Svenska skolor är tydligen världsbäst på att dela ut datorer, men av helt fel skäl och när de används så används de inte till att bygga det svenska IT-undret.
Det insomnande svenska IT-undret bygger på 70-talister och till viss del 80-talister som lärde sig datorer när de var unga. Den första svenska hemdatorboomen kom runt 1981-82, med datorer som Vic-20, Vic-64 och senare Amigan, eller för den delen alternativ som Zinclair Spectrum, Spectravideo eller Ataris 600- eller 800-serie.
På den tiden använde vi barn datorerna till att lära oss datorer – lära oss programmera.
Det samma gällde i skolan. ABC 80, ABC 800 eller Compis, rent av PC-datorer på gymnasiet under andra halvan av 80-talet, användes för att lära sig programmering.
Där fick vi en generation där man lärt sig programmering sedan barnsben, och IT-undret var ett faktum.
Idag lär barn sig inte datorer, de lär sig använda datorer.
Det är en helt annan sak. Det är som att jämföra fysik och matte med hemkunskap. Idag lär man sig datorhemkunskap, inte datorfysk/datormatte. Man lär sig hur man ska sköta sitt dagliga liv via dator, inte hur datorer fungerar. Det ger inga framtida IT-experter.
“KTH vill inte ta in fler studenter än de gör på sina datavetenskapliga utbildningar, eftersom kvaliteten på de sist antagna studenterna då skulle sjunka radikalt. Intresset för it är helt enkelt inte tillräckligt stort längre ner i åldrarna.” – Tobias Brandel, SvD
Att lära sig programmering tar många år. Själv började jag programmera 1981. På den tiden var tecken på en skärm fascinerande och att göra enkla teckenbaserade spel, om det så var textäventyr eller fallande stjärnor man skulle styra en mask att undvika, så var det något man kunde spendera timmar och dagar med att programmera och sedan stolt spela tillsammans med kompisarna. Här var det en fördel att som jag ha en Atari 600 XL och inte en Vic-64. Det fanns inga spel att piratkopiera, så man fick göra allt själv. De som hade Vic-64 gick inte vidare till att jobba med programmering som vuxna, generellt – det var de som hade en Sinclair ZX, en Spectravideo, en Atari eller möjligen en Vic-20, som idag sitter på jobb med 50 000+ i månadslön.
Själv köpte jag Compute! och läste som 12-åring denna engelska tidning och skrev rent av för hand av de spel, vars BASIC-källkod publicerades i tidningen. Där satt man i några timmar och skrev för hand av hundratals rader kod, som sedan behövde rättas. Tids nog ville jag börja kunna programmera sprites (tror de kallades players and missiles på Atari – visserligen åtta sprites som på VIC-64, men fyra av dem var bara två pixelrader långa, så i praktiken blev det fem VIC-64 sprites), och behövde lära mig maskinkod. Någon assembler hade jag inte och det var omständigt att skriva 037 istället för LDA, LDB, JMP1. etc, så jag skrev min egen assembler för att hantera maskinkoden efter att ha köpt boken Mapping the Atari, med alla relevanta minnesadresser till datorn. Mitt första assemblerspel blev en sådan där cowboy-duell, där man styrde runt sin cowboy i ett kaktuslandskap och sköt mot motspelarens cowboy. Skitkul, vill jag minnas, med sin äkta 8-bitars grafik.
Tio år senare började jag plugga datavetenskap på GU, och under tiden dök webben upp. På elevsektionen mdstud satte vi upp en av de 500 första webservrarna i världen och på den vägen var det.
Idag är barnens första kontakt med datorer avancerade grafikspel och få barn lär ha tålamodet att lära sig datorer hela vägen från programmering och minnesadresser till att orka göra spel motsvarande dagens spel de kan köpa för 7:- SEK (eller ladda ner gratis på en sekund) till sin iPad.
Och skolan hjälper inte. Barn som har datorer hemma lär sig hantera mus, tangentbord, menyer hemma. De lär sig surfa innan de ens kan läsa.
Nu har förvisso inte alla barn dator i hemmet, men det är ändå missriktat att använda datorer i skolan.
Att lära sig datorer är som att bli elitidrottsman eller musiker – man måste börja som ung, och träna, träna, träna och träna. Man blir inte elitidrottsman av att titta på sport på TV:n och man blir inte musiker av att lyssna på Spotify. Men i skolan är det den motsvarigheten man lär ut – titta på sport för att bli elitidrottsman.
Vad barnen behöver är lära sig datorer, inte använda datorer. Åtminstone om Sverige ska förbli ett IT-under. Annars får vi ingen återväxt. Promillena eller procenten som har möjlighet att faktiskt bli datorgenier måste få den chansen i skolan. Vi kan inte lägga skolans undervisning på nivån “söka på Wikipedia” utan vi måste sikta på och mot stjärnorna.
1. Jag må ha ett mycket gott minne, men jag minns här inte ens processorbeteckningen på Atarin, än mindre om 037 betydde LDA, jag minns inte ens om LDA, LDB och JMP hette så i assembler till den processorn, kanske var det LDX, LDY etc? Den sista maskinkoden jag skrev var runt 1995 och då på en Sun Sparc RISC-processor, så jag har glömt bort Atarins maskinkod. Sorry.
123 kommentarer
Har haft Vic-20, Atari 520ST med extern floppy, Atari 1040STE, Amiga 4000 25MHz/68020 med extra flyttalsprocessor… Sedan PC efter det, men de kommer jag inte ihåg. Helt opersonliga…
VSB. Vic-20 och nu jobbar du inom IT(?).
GBG hade samma maskinpark som jag under uppväxten. Dock bytte jag till en sunkig 386a efter 1040 STE. Atari hade en dator som hette Falcon också, men den var väldans dyr för en 18-åring. Jobbar ej inom IT men kan programmera statistikspråk typ SAS och SPSS.
Har också gått den vägen, mitt trevligaste minne var Commendor 128 med inbyggd maskinkods monitor lyckades fixa dubbel upplösning på min amber CRT med videointerlace ;-), 89 fick jag tag i en Toshiba laptop tror de var en 8086a med DOS och lärde mig Pascal, programmering idag medför lite komplikationer i PC miljön men ett trevligt alternativ är Arduino som är ett C++ derivat (kallar på rutiner från ett bibliotek) detta är ett bra insteg i uProsessor världen, jag är 55 och håller på med multicoptrar baserade på just Arduino (Multiwii) dessa är helt autonoma med GPS o telemetri skulle passa alldeles utmärkt i skolan då det ger visuellt resultat direkt ock därmed vara en motivering för eleverna.
Efter VIC-20 och 64 kom en 8086 in i huset. Den hade något så exklusivt som hårddisk på 20 Mb. Inte bara en, utan två! Tidigare ägare var en bank.
Sen dess har det bara gått utför.
