Det senaste dryga decenniet har som bekant riskkapital tagit över de svenska veterinärklinikerna, chockhöjt priserna och infört extra testning och behandling av allt om Ludde eller Misse fått minsta åkomma eller skada. Detta har fått försäkringspremierna att skena och försäkringsbolaget Länsförsäkringars djurförsäkringsbolag Agria börjar nu med gratis telefonrådgivning med legitimerad veterinär, och uppmanar sina kunder att kontakta Agria före en veterinärklinik.
Svensk veterinärvård visar hur utmärkt tillgänglighet och service man får vid helt privatiserad och kommersiell vård. Antalet dygnet runt-öppna djursjukhus ökar och det är aldrig något problem att få en akuttid omedelbart, eller för den delen en mindre akut tid inom någon timme. Inte ens vid den normala tidpunkten som alla sällskapsdjur skadar sig, dvs ca 19:00 på fredag kväll är det något problem, särskilt inte som det efter 18:00 är jourtid med multipelt mycket högre avgifter för veterinärvården.
Sedan finns det förstås olikheter mot vård av människor. Är patienten för sjuk eller för skadad så låter man den somna in snabbt och smärtfritt, vilket inte är acceptabelt med sjukvård av människor, vilket gör att de allra dyraste fallen inte behöver täckas av vare sig vård eller försäkringar.
Sedan kanske 15-20 år har riskkapital med klinikkedjor som t ex Evidensia eller Anicura sopat upp marknaden på små oberoende veterinärkliniker eller småkedjor och satsat på volym, samt att skapa en oligopolmarknad. Där har man sedan höjt servicenivån till att ta alla tänkbara tester om Ludde brutit en klo, och priserna på allt har skenat. Som djurägare gäller det att stå på sig och vara kunnig, ifrågasätta tester och behandlingar (“om ni gör detta testet, vad kan det visa, och vad innebär det för förändrad behandling?”), samt initialt säga “nej, vi har ingen försäkring”. För har du försäkring så blir det extra allt.
Således har försäkringarna blivit allt dyrare och allt oftare slår man dessutom i taket. Förr kunde ett brutet ben på en katt gå på 10 000:-, och efter försäkring och självrisker kanske 2000:-. Idag kostar ett brutet ben upp till säg 60 000:- (draget ur hatten som illustrativt exempel) och många försäkringar maxar ut på 20 000 – 30 000:- SEK, så resten blir ur egen ficka.
Som exempel har Anicuras Djursjukhus Stockholm gått i omsättning från 368 MSEK 2019 till 449 MSEK 2022. Man har sedan lyft ut 20 – 30 MSEK i koncernbidrag årligen uppåt i organisationen.
Det kundägda ömsesidiga Länsförsäkringas djurförsäkringsbolag Agria har nu tröttnat och börjat med gratis veterinärrådgivning innan man kontaktar klinikerna.
Agria skriver:
- Kontakta oss om ditt djur mår dåligt
- Få råd av våra legitimerade djursjukskötare eller djurvårdare
- Vid behov bokar vi en veterinär i Agria-appen eller hos en klinik
Vid behov. Kort sagt, man behöver inte nödvändigtvis åka till veterinären när Sillstryparen haltar efter att ha gått holmgång mot grannens katt. Ibland kan det räcka att vänta lite och se hur det utvecklar sig. Dessutom kan nog Agria ge rådet “såret ska dräneras och sedan ska katten ha antibiotika och katten behöver inte läggas in en vecka för observation och dropp” om ett bett sväller upp och blir infekterat.
Man kan nog konstatera att pendeln svänger tillbaka och veterinärklinikernas priser och väldigt ambitiösa behandlingsrutiner slår tillbaka och nu blir veterinär rådgivning alltså gratis för Agrias kunder.
Själv har jag varit med om hur min tidigare utmärkta (och fortfarande utmärkta) småföretagande lokala veterinärklinikkedja köptes upp och blev riskkapital. Dock använder jag istället en lokal ensamarbetande veterinär för rutinsaker som vaccination, inklusive hembesök för det. Även den tidigare tredje redaktionsmedlemmen fick somna in i hemmet på det viset, pga cancerböld. Storklinikerna erbjuder vad jag vet inte hemservice. Inte ens mot betalning.
65 kommentarer
“-Vi har ingen försäkring” är det bästa tipset.
