Ny EDC- och reseryggsäck – Tortuga Setout 35 liter – hur många ryggor har du?

Efter fem år med min gamla Hazard4 Officer-ryggsäck blev det dags att anskaffa och upphandla en ny ryggsäck, bättre optimerad för mina användningsfall. Valet landade på en Tortuga Setout 35 liter herrmodell, efter att ha ratat den allmänt klassledande flygryggan Peak Design Travel Backpack pga bl a avbärarbältet och bröstremmen, samt tyngden och datorfacket. Detaljer nedan.

Bloggaren med Tortuga Setout 35 liter och avbärarbältet. Som ni ser bär jag som vanligt Lenas Unipörs med de allra viktigaste och vanligaste EDC-prylarna.

Sedan jag skaffade min Hazard4 Officer 2016, har den tjänat mig väl. Tanken var att ha en datorryggsäck, som även kunde användas som enda bagage på kortare arbetsresor, och då även utan att behöva checka in bagage vilket sparar avsevärt med tid på flygplatser – både vid incheckning och utcheckning, samt när flygbolagen inte längre tappar bort bagaget.

Den har tjänat mig väl med sina blott 27 liter, förutom på säkert ett 100-tal föreläsningar och boksigneringar, jobbresor, bokresearchresor och nöjesresor samt hotellövernattningar, som enda bagage. Etersom jag alltid jobbar sju dagar i veckan året runt har jag alltid behov av en dator och med en kompetent dator- och teknikrygga, som även får dubbla som bagage. Exempel är ett varv med bil runt Island och tre nätter, Grönland med Kangarlussuaq med ett av de första fotona på Lena här på bloggen (nåja, det här var nog först, och hennes händer fanns även med på Island) och inlandsisen tre nätter på Svalbard, segling på Rivieran och S:t Tropez, fyra nätter i Karibien på Sint Maarten, Saba och Saint Barts, Grekland fyra nätter, New York tre nätter för min gode vän Mats Svenssons bröllop (bokaktuell med De tolv majestäterna), konsertresor till London, Köpenhamn, Stockholm, researchresor i Polen, Baltikum och Ukraina, föreläsning i Wien och restaurangbesök i Katalonien, en dryg vecka tur och retur till Australien och Tasmanien  samt flera resor för att isolera mig och skriva, plus privata övernattningar hos vänner, vilket förstås innebär att jag måste jobba dit och tillbaka.

Enda gången jag inte kunnat använda väskan på flyget var till Australien, då Qatar Airways slog ner på vikten som landade på drygt 10 kg av 8 kg tillåtna. Så den gången fick jag rädda det som var nödvändigt till en påse för resan och checka in ryggan. Lätt ironiskt då 35 kg incheckat bagage ingår gratis på Qatar och jag inte checkat in något alls, men de är petiga med handbagaget på Qatar. Ärlig ttalat har jag nog ofta flugit med mer än 10 kg som handbagage, vägt den på 12 kg någon gång, men så länge väskan får plats och man inte även checkar in något har inte flygbolaget slagit ner på det.

Dock är det lite trångt och när jag numera måste ha med mig min Tré eftersom Apple ännu inte kommit med en ny MacBook Pro av den dyrare modellen med nya processorn och ett kompetent tangentbord, så fungerar inte Officer-ryggan längre. Genom åren har jag även rationaliserat bort separata löparskor och använder istället ett par Asics GTX Trail som standardskor, så jag inte behöver packa separata skor för löpningen. De har tagit upp halva packningen annars.

Jag burkar också vilja slänga ner min kameraväska i ryggan till vardags eller på kortare resor på en eller två nätter, vilket kräver lite utrymme, istället för att bära den separat när jag inte ska fotografera.

Nya Tortuga Setout och gamla Hazard4 Officer

Sedan 2016 har marknaden översvämmats av flygryggsäckar, optimalt utformade för att klara flygbolagens storlekskrav och livet för digitala nomader, som ständigt reser med sin dator och lätt packning. Den krönta kungen av dessa är den relativt nya Peak Design Travel Backpack, som normalt är 35 liter och klarar av alla flygbolag utom visst inrikesflyg i t ex USA, men kan komprimeras till 30 liter eller expanderas till 45 liter och gränsen för amerikanska flygbolag. Den är stenhårt överdesignad, kostar typ 3000:- och verkar fantastisk. Men för min del gick den bort på att datorfacket hittas inne i huvudfacket, avbärarbältet är för klent och med tveksam fästning, liksom bröstremmen. Därtill väger den över två kilo, och tar därmed bort en fjärdedel av vad man får ta ombord på Qatar enbart på sin existens. När varje gram räknas så går det bort för mig. Dessutom har jag klarat mig med 27 liter, så 18 liter till och 45 liter totalt klarar jag mig nog utan. Bara att gå upp åtta liter kommer innebära underverk, men också att det lättare blir över 10 kg.

