Efter att ha klarat av att bila ett varv runt öar som Island (2016), Tasmanien (2020) och Gotland (2020) samt Fårö (2022) så var det nu dags för en vända runt Gran Canaria på en mikrosemester på två nätter. Inte lika fantastisk bilkörning som Island, men desto mer spännande och valet för en T-Roc Cabriolet var helt rätt bortsett från att den var manuellt växlad, vilket var spännande i bergspasset från Mogán till Roque Nublo. Hyr en liten bil om du inte bara ska köra motorväg. Även då faktiskt, då det är trångt överallt.

Hyrbilen landade på en T-ROC Cabrioulet från TopCar. Ett hårt tips är att inte hyra från Cicar. Det gjorde nämligen alla andra. Kön till att registrera sig för sin bokade bil där handlade om timmar, och välj glädjen när du sedan ser att man därefter får köa en halvtimme för att få ut nyckeln i garaget. TopCar hade ingen kö. Och som vanligt – förboka inte någon helförsäkring via någon bokningsfirma, utan betala den direkt hos biluthyraren så blir det dels billigare och så skiter de (iaf på Gran Canaria) i att besikta bilen efteråt.

Runt två tredjedelar av kusten går det motorväg. Ny, fin och bättre än svensk dito, men det är ju inte riktigt därför man hyr bil. Visserligen går det snabbt och lätt med en avstickare till t ex Playa del Ingles och Dunas de Maspalomas, men det är väl ungefär det.

Det roliga är delarna bortom motorvägen, från i vårt fall Puerto de Mogán till Roque Nublo och sedan Firgas.

Här hade vi turen att kunna sammanstråla med goda vännerna och fina författarkollegorna Sammy Jeridi, Caroline Grimwalker och Leffe Grimwalker över en bit mat på Que Tal By Stena, vilket var en utmärkt fine dining-upplevelse. Sedan lite udda att ha en norsk krögare uppväxt i Gôtlaborg.

Morgonen därefter blev det bilkörning som hette duga. Smala ringlande bergsvägar med avgrunddjup, hundraåttiogradiga svängar utan sikt och utan möjlighet att möta andra fordon. Det mesta kördes på ettans eller tvåans växel.

Sådant här får ta sin tid. Hade man motorcykel fanns det antagligen utmärkta tillfällen att köra ihjäl sig, vilket man nog även kunde göra med bil. Oftast saknades det räcken och de som fanns hade nog inte stoppat den som glömde svänga.

Nackdelen var möjligen att det saknades platser att stanna och ta foton, då vägen var för smal och risken att plötsligt bli påkörd av mötande trafik för stor.
Stighöjd rakt uppåt blev väl runt 2 000 meter, eller något sådant, då vi i princip började vid havsytan nere vid Puerto de Mogán.

Första riktiga stoppet blev Roque Nublo, vilket blev en fin promenad.

En fin promenad på någon kilometer och några hundra meters stighöjd. Därifrån kunde man se hela vägen till Teide på Teneriffa. Där uppe har vi dock redan varit 2017 senast.

Kvällen och natten spenderades i Firgas.

Lite udda var att i villan vi hyrde så parkerade man bilen i vardagsrummet, varpå Sveriges samlade bygglovshandläggare och brandskyddsingenjörers hjärnor nu exploderar.

Stora huvudattraktionen får ändå sägas vara Barranco de Las Vacas och de fantastiska stenformationerna där. Bara att parkera bilen och gå en promenad på en kilometer genom ravinen så når man destinationen. Extra spännande är att det inte är skyltat var den ligger och att det saknas alltså också beskrivningar, samt att den är avsiktligt felplacerad på Google Maps. Felaktiga vägbeskrivningar har liksom blivit en grej gällande platsen, men nu har ni iaf sanningen.

Inget för personer med funktionsutmaningar, olämplig ålder, dåligt tålamod, vätskebrist eller lågt blodsocker dock. Och inga strandsandaler, utan riktiga fotriktiga trekkingskor.



Det var väl ungefär det man hann med på två nätter. Som vanligt kan väl normala turister lägga en vecka på ett varv runt valfri ö, men det är en sport att klara det på 2-3 nätter och vem har tid för mer?