De gånger vi sökt veterinärvård så har reaktionen varit. -Jaha då lägger vi inte in Katten utan ni får hålla koll och hör av er om det blir någon märkbar försämring.
Vi upplever att vi sparar massor av pengar på att inte ha försäkring. Istället så har vi ett öronmärkt konto som vi sätter undan till.
Gör exakt samma. Nu har vi bara vanliga bonnkatter, aldrig haft försäkring på 10 år. Vart tredje år har vi kanske åkt in när de skadat sig eller så gått på kanske 2-3000kr per besök liksom. Även hört att de tar mycket högre timtaxa när man har försäkring.
Privat sjukvård är bra och skulle fungera ypperligt. Nu har vi istället sjukvård för människor som är hämtad från Sovjetunionen. Extremt ineffektiv, dyr (på grund av ineffektivitet) och givetvis får man vänta månader för en operation. Om man nu inte dör innan dess.
Frågan är varför människor vill ha offentlig sjukvård? Är man rädd att förlora jobbet om saker och ting blir mer effektiva? Bättre att vara sjukskriven ett år innan operation? Tja, jag har aldrig förstått det där.
Det handlar nog mest om att man vill att alla ska få vård oavsett vilken ekonomi man har.
Medborgare i alla länder anser av någon anledning att just deras sjukvårdssystem är sämst i världen (De gnäller i alla fall)
Om du tror att Privat försäkringsfinansierad vård är effektiv så tror du fel. Det är det mest ineffektiva, byråkratkrävande kvävningssystem som någonsin har uppfunnits.
Jag föreslår jag att du gör en liten jämförelse vad någon standardoperation kostar i Sverige jämfört med USA (Totalkostnad, inte vad patienten betalar). Tag t.ex gråstarroperationer. Där visar sig den svenska paradgrenen blandekonomi från sin bästa sida med en blandning av privata och offentliga utförare.
Problemet är snarare att vi leker marknad för mycket. På 80-talet, när vi hade en rent budgetstyrd vård, så la läkarna en bråkdel av sin tid på pappersarbete (förutom journaler, intyg och försäkringskassan). Idag närmar vi oss USA’s nivå. Budgetstyrningen hade naturligtvis sina egna problem. Men att tro att låtsasmarknader är effektiva är naivt.
Det som kan suga i ett fritt system som det svenska är tillgängligheten. Särskilt när “samhällskontraktet” har rämnat och de som inte skäms för att trängas. T.ex när storstadspatienter kräver (svindyr) akutvård istället för att gå till sin vårdcentral.
Men det är ingenting jämfört med en akutmottagning i en amerikansk storstad.
Sjukvården i USA är ca dubbelt så dyr som vår, utslaget på hela befolkningen. Oftast bättre, enligt vad jag vet, inga köer, väntetid etc. De flesta, om än inte alla, har bra försäkringsskydd.
Det som driver kostnaden är att läkare gnuggar händerna och tar femtielva prover, skickar räkningen till försäkringsbolaget och säger till pat. att “don’t worry about it, your policy covers it”. Mao. de “övervårdar” så mycket de kan, mjölkar försäkringsbolaget så hårt de kan och som då tar ut premier därefter. I Sverige (och jag påstår inte att det funkar bra här heller) säger läkaren typiskt, det är troligen ingen större fara, åk hem och hör av dig om det försämras. Så här kanske man kan säga att vi “undervårdar” istället, pga tight med vårdresurser.
Är privat vård så mycket bättre, i praktiken? Tar vi det klassiska exemplet USA, verkar det vara betydligt högre kostnader för vård där, men inte alltid högre kvalitet.
Nja, om du jämför vad en arbetare betalar för sin vård i Sverige så är skyhögt högre än vad den är där man betalar för sin egen vård.
Det beror på att offentlig verksamhet är så extremt ineffektiv. Gör vilka exempel som du vill, över hela världen.
Det beror också på att de som arbetar eller har kapital betalar för alla de som inte betalar in någon skatt.
Säg att vi har tio personer som ska få vård. Två av dessa har tagit emot mer från kassan än vad de betalat in. Åtta av de återstående, som betalat in mer än vad de tagit emot, ska då betala för dessa två personer.
Det är väl ganska uppenbart att de som betalar in mer pengar än vad de får, kommer att få det sämre. Eller hur?