Min datorbana:
*Spectravideo 728 MSX (blev mest spel på denna)
Commodore PC 10-II 8086 (II betydde dubbla 5,25" diskettstationen, ingen hårddisk dock)
Commodore 64 (naturligtvis med The Final Cartridge 3)
Amiga 2000 (körde med 3 st. MFM-hårddiskar. Kunde bara köra två åt gången så en för OS, en för spel och en för nyttoprogram och sedan växla mellan spel och nyttoprogram)
*Amiga 4000
*Sun Sparc Classic (Installerade RedHat 4.2 på den med Redneck som språk…)
Därefter bar det utför i och med PC Pentium 200 klockad till 208 MHz (FSB på 69 MHz mot 66 MHz)
De med stjärna har jag kvar och samlar damm med…
Jag har ju växt upp med kompisar som programmerade på sina C64or, Amigor, Ataris mm. Men när jag insåg att jag ville ha en dator för annat än spel, så var det när jag fick tillbringa en stund med Deluxe Paint på en polares Amiga. I förhoppning att barnen skulle se datorn som ett kreativt verktyg för endera illustration, formgivning, design, eller programmering har jag ju alltid uppmuntrat dem till datoranvändande. Dock verkar programmering än så länge vara rätt ointressant.
Men på plussidan så är barnen vana datoranvändare och väldigt duktiga på engelska. Kerbal Space Program har fått sonen att sikta på en karriär som raketforskare, och det är väl alltid något.
Vad jag försöker säga är att även om man inte får ungarna att programmera C# från det att de börjar dagis, så finns det ändå fördelar med att låta dem använda tekniken från unga år. Som vanligt är det också väldigt mycket upp till föräldrarna att inspirera och guida barnen. Precis som det är upp till föräldrarna att se till att barnen gör läxor istället för att spela barnförbjudna spel.
Code.org har en tutorial som passar för barn. Man får programmera med hjälp av grafiska block som man lägger efter varandra (eller inuti ett loop-block), och så utför en figur instuktionerna man har satt ihop. Det börjar enkelt och byggs på så att barnen först lär sig använda ett nytt block och sedan tvingas tänka till kring användandet lite. Dessutom är det i form av ett spel med lite angry birds- och plants vs. zombies-liknande figurer. Skitbra. Funkar på 8-åringar. Enda nackdelen är att det tjatas hemma på att jag skall hjälpa till att programmera mods i Minecraft, och jag misstänker att det skulle bli lite som när en kompis köpte LEGO Mindstorms till sina barn (barnen lekte ute medan mamma programmerade legorobotar. Kul, men…).
Bra tips där.. Ska grabben få folk till rätt planet i framtiden får det nog börjas kodas nu..
Har varit lite sugen själv på Mindstorms, men jag tror att resultatet blir som för din kompis.. 🙂
600XL hade bandstation va?
Jupp.
Det verkar som dammluckorna öppnades till oförlöst nostalgi bland gamla datanördar. Det kanske du kan göra något av?
Håller med om grunderna i det du skriver om skolan. Jag kan knappt något om programmering men tänker mig att sedan din ungdom har kanske det blivit lättare att programmera och att användarsidan så att säga blivit relativt sett betydelsefullare. Typ nu kan Indier programmera och vi köper deras tjänster då vi pga tidig datorvana är så duktiga på att hitta på vad indier skall programmera?
Vet dock inte vad som kommer i nästa steg när indierna också har datorvana sedan födseln….
Kan inte du skriva ett inlägg om din BBS?? Berätta om den tiden, det var tider det!!! Kanske har jag ringt din BBS om den hade FidoNet?
Bra ide. Hade Fidonet, minns inte nodadress. Hette Wintermute, först på 0520-nummer 1991 – 92, sedan 031-77395-någonting 92-93, då jag stängde ner den strax efter årsskiftet (tror jag). Skaffade UUCP och "riktig" e-post hemma då istället, kopplade ihop med stereon i vardagsrummet så den sade "du har fått post" när det kom e-post. Det var grejer det…
Ingen Jobs(!)post hoppas jag…
Apropå Cowboys.
Inget spel om hur man undviker "cactusflowers"?
Ja, jag vet: Semper Idem.
Haha Cornu! Jag är ganska säker på att att jag kommer ihåg dig från BBS tiden. Själv hade jag det originella namnet The Dwarf. Visst var dins BBS lite av ett elite-ställe med warez som max fix vara typ 7 dagar gamla? Tror mig komme ihåg ditt nick då vi skulle trada Telia 020 nummer. Låter det bekant?
Jag fanns på Fido 2:203/60x.xx under första halvan av 90-talet (går fortfarande att hitta ett par pinsamma tonårspostningar om man googlar på den fullständiga adressen så jag censurerar adressen lite… 🙂
Hugaligen, R20_ROLIG TEKNIK var en guldgruva för en tonåring på den tiden.
961, nej, låter inte bekant. Har aldrig sysslat med piratkopiering. Min Wintermute (fanns en annan också tror jag) ägnade sig uteslutande åt "avancerad" datorgrafik (för sin tid) som raytracing och fraktaler.
1992 importerade jag och en kompis en hel del 14.4 modem från USA som sålde som slut illa kvickt. Priserna i Sverige var flera gånger högre än de i t.ex. USA då. Hängde mest på BBS:er i Kalmar-regionen eftersom det annars blev rikssamtal. Fanns ju en stor BBS i Kalmar med flera inkommande nummer…
Minns att vi åkte från Skåne upp till Jönköping för att träffa andra BBS/fidonetnet användare från södra Sverige ,måste varit där i början av 90 talet, det var ganska beskedliga tillställningar med tältning vid någon strand och trevliga tävlingar av typen kast med liten hårddisk..
FidoNet saknas. Var själv nod en period. 2:203/720 vill jag minnas? Tycker aldrig internet-forum eller news har varit samma sak. Fast man var ju bara en grabb på den tiden.
Det sorgliga är att det aldrig varit lättare att lära sig programmering som det är idag. Idag använder man kraftfulla IDE som sköter allt det tråkiga, och programmerar med högnivåspråk som jag anser de flesta kan lära sig. Tom jag som är samhällsvetare har lyckats lära mig ett antal programmeringsspråk.
Men folk (speciellt ungdomar) idag verkar inte vilja anstränga sig helt enkelt. Är mycket roliga att sitta på soffan och leka med surfplattan än att läsa tråkiga programmeringsböcker och tutorials…
Vilka plattformar språk/IDE rekommenderar du för n00ben?
@Steffe
För att inte tala om scriptspråk som python där man kan programmera "interaktivt", men när jag tänker på det så var det ju så redan då där man kunde skriva basic-kommandon utan radnummer och få dem utförda direkt.
Bortsett från IDE'n så är språken mer mogna idag (jo assembler är assembler dock).
Dock kan jag se att det kan finnas problem med att lära sig funktionell eller objektorienterad programmering från scratch. Imperativ programmering är enklare, baserat på att det är enkla raka instruktioner det handlar om.
Har själv en förkärlek för Pascal/Modula-3, som bra ingångsspråk, kanske för att jag undervisade diverse stackars Väg- och vattencivilingenjörsstudenter i just dessa språk nere på V.
Java och Eclipse var det jag började med. Alla verktyg är gratis, och finns mycket dokumentation gratis på nätet.
Är man intresserad av webbprogrammering så är PHP perfekt för nybörjare. Självklart måste man lära sig HTML/CSS/JS också.
Som Anonym påpekar är python också ett väldigt bra språk att börja med.
Python har många bra drag. Satt i 2-3 år med Python på AstraZeneca.
phun (en var visserligen immun mot det men jag har inte givit upp ännu)
http://www.algodoo.com/ ?