T-Roc Cabriolet var ju en kul liten bil. Synd att det inte finns några elbilar som är cabriolet. Dock fungerar ju cab sådär på svenska breddgrader om man inte har plats i uppvärmt garage vintertid, men annars hade en T-Roc cabbe med dragkrok varit en utmärkt andrabil. Om den hade haft riktig fyrhjulsdrift, vilket jag betvivlar och som är ett krav för en dragbil så här på landet.
Så Subaru XV:n får finnas kvar som andrabil och dragbil.

64 kommentarer
Aha, las hintas falla på platso.
Kul med garage i vardagsrummet. Hade luktat sådär hemma i Sverige när man rattar in med 20 kg motorvägsslask fastfruset i hjulhusen som tinar och släpper över natten. Man vet ju hur det luktar i garaget.
Man tar väl inte in bilen i garaget vintertid?
Där är ju fullt med utemöblerna.
Vardagsrummet däremot …
Sant, sant. Garage är ju främst ett förråd i Sverige.
Framförallt på vintern man vill ha bilen i garaget så den är varm och gosig på morgonen.
Framförallt slipper man skotta av och skrapa is!
Nöjesflyga till Kanarieöarna för två ton CO2/person? Kom igen, vi har kommit längre än så. Denna typ av content innebär bara badwill för ditt varumärke.
Trött på dig nu. Hej då.
För övrigt har jag klimatkompenserat med ca 400 ton CO2 de senaste åren. Det oräknat de årliga ton jag binder i mina betesmarker och de ton som binds i skog jag låter stå oavverkad.
Det är inte bara kol du binder i dina betesmarker.
Ett gram kol kan hålla 8-10 gram vatten.
“Soil carbon sponge”
Du kan försöka föreställa dig hur naturen på Gran Canaria hade sett ut med ett rejält matjordslager utöver den som finns utmed floderna.
För att inte tala om kyleffekten som vattenångan hade genererat.
Denna snubben är både bättre och vassare än Alan Savory på att förklara komplexiteten med betesdjur och global uppvärmning.
Hoppas resan var bra samt hoppas du tar dig tid att se föreläsningen.
Den är väl värd sina 80 minuter.
https://youtu.be/DQN9t-g2J-0
Ett smart sätt att åka koldioxidneutralt är att ta bensinbilen och tanka den i Sverige. Koldioxidskatten på bensin är 2.9kr/liter, det är mer än tillräckligt för att betala för koldioxidinfågning. Och självklart använder staten koldioxidskatten till koldioxidinfångning och inget annat.
Vad kostar CO2 infångning? (seriös fundering). För övrigt är det samhällsnytta att människor flyger vilket lär överväga kostnaden för CO2-infångningen.
Bilade runt hela ön i December. Helt fantastisk upplevelse. Blev en hel del växlande i den manuella Clion 😁
Ett tips istället för direkt konfrontation, är att först fråga hur de fossila koldioxidutsläppen ser ut för aktuell person på ett år och om det görs klimatkompenseringar.
Gå och trolla någon annanstans. Det här inlägget var trevligt och intressant!
Ett besök på romdestilleriet Arehucas, i Arucas kan rekommenderas. Deras 18- åriga är god.. men den 30-åriga -captain Kidd😍
Kan jag tänka mig. Hade en 30-årig Centenario från Karibien någonstans här ett tag. 30-årig rom är ju något extra. Finns inte på bolaget, förstås.
Nånting säger mig att den inte heller finns kvar därhemma … 🙂
Kapten Haddock hade varit stolt. Även om han var mera för äppelmust.
Du har inte fel.
Körde bergsvägen från Mogan till Las Palmas i en Fiat 500 cabriocoach automat för några år sedan. Lämplig storlek på bil men växlade ryckigt.
En 500e hade varit intressant.
Iofs sant att en automat kanske inte normalt är byggd för den typen av vägar. Kanske var bättre med manuellt.
Framförallt utför, bättre effekt på motorbromsen med manuell låda.
By the way, finns det någon på den här sajten som luffar runt på Madeira? Har aldrig besökt ön.
“Luffade runt” på den ön i en vecka för drygt 25 år sen. Lättvandrat om man håller sig till levadorna. Bra bussnät så det är inte supersvårt att ta sig till nåt lämpligt ställe för vandring.