Så, det är givetvis generöst att vilja betala till de som har det sämre. Bara det sker genom att man själv vill och inte genom att staten genom sitt våldsmonopol tvingar andra människor att betala pengar.
Och, eftersom merparten av Sveriges befolkning stöder ett system där man betalar pengar till de som har det sämre, så kan det givetvis vara frivilligt. Eller hur?
Varför ska staten genom sitt våldsmonopol tvinga människor att betala en mycket stor del av sina arbetsinkomster till andra människor?
Det låter som att du inte har en aning om vad du skriver utan upprepar något du fått sagt till dig helt utan ordentliga källor.
Det finns inte arbetare som betalar in mer skatt än vad de får tillbaka från staten?
Eller hur tänker du?
“Det beror på att offentlig verksamhet är så extremt ineffektiv. Gör vilka exempel som du vill, över hela världen.” Okej, exemplet vård i USA. Vården är dyrare i USA både för staten och för medborgarna. Och den är billigare i Sverige både för staten och för medborgarna. Det är ju ett odiskutabelt faktum.
I ett samhälle där man tycker det är okej att folk ligger och dör på gatorna skulle privat vård vara fine. Eller om vård var något människor ofta valde bort. Typ “Jag har förvisso brutit benet… men jag tror jag skiter i att gipsa. Det löser sig nog.”
Men så är det ju inte. Ingen här inne tycker det vore okej om människor dog på gatorna för att de inte fick vård, eller hur? Och ingen enda människa skulle någonsin välja bort vård om man brutit benet. Då är ju det enda rimliga att alla måste ha försäkring. Och om alla måste ha försäkring är det mycket tryggare och enklare att samla alla i samma offentliga försäkring, istället för att blanda in privata försäkringsbolag och privata vårdgivare. Lex USA.
Nu är USA ett dåligt exempel på privata sjukvårdslösningar. Det betyder inte att det saknas bra privata lösningar och inte heller att vården Sverige skulle bli sämre med rätt system för privat vård. En lösning motsvarande trafikförsäkringen där det är definierat vad som ingår (allt) är en möjlig lösning. Det är ohederligt att referera till USAs avsaknad av system.
När någon tar upp detta med privat vård behöver man bara räkna 1, 2 ,3… Sen kommer: Men USA då!
Håller helt med om att USA inte är ett föredöme på detta område. Men världen är större än så. Skulle säga att det finns många länder med bättre sjukvård än Sverige – både om man kollar efter privata eller offentligt finansierade alternativ. Har fått för mig att det funkar ganska bra i exempelvis Schweiz om man vill ha ett lite mer privatfinansierat föredöme.
Enkel förklaring, när någon lyfter att privat är mycket bättre än offentlig, så är det enkelt att visa att det inte är sant.
Nej, det går extremt lätt att bevisa att privat vård är extremt mycket mer effektiv än offentlig.
Hur mycket pengar skjuter jag in och vad får jag ut. Totalt sett, oavsett om det är skattepengar eller privata medel.
Extremt stor skillnad.
Visa det då, med siffror. Gärna Sverige kontra USA. Lycka till.
Med så många “extremt” i texten måste amerikanerna spara hundratusentals kronor varje år allra minst för att de slipper det socialistiska oket i form av offentlig vård?
En snabb googling säger att en sjukförsäkring för en normalfamilj kostar 10 000 i månaden. Plus självrisker och copayments. Plus att du måste flänga omkring för att hitta rätt vårdgivare och behandling som försäkringen täcker. Plus att det kanske visar sig att försäkringen inte täcker trots allt. MEN på pluskontot har vi ju lägre skatt! Och den måste ju vara många hundratusen kronor lägre om det nu ska bli “extremt” mycket billigare?
@Tento
Säg att du tjänar 40 000/mån SEK i Sverige. Det blir 480 000 SEK per år. Dessutom betalar arbetsgivaren 33% i sociala avgifter, vilket blir 158 400 SEK. Totalt får du alltså 638 400 SEK från din arbetsgivare.
Enligt Google kostar en sjukförsäkring 8 435 USD per år, vilket med en växelkurs på 11 SEK/USD blir 92 785 SEK.
Säg till när du får tillbaka drygt 90 papp per år från den svenska sjukvården. Jag är idel öra.
