Dags för fredagsmys. Paret som 2015 undrade om de skulle använda sin årslön på banken till att amortera eller inte har nu återkommit med samma frågeställning. Hur har det gått dessa nio år?
Ursprunglig frågeställning hittas i en artikel från 2015 och som jag då gissade så har paret sedan dess rekombinerat sina gener.
Man skriver nu:
“Det har nu gått dryg 10 år sedan vi flyttade in i huset som vi köpte 2014 för 2.2 miljoner kr. Vi är fortfarande gifta, vi bor kvar, och har två barn skol- och förskoleåldrarna.
Huset är idag värderat, enligt olika uppskattnings-sidor, till ca 4 miljoner kr. Vi har lyckats amortera ner huslånet till knappt 900 000 kr. I dagsläget är amorteringen och räntekostnaderna ca 10 000 kr, vilket känns överkomligt på två personer. Vi har inte haft någon speciell strategi, mer än att vi alltid har amorterat och ökat den när vi fått löneförhöjning. CSN lånen betalar vi bara enligt plan.
Vi jobbar fortfarande som ingenjörer, skulle inte säga att någon av oss gjort någon super-karriär, en av oss jobbar inom management och den andre är teknisk specialist. Vi har höjt vår totala månadsinkomst efter skatt, till drygt 81 000 kr, år 2015 hade vi tydligen 46 000kr in tillsammans.
När det gäller sparande så har vi tillsammans ca 3.5 miljoner kr (om pensionssparande inte räknas in). Pengarna kommer huvudsakligen från månadssparade i aktier och fonder, men även till viss del från arbetsgivarens aktiespar- och optionsprogram men även någon bonus då och då. 2015 hade vi ca 650 000 kr sparade. Tycker inte vi har snålat, tex har vi unnat oss både ny bil och båt, solceller och en hel del semester- och weekendresor.
Vi har fortfarande samma typ av fråga. Borde vi bara sälja av lite fonder och amortera av lånet helt och hållet och således ”få” 10 000 kr extra att ha kul för samtidigt som vi minskar vår risk vid eventuell (finans-)kris?”
Spontant känns det ju inte som att familjen har några ekonomiska problem och 10 000:- SEK per månad för bolånen, inklusive vad som vid det här laget är frivillig amortering om kanske 7 000:- SEK per månad (som därmed kan strykas vid tillfällig inkomstsänkning vid arbetslöshet eller ny genrekombination) så känns det inte direkt akut att amortera på lånen.
Vi är dessutom i lågkonjunktur, vilket innebär att det är nu man ska investera på börsen, så det kan mycket väl finnas en uppsida på de där 3 500 000:- i sparande som är 900 000:- SEK till konjunkturtoppen om säg 2-3 år, alltså en uppgång på 25%. Då kan man alltid amortera av när det är dags att minska börsexponeringen enligt konjunkturcykeln om några år.
Oavsett, om min grova skattning om 7 000:- SEK i amortering per månad stämmer så är hela skulden borta om drygt tio år. Skulle nöja mig så. Behöver familjen ta ut 10 000:- SEK extra någon månad finns det att ta från sparkapitalet. Rejäl skillnad att ha 80 000:- SEK efter skatt och 900 000:- SEK i lån även med dagens räntor än 46 000:- SEK och 1.54 MSEK i lån 2015.
En annan sak är att ökade inkomster generellt leder till dyrare vanor. Det betyder inte nödvändigtvis att man lever annorlunda än idag om man får 10 000:- SEK mer i plånboken varje månad. Bara att man väljer lite dyrare alternativ inom exempelvis mat, dryck och resor. För mer tid får man inte bara för att man har mer pengar kvar i plånboken även om pengar kan användas för att köpa tid, t ex via hantverkare eller hushållsnära tjänster.
För övrigt har ju sparandet gått fantastiskt bra – från 650 000:- SEK i sparkapital till nuvarande 3 500 000:- SEK på nio år. Jag känner inte att detta par behöver några råd faktiskt. Jag bugar mig och gratulerar till välskött ekonomi, samt till rekombinationen av generna.
