konsumism

Efter att mitt förra försök till EDC-och reserygga, en Tortuga Setout 35 liter, gått sönder på ett andra ställe har jag nu införskaffat en Goruck GR2 40 liter. Förhoppningsvis bättre kvalitet och med livslång garanti, men kostar därefter.

Som bekant blir det en del rese- och hotellnätter, plus att jag i princip alltid släpar runt på ryggsäcken även över dagen eftersom jag ständigt jobbar. Vilket ställer en del krav. Dels är det skönt att bara behöva hantera en del bagage, och dels är det skönt att slippa checka in bagage när det är flyg.

Min Tortuga Setout 35 liter från 2021 har fungerat, även om den ganska snart gick sönder i en första kompressionsrem, eller snarare justering av axelrem. Den har varit i Almedalen två gånger, den har varit på Le Grande Motte, Gran Canaria runt, Polen, Polen och Ukraina i krig, Stonehenge och England (2x), Skottland, Yttre Hebriderna, Ale Stenar, Svalbard, Bali, Schweiz med Zürich, Zermatt och Saint Moritz, Amsterdam, Åland och Helsingfors och sjuttioelva ställen i Sverige, samt säkert fler platser jag glömt bort. Den har haft sina egenheter och brister, men det enorma laptopfodralet var suveränt, samt fickan innanför huvudfacket där man direkt kunde komma åt påsen med necessären för att snabbt presentera i säkerhetskontrollen på flygplatsen.

Men den var stor, sladdrig, hade ett uselt adminfack som man varken såg eller nådde ner i och där allt rymde för att hamna i den osynliga botten av facket, och således lätt glömde bort vad som fanns där nere. Och byggkvaliteten klarade slutligen inte en Finlandsresa med nedpackad kavaj, utan att spricka vid en kompressionsrem. Som inte ens var komprimerad. Därmed går det inte smidigt att öppna den utan dragkedjan hackade.

Så det blev till att hosta upp ännu mer pengar för en betydligt kraftigare byggd Goruck GR2 40 liter. I teorin större än Tortugan, då den är tjockare, men den är smalare även om den är ca 1.5 cm längre. Enklare på så vis att det varken finns bröstspänne eller avbärarbälte, utan det får man köpa någon lämplig Molle för. Dock ska sägas att avbärarbältet till Tortugan har jag inte använt en enda gång på tre år, så jag klarar mig nog. Då inkluderade det ändå bland annat en brutal ravinhajk och felnavigering på Gran Canaria (kul skämt på Google Maps det där).

Garantierna ska vara livslånga för Goruck. Alltså inte livslängd på produkten, utan livet ut. Eller så länge bolaget finns kvar iaf. Så vi får se. Man sägs inte ens behöva kvitto då bolaget känner igen sina egna produkter. Så garantin gäller även andrahandsmarknaden.

Väskan är extremt kraftigt byggd och är således rätt stel så här i början. Den sägs bli lite mjukare efter några månaders bruk. Återigen ska den vara inom dimensionerna för handbagage, och kommer få plats under flygplanssätet, vilket jag kört med Tortugan konsekvent.

Det finns förstås nackdelar, som att det inte finns någon flaskhållare, utan det får man köpa till som Molle, eller hänga en flaska i en karbinhake. Det samma gäller sidohandtag för att enkelt dra ut ryggan från t ex flygplanshyllor, men då får man väl sätta dit en stor karbinhake istället. Samtidigt har man alltså inte skickat med något som kan gå sönder. På min Hazard4 gick t ex bröstspännet sönder, och som fastsytt var det inte bar att enkelt byta.

Väskan har fyra fack. Ett litet ryggfack på utsidan, som inte går att se ner i, ett stort yttre fack med i sin tur fem fack, och ett ännu större fack med i sin tur fyra fack, samt ett laptopfack närmast bärarens rygg. Det senare är inte helt enkelt att komma åt, utan om man inte ska öppna den L-formade kedjan helt för att bara fiska upp datorn, så måste man vika undan en axelrem.

Datorfacket är dock stort nog för att få plats med min Savotta ALC i, samt en 14 tums Macbook Pro inuti den. Nödvändiga sladdar förvaras i Savottan, som kan agera miniportfölj om man bara behöver dator och sladdar. Men det får nog bara plats en dator här, till skillnad mot Tortugans två datorer, en extern skärm och en padda.

I ryggfacket får man nöja sig med lite småsaker som sådant som behövs till resor – hörselskydd, ögonskydd, ansiktsmask, handsprit samt kvittomappen till bolaget och kanske något annat litet. Även om facket är djupt hela vägen ner till botten av väskan så går det inte att se in här, så man får vara lite försiktig med vad som stoppas in.

Riktiga bra börjar det bli i det stora yttre facket.