@Tento
Glömde länka till sidan där jag hittade uppgifterna.
https://www.kff.org/report-section/ehbs-2023-section-1-cost-of-health-insurance/
Det är ju du som ska visa att det amerikanska vårdsystemet är “extremt” mycket mer effektivt än det svenska offentliga? Alltså: om jänkaren betalar 92 000 kronor per år i försäkring, då måste ju hen tjäna tillbaka dessa pengar på lägre skatt? (Och denna skattesänkning ska såklart också räcka till andra saker, typ förskola, föräldraledighet, utbildning …)
Så hur mycket lägre skatt har den genomsnittlige amerikanen? Om det ska vara extremt mycket bättre borde hen ju ha minst 250 000 kronor mer i plånboken varje år – då har man råd att köpa försäkring, ha ungarna på förskola, spara lite i deras college fund, och ändå ha en slant över för att systemet verkligen ska vara bättre.
Dessutom är ju din premiss helt vrickad: det är klart jag, en man i mina bästa år, oftast inte får vård värd 90 000 per år. Men detta är ju en försäkring! Jag betalar ju också hemförsäkring varje år, och förhoppningsvis kommer jag aldrig att behöva utnyttja den. Och om någon stackares hus brinner upp kommer hen att få tillbaka mycket mer än vad hen någonsin betalat in i hemförsäkring.
När mina barn föddes kostade det garanterat vården mer än 90 000 kronor. Och min kompis som fick hjärnblödning kostade nog flera miljoner. Och den dag jag blir gammal och skröplig rakar kostnaden i höjden igen. Och dessutom finns dom lytta och halta som kanske behöver vårdtjänster hela livet. Dom har också rätt att existera i vårt samhälle, så en del av mina 90 000 går till dem också. Och det är ju helt rätt och rättvist.
@Tento
Som jag skrev, så borde det vara frivilligt att dela med sig av sina pengar till andra som behöver det bättre än vad man själv gör. Eftersom de flesta i Sverige tycker att det är bra att staten med våld tar pengar från gemene man, så kommer givetvis de flesta att frivilligt att donera pengar till de mer behövande.
Varför behövs det i så fall ett våldsmonopol som tar pengar från varje människa som gör något av värde? Varför skulle det inte fungera att gemene man frivilligt donerade pengar?
Om du själv hade kunnat tänka dig att välja bort vård om du brutit benet fungerar ditt resonemang. Men med din lösning väljer folk bort försäkring för dom tänker “jag kommer aldrig behöva någon vård, om jag blir sjuk kan jag bita ihop”, och sen när dom blir sjuka ångrar dom sig. Alla kommer att behöva vård någon gång, så utfallet blir nästan omvänt: dom som valt att inte köpa sin dyra försäkring ligger skattebetalarna till last när dom brutit benet. Eller tycker du det är okej att folk dör på gatan? Den rättvisa, enkla och fungerande lösningen är att alla betalar in till försäkringen. Alla kommer att använda den någon gång, vissa mer än andra.
@Tandemcykeln
“Som jag skrev, så borde det vara frivilligt att dela med sig av sina pengar till andra som behöver det bättre än vad man själv gör. ”
Ska det vara okej att strunta i att betala skatt för polisiära och militära tjänster?
Men herregud, vad har du rökt på? Du räknar med _all_ skatt, inklusive arbetsgivaravgifter med mera. Ta samma räkneexempel, 480 000 kr i årslön. Landstingsskatten där jag bor verkar ligga på 11,55%, och de hävdar att ca 70% går till vården, det vill säga ca 8%, eller 38 400 kr per år, eller då 3200 kr per månad, att jämföra med 10 000 som du hade som exempel ovan.
I skatt i övrigt får vi pension, skola, polis, brandkår, försvar, vägar, järnvägar, och så vidare, och så vidare, och en svensk med 40 000 i månadsinkomst betalar “bara” 50 000 kr mer per år än enbart för sjukvårdsförsäkringen för allt det. Vad betalar en amerikan totalt för att få allt det jag nämnt?
Det här med att man inte kan nämna USA när någon förespråkar privatisering av vården är lite som att man via Godwins lag inte får nämna Hitler trots att man pratar om någon med uppenbara nazidrag.
Min åsikt: tycker vi väntar tills friskolekoncernernas renommé blivit bättre innan vi ger näringslivet mer utrymme i vården. Min gissning: friskolekoncernerna kommer aldrig att bygga upp ett gott renommé, för de måste tjäna sina pengar någonstans.