Vad ska man då ha 3.5 miljoner till egentligen, då detta inte är pensionspengar? Enkla svaret är väl att de rekombinerade generna behöver egna bostäder en dag och givet att sparkapitalet följer utvecklingen på bostadsmarknaden så kommer de pengarna räcka till var sin förstabostad när det är dags att slå ner mer permanenta bopålar efter rekombinationerna lämnat boet.
Men frågan är vad läsarna säger på frågeställningen “[b]orde vi bara sälja av lite fonder och amortera av lånet helt och hållet och således ”få” 10 000 kr extra att ha kul för samtidigt som vi minskar vår risk vid eventuell (finans-)kris?”
Med det önskar jag ett fortsatt trevligt fredagsmys.
126 kommentarer
Otroligt bra sparat! Jag känner att de verkligen inte behöver råd ifrån mig. Trevlig helg allesammans!
Vi byggde för 5Mkr 2018, lån ca 4,1Mkr. Nu nere på lån 3.4Mkr efter snart 7år.
Kan säga att det är betydligt svårare att amortera snabbt när räntekostnaderna är högre.
Vi har ändå ungt billigt för att vara i Stockholms län.
*byggt billigt
Nuvarande värdering 7Mkr och belåningsgrad under 50%.
Slutet amortera per månad utan väljer att göra amortering i klumpsummor när vi känner för istället.
Jobbigt att vara överklass. Snyft.
Vi valde samma taktik: extraamorterade tills vi hade ungefär 500 tkr kvar av lånet. För oss var det ett självklart val. Att amortera av allt och sedan ha huset som “pensionsförsäkring” kan bara vara intressant om man vet att man inom rimlig framtid kommer att flytta till ett hyresboende. Men “each to his own”; man gör som man vill.
Grattis till en välskött ekonomi! Skönt att höra att inte alla i den välutbildade medelklassen helt har anpassat livsstilen efter inkomsten och lever från månadslön till månadslön 🙂
Jag har börjat dela in vår familjs sparande utifrån:
– Buffert (nämns inte i artikeln men utgår från att familjen i exemplet har en okej sådan) för att hantera 3-6 mån utgifter
– Sparande med lägre risk (räntefonder, guld, men även outnyttjat låneutrymme på huset upp till värdering och pantbrev), att kunna hantera t ex större investeringar i huset.
– Sparande med högre risk (aktier, främst globala indexfonder i vårt fall).
Så länge man inte ska sälja så är ju amortering främst att betrakta som en insättning i lågrisksparandet, som ger mer låneutrymme igen och lägre månadskostnader. Har man en ok riskspridning redan i övrigt så är det ju i princip då en insättning på ett “konto” med aktuell bolåneränta (som ju är på väg nedåt) i avkastning man gör. Med den svenska udda faktorn att banken inte förväntar sig att vi ska betala av våra lån så skulle jag därför säga att amortering på bolånet under vad som ger bästa ränterabatten (i vårt fall med Landshypotek < 60 % belåningsgrad) i första hand en form av sparande till nya lån till framtida renoveringar, bilköp etc.
Att ha en hälsosam mängd lån i samma valuta som man får sin lön i kan ju också betraktas som en viss hedge mot inflationen, eftersom lånen då över tid blir mindre värda i förhållande till reallönen.
Så länge man har buffert och sparande med lägre risk som kan hantera en plötslig förändring till det sämre (bli av med jobben, svår sjukdom etc) så anser jag därför att allt annat ska in i sparandet med högre risk. Det många missar är ju att risken att förlora pengar på lång sikt (om man inte spekulerar i enskilda aktier, krypto etc såklart) ändå är rätt låg om man t ex sparar nära globalt index (t ex Lysa eller global aktieindexfond), bara man är beredd att placeringarna däremellan kan förlora en hel del i värde. På 10-15+ års sikt skulle jag nog ändå våga utgå från (obs, inte finansiell rådgivning) att man genom att följa globalt index är närmast garanterad att gå plus, och kanske med någonstans +5-10 % per år i snitt över tid.