På den tiden kunde man dessutom hyra en taxi billigt en hel dag om man tyckte att busslinjerna inte dög.
Fiat 500 har nog en robotiserad koppling i lådan. Blir inte samma gummibandsdrift som med momentomvandlare.
Helt rätt att hyra en lite högbyggd bil på semestern! Man ser mycket bättre vyer och har bra överblick av trafiken. Kan rekommendera att köra runt Sardinien på nästa semester men det tar lite mer tid i anspråk. Dock väl värt ansträngningen att slita sig ett par veckor från jobbet…
Också lite sugen på Sardinien. Där finns två öppna Superchargers (för andra än teslor) dessutom. Om man inte absolut vill hyra en Vespa … 🙂
T-ROC är inga problem att använda som dragbil, den har Haldex 5 med lite extra lull lull. Kör en sån i tjänsten och den klarar allt som behövs.
Privat kör jag en Skoda Octavia även den med Haldex 5. Jag hämtar 2 st ensilage balar regelbundet (ca 700 kg) och det är absolut inga problem.
Jag bor på landet, o övre Norrland i ett område känt för sina snökanoner.
Sen finns det såklart ingen anledning att byta bil, men att det inte funkar med Haldex system är en seglivad myt.
Najs. Haldex 5. Då skulle en liten T-ROC cabbe vara ett alternativ alltså.
Puerto de Mogan är väldigt fint, dit åker jag gärna tillbaka. Väldigt vackert uppe i bergen. Men missade ni ubåten i PdM? https://www.tripadvisor.com/Attraction_Review-g664857-d1548625-Reviews-Submarine_Adventure-Puerto_de_Mogan_Mogan_Gran_Canaria_Canary_Islands.html Åkte den med ungarna vid mitt första besök på ön för en del år sen. Då deras mor är lite harig av sig ibland så fick de vänta med att ringa hem och berätta tills vi klivit i land igen.
Sightseeing-ubåt är verkligen kul! För Jääättelänge sen tog vi en tur med barnbarnet (5) från Bridgetown och kikade på korallrev, kulörta fiskar och havssköldpaddor. Blev lite varmt om baken, för man satt ovanpå batterierna …
Efteråt var grabben vrålhungrig för sjön suger som bekant, åt en stor portion fritz på burgeriet och sedan en rågad tallrik som pappa hade lagat hemma.
Samma barnbarn följde senare med oss på en resa till “Europa” där vi bl a sov i den gamla svenskstaden Stade (med sillfångarstaty!). Barnbarnsbarnet utropade sedermera vid likaså ~5 års ålder när vuxenkonversationen började bli tråkig: “Vet du, vet du, vet du? Jag har ingen aning, faktiskt!”
Apropå Joel Stade, således. 😉
Härligt att komma ifrån ett tag, fina bilder, ladda batterier, få nya intryck
Det är ett värde som flyghatare inte verkar väga in i kalkylen.
Tack för en fin artikel. Jag uppskattade verkligen kortet på Mt Teide, då det kom att påminna mig om mitt besök på Teneriffa för ca 45 år sedan.
Jag skulle åka dit med en vännina, men hon backade ur i sista minuten. Jag hade redan köpt biljett, så det vara bara att åka ändå.
Då jag satt ensam på hotellet blev jag inbjuden av en vandringsgrupp från Alpinschule Innsbruck. Det var tyskar och österrikare, som gick ut på en vandring i bergen varje dag. Gruppen var mycket väldisciplinerad, man fick vackert gå i led och på sin plats. Om man råkade kliva snett blev man snabbt tillrättavisad.
Jag hade ju inte planerat att springa i några berg direkt på en badsemester till Teneriffa, så jag var klädd i gympaskor, jeans, t-skirt och hade, som tur var en kofta av ull.
En dag skulle vi bestiga Mt Teide. När vi började låg temperaturen på kring +35C och när vi nästan kom upp till toppen blåste det upp till storm, med is och hårda vindar.
Ledaren sade till alla, gå neråt och stanna inte, för då fryser ni ihjäl. Vi kom till en stuga och där fick vi varsin filt, som vi kunde täcka oss med. Det var första gången i mitt liv jag fick erfarenhet av en livshotande situation. Det var bara att gå, försöka se var man satte fötterna och skydda ögonen så gott det gick. Isen gjorde rejält ont då det slog mot ansiktet och ögonen.