Man får nämna USA. Det är bara det att det knappast är det bästa exemplet på privat finansierad vård. Precis som Sverige knappast är ett föredöme om man vill visa på överlägsenheten med offentlig vård.
Det finns helt enkelt flera länder med bättre fungerande vård oavsett om man förespråkar försäkringslösningar eller skattefinansierad. Och vad som är bra beror väl på vad man prioriterar. Billigt eller lättillgänglig och god vård.
Man kan tycka att svenska vården är bäst för att vårdtagaren inte behöver betala ur egen ficka, förutom alla skatter som betalats in. Men då väljer man alltså att bortse ifrån att det ofta inte blir mycket till vård man faktiskt får.
Jag tycker LW har visat att samma sak skulle hända i Sverige. Genom att visa vad som hänt på veterinärsidan.
Det finns inget som skulle hindra samma utveckling på den mänskliga sidan som har hänt med våra husdjur.
Mao, vi svenskar skulle lyckas ”ännu bättre” än USA.
Det LW beskriver är exakt så det funkar i Tyskland – för den mänskliga sidan. Första frågan är “Är du försäkrad?” och är man det dubblas räkningen omedelbart och man får tjogtals med tester vare sig man tycker man behöver det eller ej.
Hyfsat ovant för en svensk som är van vid “ta en Alvedon och kom tillbaka om det inte blivit bättre om några dagar”-behandlingen.
Som vanligt önskar man den gyllene medelvägen.
Sjukvård i USA är vansinnigt dyr och ofta får man betala en del av kostnaden ändå, sk co payments, trots att man har en försäkring. Lägg till det att behöva bråka med försäkringsbolag om huruvida en viss medicin eller ingrepp täcks av försäkringen, eller en viss vårdgivare, samt att många inte har råd med en bra försäkring och tex inte kan lämna ett arbete eller arbetsgivare de vantrivs hos eftersom sjukförsäkring ingår som arbetsförmån.
Fanatiskt felaktigt, mer floskler och politiska förvirringar än fakta men så kan det bli om snillen spekulerar. En annan har ju ett antal års erfarenhet av vårdsektorn, både på golvet och inom organisationen, och kan inte annat än tycka det blir lite pinsamt att läsa.
Det finns gott om privat sjukvård i Sverige. Massvis faktiskt. Även privata försäkringar där den som betalar mer får förtur *oavsett vårdbehov* vilket är hela saken du ondgör dig.
Direktör Wall Enberg har bästa försäkring och får du förtur om än så han har hälsporre, framför lärare Andersson som brutit armen.
Så ser det ut idag.
Varenda privat sjukförsäkringen som tvingar sig in i det allmänna *åsidosätter kösystem och triage, åsidosätter vård utifrån behov*. Det är snarast I detta system som Sovjet lever starkt, där den styrande klassen får allt och folket får slåss om smulor…
Jag har inget emot försäkringar och privata bolag när det gäller *elektiv* vård, frivilliga insatser. Vill du stoppa flintskalligheten eller lyfta brösten så kan du med nöje betala extra för åt få förtur. Fritt fram!
Men när det gäller verklig vård, sådant som handlar om att *bibehålla goda livsvillkor* eller än värre rädda liv då ska *bara vårdbehovet avgöra* och inget annat.
Har själv medvetet valt att inte ha provat sjukförsäkring, då jag inte vill bidra till problemet. Om inte rätt vård kan ges till de som behöver i rimlig tid, då måste systemet förändras.
Då ska inte endast några få privilegierade få köpa en trappa till himlen…
*Vård är en rättighet, inte en tjänst*
Flytta till USA då så får du se hur bra det funkar.
+10^100000000000000000000000000000
Förvisso kan ett husdjur vara en kär vän, men det finns väl gränser på hur mycket en katt får kosta i vård?
Såtillvida det inte är en värdefull ras.
Och jo, det finns gränser även för hur mycket vård av människor får kosta och en del multisjuka får somna in när vidare vård inte bedöms vara meningsfull utan förlänger lidandet. Det som i daglig tal kallas för att man är ut-SIPad.
(SIP = Samordnad Individuell Plan, alltså ett dokument som sammanfattar ens vårdinsatser)
Att påstå något annat är att vara naiv.
