Nästa ankring blev vid Bouillante på Guadeloupe, även om jag aldrig gick iland. Istället blev det att sitta kvar ombord och jobba, samt även gå ner i vattnet en timme för att skrubba en av kattans fyra skrovsidor ren från sjögräs.

Ankringsplatsen vid Bouillante på Gouadelopes västkust var förstås skyddad mot passadvindarna österifrån och de allerstädes närvarande atlantiska dyningarna, men jag brydde mig aldrig om att gå iland, utan satt kvar ombord och jobbade.
Att segla innebär förstås även jobb, och här gick Lena och jag ner i vattnet för att med skrubbsvamp göra rent en av kattamaranens fyra skrovsidor. Arbetet med en sida tog cirka en timme simmande och trampande vatten, där Lena arbetade med snorkel och cyklop på djupet, medan jag tog det som var runt vattenytan.

Tungt jobb att trampa vatten och skrubba bort mestadels sjögräs, men även en del annan påväxt, inklusive enstaka havsanemoner, men vattentemperaturen gjorde det möjligt att ligga i vattnet i en timme utan att bli kall. Skulle tippa på runt 27 – 28 grader i vattnet. Skepparen tyckte dock att det räckte med en sida, för “annars vill man aldrig göra det jobbet igen”, så vi nöjde oss med det och återkom för att ta ytterligare en sida senare under seglatsen.

Kanske inte en arbetsuppgift för den som inte är fullt simkunnig, har kondition och lämplig uthållighet och styrka i muskulatur. I princip putter man bort sig själv hela tiden så fort man skrubbar och måste alltså simma mot skrovet i takt med skrubbandet för att bibehålla trycket. Lägg till att arbeta under vattnet med snorkel i det ena fallet, men Lena är å andra sidan brandman och ska kunna rädda liv i vatten året runt. Lokala brandstationen hemma i Sätila har både båt och torrdräkter för det ändamålet, pga Lygnern och även offentlig badplats med upp till 500+ badgäster under bra sommardagar.
Själva Bouillante bestod av en trafikerad väg längs vattnet, så kvällen förflöt till ljudet av tutande bilar och accellererande motorcyklar. Det var dock rätt tyst när jag gick upp vid 03-tiden för att ekomomiblogga, men när det var dags för Ukrainabloggandet några timmar senare var morgonrusningstrafiken igång.