Kan tänka mig att python via Ipython notebook (http://ipython.org/notebook) är ett bra sätt för barn att komma igång med programmering. Där man man arbeta interaktivt via webläsare, direkt se resultat, och blanda kod och kommenterade/skrivande. Ger ett samlat dokument över dina experiment, som kan inkludera grafer mm. Bör vara perfekt att tex integrera med matte/fysik-undervisning.
Jag tror att en kombination av
Lego mindstorms
http://scratch.mit.edu/
http://www.kogics.net/sf:kojo
Är bra, inte bra att bara lära sig ett språk eller paradigm, som man tom gör på högskolor idag. (med Java/C#)
Exhibit A:
http://www.parleys.com/play/51c389a6e4b0ed877035686b/chapter0/about
"1. Jag må ha ett mycket gott minne, men jag minns här inte ens processorbeteckningen på Atarin, än mindre om 037 betydde LDA, jag minns inte ens om LDA, LDB och JMP hette så i assembler till den processorn, kanske var det LDX, LDY etc? Den sista maskinkoden jag skrev var runt 1995 och då på en Sun Sparc RISC-processor, så jag har glömt bort Atarins maskinkod. Sorry."
Jo LDA (och LDX+LDY) har jag för mig det var, just LDA var väldigt vanligt använd instruktion och en historia jag hörde var att någon skrev med gemener varpå flickvännen frågade vem den här Ida var;)
🙂
Där ser man, minnet är kanske inte så dåligt ändå.
Över 30 år sedan, trots allt.
BRA istället för JMP så man kunde göra en RTS… Fast då fick adressen inte ligga för långt ifrån eller hur det nu var. Tider som aldrig kommer tillbaka. Snyft.
Det var väl bara två bytes per kommando? Så BRA med villkor kunde väl högst innebära ett relativt hopp på 256 adresser pga 8-bitars dator? Eller minns jag fel?
Tror du har rätt. Och vilka fina minnesläckor när man inte POP:ade det som PUSH:ats till stacken. Det var hardcore buggar,det var det jag trodde jag skulle jobba med… Fick iaf göra den två sommrar innan allt va C på embeddedsidan. Nu bara .NET senaste åren, patetiskt.
Load accumulator?
Jump Relative var + – så bar hälften.
iaf. på z80
Tyvärr är det också så att IDE:r kan konsten att boxa in dig så du inte kan göra mer än just det som IDEn är bra på. För att göra mer måste du redan förstå det som är bakom och gärna "fuska" på något sätt för att få in din specialwidget/grej, och då ger man lätt upp som nybörjare.
Kan hålla med, att räkna Hex och Binär sitter kvar ännu…tack vare Amiga500
Enda jag behövde HEX på Amigan var för att fuska i Eye of The Beholder 2.
Jag har för mig att någon version av Soundtracker ville ha storlek för samplingarna. Satt med högar av olika samplingar till Soundtracken men någon musiker har jag aldrig varit.
Tror du har rätt. Själv är jag 60-talist och gick en lite annan väg för att idag sitta med 50 000+: När jag gick ut gymnasiet hade vi precis fått ABC 80 och jag fattade aldrig vad man skulle göra med dem. Men jag var extremt duktig i skolan. På 90-talet använde jag min studiebegåvning till att läsa till civilingenjör i datateknik. Approachen var inte learning by doing, utan att ta till sig de akademiska kurserna och jobba fruktansvärt hårt med övningar i olika programmeringsparadigm för att lära mig programmera, vilket jag gjorde. Så det går att utbilda äldre till IT-industrin, om de är studiebegåvade och motiverade (kanske av framtida lön). MEN jag måste erkänna att baksidan för min del är att passionen inte finns där och jag gick relativt snabbt vidare till mer övergripande roller som projektledare, analytiker osv. Där fungerar jag väldigt bra som länk mellan programmerare och den "övriga världen", för jag förstår dem och vad de gör, ända ner till kodnivå. Men det är ju ändå de som älskar programmeringen som gör det verkliga jobbet. Tyvärr glömmer man ibland det idag i jakten på "social kompetens".
/Mikael
Kanske var det just att jag "älskade programmeringen" som gjorde att jag slutade i IT-branschen. Dels var efter kraschen enda sättet att få högre lön att sluta med programmering och dels tog administration och dokumentation över. Jag har alltid sett mig som "programmerare" även om man fick kalla sig "systemutvecklare" för att det ansågs finare. Hade jag bara kunnat få sitta och programmera ifred och upprättat min egen dokumentation efter eget huvud så hade jag kanske varit kvar i branschen. Men det var inte eviga möten, tusentals sidor dokumentation och olika modeller som fick mig att läsa datavetenskap.
Cornu,
Även om jag kan förstå vad du menar, så kan jag förstå varifrån det kommer. Dessa översmarta programmerare som inte ens namnger sina variabler på ett självförklarande sätt, undviker att lägga in kommentarer eller indentera och/eller ser det som någon form av utmaning av skriva för andra totalt obegriplig kod i fria språk som Perl och liknande existerar trots allt… Men med kodstandards och en kultur där det gäller att koda både smart, snyggt och förståeligt så håller jag helt med. All överdriven administration och modeller och skit som gör att produktiva programmerare behöver ägna tid åt annat än att koda är ju totalt waste..
Jag har aldrig träffat en professionell kodare som inte dokumenterat sin kod i sitt yrke, eller som skrivit förklarliga variabler (utom när uppdragsgivaren har ett mupposystem där variabler ska heta dotterbolagets förkortning, följt av projektets nummer osv) eller som inte indenterat sin kod.
Med t ex JavaDoc blir det dessutom mycket enkelt att göra det och IDE:er fixar formattering och indentering bra.
Hur folk skriver OpenSource eller på sin fritid är en annan sak.
@Cornu
Men sen har vi ju miffosoft's ungerska notation – istf att kalla argumentet "filename" så uppmuntras kodaren att kalla den "lpszString" istället. Rätt vanligt är det att kodningsstandarder är illa utformade och rigiditet i dem leder till att folks omdöme att skriva lättläst kod kvävs.
I mitt tycke finns gott om exempel på välskriven open source och illa skriven closed source.
Första PC:n inköptes pga Turbo Pascal. Grön skärm med A: och B:. Exefilen på 30 kbyte innehöll editor, kompilator och debugger. Den slog konkurrenterna med hästlängder i och med att den gjorde allt i primärminnet, på klart under en sekund. Konkurrenterna, t ex UCSD Pascal slamrade på disketten i upp emot en minut.
Now we're talking!
Jag måste erkänna att jag är ganska avundsjuk på er 60-70-talister som fick mycket av programmerandet gratis. Som 80-talist hade vi en Commadore 64 som första "dator" och till den mängder av spel på 5,25" disketter. Det var aldrig tal om att programmera på den. Sedan gick vi direkt till PC, 386, 486, Pentium, MMX etc.
Hur ska man leda in sina barn i ett programmeringsintresse när man själv inte kan så mycket? Jag antar att era föräldrar var ungefär lika teknikinkompetenta som mina 50-talistföräldrar var..
@S/S Josefin
Det kanske är förekomsten av distraherande moment som är det som ställer till det? Jag började med ZX Spectrum (och andra datorer man kunde testa i olika butiker) sen gick jag över til AT (ie 286:a) – programmering har alltid funnits i bilden och jag tror inte att det är någon skillnad ifall det rörde sig om produkt A eller B utan det faktum att det fanns mängder av spel som pockade på uppmärksamheten.
