Foton: Tasmanien runt på bil

Tasmanien är stort och varierat, men långt ifrån så spektakulärt som Island. Ändå kan man antagligen lägga veckor på att bila runt ön, särskilt om man gillar upprepade naturupplevelser. Vi hade inte riktigt så lång tid på oss. Men lite foton nedan.

Lena vid Penguin Rookery på Bruny Island.

För det första är vägarna på Tasmanien under all kritik. Det är kurvigt, det är smalt, det är guppigt och det är skakigt. Gör inget viktigt på din mobiltelefon, för de kommer klicka fel.

På tal om mobiltelefon så saknas det helt mobiltäckning på stora delar av ön och det kunde periodvis ta timmar att lyckas boka upp nästa boende på grunnd av detta.

En av tusentals färska roadkills.

 Man får inte heller vara känslig. Du kommer få se tusentals roadkills. Färska, sönderslitna, hela med fötterna och tassarna upp i luften, söta wallabymödrar som slitits upp så deras joeys ligger döda bredvid dem på vägen. Kort sagt det mesta, högt som lågt.

Savannliknande betesmark är normalbilden i de befolkade delarna.

Vi började förstås i Hobart och körde motsols runt ön.

Vinprovning i Devils Corner.

Det rekommenderas att man köper ett nationalparkpass, då det ger fri tillgång till att köra in eller gå in i nationalparkerna, och dessa kan inte undvikas om man vill se de flesta sevärdheter som Freycinet och Wineglass Bay.

Bicheno. Tasmaniens Bohuslän? Så klart seafood.

Vi valde att ändra rutten för att via Elephant Pass fotografera skogsbränderna runt Fingal och sparade därmed antagligen några timmar jämfört med att fortsätta upp längs ostkusten.

Elephant Pass.

Cataract Gorge i Launceston (“Lån-sesster”).

Giant Penguin Statue i Penguin på nordkusten.

 Frånvaron av mobiltäckning gör att man bör ladda ner kartor i offlineläge i Google Maps.

Huvudgatan i Burnie.

Utsikten mot Indiska Oceanen från The Western Wilds.

Bilen.

Hög markfrigång är önskvärt, då vägarna som sagt är av vägföreningskvalitet stora delar av sträckan, undantaget runt t ex Launceston eller förstås Hobart.

Tasmaniens västliga utpost Strahan.

Stranden norr om Strahan.

Koppargruvstaden Queenstown.

Passet efter Queenstown.

Nedbrunnen skog så långt ögat kan se i de stora sydvästliga nationalparkerna. Återkommande bränder tillhör den naturliga livscykeln i biotopen, och vissa växter kräver brunnen mark. Här nere hotar eller skadar dock inte bränderna mänsklig aktivitet, då hela sydvästra Tasmanien är obebodd nationalpark.

Tynwald-Willow Bend Estate

 Att fixa boende på vägen är inte svårt trots högsäsong. Det kryllar av boenden. Det svåra är att lyckas få mobiltäckning och göra det online med lägsta kvalitetskrav. Har man inga kvalitetskrav finns boenden i varenda samling av byggnader med fler än tre hus.

En helt oväntad upplevelse blev Tynwald-Willow Bend Estate, som likt ett skotsk gods låg utanför New Norfolk, och var en riktig mom-and-pop, som drevs av ett par i 70-årsåldern. Uppfriskande och med gott självförtroende serverades fantastisk mat som om 80-talet aldrig upphört och med viner från 90-talet kostade under 100 AUD. Stark rekommendation för den som tröttnat på allt vad trender heter.

Fyrfilig trafikled rakt genom centrala Hobart.

 Slutligen var vi tillbaka i Hobart för att avsluta med Bruny Island.

Bruny Island Beer & Cheese.

Bruny Islands sydspets.

Adventure Bay, Bruny Island. Vattnet verkade ha drivit upp från Antarktis och var utseendet till trots kanske 14-15 grader varmt, men ett bad var ändå uppfriskande.

En av Tasmaniens stora styrkor är vädret. Temperaturen är som svensk sommar, dvs 10-23 grader. Väderomslagen är snabba, och man slipper således svettas ihjäl. Men det gäller att gilla seafood. Fantastisk seafood, men det kan alla fåren till trots vara lite svårt att få tag på kött från däggdjur på restaurangerna…

Vill man bara ta en dagsutflykt från Hobart rekommendears Bruny Island, så får man ta del av det mesta av Tasmanien i miniatyr. Värt ett separat inlägg kanske.

Vi skippade Port Arthur denna gång, men tar det nästa. Annars också en dagsutflykt från Hobart. 

Just det, det är vänstertrafik. Köp till total självriskreducering till hyrbilsförsäkringen. Och kör inte ensam, utan ha en passagerare som agerar kartläsare och instruktör i varje korsning. På mindre orter saknas trafikljus, vilket kan ge spännande upplevelser för högerbilisten.