En kul grej är att det finns massor med sajter som recenserar denna typ av ryggsäckar, med geniuna digitala nomader. Och de recenserar i text och bild, istället för Dumtuben. Antagligen för att målgruppen inte vill bränna sin surfpott på att titta på Dumtubfilmer med arton olika ryggsäckar, utan behöver spara sin bandbredd. Plus att kreatörerna inte vill ladda upp två gigabyte film när de är på resande fot.

Tortuga Setout vs Hazard4 Officer

Mitt val landade till slut på Tortuga Setout 35 liter herrmodellen. Det finns även exakt samma rygga men med djupare huvudfack för totalt 45 liter, samt dammodeller i bägge storlekarna med lite smalare axlar och annat avbärarbälte. 45 liter går dock bort, pga att jag inte ser att jag behöver detta.

Diskret design. Finns även i grått, men det hade inte varit riktigt lika diskret, men snyggt och därmed kanske även en trendig och framöver omodern färg. Svart är alltid lika otrendigt och diskret.

Att jag valde Tortugan berodde förutom recensionerna bland annat på datorfacket, som man kommer åt separat utifrån och klarar av att svälja minst två laptops, samt en surfplatta.

Datorfacket med en MacBook Pro 13 tum i ett Savottafodral som extra skydd, en iPad Air, Tré med  tangentbord och musplatta, och under det en massa kablar

“Ska du ha med bildskärmen där?” underade Lena. Förutom de två facken för sjutton tums dator och surfplattan är även facket lika stort som hela ryggsäcken. Perfekt för alla sladdar (dator, förlängningssladd för vissa hotellrum eller vänthallar, laddare till Apple Watch och iPad – laddare för iPhone har jag i min Unipörs, samt min Tré med ett Apple Magic Keyboard och Magic Keypad, och en USB C-hubb med VGA och HDMI för mina föreläsnignar. Datorn får rent av plats i mitt tacticooladatorfodral från Savotta, som även kan tjänstgöra som enklare datorportfölj med datorn, laddare och lite småkrafs som visitkort och pennor.

Avbärarbältet var också avgörande. Att på Saba gå från flygplatsen upp till 450 meter över havet med 12 kg rygga utan avbärarbälte går bort för mig, som dras med en gammal nervskada från mitt baskerprov som gör att jag kan tappa känseln i armarna om ryggan sitter fel för länge. Eller att gå från Akropolis till Pireus för att ta färjan ut till en grekisk ö, vilket är en nätt stadspromenad på någon mil. Eller en dag fullständigt livrädd på Grönlands inlandsis. Eller traska runt en dag i London, eller gå från Central Park i New York till Intrepid-museumet. Vill man verkligen uppleva en stad är det till fots som gäller, när man klarat av de obligatoriska taxiresorna för att få taxichaffisarnas unika syn sakernas nationella, regionala och lokala tillstånd.

I övrigt uppfyller ryggsäcken det man förväntar sig av en topplistad ryggsäck i flygklassen.

På ryggen av säcken finns ett enkelt ej låsbart snabbfack för sådant som saknar värde.

Det lilla facket

Där förvarar jag foldern för företagskvitton (som normalt skannas in direkt med telefonen och laddas upp i företagets moln till bokföringsfirman, men även pappersoriginalen ska sparas), tuggummi för att sprida bättre spänning till ofrivilligt placerade personer i sätet intill, så här under Wuhan-pesten andningskydd och handsprit, samt mina fanvisitkort/bokmärken som man aldrig vet när man behöver om man rör sig på stan.

Därefter finns ett stort organisationsfack med ett antal små fickor och en dragkedjeficka. Facket går dessutom hela vägen ner i ryggsäcken, även om den dessvärre bara öppnar en tredjedel, så man kan även köra ner kläder här, eller tappa bort prylar för evigt. Fika och reseproviant bör få utmärkt plats där nere också.

Organisationsfacket. Signeringspenna, signeringspenna, UNI Powertank (samma teknik som Fischer Space Pen, men till en tiondel av priset), liten ficklampa, powerbank med USB-uttagen redo, och mycket annat.

Organisationsfacket är låsbart med YKK-dragkedjorna, som i princip är standard på den här klassen av ryggor, utom av någon anledning klassledaren Peak Design, och det går att låsa samtliga tre fack med ett enda flyglås, som kan låsas upp av tullpersonal eller säkerhetspersonal om röntgen hittar något misstänkt.

Låst. Fullpackad skulle jag behöva två lås för de tre facken.

Huvudfacket är enormt. I locket, som öppnas som på en resväska finns två nätfack där jag förvarar det avtagbara avbärarbältet och ett Haglöfs regnskydd till min tidigare Haglöfs-datorrygga som passar perfekt till Tortuga Setout 35 l. I det övre facket hittas genomskinlig necessär för att snabbt lägga fram för säkerhetskontrollen på flyg, samt förstahjälpenväskan. Ska jag anmärka på något är det att det inte finns något utvändigt fack för första hjälpen i, men när jag väl bytt till en hel förstahjälpenväska kan den nog gå ner längst ner i organisationsfacket, bredvid den ultrakompakta resehandduken, monokulärkikaren och ArmyTek-ficklampan med sina 1200 lumens.