Det mest intressanta i detta var att gruppen upplöses helt, alla kämpade var för sig. Det var bara att intala hjärnan att gå framåt, ett steg i taget. Ingen hjälpte ingen!
Jag kom ner helt slut och våt och mina jeans stela av is. Alla kom ner, som tur var. Vi fick sätta oss i bussen och på vägen mot hotellet stannade vi till och ledaren gick in i en affär och kom ut med en limpa bröd och en flaska billig konjak. Vi fick en brödbit var och alla drack ur samma flaska.
När vi kom fram till hotellet fick vi vackert gå i led igen och var och en på sin plats. Ingen sade något.
Efter det att jag kom hem till Sverige igen och folk frågade vad jag ensam hade gjort på Teneriffa, svarade jag helt sanningsenligt att jag varit ute med en massa gamla tyskar och österrikare och gått i bergen och nästan frusit ihjäl. Jag fick mer än en konstig blick.
Idag är detta ett kärt minne och jag kan tillägga att jag numera är klädd för uppgiften på ett lämpligt sätt. Ullkoftan och filten var nog räddningen trots allt.
Tack igen för bilden på Mt Teide!
Det är inget fel på vare sig Top Car eller T-Roc, däremot är det tjänstefel att åka till Gran Canaria utan att cykla. Allt utom motorvägen är ju som gjort för cykling. 🙂
I sådana nejder måste man ha fullförsäkrat! Vi hyrde bil på Mallorca och körde upp i bergen på en sån slingerbultväg. I varenda hårnålskurva mötte man dödsföraktande cyklister i kycklinggul Lycra som ginade utför i 80 kph. Vanskligt att väja. De hade nog kul.
På hotellet sov de med hojen i sängen och klapprade ut ur hissen med sina pedalskor på morgonen, hojen på axeln.
Vi råkade få se ett nedlagt exemplar på den fyrfiliga huvudgatan i stan, men det var redan omhändertaget och man vill faktiskt ogärna bli inblandad såsom närvarande “after the fact”, så jag körde försiktigt förbi med mycket god marginal. En resa med intressanta intryck. 🙂
86 var vi några som först åkte skidori Pyreneerna och sedan till GC o cyklade. Det bestående minnet är att vi frös mest på GC. Men mycket vackert.
Det var ju mer cyklister än bilar på de där serpentinvägarna. Rejäla lårmuskler på de där som köttade på 2000 m i stighöjd.
Magiskt att cykla på GC – åker dit om 2 veckor lär bli några turer upp för Soria bla.
När de hinns med mellan Lollo och Bernie
Tesla Roadster är ju cab…
Men de börjar väl bli samlarobjekt och ohemult dyra förutom en del batteriproblem så de är nog inget realistiskt alternativ.
Man kunde ju tycka att kineserna som tagit över MG-varumärket kunde producera en ”riktig” el-MG, dvs en kul liten roadster – men å andra sidan vill man ju inte köpa kinesiskt heller…
Och i Kina vill man ha tak och hepafilter.
Gissa vilka märken som har det. 😉
Och varför.
(“Bioweapons Defense Mode”)
Det där är en fin biltur, körde den sträckan med hyrbil i januari och besökte Pico de las Nieves. Vägbeläggningen är ju hyfsat bra på Gran Canaria jämfört med motsvarande bergsvägar på Cypern. Jag tycker manuell växel som en fördel om man ska köra brant uppför.
Tar man etappen med mula eller häst samt har hatten hängande i nacken,
får man inte missa “Take a Hard Ride” med Clarence Leroy Van Cleef, Jr. och Siox city.
De smala serpentinvägarna på Kanarieöarna med brådstup på ena sidan tillhör ett av mina första minnen – och ett läskigt sådant. Suger i magen bara jag tänker på det. Vi barn vevade ner fönstren – det var ju varmt – och tidningen som låg i bilen började flyga runt i bilen. Då blev vi tillsagda. Rädda barn och flygande tidningar med någon decimeter (som jag minns det) från kanten… Inga bälten eller barnstolar heller förstås men de hade ju inte spelat så stor roll om vi rullat över kanten. Backa när vi mötte en mindre lastbil. Huh. Men vågorna vid stranden var höga och fina. Och vi fick sylt på frallorna till frukost. Hälsningar Laban 4,5 år.
