Svenskt inköpschefsindex hos industrin (PMI) är tillbaka i den positiva zonen. Detta bekräftar konjunkturbarometerns kraftiga uppgång hos svensk industri. Den svaga svenska kronan verkar således ge effekt.
 |
| Sågverk i Torsby. |
Industrins inköpschefsindex steg från negativa -2.3 till positiva 1.5 (Swedbank rapporterar detta som 47.7 respektive 51.5) i december vilket är första gången sedan i augusti, som index återigen är positivt.
Detta är inte oväntat, med tanke på den kraftiga återhämtningen för industrins framtidstro som konjunkturbarometern visade. Dock ska man komma ihåg att svensk konjunktur som helhet fortfarande är kvar i lågkonjunktur.
Den största uppgången sågs inom orderingång och produktion, medan sysselsättning och leveranstider är kvar i lågkonjunktur. Industrin verkar alltså inte ha börjat anställa igen, generellt. Priserna för rå- och insatsvaror är föll, så något tryck på stigande priser var det inte. Prisindex har varit negativt i fem månader på raken, vilket inte skett sedan 2016.
Återhämtningen anses sammantaget svag enligt Swedbank, då siffrorna uppenbarligen spretar.
Man får väl konstatera att den flytande svenska försvagade kronan fungerar som stabiliseringsmekanism för exportindustrin, som räddas av att svenska folket får betala via sänkt köpkraft och sänkta löner sett ur ett internationellt perspektiv. Detta dämpas dock lite av de enorma skatterna och lönekostnaderna som hamnar ovanpå importörers, distributörers och grossisters importpriser.
Sverige är inte längre ett exportland och har haft negativt handelsnetto tre av de fyra senaste åren, även om vi fick en marginellt positiv handelsbalans igen på cirka fem promille av BNP 2019 tack vare den fallande kronan. När vi inte längre är forna tiders svenska exportnation kan man fråga sig om vi tjänar på en försvagad krona? Det är egentligen bara den krympande andelen av LO-arbetare inom industrin som gynnas av detta. Och de röstar inte ens på regeringspartierna längre.
12 kommentarer
Nu har jag inte sett siffrorna för 2019 men Sverige har haft en positiv bytesbalans sedan tidigt 90-tal. Således torde en valutaförsvagning ha kortsiktiga positiva effekter på sysselsättning och konjunktur.
Nej.
Vilket år menar du att sverige hade en negativ bytesbalans?
Handelsbalansen var negativ 2016, 2017 och 2018, och i övrigt nära nollan sedan 2014.
Kommer ett inlägg med en graf klockan 10:20.
För "utrikes handel med _varor_" är handelsbalansen mycket riktigt nära noll nu för tiden. Men vi har ett överskott för "utrikes handel med _tjänster_". Det är också pengar som flödar in.
Tjänstenettot är så lågt att det inte kompenserar. 2018 var summan varor+tjänster negativ.
Ok. Det stämmer inte överens med de siffror jag har från SCB men det kanske är en fråga hur siffrorna bearbetas. Ser fram emot grafen.
Vill också påpeka att jag pratar om bytesbalansen som både innefattar handelsbalansen, bytesbalansen, primärinkomster och sekundärinkomster. Det skulle eventuellt kunna förklara diskrepansen. Men jag har även sett positiva siffror för handelsbalansen hos SCB men inte så långt bak i tiden.
"När vi inte längre är forna tiders svenska exportnation kan man fråga sig om vi tjänar på en försvagad krona?"
Vilka är vi i den här meningen? Staten, medborgarna eller någon annan? Jag har svårt att se hur en svag valuta i sig är positiv för medborgarna oavsett om man är en export- eller importnation.
OK, kan man tolka det som att lågkonjunkturen inte blir djupare den här gången?
Vilken lågkonjunktur?
Inget land gynnas av en svag valutakurs på lång sikt, oavsett vilken utrikeshandel man har. Tillfälligt kan det tyckas vara så men i det långa loppet är en svag valuta vägen till fattigdom. Men det finns tröst. Jag tro inte Sverige har någon svag valuta. Om 1-2 år kanske den verkligen blir svag. Riksbankens ultralåga räntor och rekordtryckande av pengar kan inte ge en stark valuta. Det kan bara ge en svag. Och det kommer inte tryckas mindre, utan mer pengar i nästa kris som sannolikt är runt hörnet.