I dagens läge misstänker jag att systemen är för komplexa för att kunna utvecklas som nybörjare i kombination med distraherande moment. Det faktum att man lärt sig att man skall ha WIMP-interface på minsta lilla verktyg gör att tröskeln för att göra något själv blir för hög. Själv föredrar jag linux för att man inte har övergivit kommandoraden där man enklast kommer till att göra någon vettig programmering (dock har även linux börjat bli mer WIMP-interface och mindre kommandorad).
prova phun, se ovan
Fick du inte läsa VHDL-programmering och bygga EGNA Z80 alikes eller bygga en AC/DC binärkonverterare? Det täcker in rätt bra, modern PC. Hålkort hör hemma mera i den analoga datavärlden.
@s/s Josefin, kolla in code.org, där finns fantastiskt bra genomgångar i hur man programmerar för barn. De är på svenska, kräver att man kan läsa hjälpligt och är i form av spelliknande utmaningar inte helt olika "Bad piggies" i det att man har ett antal byggblock att tillgå för att nå målet, men det är inga problem för en dataspelande 8-åring att börja fixa med. Mamma och pappa kan nog också lära sig hjälpligt. Efter första utmaningen kan man få skriva ut ett (mycket uppskattat) diplom, därefter måste man registrera sig med fungerande e-post för att få tillgång till resten av övningarna. Värt.
Varför skall Sverige ha en massa programmerare? Programmering är numera en resurskonsultingstjänst med stark prispress, och på några års sikt kommer 90% av dessa tjänster att levereras av låglöneländer.
Att lära sig programmera har också väldigt lite att göra med hur barn lär sig IT under grundskolan. Grunden är matematik – att lära sig ett programmeringspråk handlar mer om att lära sig en syntax och läsa referensguider. Jag gick själv Datateknik på Chalmers och det är knappast en slump att man de första åren nästan bara ägnar sig åt matematik/fysik för att de sista åren lära sig en handfull programmeringsspråk på en månad. Vidare är dagens utvecklingsmiljöer på en mycket högre nivå än vad de var på 80-talet.
Men som sagt, varför skall vi utbilda en massa programmerare?
Redan när den första kompilatorn kom sa man att nu behöver vi inte längre speciella programmerare. När C++ kom sa man att vem som helst kunde programmera för det var så lätt att läsa koden (OBS! Detta är sant. Jag var med). Så sent som på 90-talet pratade jag med en person som hävdade att man inte längre behövde skriva dokumentation eftersom det fanns högnivåspråk som C++.
Sedan kom CASE fantastiska verktyg som gjorde att man inte behövde lära sig programmera.
Sedan kom RUP. Nu var det bara att med ord skriva ett användningsfall. Programmeringen blev då så lätt att den kunde utföras av "Kinesiska armen" eller någon stackars hemlös som man fiskade upp i parken.
Idag finns regelmotorer som OPA som gör att man kan sätta en jurist och skriva in lagspråk och så behöver man inga programmerare.
SANNA MINA ORD: Framtidens arbetsmarknad kommer att vara sådan att det är bättre att ha lärt sig programmera än Träslöjd.
@Marcus Hansån
Istället får man lägga 90% av resurserna för att skriva kravspecar så att kineserna producerar kod som gör det man vill – och i slutändan inse att google-translate översatt något fel så koden i slutändan inte gör vad man tänkt sig…
För att folk ska sitta med sina iPhones och tro att de är high-tec?
Frågan är varför IT inte har kommit längre än vart den är. Vi skulle lätt kunna byta ut hälften av alla analoga rättsfall till att en dator med programmerad regelverk bestämmer påföljd.
Såg nu att tangosmurfen skriver just det ovanför.
Faktum är att de flesta informationsarbetare, dvs kontorsråttor och tjänstemän kan bytas ut mot en IT-lösning.
Vi kan sparka alla på skatteverket, det finns nämligen inga undantagsfall, bara regler.
Bygg en sökrobot som är tillräckligt bra på att visa svar på din fråga.
Försäkringskassan likaså, där sköter du numera det mesta via webben.
Ericsson, Telia mm. all office-personal som skyfflar information kan automatiseras.
Har du däremot provat att automatisera en programmerare?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@Unknown
Det forskas mycket på automatiserad programmering med hjälp av artificiell intelligens, bara så att det är sagt. Vad detta kommer att leda till är ju givetvis inte säkert, men målet är att kunna gå från naturligt språk (och kanske fragmentarisk information) till kod. Givetvis kommer det alltid att behövas programmerare (som tex programmerar AIn), men vissa typer av "standardprogrammerare" kan kanske inte känna sig helt säkra.
Och hur många jobbar med att svarva träljusstakar för hand?
Det var väldigt viktigt att lära sig när jag gick i skolan, och är väl fortfarande det.
Jag har jobbat på företag som outsourceat en hel del av programmeringen till Asien (i mitt fall lankeser respektive malaysier), och erfarenheten var att det helt enkelt inte lönade sig. (Vilket dock inte hindrade att man fortsatte med outsourcingen. Tyvärr tas ju såna här beslut ofta pga mode och flocktänkande snarare än överlagt.)
På grund av dels det långa geografiska och känslomässiga avståndet mellan projektet och dessa "resurser" och dels som det verkar en ren skillnad i mentalitet så krävdes det så detaljerade specifikationer att det hade varit snabbare att göra jobbet själv. Och trots (eller på grund av?) alla detaljspecar var kvaliteten på levererad kod ofta undermålig, då "resurserna" saknade förmåga och/eller intresse att förstå hur det faktiskt var tänkt att funka i praktiken. De kunde därmed göra en del logiska fel och släppa igenom en del enkla buggar som en programmerare mer insatt i det övergripande aldrig skulle göra.
Som resultat gick det åt lika mycket resurser för att kontrollera och rätta koden efteråt som det hade gjort att skriva den själv. Och eftersom man redan gjort av med extraresurser på detaljspecningen så blev totalresultatet mycket sämre än om man inte hade outsourceat alls.
Självklart blir det dåligt resultat om leverantörerna är kassa. Som i alla andra branscher.
@Marcus Hansson
Det förefaller att man får vad man betalar för. Köper man billiga code-monkeys från kina så tenderar det att bli undermålig kvalitet helt enkelt.
Kassa leverantörer tenderar vara billiga och bra leverantörer är dyra.
@Marcus
Att lägga ut företags IT till låglöneländer är ungefär lika smart som att lägga ut företagsledningen till låglöneländer. Det finns många VDar som betalat dyrt för att man trott att köpa IT är som att köpa skrivarpapper. I verkligheten så är lönerna ganska utjämnade på global nivå (precis som alla internationella yrken) och du får vad du betalar för.
(eller för att formulera det ännu enklare – det finns en mycket lägre lägsta-nivå på kvalité i Kina, Indien osv… och det gäller nog det mesta för övrigt)
Ett förslag för att lära barn att programmera osv är att skaffa dem en rasp pi alternativ Arduino och lägg in i undervisningen. Te x kombinera, hur en dator fungerar, fysik, (ellära) teknik och matte.
Mycket bättre än att spendera veckor på att skriva ett "teknikarbete" som ingen bryr sig om.
Framförallt: VISA barn vad de kan använda matte, kemi, och fysik till, annars blir det bara: Jag kommer aldrig ha användning för detta i framtiden. Visa nyttan med lärande!