Ser supernice ut. Det var många långa år sedan jag var på kanarieöarna. Nuförtiden har jag dessvärre ett inrutat liv.
Kan rekommendera de norra delarna på Teneriffa och Gran Canaria med extra plus Teneriffas huvudstad Santa Cruz.
Coolt, effektiv semester på häftigt ställe. En fråga bara, hur blir nedvarvningen av en sådan här semester (och då tänker jag nog mest på längden, inte nivån av aktivitet)? Tänk på att ta hand om dig!
Käck bil också, fanns det något baksäte att tala om eller var den (halv-)strikt tvåsitsig?
Fast det här var inte bra, sitter nu och googlar om mc-uthyrning på Gran Canaria. Inte bra, inte bra alls.
#styrkekram Många MC var det.
Vi använde bara basksätet för att lägga jackor i. Men det hade nog gått att knö ner någon om man ville. Största bristen hade väl varit bagaget då det inte är en kombi, vilket talar emot. Man får in rätt mycket i en nedfälld XV.
Krävs inte MC-kort heller utan bara att man haft B-körkort i två år. Hyrde en lätt MC där första och enda gången hittills. Var hur kul som helst att dundra upp och ner i bergen om än kanske inte det bästa som ny på MC.
Mamma Mia! att köra hoj i dessa länder är ju nästan som att anmäla sig frivillig till fronten i Ukraina. Om du dessutom inte är van hojåkare skulle jag avråda på det bestämdaste.
Det är lagkrav på att ha hjälm när man kör MC i Spanien. Det verkar dock som att det räcker med att man har hjälmen hängande på hjälmkroken. Åtminstone hade alla hojåkare sin hjälm där när jag körde tvärs igenom Spanien på hoj. Fast det var rätt länge sen vid det här laget.
Just varva ner är kanske inte vår starka sida, men omväxling och att inte behöva göra rutinplikterna hemma är gott nog.
A change is as good as a rest.
Fina bilder, kul att du delar med dig.
Jag var där 2019 med familjen samt mor och far. Bodde förvisso på hotell men vi hyrde bil två dagar och gjorde några utflykter upp i bergen och insåg då att det var det man skulle gjort från början. Åkte runt ön gjorde jag aldrig men vi var till Purto Mogan, sjövägen från Puerto Rico.
Jag tror också som de flesta andra skriver att manuellt kan ha varitntill fördel om de var många branta utförsbackar. Det spar på bromsarna tills det gäller/de behövs.
En DSG-låda kan nog fungera rätt bra också.
Suveränt. Man kanske skulle åka dit någongång. Men numera är jag inte supereffektiv längre, utan behöver några dar på varje ställe, för att supa in atmosfären. Några veckor där kanske ?!
Nedcabbat eller uppcabbat är frågan. Oftast uppcabbat eftersom det antingen är för kallt eller för varmt. I Texas körde man med fördel uppcabbat så att luftkonditioneringen kunde göra sitt jobb.
Hur lång tid tog den där resan, inklusive restid hemifrån och hem igen?
Skulle ha varit en fristående inlägg.
Minst en vecka tycker jag att man behöver på GC. Det finns många fina ställen att vandra på, och man bör ta en dag för varje vandring. Leden upp till högsta toppen är lättvandrad. Utsikten därifrån är magnifik, men ibland ligger molnen ivägen nedanför.
För några år sedan hyrde vi bil GC bodde i Palma. Kör hellre bil där än i Uppsala eller Stockholm. Lugnare på något konstigt vis. Vi tog ett vänster varv på kustvägen runt hela ön. Himla djupa diken. På en del ställen.
Men en upplevelse.
Är som inte road av att bada
Har ju lyckats missa denna bloggpost. Kom hem från GC idag, så vi har varit där samtidigt! Du/ni har gjort mer på 2 dagar än vi gjorde på 2 veckor. . .
Men var i behov av semester. Jag läste iallafall Redovisningsavdelning Marviken i sanden på Playa del Inglés, alltid något.
Sjukt bra bok för övrigt, saknar den,ochska läsa om den. Önskar det varit en längre serie, riktigt coolt upplägg!