Vi har ju exemplet med den privata vårdgivaren i Skåne som under pandemin utan att informera patienterna beslutade om att ändra i personers SIP så de inte skulle erbjudas HLR,IVA eller annan livuppehållande vård under pandemin.
Det handlade om hundratals personer.
Oppsidaisy som det kan gå med privata alterantiv.
Det berodde nog på att de fick ta kostnaderna själva. mao, så tjänade de pengar på att låta patienterna dö.
Sen har faktiskt vårdnivån ökat rejält över tid. Många djurägare håller liv i sina små gulletussar med åkommor som förr hade lett till avlivning.
Hundar och katter som inte kan leva ett riktigt djurliv, med mediciner och specialmat och regelbundna veterinärbesök.
Eftersom många ser sina djur som familjemedlemmar sker det att man utnyttjar det och överbehandlar sjuka djur.
Det var inte så länge sen man såg djur som rena föremål. Nu har vi en helt annan etik och vårdar våra små pälsbollar.
Det finns ju tuffa ställningstaganden att göra nu när det finns avancerad vård. Där man kan utsätta djuret för ganska stort lidande för att man inte vill ta farväl av lilla Fnufflan.
Vet att veterinärer som tidigare gav råd om avlivning nu inte gör det för att då blir husdjurets ägare rabiata. Och ägarna av kliniken likaså då man tappar en kund. Så veterinärer har det ohyggligt tufft med. Personalomsättningen är hög och många mår rätt dåligt. Det är inte sällan tjejer som blivit veterinärer och de älskar verkligen djur.
Har inget bra svar här. Jag vet hur viktiga och älskade djur är. Men samtidigt får man ju tänka lite längre än sina egna behov.
Har vuxit upp med djur och även om de stod för stora veterinärräkningar pga utekatter som levde sitt bästa liv så var det inte alls samma nivå som idag. De flesta katterna hemma levde tills de var 12-13 år och sen när cancer började komma lät man dem somna in.
Jag tror faktiskt inte “vi” för inte länge sedan, om än någonsin, sett djur som rena föremål. Mina jordbrukande morföräldrar såg definitivt sina kor som individer, och talade med kärlek ibland om en favoritkossa de haft innan kriget. Och på min fars sida fanns berättelser om familjens hundar och deras upptåg, där blandrasen Knarr bör ha levt under första hälften av 1800-talet, eftersom hans mamma var hemplockad från någonstans i Europa av den anfader som drogs med till Frankrike av Karl XIV Johan.
Däremot håller jag med dig om resten.
Försäkringarna har skjutit i höjden, när senaste kom beslöt vi att avstå.
Tre år och vi har kostnaderna för insomnandet och valp.
Krasst? Jovisst men gränser måste dras och tydligare som konsument kan jag inte vara.
Sedan håller vi koll på kvarvarande fristående kliniker.
Hemma i byn tröttnade personalen på säljandet i Anicura och öppnade eget 😃
Ja jag har förstått det av den veterinär jag pratade med. Att Evidensia och Anicura tappar duktig personal till fristående.
Både pga hetsen om säljandet men även överbehandlingen av djur som borde få somna in.
Grannarna lägger sig i för mycket. Vår hund kunde gå två kilometer utan några större problem till sin sista dag i livet, men han haltade med det ena bakbenet. Vi fick order om att omedelbart åka till Anicura och avliva honom, från två olika grannar. Veterinären ville också avliva på ett tidigt stadium, bara för att vår hund bajsade på golvet hos veterinären, när han såg en stor svart hund i korridoren. Han blev väldigt upprörd och började skälla, vilket orsakade en okontrollerad tryckstegring inuti hans matsmältningssystem. Vi hade inte rastat hunden tillräckligt före veterinär-besöket.
Den veterinären hette Boel, så hon blev “Boella DeVil” för oss, pga sina dåliga “Bia-bädd side manners”.
Vilddjurets tal 666, redaktionsmedlemmens tal?
Att det skulle vara lätt att få vård tycker jag inte stämmer alls! Här är det vanligen lång väntan eller ta en akuttid med den ökade kostnaden. Nästan så man misstänker att man bara har akuttider för att driva upp vinst.
Försäkring är ju ett “nollsummespel”… Om man är fler exv hundägare som lägger pengar i en pott, så bör det bli lägre kostnad, över tiden, än motsvarande försäkring då gruppens pott inte ska generera vinst (annat än i lägre kostnader).
