jag kanske åt centerextremism eller någon annat rejält liberalt. Vit färg kanske? Lite av allting?

Den blåa alliansmaktens förespråkare är för de socialistiska RUT- och ROT-subventionerna, medan de röd-gröna axelmakterna antingen svävar på målet eller så är de för eller mot. Omvända världen, precis som i frågan om EU, där vänstern är mer mot ett socialistiskt och planekonomiskt projekt som EU, medan högern är för.

Bägge sitter kvar i sina skyttevärn, undantaget de gröna som irrat ut sig i ingenmansland och blir beskjutna från alla håll. Men det är ju åtminstone positivt att Maria Wetterstrand erkänt att högre skatt ger färre jobb.

Själv föredrar jag att angripa det hela från ett helt annat håll, det håll som den blåa alliansen borde göra det, nämligen det marknadsliberala.

RUT- och ROT är fel därför att de snedvrider den fria marknaden, och cementerar de strukturer som hämmar ekonomin och marknadens funktion i Sverige. Exempelvis fackets vägran att sänka lönerna, fackets starka makt i lagen och även LAS. Och framför allt våra höga skatter på inkomst av vanligt lönearbete. När efterfrågan är dålig på något, så är priset för högt. Då skall det sänkas, och när det gäller arbetsintensiva tjänster, så är det alltså lönerna som skall ner tills efterfrågan möter utbudet. En omöjlighet i Sverige pga facket, men en realitet för egen företagare. Om man nu inte är egen företagare i byggsektorn eller inom städning förstås.

Under rådande recession så borde priset på byggtjänster fallit, men istället gick den socialistiska blåa alliansregimen in och planekonomiskt subventionerade byggbranschen med ROT-avdrag, precis som de subventionerat toaletttorkandet med RUT-avdraget. Staten säger här att byggjobb och att torka toaletter är mer värda för samhället än t ex tandvård, cykelreparationer, IT-tjänster eller restaurangbesök.

När RUT infördes höjde många av hemtjänstbolagen sina priser. De som tidigare inte trodde sig ha råd gick gärna med på att betala mer, eftersom de också fick en subvention, vilket bara understryker hur fel det hela är. Och med ROT så fortsätter byggbranschen att ta överpriser.

Så felen på den svenska arbetsmarknaden, svenska löner och svenska skatter skall kompenseras med felaktiga subventioner. Detta leder i sin tur bara till ökad komplexitet, och företagare som skall skicka två fakturor istället för en, samt kan behöva upprätta komplicerade avtal med sina kunder om kunden inte hade de yrkade avdragsmöjligheterna. Mer, istället för mindre komplexitet. Statens uppgift borde vara att göra saker enklare, inte svårare.

De finns de som försvarar avdragen med att experter och specialister inte skall behöva torka sina egna toaletter, utan får man förmoda jobba över istället. Men är det specialisterna man vill hjälpa, så skall man göra det genom att sänka marginalskatten och ta bort värnskatten. Inte genom ytterligare pappersarbete.

Är det den ensamstående tvåbarnsmamman och sönderstressade undersköterskan man vill hjälpa, så skall man höja grundavdraget, så alla skattebetalare får mer pengar i plånboken. Inte införa subventioner av RUT-tjänster, som ändå i princip ingen låginkomsttagare köper in trots subvention.

Ett annat felaktigt argument är att subventionerna tvättar svarta jobb vita. Kanske det, men varför just bara hemtjänstjobben och byggjobb? När det gäller restaurangbranschen försöker man istället tvätta svarta jobb vita genom hårdare regelverk och hårdare krav på kassaapparaterna. Varför skall inte restaurangbesök också vara subventionerade, där har man massvis med svarta pengar? För att inte tala om tjänster inom den helt olagliga sektorn. Snacka om att kunna tvätta röda jobb vita. Legalisera “umgängestjänster”, och subventionera dessa också då, eller är det fulare att torka upp det som kommer ut framtill vid visst umgänge, än att torka upp det som kommer ut baktill? Nu stöder jag inte en legalisering, men det visar bara att argumentet om vittvättning av svarta jobb inte håller.

Dessutom är det som sagt fel att subventionera enskilda branscher, precis som det är fel med olika moms för olika varor och tjänster. Är böcker för dyra så är det inte momsen som skall sänkas, det är bokförlagen som skall sänka sina priser.

Ville man göra rätt så är det sänkta skatter generellt som gäller, samt en minskad facklig makt så arbetsgivare kan sänka lönerna vid dåliga tider. Det är ändå vad som skall till om den blåa alliansen och stora delar av de röd-gröna axelmakterna får som de vill, nämligen att vi inför euron. Då är sänkta löner ett av de styrmedel som måste till för att kunna parera obalanser i ekonomin som inte hanteras av en egen valuta, något som bl a Grekland nu får erfara.

Två fel gör inte ett rätt. Man löser inte strukturella svenska fel, genom att göra ännu mer fel.

Nej, harmonisera all moms till samma skattesats, t ex 20%. Ta bort värnskatten, sänk marginalskatten och höj grundavdraget.

Enda anledningen till att göra inköp av tjänster avdragsgilla, vilket de redan är för företag, är om man gör alla tjänster avdragsgilla. Inte att man gynnar två specifika överprissatta branscher. Riktade subventioner är inte värdigt ett modernt liberalt land, men väl ett planekonomiskt socialistiskt land, där man etablerat en fyraårsplan att “nu skall vi köpa toaletttorkning”, ungefär som Sovjetunionen i sina femårsplaner fastställde att “nu skall vi äta dadlar”.

Moderaterna är sannerligen det nya arbetarpartiet. När kommer hammaren och skäran att ta plats på loggan?