Banana for size. Liksom ett par 43.5 löparskor och kameraväskan

Utöver det får man plats med ordentligt med packfickor om vikten inte är av vikt. När vikten är kritiskt skippar jag packfickorna för att spara just på tyngden.

Med packfickor 2+2+6 liter på plats med marginal. Avbärarbältet är inte inpackat dock, sjukvårdsväskan från MSB ligger i nedre facket på denna bilden.

Nu pressar dator, surfplatta och Tré på huvudfacket, och man kan antagligen få plats med ytterligare ett lager av packfickor annars.

Regnskyddet från Haglöfs. Tortugans material är vattenavvisande, men inte vattentätt, och dragkedjorna är inte gummi tätade, så vid lite mer nederbörd behövs överdrag antagligen. Egentligen ingen skillnad mot min Hazard4.

På ena sidan finns det en elastisk flaskhållare, och på den andra ett handtag, samt även fästen för bärremmar. Antagligen om man vill använda ryggsäcken som axelväska, så är det bara att köpa till en bärrem, men jag har nedan hängt fast mitt kameraobjektiv från Manfrotto där. Vad jag kommer sakna är ett handtag undertill, vilket jag hade på min Officer, vilket var fantastiskt bra när man skulle dra ner den från bagageskåpen på flyg.

Sex deciliters metallflaska från Primus. Går förstås bort på flyg, då får det istället vara genomskinlig plastflaska, men det går lätt ner en 65 cl flaska här. Eller en vinflaska killgissar jag, men nog inte en bredbottnad champagneflaska. För övrigt vill jag slå ett slag för det prisvärda vita vinet The Crossings från Nya Zeeland, som kommer på PET-flaska och därmed är utmärkt för resebruk, hikingbruk eller segelbruk. Bör passa utmärkt i flaskhållaren ovan.

Det är nämligen inte bara avbärarbältet som går att ta av, utan axelremmarna går att vika undan in i ett karborrfack i ryggen, och då förvandlas ryggsäcken till en mjuk portfölj eller resväska. Tanken är att om den checkas in ska man på så vis undvika risk för skador på bärsystemet. Lösningen är inte lika smidig som på Peak Design Travel Backpack, där det kan göras utan handgrepp. T ex behöver lastjusterarna släppas lösa för att kunna fälla in axelremmarna tillfredsställande.

Manfrottostativet påhängt.

Bärsystemet är annars utmärkt. Inte så mycket vaddering i axelremmarna på herrmodellen, som istället har ett material som över tiden formar sig för bärarens axlar individuellt. Dammodellen har istället vadderade remmar, som också sitter tätare ihop. Höjden på bröstremmen går att justera och det finns lastjusterare för säcken.

Jag väger 79 kg och är 184 cm lång. Det märks på avbärarbältet att väskan är gjort för amerikaner, för det är inte mycket kvar att dra åt runt midjan på mig. Är man småväxt herre kanske man ska överväga dammodellen, fast dess avbärarbälte är kanske istället gjort för bredare höftben?

Ovanstående är mina första intryck och bortsett från att testbära en del har jag inte ännu rest med ryggsäcken. De närmaste dagarna ska jag prova att bära den för att hämta posten och liknande, men än så länge känns den bekväm, även fullpackad med all datorutrustning. Fast ingen extern bildskärm.

Utan avbärarbälte. Även här med Unipörs för de viktigaste småprylarna

Tortuga säljer inte sina väskor till Europa på grund av anledningar. Det visar sig vara många som inte gör det, t ex Nomatic som väl konkurrerar med Peak Design om förstaplatsen. Det finns dock ett fristående bolag som importerar Tortugas ryggsäckar, tortugabackpacks.eu. Mycket seriöst, riktiga kvitton, hanterar EU-moms korrekt och två dagars leveranstid. Tortugas egna hemsida hittas här men är lite rörig. Bolaget är dock helt fokuserat på reseryggsäckar och väldigt väl ansedda i egenskap av specialiserade. Übertrendiga och ännu dyrare Peak Design hittas här och Nomatic här om du bor i USA, annars får du bara ett felmeddelande. Detta var inte reklamlänkar, utan läsarinformation. Det finns inga reklamlänkar (dvs som jag får betalt för i någon som helst form) i inlägget, men jag har länkat till Unipörs pga att det är min frus bolag. Inga av friluftsbutikerna vill ha mig som affiliateannonsör.

Men nu över till den viktigaste frågan: Hur många ryggsäckar äger du?

Själv har jag bara sex stycken. Tortuga Setout 35, Hazard4 Officer, en gammal Haglöfs datorrygga, en Osprey 85 Xenith för expeditioner som Galdhöpiggen, Mont Blanc, Kilimanjaro eller segling i Lofoten, en liten signalfärgad nedpackningsbar Osprey som daypack för toppförsöken och en Snigel.  Gamla ryggor från 80- och 90-talet har gått till energiåtervinning efter att ha förvarats i ouppvärmd lada för länge. Framåt hösten kommer jag även besitta Rekyls/Snigels uppdragssäck, som väl kommer fungera utmärkt som skogs- och jaktrygga över dagen.