Frankrike

Nästa ankring för att klarera ut ur Frankrike och EU inför den långa överseglingen till Antigua blev den lilla orten Deshaies på västra Gudadelope, där hamnkontoret kunde agera ombud för gränskontrollen. En livfull liten ort på grund av in- och utklarering av seglare, men pga biltrafiken lite annan känsla än Terre-de-Haut på Les Saintes.

Likt på Terre-de-Haut fanns en huvudgata i byn med många restauranger, men här var de betydligt större än de små hålen i väggen och med en förvisso enkelriktad biltrafik blev också känslan lite annorlunda.

Servicen var också betydligt mer fransk än på Terre-de-Haut men till slut lyckades vi i alla fall få en sittplats för att ta en ankardramm efter att ha misslyckats klarera ut eftersom ombudet bytts ut från en restaurangägare med sena öppettider till hamnkontoret.

Istället behövde det klareras ut på morgonen, vilket fördröjde avfärden en timme. Överseglingen till Antigua är sina sjömil och det är alltid bra med marginaler, särskilt som vädret skulle vara friskt och inget längre skydda varken segel eller skrov mot Atlantens vindar och vågor.

In- och utklarering brukar för övrigt innebära att kaptenen ska klä sig i sina finaste kläder och sedan försvinna iväg med passen för alla ombord i hopp om att pappersarbetet ska gå igenom både smärtfritt och snabbt. Vid inklarering får förstås ingen annan kliva iland innan kaptenens inklarering genomförts. Servicenivån och samarbetsviljan hos gränskontrollpersonalen kan ha stora variationer.

Den aktiva vulkanen på ön Montserrat gjorde sig också påmind i Deshaies, då det överallt fanns varningsskyltar för tsunami och vilka flyktvägar och samlingspunkter som skulle användas, förmodligen om Montserrat skulle explodera. Vi valde att avstå från en mellanlandning på den halvt evakuerade och avspärrade ön, som mest ska vara misär och med utslagen turism, utan skulle segla direkt till Antigua istället.

I övrigt inget direkt nytt som skedde. Starlinkens placering optimerades till horisontell placering uppe på sittbrunnens tak bredvid några av marinpanelerna, där bäst täckning kunde uppnås, och den även kunde säkras via snoddar om så skulle behövas.

Skepparen och jag debuggade även likströmsförsörjningen av systemet redan på Les Saintes, vilket innebar en del intressanta slutsatser som jag återkommer till i en separat artikel.

Nästa artikel blir överfarten till Antigua, och därmed lämnar vi Frankrike och den tillhörande franska servicen, och sedan blir det frossande i superyachts.

Nästa ankring blev vid Bouillante på Guadeloupe, även om jag aldrig gick iland. Istället blev det att sitta kvar ombord och jobba, samt även gå ner i vattnet en timme för att skrubba en av kattans fyra skrovsidor ren från sjögräs.

Ankringsplatsen vid Bouillante på Gouadelopes västkust var förstås skyddad mot passadvindarna österifrån och de allerstädes närvarande atlantiska dyningarna, men jag brydde mig aldrig om att gå iland, utan satt kvar ombord och jobbade.

Att segla innebär förstås även jobb, och här gick Lena och jag ner i vattnet för att med skrubbsvamp göra rent en av kattamaranens fyra skrovsidor. Arbetet med en sida tog cirka en timme simmande och trampande vatten, där Lena arbetade med snorkel och cyklop på djupet, medan jag tog det som var runt vattenytan.

Tungt jobb att trampa vatten och skrubba bort mestadels sjögräs, men även en del annan påväxt, inklusive enstaka havsanemoner, men vattentemperaturen gjorde det möjligt att ligga i vattnet i en timme utan att bli kall. Skulle tippa på runt 27 – 28 grader i vattnet. Skepparen tyckte dock att det räckte med en sida, för “annars vill man aldrig göra det jobbet igen”, så vi nöjde oss med det och återkom för att ta ytterligare en sida senare under seglatsen.

Kanske inte en arbetsuppgift för den som inte är fullt simkunnig, har kondition och lämplig uthållighet och styrka i muskulatur. I princip putter man bort sig själv hela tiden så fort man skrubbar och måste alltså simma mot skrovet i takt med skrubbandet för att bibehålla trycket. Lägg till att arbeta under vattnet med snorkel i det ena fallet, men Lena är å andra sidan brandman och ska kunna rädda liv i vatten året runt. Lokala brandstationen hemma i Sätila har både båt och torrdräkter för det ändamålet, pga Lygnern och även offentlig badplats med upp till 500+ badgäster under bra sommardagar.

Själva Bouillante bestod av en trafikerad väg längs vattnet, så kvällen förflöt till ljudet av tutande bilar och accellererande motorcyklar. Det var dock rätt tyst när jag gick upp vid 03-tiden för att ekomomiblogga, men när det var dags för Ukrainabloggandet några timmar senare var morgonrusningstrafiken igång.

En rejäl kontrast mot Les Saintes fridfullhet och en transportsträcka vidare norrut mot Antigua.

Vi fortsatte sedan vidare för en sista ankring vid Guadeloupe och utklarering från Frankrike och EU. Mer om det i nästa artikel på ämnet.

Iles des Saintes (Les Saintes) tillhör Guadeloupe och är som sådant en full del av Frankrike och EU, och i sin småskalighet en utpost i unionen även om Nederländernas högsta punkt med ön Saba kvarstår som vackrare och mer oexploaterad. Det blev vårt mål för tre nätter med två dagars arbetsplats och en av seglatsens höjdpunkter i Karibien.