Don't overdo it.
Lego mindstorm är perfekt.
Min far var född 1910.
Som tjugoåring låg han under bilar och rotade…
Direkt på betongen. Och blev sjuk på kuppen…
Men bilen var en ny teknik och den generationen var oerhört intresserad av detta nya….
Själv så icke jag moppe som femtonåring.
En del skaffade moppe som tioåring och lärde sig att snabbtrimma moppar på lunchrasten på skolan som trettonåringar…
Det blev en extra inkomst, förstås….
Idag kan inte en människa göra några snabbtrimningar…
Alldeles för komplicerat och ingen tycker det är kul…
Däremot i Afrika dit alla gamla Toyota och Mersor hamnar, där är man idag jätteduktiga på att hålla igång skrotet…
Det är skillnad det mot den Gambian jag träffade för fyrtio år sedan på en lantbruksskolan…
Han körde traktor med lägsta växel i och högsta gas…..
Men så var han också för gammal för att lära den tekniken…
Samma var datoriseringen…
Att lära sig programmering som folkrörelse var en sen 1980- talsgrej…
Spika hemsidor blev för mig en sen upplevelse på 1990-talet…
Så frågan är vad ungarna har för kul idéer idag?
Vad är de unga männens leklusta och utforskningsområde idag?
Att neutralisera dem i en feministiskt styrd skola där bara regler och tjejsnack är normen skapar oerhörda frustrationer.
Men resultat blir det…
På något sätt.
De ska flippa burgare på McDonalds och tvätta mina skjortor, men först måste de utbilda sig bättre så de inte blir av med jobben till arbetskraftsinvandringen.
http://robotnyheter.se/2013/02/07/roboten-som-tillagar-360-hamburgare-i-timmen/
Det är inte alls säkert att det går bra för dagens ungdommar.
Det finns inga garantier att vi ska ha en högre levnadsstandard eller längre semester än kineserna
Alltså, född 78. Blev helt fast i programmering som tonåring. Sydsvenskan hade en BASIC hörna varannan vecka. Lånade böcker på biblioteket, skrev av program. Lärde mig C på gymnasiet.
Min kompisar hade Amiga 500 och Commodore. De spelade mest spel. Famlijens första dator var en 388SX på 25 MHZ.
Blev programmerare i JAVA några år efter gymnasiet. IT-bubbla. Och tröttnade dessutom på branschfolket. Började läsa kreativa ämnen istället, som jag idag på något sätt arbetar med.
Har en fantastisk magkänsla för teknik/datorer. Vad som är fel när något inte fungerar. En känsla som inte kan komma om man inte har en grundläggande förståelse hur saker fungerar under huven.
Jag skrev mina första program 1976 i Basic, programmerade "Game-of-Life" och Månlandning. Använde en teletype terminal och sparade programmen på en hålremsa som ringlade ut över golvet… Några år senare byggde jag en egen dator från scratch, köpte komponenter och virade ihop dom, med Motorola 6800 processor och 16k*1 minneskretsar. Det var tider det !
Men nu har jag just tagit upp det igen som en liten hobby, och håller på att lära mig Python och Java.
Är det Python som ringlar på golvet?
Det viktiga är nog inte VAD ungarna gör, utan ATT de gör något, alltså något kreativt. Datorer och smartphones för dem är något som var lika naturligt som teve och vanlig telefon.
Det svåra är dock att få dem att lägga ifrån sig surfplattan och faktiskt hitta på något själv istället för att bara konsumera färdigpaketerade produkter.
Själv hade jag en Macintosh LC med tillhörande 14" Apple Trinitronskärm, Apple 300 CD-ROM och en Apple Style Writer II som första setup. Med Claris Works kunde man leverera rätt snyggt (tyckte jag då i alla fall) formgivna skolarbeten, om än bara i svartvitt..
Jag har en McIntosh PowerBook 145B liggande….
För en nostalgitripp…
Lägg ett bud!
Kan ståta med att ha innehaft ett PC-missfoster med 8088-processor tror jag den hette, , en standard ABC-80 med bandare, en ABC-800 med tolvtums diskettstation, en Vic-20 samt en C64. Därefter naturligtvis ett gäng PC-maskiner.
Empirisk forskning visar att "ZX Spectrum-innehavare" och "mobboffer" alltid sammanfaller.
åttatums disketter ska det nog vara, inte tolv. Jävligt stora var de iaf.
Ha ha.. min bästa polare i högstadiet hade en Spectrum.. per definition måste vi därför bägge varit moboffer.. nu var det kanske inte så illa, men vi var nog långt ifrån de coolaste grabbarna i skolan 😀
Har nog förövrigt aldrig sett större disketter än 5 1/4 tums disketter i verkligheten..
@ErikG
Jag har dock sett 8-tums, dessutom i användning. Har även sett gigantiska hårddiskar (stor som diskmaskin modell större), dock ej något större än uppskattningsvis 8-tum i drift…
Däremot hade jag en klasskompis vars farsa jobbade på DataGeneral. Han hade pappaskar med hålkort vi fick leka med. Jag vill minnas att även pappersrullar med hålremsor förekom.
Det finns en youtubekanal som heter "Computerphile". Förutom att den innehåller diverse datornördigt intressant så berättar en äldre herre om det som ligger mig lite närmre, nämligen om Desktop Publishings barndom, från det att en tidig fotosättare jailbreakades, fram till, i den senaste filmen, Apples LaserWriter och dess betydelse.
Mkt intressant.
http://www.youtube.com/user/Computerphile
ErikG, min farsa jobbade också på Data General några år i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Själv höll jag på lite med Basic på högstadiet i början av 80-talet, minns inte maskintypen. Sedan lite Hypercard och Flightsimulator på farsans Mac (en sådan där man stoppade in handen i på baksidan). Jobbar nu i zOS-miljö / Linux men varit inne lite på AIX en period.
Hypercard satt jag och lattjade lite med ett tag. Men några år senare hade ju WWW, som förresten tydligen fyller 25 år idag, ersatt HC.
8 tum slak, 12 vid upprest tillstånd.
8 tum rymde heela 1meg från början, var alltså till för databas !! på 1MB
5-1/4 startade på 80 . . . . KB likt kassetterna per sida.
Första HD jag var med om var på 4MB, satt i en låda med en 8mhz z80, som kunde hantera 8 terminaler.
Vägde ungefär som tvättmaskinerna då, ställdes på gummikuddar på ett fundament på backen (hål i golvet alltså) annars kraschad hårddisken om den stog på ett trägolv o folk gick förbi.
C-64 -> Amiga 500 -> Amiga 1200 -> PC.
Mestadels för spel men även en hel del programmering. Gick Fordon/Anläggning på Gymnasiet och blev Grävmaskinist/Lastbilsförare men jobbade mest inom transportlogistik.
När jag var 30 så bestämde jag mig för att testa på det där med datorer och tog en kandidatexamen i Datavetenskap och jobbar nu som Systemutvecklare (fortfarande inte 50k i lön dock. 🙂 )
Ibland längtar jag tillbaka till de enkla jobben och ibland tycker jag att jag har det bästa jobbet för mig. Vet inte hur jag ska tolka det. Kanske starta eget – "Wofsers Gräv och IT-service"? 🙂
Utveckla den första autonoma grävmaskinen? Du kanske kan sälja in idén till Volvo?