En rejäl kontrast mot Les Saintes fridfullhet och en transportsträcka vidare norrut mot Antigua.
Vi fortsatte sedan vidare för en sista ankring vid Guadeloupe och utklarering från Frankrike och EU. Mer om det i nästa artikel på ämnet.
29 kommentarer
Jag har byggt och seglat en Belo 30-fots katta i Göteborg på 1900-talet. Vi körde upp på en långgrund strand med centerborden uppdragna, och de delbara rodren uppfällda. Billig ankarplats blev det, i för alla övriga båtar välfyllt gästhamn på Anholt (en dansk sandö i Kattegatt).
Bredvid Lilja på sandstranden låg bojbåtarnas jollar. Efter inköp av två 30-backar Carlsberg från lokala furneraren blev det tillfälle till skrovunderhåll. Men 42-fots kattor väger mer än ett ton antar jag?
Jo, de väger nog en del. Fyra hytter, liten verkstad, en salong, två badrum mm. Bara segel med gennaker, spinnaker, genua, stormfock och storsegel och kanske något till i reserv blir några kilo. 400 liter färskvattentankar blir 400 kg bara det. Sedan är det väl några hundra liter bränsle till de två motorerna också. Glömde fråga hur mycket. Dingen väger väl några hundra också, den hissade man upp med elmotor och där tror jag den inbyggda tanken minst var någonstans 25-50 liter och motorn vägde väl lika mycket den.
Jag har byggt och seglat en Belo 30-fots katta i Göteborg på 1900-talet. Vi körde upp på en långgrund strand med centerborden uppdragna, och de delbara rodren uppfällda. Billig ankarplats blev det, i för alla övriga båtar välfyllt gästhamn på Anholt (en dansk sandö i Kattegatt).
Bredvid Lilja på sandstranden låg bojbåtarnas jollar. Efter inköp av två 30-backar Carlsberg från lokala furneraren blev det tillfälle till skrovunderhåll. Men 42-fots kattor väger mer än ett ton antar jag?
Dubbel post pga två skrov.
+2
Vikt under ett ton (utan motor, batterier, lös inredning/utrustning samt demonterad rigg) konfirmerad av Grefabs truckförare hängande i lyftoket på gafflarna. Glasfiber i vatten och mahognyplywood upptill. Seglade i femton knop bidevind till Anholt och maxade knopmätaren med Johnsson 25hk när man tingade kajplats på Vinga.
Fanns någon plakett med 2 500 kg på kattan, men det var nog i så fall outrustad och med tomma tankar och utan last. Låter lite, tycker jag. Eller så var det maxvikt på lasten.
Det fanns även formar för att plasta 42-fots skrov till Belo 42 på båtvarvet i Tingstadsvass. Om man är nätt med mtrl över vattenlinjen är inte ett skyltat netto 2.500 kg omöjligt.
Jag lastade minst 150 liter färskvatten i tankar förtill i varje skrov (+300 liter totalt). Båten tömdes nogsamt inför varje lyft. Kranförare (truckförare) vill gärna ha en nettovikt angiven, därav en uppsatt klassningskylt.
Jag är ren amatör och n00b. Du vet uppenbarligen bättre än jag här.
Otäckaste minnet från den seglatsen var när knopmätaren, från att ha darrat på 15 knop, hastigt gick ned till noll. Jag stod vid ratten framme vid mastskottet och bad gasten lägga sig över akterbänken och kika under mittskrovet om något trasslat in sig i knop-loggen (en propeller fäst på ett av de inre skroven). Allt klart sa han, jag ser propellern och den är ren!
Jag tittade då akteröver och såg bara ett kölvatten (det borde varit två). Fick lova upp lite tills båda skroven hade vattenkontakt. Nämnde inget om faror på öppet hav osv till gastarna, men vi hade alla flytvästarna på.
Oops.
Hur funkar det att manövrera i marinor med en catta? Två roder och propeller vatten i mitten.
Det är två motorer med individuell styrning, så man kan svänga rätt fint. Dock kopplat roder så det ger samma utslag på bägge skroven. Skepparen undviker dock att gå in i marinor, utan ankrar eller lägger sig vid boj. Enda anledningen att lägga till vid kaj är för att tanka bränsle. På en del platser finns det dock bränslepråmar så man behöver inte in i en marina i de fallen.
Charterkattor ligger dock alltid vid kaj när det ska mönstras på och av, så det verkar inte omöjligt att gå in på en båtplats i en trång marina. Se foton på första artikeln från Guadeloupe. https://cornucopia.se/2025/02/foton-pointe-a-pitre-guadeloupe/
OK.
Har enbart seglings erfarenhet av jollar och en IF båt.
Man backar in till kaj, och kliver direkt upp på bryggan. Förskeppen är smala, trampar man fel landar man i trampolinen (tänk fotbollsmålnät).
Inte lika smala på en 42-fotare. Främre hytt slutar någon meter innan fören, och däremellan är det stora förrådsluckor, stora nog att krypa ner i om de vore tomma – på ytterligare lite större kattor kan en sådan förrådslucka innehålla en sovplats för betald chartercrew. Brett nog att sitta längs fram på 42:an iaf.
I övrigt verkar man backa in till kaj i Karibien och Medelhavet även med monohulls. Att lägga till med fören verkar vara en skandinavisk egenhet.
Helt klart mer socialt att ligga med sittbrunnen mot folkliv på brygga och kaj, segla till Skagen och upplev kontinentalt umgänge. Ölen är billigare om inte annat.
Känt som “medelhavsförtöjning” även hos handelsflottan.
Kan det bero på att vi har en skärgård utan tidvatten? Därav traditionen att förtöja med fören först.
Vi har upptill en halv meters skillnad på låg och högvatten i hemmahamnen, tidvatten finns även på västkusten. Svenska (mindre) båtar har oftast ankaret i lucka baktill, eller på plattform bakom sittbrunnen. Utländska (oftast större båtar) fäller ankaret från fören och backar sedan in till kaj.
Det anses av purister vara fusk att använda motor på en segelbåt. Det är knepigt lägga till baklänges under segel.
Riktigt hårda lirare har inte ens en motor.
Det går att lägga till utan motor men då måste du gå in med fören mot klippan eller bryggan. Även om det inte är helt enkelt. Den vanan och de många skärgårdskryssarna förr förklarar nog den svenska förtöjningstraditionen.
Lite udda info men med en M.Sc in Naval Architecture så vill jag bara påtala att få fartyg är så stabila i vilket oväder som helst som en katamaran med hissat segel, som ligger upp och ner.
Njut av seglingen, mitt i allt allvar behövs avkoppling, ibland galghumor för att hantera det tunga.
Jag har faktiskt ankrat med masten, en sen kväll efter hård kryss inne i Göteborgs skärgård. Vingen (teakplywood) mellan skroven var plastad på sjösidan och målad med orange epoxifärg. När jag senare blandat svart epoxifärg för bottenmålning av skrov mm fick jag en skvätt svart färg över, och då epoxi härdar fort målade / skrev jag raskt SOS meterstort undertill på den oranga vingen.
När Sjöräddningen stannade till vid Lilja som efter kapsejsning ankrat upp-o-ned, sa de att det är inget mer vi kan göra, de anropade Brännö Bryggteknik som tuffade ut med kranförsedd arbetsbåt och lyfte / vände Lilja rätt. Jag och gast stod på vingen, och kunde invänta assistans sittande på varsitt skrov. Båten var typ osänkbar när den flöt omvänt. Djupet i Korshamnsund var 9 meter och masten ca 11 före ankring. Delarna lastades tvärs över trampolinen när vi rättvända senare gick för egen motor till Wahlbergs Marina, Hinsholmen.
använd en sugpropp med handtag nästa gång så håller du dig fast vid skrovet när du putsar, då tar du 2 skrovsidor innan du tröttnar!
Eller en ishacka!
Tar ni en liten avstickare och draggar kommunikationskablar mellan Venezuela och Kuba?
Det går kanske lättare att skrubba skrovsidor (övre delen) om man har på sig en flytväst?
Används inte bottenfärg mot påväxt i Västindien?