Överseglingen från Pointe-à-Pitre på Guadeloupe påbörjades efter lunch, så vi nådde trots god vind inte fram förrän efter solnedgången, efter att skepparen tagit beslutet att ta stora farleden in mot Terre-de-Haut istället för den smala, på grund av att det blåste upp och blev osäkra vindar kombinerat med dolda rev i den smala infarten.

Tanken var att lägga sig vid en av betalbojarna i skydd vid Ilet a Cabrit, men när vi anlände var de alla upptagna, så det beslutades att i mörkret kasta ankar invid bojarna. Det inkluderade att med strålkastare och lasermätare försöka mäta upp hur nära vi hamnade en bergvägg och om det förelåg risk att slå in i berget om vinden vände, men i slutändan gick allt bra.

Med helg kunde jag vänta till soluppgången med att börja blogga vilket blev vid lunchtid svensk tid, då jag inte behövde skriva ekonomi och Starlinken åkte upp igen.

Vi kunde sedan ganska snart byta från ankarplats till en av bojarna efter att en annan båt lämnat, och kunde sedan ligga kvar där två nätter.

Det var inte längre bort till stranden än ca 300 meter, så det var lätt att simma iland och promenera lite på den öde Ilet a Cabrit och få den där karibiska känslan, men det blev runt tio minuter i dingen för att komma bort till Terre-de-Haut och huvudorten på Les Saintes, dit det också går färja från Guadelope, vilket öppnar för tillgänglighet även för icke-seglare.

På själva ön finns det mycket att se, inklusive flera badstränder, där Lena och jag valde att ta en promenad en kväll till en av de mindre besökta av dem, Anse Figuier istället för Plagae de Pompierre eller Plage de Grande Anse.

Annars är en promenad upp till Fort Napoleon och museumet förstås obligatoriskt, och erbjuder vidunderlig utsikt.

Utsikten är väl svår att göra rättvisa på foton, lite som det är omöjligt att fotografera eller filma våghöjden vid seglig och få rätt proportioner och känsla.

Själva museumet var i sin tur naturligtvis intressant, men med specialla öppettider, där man stängde 12:30. Förmodligen blev det för varmt under eftermiddagen, om inte annat för att promenera upp till toppen på berget. Många möjligheter att hyra elektriska mopeder eller elgolfbilar fanns dock för den som inte orkar med promenaden och trafiken på ön var nästan 100% elektrisk, med några enstaka undantag.

Sedan är själva orten Terre-de-Haut något speciellt. Kanske Karibien när det är som bäst. Småskaligt och lugnt, inga överdrivna priser, avslappnat och prestigelöst (till skillnad mot t ex Saint Barth’s).

I princip bara en huvudgata med jag vet inte hur många restuaranger – kanske femtio? Alla småskaliga hål-i-väggen med kanske 5 – 10 bord, och således en möjlighet för en seglare med dåligt omdöme att bli fast i månader innan man avverkat dem alla.

Det fanns förstås även diskretionär shopping, inklusive en butik för Warhammer 40K såg det ut som på namnet, och en liten hål-i-väggen-butik med mångfaldigt större sortiment av rom än vad Systembolaget har trots att Systembolaget enligt samstämmiga uppgifter har Världens Bästa Sortiment (TM) och Världens Bästa Priser (TM), trots uppdraget att hindra svenskarna från att dricka alkohol.

Då vi reser med enbart handbagage blev det dock ingen shopping av finrom, som inte går att få igenom security.

Byn hade rent av en Carrefour Express också. Dock stängd över lunch, kanske för att driva folk till någon av de femtio (eller något) restaurangerna.

Vi nöjde oss med att äta lunch på en resturang en dag och utmärkt middag sista kvällen på La Fringale efter att ha besökt Coconuts Bar, som verkade vara Terre-de-Hauts soggy dollar bar, där livsstilsseglarna hängde med sina tusenmilablickar. Jag skriver inte världsomseglare, då många av mer eller mindre goda skäl fastnar i Karibien och aldrig kommer vidare.

Rikligt, lugnt och avlappnat nattliv erbjöds också, vilket kanske kan vara en orsak till att en del aldrig kommer längre bort än Karibien, utan bara stannar en natt till.

Gissningsvis kunde man spenderat lätt en hel vecka på Les Saintes utan problem, men det är väl lite brist på hotell i småskaligheten. Själva jobbade vi mest och hann bara med ett litet axplock med korta strandhugg. Även båten behövde förstås tillsyn.

Bojplatserna kostade iaf pengar, vilket kanske gör att folk inte stannar hur länge som helst.

Att Les Saintes är attraktivt bekräftades också av att när jag på måndag morgon gick upp vid tretiden för att ekonomiblogga möttes av ett superyachtsafari som anlänt under natten, inklusive en av världens rikaste mäns två superyachter.

Fick för övrigt eventuellt foto på Jeff Bezos, då en man som hyfsat matchar honom sattes i land ned en tender på Ilet a Cabrits strand med livvaktsskydd, men det som talar emot det är kanske att han hjälpte till med fendrarna vid den gamla raserade piren och inte riktigt var lika buff som Bezos numera ser ut på publicerade foton. Men mer om alla superyachts som beskådats på nära eller fjärran håll i en separat artikel.

Just det. Likt på Guadelope och under hela seglingen så kunde det börja ösregna när som helst. Och sluta regna lika fort som det började. Så både kläder för 28-30 grader plus regnkläder samtidigt anbefalles. Det myckna regnandet iaf så hår års gör dock att det är rent, fint och inte luktar illa. Inte som på t ex franska Rivieran, Mallorca eller Kanarieöarna.

Vi lämnade bojplatsen och satte med revat storsegel och stormfock kurs norrut med målet Antigua, därifrån flighten hem skulle gå om några dagar. Men först måste man förbi Guadelope igen och klarera ut ur Frankrike.