Mina barn är 70-talister och fick en obetydlig datorkunskap i grundskolan men den äldsta är nu lärare och mest kunnig om datorer på sin skola. När hon började skolan frågade jag rektorn om dataundervisning och han sa att vi har ingen än men innan hon gått ut 9:an kommer hon ha fått mycket. Resultatet var en timma totalt. Vad hon är bäst på är att få sina elever att bli kreativa och tycka att fysik, kemi, biologi och teknik är kul. Hörde nyligen att asiatiska länder sänder delegationer till Sverige för att lära sig mer om hur svenska skolan är bäst på att få barnen att bli kreativa.
Lillebror satt mycket med datorer på sitt rum och jobbar nu med bildhantering med bra lön och ett antal patent. Minns när han visade hur han kopplat en speak and spell till datorn så att den vid start sa: "Välkommen högt ärade XXX vad vill du göra nu?"
Jag är stolt över mina barn och barnbarn samt tycker att de anpassat sig bra till den digitala tidsåldern.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Grundproblemet är att vi i Sverige tror att man kan slippa anstränga sig.
Rent av att det kan vara farligt för barn att anstränga sig. Det allmänna rådet till barn är: Gör bara det du tycker är kul. Hur ska vi kompetensmässigt kunna konkurrera med t ex, kineser som satsar stenhårt på det de gör oavsett vad det är?
Många tror att vi ska kunna konkurrera med vår överlägsna kreativitet eller att vi besitter magiska krafter som gör att andra är beroende av oss för att t ex komma på nya varumärken.
Vill bredda frågan.
IT-undret är förbi, det var det redan när det begav sig, eller redan när ABC och Facit lade ner. Och eftersom vi löntagare och företagare inte kunnat kapitalisera. Alla svenska under är förbi. Till och med den stadiga exportsuccén, flickor, har gått och blivit kutiga och feta.
Här är några problem:
-Skattesystemet, trycket måste ner till under medel bland de "utvecklade länderna"
-Cheferna måste vilja bo i det fina landet Sverige. De skall inte skattas bort, inte behöva oroa sig för en ny förmögenhets, gåvo mm skatt eller medias avundsjuka.
-Reglerna, det måste vara enklare än i de flesta länder att göra saker. Inte svårare.
– Skolan skall utbilda, inte lära ungarna att umgås. Vi har i sextio år haft en skola som organiserats av människor med lägre utbildning och avundsideologi som måttstock. Hur skall en sådan obildad kunna göra det på ett bra sätt. En major vet inte vad han talar om en Ylva vet inte vad hon talar om osv. (Minns min moders frustration när en gympalärare blev rektor.)
-På samma sätt har den politiska ledningen styrt om oss från att vara ett spjutspetsindustriland till att mer vara ett råvaruland.
-Självkänslan, den är i bott efter många år av socialism. Såg häromdagen en löpsedel "Fotokarriär från Kalmar till LA", om inte sossarna (och fp) förstört så totalt, skulle det stå tvärt om! "Fotokarriär från LA till Kalmar" och det skulle vara positivt!
Snart är det mer än flaggan och korruptionen som vi har gemensamt med Ukraina nämligen fattigdomen.
Facits problem var väl just att de inte ville inträda i IT-åldern, eller? Hängde kvar vid (visserligen elektriska) skrivmaskiner med lite digitala features istället för att inse att skrivmaskinen som idé var död?
Ergo, om svensk IT dog med Facit dog den typ innan den föddes, liksom.
Tror de hade en digital räknare, men den var för dyr. Samt att de som typ enda aktör inte hade statsbidrag. Men hur skall IQ-svetsare fatta när det är befogat med "statsbidrag". Eller IQ-baltadel som tyckte det mesta var för lågt för att göras i Sverige, alltså enda land in världen utan varvstöd och vettiga krav på varvsarbetarlöner och enda land som frivilligt lägger ner en hel TEKO-industri. "Vi skall inte ha sådana arbeten i Sverige" (på den tiden sade man fortfarande arbete, inte jobb"
Och dessutom var är garageföretagen som alla barn till rika facitingenjörer startade? Eller för den delen var är garegeföretagen som barn till rika SAAB ingenjörer startat?
digital->elekronisk
Lite samma tankesätt som Facit hade dödade i princip även Hasselbladh, och hade kunnat döda Ericsson (som väl är lite på dekis ändå).
På Hasselbladh såg man digitalkamerorna som leksaker, och inte som något reellt hot inom vad en svensk försvarspolitiker skulle beskriva som överskådlig framtid. Dessvärre hade även Hasselbladh fel, och helt plötsligt ville marknaden gå över till digitala produktionsflöden, och då stod man med byxorna nere.
På Ericsson utvecklade man mobiltelefonin närmast som ett sidoprojekt i en källare, men man hade en ledning som ändå tyckte att det kanske kunde ge något, varför man tilläts fortsätta, om jag minns teknikhistorien rätt.
@kgb35;
Vet inte, kanske handlar det om de sakerna du radar upp, det kan hända, men jag tror att det ligger än djupare än detta. Jag är själv åttiotalist, och jag kan intyga att "någonting" hände i slutet av nittiotalet; man slutade helt enkelt bry sig. Och det gällde inte bara individer, utan hela systemet på något vis (det kan hända att de avmärglade resterna av skol- och socialsystem efter nittotalskrisens nedläggningar hade påverkan). Skolan slutade bry sig, folk slutade bry sig om skolan, samhället slutade bry sig, och folk slutade bry sig om samhället, vuxenvärlden slutade bry sig, och barnen slutade bry sig om vuxenvärlden. Allt skiftade från generellt till extremt elitistiskt. Var du inte i den absoluta toppen så fick man ingen som helst uppmärksamhet, beröm eller hjälp. Du spelade iså fall ingen roll. Du tog bara upp värdefull plats och tid.
Denna "sedimentering" och sortering är en naturlig process och nödvändig för ett systems generella dynamik, men den extrem vi ser idag är direkt skadlig, och skapar det vi försöker sätta fingret på här, i detta fall exemplifierat av varför Sverige, som var en av de vassaste datanationerna på jorden, plötsligt…ja…slutade bry sig?
Vi kan se denna sedimentering överallt, några spontana exempel;
-Idrottsrörelsen överger vardagsutövare till förmån för i princip enbart elitsatsningar. Likaså sker i övriga föreningsliv. Detta utarmar det sociala kapitalet och skapar generationer som framförallt ä intresserade av snabba kickar eller ingenting alls.
-Skolor delas upp i a och b lag. Detta leder till att en liten hård kärna av multitalanger når universitetet följd av en lång svans av…alla andra, som fick dela på smulorna som blev över, och är nu orsaken till att de generella resultaten sjunker.
-Arbetsmarkaden blir mer och mer sedimenterad lika så; låglönejobben blir fler, medans de på toppen i princip får allt mer. En eskalerande andel trycks ut från arbetsmarkaden helt; de har man ändå ingen nytta av.
Allt detta skapar en nihilistisk, oengagerad och visionslös ungdom som absolut inte skulle lära sig något nyttigt om man inte tvingade dem. Se på dem! Folk vill hellre bli dokusåpakändisar än anstränga sig lite extra och kanske kvala in till KTH.