Stor undersökning för årlig vaccination och jag hade inte vaccinerat hos dem tidigare så lite oväntat men okej då.
En månad senare behöver jag recept för fästingmedel … och de vill göra en ny stor undersökning 🤬
Löste sig med annat medel och gammal veterinär på landet.
I en sån situation känns en variant på bloggarens föreslagna fråga helt klart motiverad. 🙂 Hos min lokala fristående veterinärklinik inskränker sig kontrollen i samband med vaccination av hund till ungefär titta/klämma/känna/lyssna och att läsa av chippet. Tänker inte skriva ut här vilken klinik det är men de har mycket gott renommé i trakten, jag vet många som är jättenöjda med dem.
Inte ens hos Anicura har jag de få gånger jag haft behov att vända mig till dem känt att något varit omotiverat. Kanske har jag bara haft tur de gångerna.
Försäkringskostnaderna sticker också iväg men maxbeloppet sjunker rätt kraftigt vid lite högre ålder (känns som den åldersgränsen sjunker).
Som konsekvens har jag försäkrat mina hundar men när de når gränsen så går pengarna in till ett hundkonto istället. I värsta fall så täcker det valpkostnaderna.
Låter som en rimlig strategi att applicera redan från start. När man vet att en sådan försäkring måste ha en marginal på minst 50%, förmodligen betydligt mer, inser man att sannolikheten att kontot mer än väl kommer täcka kostnaderna är hög.
När det gäller katter och bilåkning, har vi gjort bort oss ordentligt, både herr Binks och jag, flera gånger. Under den s k kiss-strejken bland bussförarna 1999 gick det inga bussar under två veckor och jag kunde inte ta mig till jobbet. Därför tog jag min kisse i knät och satte mig i exets kollegas bil och åkte hem till honom, eftersom han bodde längs tunnelbanan.
På vägen dit blev det plötsligt varmt och blött i knäet – katten deltog uppenbarligen inte i kiss-strejken! Vinterkappan sög upp det mesta av kisset, men lite strilade ner i bilsätet. Det var dessutom en lånebil från exets kollega. Vi jobbade hårt för att rengöra bilsätet och använde alla knep, inklusive skum-möbelshampoo, men lukten satt envist kvar. Ägaren av bilen hade bråttom att få tillbaka sin bil och han blev ursinnig pga lukten.
Kompisen gjorde senare samma fadäs med två olika bilar och katter, på vägen till veterinären för sjukbesök. Räkna med att era (särskilt äldre) katter kan vara inkontinenta och lägg under katten eller katt-buren frottéhanddukar eller blöjor när ni åker bil. Det blir jobbigt att sanera, man kanske behöver ta ut hela sätet och spola rent och schamponera flera gånger, eftersom lukten sitter så hårt. Bilen blir dessutom svårsåld pga den otrevliga lukten.
Kattbur med solid botten är det enda vettiga, lägg in en ordentlig frotéhandduk/badlakan som kan suga upp, och packa ett extra, gärna i plastpåse som man kan slänga ner det “använda” i, för att kynna byta vid behov/innan hemfärd.
Kollade hundförsäkring när vi skaffade hund för några år sedan. Upptäckte som tur var tillräckligt snabbt att det var rena skiten. Alla sa, visst ska ni försäkra hunden. Utom uppfödaren. Han sa att han inte kunde tänka sig situationen då man går plus på försäkringen. Efter viss forskning och jämförelse kan man ju konstatera att hade fel, men bara i typ 1% av fallen. Taket i ersättning gör ju att de enda tillfällen då man verkligen skulle vilja ha försäkringen funkar den inte.
Vi misstänkte kennelhosta en gång, hunden hostade till en gång en kväll, och vi visste att det gick kennelhosta i kvarteret. Kollade en hemsida ”åk till veterinär, enbart en veterinär kan rådgiva och besluta om behandling”. Nästa sida, ”om hunden är frisk och inte gammal kan ni avvakta ett par dagar”. Nästa dag var det borta och vi kan leva med den svåra ovissheten om vad han hade.
Veterinärer är mer intresserade av pengar än djur är min erfarenhet.
Det är marknadsekonomi veterinärerna tillämpar, dvs man tar betalt om det går och det gör det uppenbarligen. Inget konstigt således.
