Från olika håll talas det om välfärdssamhällets undergång av olika anledningar. Men vad är konsekvenserna av detta och hur förbereder man sig i så fall?
Koncentrerar vi oss på de stora stötestenarna vård, skola och omsorg, så är skolan idag svår att hantera eftersom det inte är tillåtet med alternativ skolgång i Sverige. Det behöver till lagändringar, som innebär att föräldrar kan betala terminsavgifter, för att det alls ska kunna bli aktuellt med alternativ. Lösningen här är alltså ett sparande, säg 100 000:- SEK per barn och år i skolan, vilket landar på 1.3 MSEK per barn.
Nästa steg är högre utbildning. Som jag uppmärksammat tidigare infördes ganska snabbt terminsavgifter i Storbritannien i samband med skuldkrisen, vilket är ett mycket effektivt sätt att spara in stora pengar på universiteten. Få kommer läsa meningslösa utbildningar om de måste betala ens symboliska summor för detta. Även här är lösningen förstås sparande.
Fast om man ändå ska betala terminsavgift, varför skulle man välja ett svenskt “universitet”?
Omsorgen löser man genom att skaffa barn, som man uppfostrar och är trevlig mot, samt delaktig och aktiv när det gäller barnbarnen, så man behåller lojala och tacksamma barn, så man kan få bo i en ättestuga på något barns tomt under sina sista år.
Återstår då vård.
Här har marknaden redan idag gått in och fyllt behovet i form sjukvårdsförsäkringar.
Utbudet är enormt visar min Google-Fu. Hade tänkt att göra en sammanställning över priser, självrisker och några avgörande punkter, men flera försäkringsbolag gömmer sig bakom intresseanmälningar för att få klorna i kunden.
Viktigt är antagligen att gå in i sjukvårdsförsäkringen tidigt, medan man fortfarande är ung och frisk. Kort sagt redan idag. När man fyllt 65 är det för sent och många försäkringar upphör gälla vid 65 års ålder, varefter man blir förvisad till den offentliga vården.
Premierna blir förstås allt högre med åldern, men försäkringsbolaget kan också vägra att försäkra dig om du blivit för skröplig med åren.
Samtidigt bygger de privata sjukvårdsförsäkringarna på att vi fortfarande har en offentlig vård, då de inte är alltäckande. Även om de kan hantera remisser och vidare hantering i vård och rehabilitering, så omfattar de sällan akutvård – för ett komplett sjukvårdsskydd är offentligt finansierad akutsjukvård en förutsättning för de privata sjukvårdsförsäkringarna.
Viktigt är också att välja en försäkringslösning som fungerar väl livet ut. Kontrollera vad ditt fack, din arbetsgivarorganisation, din bank eller din intresseförening har att erbjuda i form av ompaketering av försäkringsbolagens lösningar.
Exempelvis kostar direktförsäkring hos Länsförsäkringar 523:- SEK i månaden om man är 50 – 54 år. Samma försäkring (baserat på samma självrisk om 650:- SEK och samma öppettider för att boka vård) kostar 316:- SEK via Skattebetalarnas förening. Just den lösningen gäller bara till 65 års ålder. Sedan erbjuds “seniorförsäkring”, men det innebär rimligtvis en hälsokontroll att man är frisk innan man får betala betydligt högre premie, som inte omfattar det som en hälsokontroll markerar som riskområden.
Se även tidigare inlägg i ämnet privata sjukvårdsförsäkringar där det konstateras att utanför storstadsområdena kan närheten till privatspecialisterna lämna en del att önska.
Hur har du själv valt att förbereda dig för välfärdssamhällets undergång? Eller tjatar du bara om det samtidigt som du skuldsätter dig allt mer i tävlingen om vem som kan skuldsätta sig mest för en redan existerande bostad?