Sedan kan man vända på steken; det ena provocerar det andra för att citera kärnfysikerna; ett samhälle som slutar bry sig, kommer att få medborgare som slutar bry sig. I ett samhälle där bara en liten grupp spelar roll får alla andra att sluta bry sig. Varför anstränga sig när systemet bara premierar en liten grupp människor? Allt detta tror jag också har att göra med den allt ökande och allt med brutala kriminaliteten; kan man inte få det man vill ha "lätt och här och nu" så tar man det, med eller utan automatvapen. Se på de gängkriminella; de bryr sig inte; de ville ha pengar så de tog dem. Eller på de som lever på bidrag; de bryr sig inte; de vill ha lätta pengar utan ansträngning så de tar dem. Eller se på skalbolagstrixare eller direktörer med sexsiffriga löner trots att verksamheten blöder; de bryr sig inte, de vill ha de här pengarna så de tar dem.
Vill ha, vill ha, vill ha nu!
Någonting gick sönder på nittiotalet. Jag vet inte vad det var, men jag är rädd att det inte kommer tillbaka.
Facit ville men lyckades inte.
Ledningen på Facit insåg redan under tidigt 60-tal, innan det såldes miniräknare, att digitala miniräknare var framtiden och ingick ett samarbetsavtal med Hayakawa (Sharp idag). Enligt avtalet saluförde Facit miniräknarna under sitt varumärke men snart kom ledningen hos Sharp på att det nog vore bättre att skapa sin egen säljorganisation istället för omvägen via Facit.
Att ställa om organisationen med ingenjörer och tekniker helt inkörda på finmekanik att utveckla och producera elektronik lyckades inte heller, jag har för mig att man gjorde ett tafatt försök.
Facits undergång är kanske något vi bör fundera på idag när produkterna i västvärlden mer och mer blir varumärken medan produktionen sker i Asien..
Pingvin
Det var i oktober 1969 det tog fart.
"En som var med…"
Tyvärr liknande i många andra ämnen. Vi har byggt upp ett rikt och tryggt samhälle som man tror är ett självspelande piano som bara fortsätter. Hantverksyrken som dräneras på yrkeskunskap. Lärare som inte kan undervisa p.g.a oduglighet. Läkare som inte längre kan ställa klinisk diagnos utan bara förlitar sig på teknik. Polisen som har hål i huvudet och lägger ner alla förundersökningar och löser färre brott. Uppdrag granskning igår och alla stackars utsatta unga tjejer som de fullständigt skiter i. Endast för att tv lägger sig i bryr man sig. Likadant i de flesta andra yrken också.
Tron att där vi är kommer vi alltid att vara. Idrottsmannen som nått toppen kan inte heller sluta utvecklas.
Ytterligare ett problem är att man inte vill att ansträngning ska belönas.
En skola i Hälsingland hade ett stipendium inrättat för att delas ut till skolans bästa elev. Lärarna vägrade dela ut stipendiet utan ville istället belöna "Något annat"
Ganska typiskt för den svenska skolan. Kanske för hela Sverige
Fanns en dristig kille där för en del år sedan.
Röjde han inte upp i tingsrätten riktigt rejält?
Lite märkligt att låta sin egen advokat följa med i avloppet.
Men vad är väl jag att döma.
Jepp, och alla som kör bil måste genast lära sig meka med den. Jag minns tiden då en riktig karl bytte sina tändstift själv. Sedan gick världen vidare, precis som med it, att kunna programmera har väldigt lite med it att göra, precis som bilmekanikern bara är en liten del av transportnäringen.
Jag gillar i alla fall att gå till en doktor som kan ställa elle ha en aning om klinisk diagnos. Eller en bilmek som "kan" laga min trasiga bil. Men det behöver väl inte du?
Jepp, och alla som kör bil måste genast lära sig meka med den. Jag minns tiden då en riktig karl bytte sina tändstift själv. Sedan gick världen vidare, precis som med it, att kunna programmera har väldigt lite med it att göra, precis som bilmekanikern bara är en liten del av transportnäringen.
Fast någon måste ju kunna utveckla bilarna, förse dem med mjukvara som gör dem mer bränsleeffektiva, säkrare och se till att navigationssystemet fungerar, att multimediasystemet är lätt att använda mm. Annars finns det ju ingen bil att köra, eller någon transportnäring heller för den delen (även flygplan, fartyg, tåg m.fl använder datorsystem – för att inte tala om logisitksystem som ser till att rätt sak hamnar på rätt plats i rätt tid med rätt transport – alltså ett slags anti-PRIO..).
Jag hade en ZX Spectrum som grabb på 80-talet och jobbar nu inom IT, så jag antar att jag är stöd för tesen. Men trots att även jag skrev av en hel del spelkod för hand så lärde jag mig aldrig programmera på min Specka – inte mer än några triviala fråga-svar-program i alla fall – och den osnygga BASIC-koden lyckades inte få mig det minsta intresserad av programmering. (Det är jag nog fortfarande inte, trots att jag jobbar med det. Så kan det gå…)
Var iallafall grymt att man fick med QBasic till DOS förr om åren.
Satt med våran gamla 286:a i börja på 90-talet och gjorde samma trivila fråga-svar grejer.
Tyvärr tyckte min styvfar inte om att jag pillade på den, påstod att jag lagt in en massa skit och sen raderade autoexec.bat och config.sys för att fixa fram lite mera diskplats.
Festligt värre!
Gjorde exjobbet med hjälp av en HP dator med omvänd polsk notation-75
Men sen gick allt fel och hålkort blev del av min arbetsuppgift vid rörnätsberäkning på stordator-en utveckling för kollegan som kopplat upp rörnätet på en större skärm där ledningsresistens fick ersätta rörförluster.
Körningarna skapade hela papperskartonger med randiga listor när Norrvatten ville se hur nätet funkade över ett dygn! Varje körning kostade 1000 tals kronor-och varje komma kunde ge ett fel!
Det var tider då det var ont om stansoperatriser.
Det har alltid varit så att de äldre utvecklarna har tyckt att det sättet att de lärde sig programmera var det rätta för det gav mycket större förståelse för hur du skrev kod. Hur många av er som skriver ovan har kontakt med studenter som läser programmering de senaste åren?
Nu har jag bara kunnat haft sommarjobbare de senaste fem åren (konsult innan) men då jag stöter på sommarjobbs applikationer som är 10-15 år gamla så kan jag ändå se att de som går ut idag kan producera mycket mer på samma tidsrymd. Jag tycker de som är bäst på att utveckla som går ut idag är minst lika bra som de som var bäst när jag befann mig i skolbänken.
Visst är många av dagens ungdommar ganska naiva och tror att de ska bli chefer och projektledare inom ett år, skillnaden var kanske att på nittiotalet så var det ibland möjligt att bli det 😉
Sanningen är mer att jag är mer skeptisk till de som läst IT för att det skulle vara ett smart karriärval, det finns en hel del sådana som läste på nittiotalet som inte hängt med i teknikutvecklingen. En tråkig tendens som jag endast sett hos de som var med om it kraschen i början av 2000 talet är att andelen personer som inte vill dela med sig av sin kunskap eller ge insyn i deras arbete är högre än vad de som examinerades efteråt.
Nä, det finns minst lika många duktiga programmerare som kommer ut idag som förr, möjligt att bredden inte är den samma.