Här finns fyra separata fack, varav två ogenomskinliga med dragksedjor och två med nät, samt då huvudutrymmet som ett femte fack. Huvudutrymmet och ett av nätfacken lämnar jag tomma, så när som på den gamla Haglöfs regnskyddet, som skaffades till min nu slängda Haglöfs Offfice-något 38 liter, som faktiskt till slut gick helt åt helvete sönder. I de två facken kommer rese- eller uppdragsrelaterat att packas.

Det övre facket har i sin tur två nätfack för sortering, utan en massa småfack som andra väskor irriterande har. Här hamnar lite sladdar, pennor, anteckningsblock, powerbank, ficklampa och visitkort. Enkelt att nå genom att öppna yttre dragkedjan och sedan detta fack dragkedja, utan risk att saker far runt och rymmer. Dessa grejerna är det som används mest.

Det andra adminfacket hamnar sällan använda men viktiga grejer, som pass om det inte bärs på mig som person, extra reservkort från flera banker (spärrade tills man låser upp dem), nödkontanter, ytterligare anteckningsbok, namnbricka för konferenser, lite pins som en Ukrainapin, försvarstwitterpinnen osv.

Den sista nätfickan innehåller lite småpresenter som extra Försvarstwittermärke, sällan använda sladdar som HDMI för att koppla in sig på hotellrumsteve som extra bildskärm, sykit, mikrofiberhandduk, spork, kåsa, extra bildskärmsadapter, våtservetter mm, samt nödproviant i form av powerbars från danska Protein Kitchen (ej med vid fototillfället).

I det stora facket finns det på sidan mot bäraren Molle, och ett platt fack lämpligt för papper, mappar, böcker eller surfplattor, eller rent av en mindre dator, samt två nätfack. På Mollen fästs förstahjälpenkiten, inklusive det som är vanligast att använda, dvs mediciner, inklusive aktivt kol som är värt sin vikt i guld på en del platser, samt resenecessären, som får fästas i Mollen med en karbinhake. Även en återvunnen visitkorthållare får hänga här för att identifiera ägaren av väskan, samt ett TSA-resehänglås för att låsa väskan vid behov.

Som van resenär har jag för övrigt tre uppsättningar av de vanligaste toalettartiklarna – en hemma, en i ryggsäcken och en i en större resenecessär för de ovanliga tillfällen man reser med bagage. Därmed slipper man glömma packa detaljer som tandborste eller rakhyvel, då det alltid redan finns nedpackat i necessär. Det är ändå förbrukningsartiklar, så man kan lika gärna ha tre rakhyvlar eller tre deo istället för bara en som man glömmer hela tiden.

Nätfacken lämnas för packning, så det finns således tre utrymmen här, plus det platta bokfacket, och två i det yttre facket för resespecifika saker och jag hoppas därmed slippa packpåsar annat än för kavaj eller kostym. Ja, väskan är stor nog för att kunna vika in en resegarderob för en kostym, men om jag inte reser i kavajen av utrymmesskäl har jag en separat resekavaj från xSuit, som går att knöla ihop brutalt i en påse. Kanske inte världens snyggaste kavaj, men det fungerar för resebruk, och jag har den rent av på mig på mina officiella författarfoton.

Nu får vi se om Goruck GR2 håller vad den lovar. Med fokus på håller. Till priset som jag inte ens vågar nämna få får man hoppa det. Det finns iaf inga kompressionsremmar som kan spräcka tyget och inte heller några injusteringsremmar för axelremmarna. Färre saker som kan gå sönder.

Sedan är den rejält styv och ser kanske därmed inte ut som en säck potatis, vilket Tortuga Setout gjorde.

Nackdelar är att den väger lite mer och därmed inkräktar på handbagageutrymmet. Jag har dock endast en gång i hela mitt liv blivit tvingad att väga handbagaget, och i övrigt så tar man ju Savottan som liten väska separat, samt fyller GrapheneX-jackan till bredden med tunga prylar om det är så att man ska konfronteras med personal innan en flygning.

Och så finns det kardborrbandfäste, så man kan ha (ett) tygmärke på väskan igen. Kanske finns Molle-kardborrband så det går att fästa fler …

Ingen form av ersättning har utgått för denna artikel, utan detta är mina egna brutalt osminkade ord. Som vanligt alltså, men det kanske var bäst att anmärka detta då jag nämner både Tortuga, Goruck, Savotta, Protein Kitchen, xSuit och GrapheneX. Ja, tröjan är en roströd Woolpower Full Zip 400 också om vi ändå är igång. Som svenskt märke får Woolpower en länk till vårt fabriksbesök i höstas. Byxmärket nämner jag inte, eftersom de aktivt tackat nej till affiliatesamarbete och alltså inte vill synas här på bloggen. Så småaktig är jag. Ja, jag älskar moderna material. Allt nytt är inte dåligt, allt gammalt är inte bra. Det finns teknologisk utveckling inom material, precis som en Facit räkneapparat från 60-talet inte är bättre än en iPhone så är inte vaxad bomull från 1910 bättre än ett modernt material oavsett hur mycket “det var bättre förr” du är.