Utifrån familjesituationen så utgår jag från att paret i exemplet är lite yngre och har många år kvar på arbetsmarknaden och nog därför bör låta skillnaden mellan bolåneräntan och genomsnittlig avkastning på börsen fortsätta jobba för att bygga framtida ekonomisk frihet.
När man har hunnit spara regelbundet i stabila aktiefonder några år (10+) så är det häftigt att se hur ränta på ränta effekten påverkat ens sparkapital. Högst troligt missar man också den utöver mellanskillnaden mellan fördelaktigt bolån och aktiemarknadsutvecklingen när man väljer amortera istället för att aktiefondspara.
“Den som är satt i skuld är icke fri”, så sant men den med ett sjyst spar/ lättåtkomligt investeringskapital har handlingsfrihet och många valmöjligheter avsett om man är satt i skuld eller inte.
Det finns absolut inget som heter stabila aktiefonder.
Aktier är relativt hög risk vilket tyvärr de flesta har glömt bort nu när vi kretsar kring ATH.
Börsen är ”nästan alltid” på eller nära ATH.
Så lät det inte 1992, 2001 samt 2008 när “alla” kastade in handduken och trodde att jorden skulle gå under.
Nu har vi haft 16 år utan 50 procent ner vilket gör att hybrisen är total.
Det är väl nu någon foliehatt ska inflika att “Den som är satt i skuld är icke fri”, som om ekonomisk frihet enbart skulle bero på det. Personligen instämmer jag i kören med att utropa. Bra gjort!
Redan som barn drömde jag mig bort till “Luffarvisan – Fri som en fågel” :-). Nu på äldre dar (mitt i livet) så föredrar jag att ta en extra resa om året med familjen än att offra den lyxen för att om mååånga år vara “fri som en fågel”. Stabila lån är ett sätt att fördela rikedomsanvändningen under ens begränsade tid här i livet. Just nu är barnen med och delar på glädjen, visst hade kunna ha några “millar” till i övervärde i bostaden på ålderns höst men till vilken nytta?
👍
Låt mig säga så här efter drygt 30 år som trader.
90% av de med stora tillgångar lever som kyrkråttor och är helt fixerad vid pengar och låga utgifter.
Så undvik det och lev livet som ni är inne på.
Absolut inte betala av. Om de snittar mer i avkastning på sina aktier och fonder än vad räntan är på deras bottenlån verkar det ju som en dum idé att betala av. Och med tanke på deras utveckling så lär de ha högre avkastning än de 7 % man kan “räkna med” över tid.
Så grymt jobbat, och fortsätt som dom gör hade varit mitt tips. Eller ja, en till grej – att inte glömma att unna sig något kul ibland också.
Man ska aldrig satsa allt på samma häst. Att amortera är riskspridning, men med nuvarande amorteringstakt tycker jag det räcker med det månatliga.
Instämmer mycket bra gjort. Själv har jag gjort fel de sista 30 åren valt att leva personligt skuldfri.
Med en något sangvistisk personlighet sovs det gott om natten.
Håller med och hyllar! Instämmer i kommentariatets synpunkter.
Mysigt mys.
(Stakade mig lite när jag läste genre-kombination, som nån sorts kulturell fusion-performance 😀 )
Tror inte paret behöver några råd – stort sparkapital, höga löner och stort värde i sitt boende. Använd pengar till att frigöra tid och fundera hur livskvaliteten kan förbättras.
Mycket transparant och modigt att dela med sig och kan bara hylla dessa som har koll och sköter sin ekonomi.
Jag har inte gjort på samma sätt utan istället för att amortera på mitt permanentboende köpt nya fastigheter och haft en ca 600% utväxling på dessa pengar utan att behöva ta av mina kontanta besparingar. Jag vet mer risk men är också ett intresse\hobby.