De skyldigheter man som djurägare har handlar om helt andra saker än pengar.
Nu undviker man ju som jägare Agria i alla lägen man kan eftersom de visat sig gärna tillmötesgå extremistiska jaktmotståndare.
Det man sett av veterinärer och handhavandet av individer i behov av vård, där samverkar man initialt för att få en omfattande lägesbild och ett bra utfall tidigt.
Om regeringen nu kör könslagar tycker jag det vore rimligt att folk även kan få prova på att vara typ eller ras också, så man kan bli omfattad av djurförsäkringar.
Tänk Berner sennen, Schäfer, Helig birma eller varför inte sköldpadda.
Agria är nog sist på den bollen….
Ja, “Djurens vårdguide” kom väl igång för några år sedan. Och Agria har tidigare haft sin “telefonveterinär”-tjänst där man kunde ringa och få rådgivning, visserligen inte kostnadsfritt (jag tror det kostade typ 50 kr per samtal eller något när det begav sig) men jämfört med att ta sig till veterinär på akuttid så var det tillräckligt nära gratis.
Själv har jag tack och lov en ”pensionerad” veterinär som husveterinär. Det blir ju en del incidenter under en säsong minst sagt…
Jag väljer aktivt en veterinär som inte tillhör någon av de stora. Det finns fortfarande några små lokala här där vi bor, en katt satte något i halsen som inte kom upp på flera dagar, han bara hostade och hostade, De sövde och plockade ut ett långt grässtrå, hade honom några timmar under uppsikt efter uppvak innan vi kunde hämta, 1500kr utan försäkring. Är det akut och udda tid finns distriktveterinärerna om de mindre lokala inte har möjlighet.
Jotack, smakar det så kostar det.
Har själv haft “nöjet” att få åka på akut behandling av husdjuret under storhelg, det kostade mer än en månadslön.
Men å andra sidan så mår hon bra i efterhand oxh har återhämtat sig fint. I det fallet var det ingen frågan om saken, där krävdes operation och kvalificerad vård.
Men som sagt, priserna är minst sagt skyhöga. Även gällande den minsta lilla sak så kostar det rejält, en modern veterinär kostar ju mer än en advokat mer renommé och det kan tyckas magstarkt.
Men som sagt, den “fria marknaden” bestämmer. Riskkapitalbolag rullar in och köper upp de mindre konkurrenterna, kvar blir ett oligopol som sätter priserna görs upp mellan parterna och vi husdjursägare får betala därefter
Det du beskriver är en omöjlighet. Den fria marknaden kommer nämligen tillse att de stora veterinärkedjorna blir utkonkurrerade om de tar hutlösa priser. Detta mantra har jag hört i snart 20 år.
Påminner om att Royal Canin är ryssh*ror. Köp inget av dem. Säg till på era kliniker att ni inte vill köpa gastrofoder av dem.
Ett privat sovjetmonopol med fri prissättning är givetvis det sämsta av båda världar. Problemet är som sagt oligopolet, i Ryssland kallat oligarki.
Det som behövs är ökad konkurrens. Fler oberoende veterinärer. Kanske borde man införa en veterinärsskatt som ökar med antalet anställda och antalet kliniker. Samt att veterinärer boende på landet får sänkt skatt.
Likaså bör man införa standarder för vilka prover man tar för en given diagnos. Allt skall rapporteras in till den statliga kontrollkommissionen som kör statistiska analyser och utdömer böter till de som tar för många prover.
Men dessa åtgärder kan vi nog glömma, alltför mycket privata pengar i systemet på samma sätt som i USA. Man kanske borde studera hur det fungerar med privata vårdcentraler och om det är samma överdebitering där.
Eller så förbjuder vi privata veterinärer och utfärdar kommissariefullmakt till de statliga veterinärerna.
Jag kan rekommendera distriktsveterinärerna. Hyfsat rimliga priser, har alltid öppet, och ger en rak kommunikation om priser och konsekvenser. Och framför allt, inga onödiga extraundersökningar och inga opåtalade “allergi”-diagnoser som kräver deras egna sponsrade specialfoder som behandling.
Det är inte rådgivning av en veterinär man får av Agria. De som svarar på frågorna är legitimerade djursjukskötare.
Det är säkert både humant och kattant att få en lokal ensamarbetande veterinär på hembesök för avlivning och vaccination.