Jag tror faktiskt att dagens barn kan bli ännu bättre utvecklare än vad vi någonsin varit. Vi som fick sitta och koda med C64/Amiga har ju börjat yngla av oss, det finns ett stort intresse bland oss att lära våra barn programmering i form av barnhack. När mina barn blir tillräckligt gamla (runt 8 år) kommer jag lära dem Scratch (http://scratch.mit.edu/).
Om nästa generation växer upp och lärt sig programmera när de var 8 år så ska det bli intressant och se vad de kan göra när de kommer ut i arbetslivet.
Höll också på och lekte med C-64 och Amiga på 80-talet. C-64 hade 8 sprites men det gick att lura systemet genom att rita ut nya när man kom till en ny rasterlinje. Nu har man blivit tät på spelutveckling :-).
50 spänn på att det finns en insändare i Sätilla-Kuriren årgång -82 från farfar Cornucopia som ondgör sig över att grabben inte leker med Mekano och att det kommer gå åt helvete med landet utan nya ingenjörer som kan samma grejer som de gamla.
😀
MECCANO, om jag får be..
/Captain Slows ställföreträdare.. 😀
Jag tror inte att datorerna har ökat produktiviteten och välståndet. Komplexiteten har naturligtvis ökat. Väldigt många kompetenta personer har gett sig in på området. På liknande sätt är det inom finansindustrin. Här finns pengar. Det anses vara framtiden. Myter får spridning. Många har på detta sätt fjärrmat sig från verkligheten. Kanske det även har dämpat naturresursernas utvinning. Något ineffektivt som bromsar utvecklingen torde få denna effekt. En grop som grävs och fylls igen gör det också.
Om man bara tittar på något väl känt och lätt att förstå som folks telefonvanor så är produktivitetsutvecklingen garanterat negativ. Snabbheten i kommunikationen påverkar inte tänkandet i utvecklingen utan ger snarare bara mer stress och kortsiktighet. Det finns nog ingen som har räknat ekonomiskt på saken och konstaterat att köparen får en vinst. På yngre har det tydligen flippat ur totalt. De kan inte ens planera och tänka klart. Allt mer nu. Det märks till och i internationella undersökningar att de blir dummare.
Om man tittar på Romklubbens datorsimuleringar så var de ytterst primitiva. Informationen spreds utan datorer och fick stort genomslag. Men det var naturligtvis mycket teoretiskt, ungefär som IPCC:s modeller. Sedan dess har informationstekniken ökat enormt och de som får informationen bara blivit dummare, av dessa datorer. De lever i någon slags dröm om den nya tekniken som löser alla problem och detta är den absolut största konsekvensen av datorerna.
Sedan datorsimuleringarna gjordes har andra teorier utvecklats genom datorerna och mer viktigt fått masspridning, genom datorerna. Teorierna är helt skruvade går på tvärs mot de tidigare teorierna, som enkelt empirisk kan konstateras stämma med verkligheten. Att folk bara blir mer och mer korkade beror nog främst på datorerna.
Ah! Underbart inlägg och kommentarer kring ett ämne som ger en massa nostalgi!
Japp, satt själv med en kärvande bandare till ABC80:n och skrev BASIC-kod back in the days.. Eller satt med stora ögon framför C-64:an och Amigan?
Men finns faktiskt rätt många bra grejer man kan tipsa sitt barn om på nätet om man vill få upp intresset. När det gäller genuint rolig programmering föll jag som lite äldre totalt för Visual Pinball och att programmera egna flipperspel i ett C-liknande språk som var både extremt enkelt men också gav bra fokus på händelsestyrd och objektorienterad programmering. Rekas varmt om det fortfarande finns kvar?
Perl/CGI var en annan favorit när vi fick det mer visuella Internet sett till hur mkt coola grejer man kunde skapa med få kodrader och mycket kreativitet. Idag har jag inte tid att pyssla med sånt här, men ack så bra nytta jag haft av att trots allt kunna programmera och kunna logiken i det och förståelsen för hur programmerare tänker.
http://vaxjo.coderdojo.se/ En av landets Coderdojos! 🙂
Många som nämner ZX-Spectrum. Det var ju den där värstingmaskinen med färggrafik som man suktade efter när man satt med ZX-81 🙂
Jag har läst samma sak flera gånger de senaste tio-femton åren. Och visst ligger det en del i det du skriver, men delvis tror jag också det är det gamla fenomenet med nostalgi och klagan på "dagens ungdom".
Jag är marginellt yngre än dig och med liknande erfaranheter. Men eftersom jag är kvar i it-industrin så ser jag hur det trots allt fortfarande kommer en jämn ström mycket duktiga "hackers" och ingenjörer från våra högskolor. Så på något sätt finns det fortfarande de som lär sig, och i många fall är de dessutom duktigare än oss gamlingar på att ta till sig och använda modernare ramverk och högre abstraktionsnivå.
Däremot kanske de riktigt duktiga som hamnar i it-världen är färre till antalet idag, det vet jag inte, men eftersom intresset för teknik är lägre kan det mycket troligt vara så.
Personer utanför IT-världen bör också kunna programmera lite enkla grejer. Jag ser alltför ofta folk som sitter och redigerar tabeller för hand i Excel när man skulle kunna göra samma jobb betydligt snabbare med ett litet script. Det nyttigaste gemene man borde lära sig är textfilsmanipulationer (t.ex. regexp) och enkla SQL-instruktioner. Separera parametrar från kod är en annan nyttig läropeng. Använd rätt verktyg för rätt saker (använd inte dyra Matlab-licenser för att manipulera text eller liknande).
SYS64738
Jag är född på 60talet, mina första riktiga kontakter med datorer och programmering var med ABC-80, ViC-20 och CP/M på en HoneyBee…, när jag började Gymnasiet så hade en mycket trevlig Ingengör just flyttat hem ifrån USA och tagit med sig 16 Nascom-2 datorer som teknikerna virade ihop, dessa hade prommad, basic, pascal och assembler (Z80), där lärde jag mig mycket. Min första egna dator blev en MSX SpectraVideo 728 som jag lärde mig att programmera i Assembler och gjorde en enklare JetSet Willy kopia på och andra enklare saker… Sedan på Högskolan blev det allvar 😀 med VMS, PC och SunOS Unix (Senare Solaris) (mer Pascal, Basic, Fortran, C etc etc) samt MikrodatorTeknik och Digitalteknik så man förstog hu allt fungerade inuti 😀
Höjdpunkten då var att programmera SPARC i Assembler, väldigt likt den Amiga Assembler som jag kodade hemma då 😀 (A500-A3000)
Numera programmerar jag i alla möjliga system i alla möjliga språk 😀 och har en bra lön 😀
HoneyBee? Kanske MicroBee med kassettspelarminne? Tillräckligt lite internminne för att det skulle gå att gå in och t.ex. hitta fel och reparera kraschade textfiler (WordStar-typ ordbehandling i firmware). Fick mig att inse att ordbehandling är användbart, och nu är jag facköversättare.
Idag så sysslar deom som "hackar" mycket med Linux och iOS, samt naturligtvis med alla minisystem typ raspberry Pi och Arduino… påminner mycker om labdatorn vi hade i MicroDator teknikn som var baserade på 8080, mer CPU och Ram idag, men samma idé
Bra inlägg Cornu och intressant diskussion. Fick en begagnad Sinclair ZX81 när jag fyllde nio och på den vägen är det… Ska kolla upp om code.org kan vara nåt för kidsen.