Här följer lite foton från nedstigningen i isgrottorna, som bildas av en glaciärflod under vårsmältningen på en av glaciärerna på Svalbard, dit vi åkte hundspann med Green Dog. Nedstigningen tog oss 40 meter ner genom glaciären ner till den frusna isen och stenstranden på floden under istäcket. Bitvis fick man först krypa och sedan åla sig fram för att nå hela vägen, så inget för den som har klaustrofobi eller inte kan blunda med hjärnan. Lite foton nedan.
Det är förstås svårt att låta fotona göra denna naturupplevelse rättvisa, och man missar lätt proportionerna och själva prakten i det hela. Det måste helt enkelt upplevas självt.
Första biten blev det att åka rutschkana ett antal meter ner genom det översta vita snölagret, assitserad eller bromsad av det rep som sedan skulle behövas för att återvända till ytan.
Sedan blev upplevelsen praktfullare och praktfullare ju längre ner färden fortsatte.
Naturligtvis hade alla hjälm och pannlampor, och en extra nödficklampa var nog ett bra tillbehör. Ta gärna med en egen pannlampa om du har lite krav dock.
Längst ner fick man som sagt krypa och sedan åla sig fram på galciärflodens frusna yta, vilket gjorde det svårt att ta foton, tills man nådde den innersta kammare dit det är möjligt att nå som människa.
Därefter rundade man en ispelare och ålade sig tillbaka och påbörjade uppstigningen till ytan igen, ca 40 meter upp.
Inget för den som har klaustrofobi eller krämpor – det är trist om man inte orkar upp igen. Även gravida avrådes starkt. En viss riskvilja och förmåga att blunda med hjärnan är lämplig, liksom gärna erfarenhet av isklättring eller alpin bergsbestigning, men inte nödvändig.
Hundspannturen och isgrottevandringen från Green Dog kan starkt rekommenderas. Helt unik upplevelse och heldag.
15 kommentarer
Galet häftigt! Jag tror dock inte att jag skulle våga avsnittet med ålning. Får panik bara på att tänka på att man inte kan vända utan fastnar med fötterna i färdriktningen. Men jag avundas upplevelsen du fick. Kul äventyr 🙂
Fantastiska bilder och det här blir ju ett måste om/när jag återvänder till Svalbard. Det är onekligen en väldigt speciell plats det där. Det närmaste jag kom till glaciär var när besättningen på fartyget till Barentsburg plockade upp 1000 årig glaciäris att ha i whiskyn.
Jag får kvävningskänslor. Jag hoppas det fanns frisk luft därnere.
Knivskarpt klar luft där på Svalbard.
Jag har klaustrofobi och får posttraumatisk stress bara av att läsa artikeln.
Jag med!! Iaf om man pratar så trånga utrymmen. Allt med is och klättring känns OK, men just det klaustrofobiska och trånga utrymmen… gaah. Det ser dock otroligt häftigt ut!
Wow det påminner om droppstensformationer i “vanliga” grottor fast med is.
Tack @Lars Wilderang, för att jag fick lära mig ett nytt uttryck till mina metaforer och att nu i ord kunna beskriva vad jag gör ibland -“….att blunda med hjärnan.”
Inte min grej men måste vara en fantastisk upplevelse.
Vilka bilder – rekommenderar verkligen att se dom på stor skärm och inte i mobilen! Tack för en målande och läsvärd beskrivning, inklusive den utmärkta språkliga innovationen blunda med hjärnan!
Blir så sugen på att se Svalbard – kanske får satsa mina klimatpoäng på en flygresa dit!
Tackar vet jag Lummelunda. Man måste ju ha souvernirbutik, cafe & restaurang oxå. Men håller med ovan, att krypa i trånga passager kan jag gärna skippa.
Eller Lava Tubes ! https://en.wikipedia.org/wiki/Kazumura_Cave
J-kligt häftigt. För den som gillar denna typ av aktivitet kan jag rekommendera Bodagrottorna strax söder om Hudiksvall och nära Iggesund. De är gratis men kräver att man har med sig egna grejer då det inte är något normalt turistmål. Väldigt oömma kläder. Hjälm, handskar ficklampor. Inget för barnfamiljer eller för den som har svårt för trånga ytor.
Spenderade 4-5 timmar med där min exfru. Vi var helt ensamma i utforskandet.
Sotbäcksgrottan, i Artfjället, är häftig. Jag och ett par kompisar var där ganska snart efter att den upptäckts. Säger som bloggarn, inget för den som lider av klaustrofobi. https://www.aventyrligare.se/p/sotsbacksgrottan-8961/
Hur mycket rör sig glaciären, dvs hur länge kan man räkna med att den där grottan finns kvar?