datorer

Svenska skolor är tydligen världsbäst på att dela ut datorer, men av helt fel skäl och när de används så används de inte till att bygga det svenska IT-undret.

Det insomnande svenska IT-undret bygger på 70-talister och till viss del 80-talister som lärde sig datorer när de var unga. Den första svenska hemdatorboomen kom runt 1981-82, med datorer som Vic-20, Vic-64 och senare Amigan, eller för den delen alternativ som Zinclair Spectrum, Spectravideo eller Ataris 600- eller 800-serie.

På den tiden använde vi barn datorerna till att lära oss datorer – lära oss programmera.

Det samma gällde i skolan. ABC 80, ABC 800 eller Compis, rent av PC-datorer på gymnasiet under andra halvan av 80-talet, användes för att lära sig programmering.

Där fick vi en generation där man lärt sig programmering sedan barnsben, och IT-undret var ett faktum.

Idag lär barn sig inte datorer, de lär sig använda datorer.

Det är en helt annan sak. Det är som att jämföra fysik och matte med hemkunskap. Idag lär man sig datorhemkunskap, inte datorfysk/datormatte. Man lär sig hur man ska sköta sitt dagliga liv via dator, inte hur datorer fungerar. Det ger inga framtida IT-experter.

“KTH vill inte ta in fler studenter än de gör på sina datavetenskapliga utbildningar, eftersom kvaliteten på de sist antagna studenterna då skulle sjunka radikalt. Intresset för it är helt enkelt inte tillräckligt stort längre ner i åldrarna.” – Tobias Brandel, SvD

Att lära sig programmering tar många år. Själv började jag programmera 1981. På den tiden var tecken på en skärm fascinerande och att göra enkla teckenbaserade spel, om det så var textäventyr eller fallande stjärnor man skulle styra en mask att undvika, så var det något man kunde spendera timmar och dagar med att programmera och sedan stolt spela tillsammans med kompisarna. Här var det en fördel att som jag ha en Atari 600 XL och inte en Vic-64. Det fanns inga spel att piratkopiera, så man fick göra allt själv. De som hade Vic-64 gick inte vidare till att jobba med programmering som vuxna, generellt – det var de som hade en Sinclair ZX, en Spectravideo, en Atari eller möjligen en Vic-20, som idag sitter på jobb med 50 000+ i månadslön.

Själv köpte jag Compute! och läste som 12-åring denna engelska tidning och skrev rent av för hand av de spel, vars BASIC-källkod publicerades i tidningen. Där satt man i några timmar och skrev för hand av hundratals rader kod, som sedan behövde rättas. Tids nog ville jag börja kunna programmera sprites (tror de kallades players and missiles på Atari – visserligen åtta sprites som på VIC-64, men fyra av dem var bara två pixelrader långa, så i praktiken blev det fem VIC-64 sprites), och behövde lära mig maskinkod. Någon assembler hade jag inte och det var omständigt att skriva 037 istället för LDA, LDB, JMP^1. etc, så jag skrev min egen assembler för att hantera maskinkoden efter att ha köpt boken Mapping the Atari, med alla relevanta minnesadresser till datorn. Mitt första assemblerspel blev en sådan där cowboy-duell, där man styrde runt sin cowboy i ett kaktuslandskap och sköt mot motspelarens cowboy. Skitkul, vill jag minnas, med sin äkta 8-bitars grafik.

Tio år senare började jag plugga datavetenskap på GU, och under tiden dök webben upp. På elevsektionen mdstud satte vi upp en av de 500 första webservrarna i världen och på den vägen var det.

Idag är barnens första kontakt med datorer avancerade grafikspel och få barn lär ha tålamodet att lära sig datorer hela vägen från programmering och minnesadresser till att orka göra spel motsvarande dagens spel de kan köpa för 7:- SEK (eller ladda ner gratis på en sekund) till sin iPad.

Och skolan hjälper inte. Barn som har datorer hemma lär sig hantera mus, tangentbord, menyer hemma. De lär sig surfa innan de ens kan läsa. 

Nu har förvisso inte alla barn dator i hemmet, men det är ändå missriktat att använda datorer i skolan.

Att lära sig datorer är som att bli elitidrottsman eller musiker – man måste börja som ung, och träna, träna, träna och träna. Man blir inte elitidrottsman av att titta på sport på TV:n och man blir inte musiker av att lyssna på Spotify. Men i skolan är det den motsvarigheten man lär ut – titta på sport för att bli elitidrottsman.

Vad barnen behöver är lära sig datorer, inte använda datorer. Åtminstone om Sverige ska förbli ett IT-under. Annars får vi ingen återväxt. Promillena eller procenten som har möjlighet att faktiskt bli datorgenier måste få den chansen i skolan. Vi kan inte lägga skolans undervisning på nivån “söka på Wikipedia” utan vi måste sikta på och mot stjärnorna.

^{1. Jag må ha ett mycket gott minne, men jag minns här inte ens processorbeteckningen på Atarin, än mindre om 037 betydde LDA, jag minns inte ens om LDA, LDB och JMP hette så i assembler till den processorn, kanske var det LDX, LDY etc? Den sista maskinkoden jag skrev var runt 1995 och då på en Sun Sparc RISC-processor, så jag har glömt bort Atarins maskinkod. Sorry.}