Jag hävdar att det inte är lönt att amortera mer om du är under 60% i belåningsgrad. Det är mitt tips, låt pengarna jobba där du har möjlighet att kapitalisera vinsten utan att bli av med ditt permanentboende.
Fortsatt trevlig fredag alla
Får man mer för räntan på lånet än om man betalar tillbaka, dvs räntar sig sparkapitalet mer än låneränta så behåll lånet, annars betala av och sätt sedan in motsvarande lånekostnaden varje månad på sparandet.
Betala ränta ger ju inte så mycket tillbaka annars!
Är i en något bättre situation, dvs 0 i ränta och amotering samt något mer i “värde” på hus och sparat kapital.
Vi nådde dit mestadels med tur (Arja) och lite amotering /samt mycket sparande.
(och ingen båt…)
Mitt råd hade varit att amotera/spara 50/50 helt enkelt men när man når under 25-50 % skuldsättning sparar man 100%.
Det finns inget egenvärde i ett skuldfritt boende då det är dyrt och svårt att få loss stora lån på detta vid pensionen.
Så planen att belåna huset vid 63 för att betala barnens boende kan innebära utmaningar.
Ja, och när man har låg skuldsättning ökar man risken på sparandet såklart.
Dvs mer aktier /fonder.
Ju längre tid man inte behöver sparandet på desto större risk..
Fint att du nämner tur och är ärlig.
Det var ingen på 90-talet som kunde drömma om att räntorna skulle ticka ner som de har gjort.
När jag gjorde största vinsten på bostäder var låneräntan 3,5%
Men då var jag dum nog att lösa lånen på nästa boende.
Allt därefter i form av galen nollränta, börser som över tid växt absurt mycket och mina investeringar i globala aktiefonder är ren tur.
Tur att jag bodde på rätt ställe i rätt tid.
Pengarna jag investerat är däremot frukten av hårt arbete.
Ett mycket bra fredagsmys! Som en av de seniora läsarna av denna oumbärliga blogg, har jag några råd. Skaffa dig en gångbar utbildning. Vi i Sverige har fantastiska möjligheter att helt gratis studera gratis på utbildningar som man i många andra länder bara kan drömma om. Det kan ge grunden för en stabil ekonomi både under den yrkesverksamma tiden och som pensionär. Och glöm inte, det bästa i livet är gratis! Familj och vänner.
@RUN Nej, det är svårt att se logiken i utvecklingen som skett. Men vem har sagt att utvecklingen ska följa någon slags logik …?
Varför skulle banken neka ett lån på 25% av husets värde ifall dom har huset som säkerhet? Är det verkligen så?
Det skulle motsvara en halv miljon per avkomma. Förvisso en halv miljon mer än jag började med men vem vet vad som behövs i framtiden.
Jag räknar inte med att få låna så mycket. Sedan är frågan vad Casa De Mungo är värt i en ond framtid där Ryssen härjar?
Med en sådan god värdeutveckling så är det nog bättre att ha kvar kapitalet på börsen. Krävs ingen hisklig utveckling direkt för att slå ränta minus skatteavdrag. Vad har Stockholmsbörsen haft som snitt i värdeutveckling sista 30-åren? 10-15% kanske är en rimlig gissning.
OMXS30 har gått cirka 9 ggr på 30 år exklusive utdelning vilket speglar fastigheter relativt väl.
Allt detta har varit möjligt tack vare obligationerna som har handlats ner vilket i sin tur har stärkt risktillgångar.
Hade suttit fint med en halvering nu på marknaderna likt feb 2000 till sep 2002 samt maj 2007 till jan 2009 för att blåsa ur de värsta excesserna.
Varför räknar du med exklusive utdelning? Det är inklusive utdelning som är hela grejen.
Det borde väl du som allt om finans känna till?
Vi andra som inte vet allt om finans är också nyfikna på varför man ska räkna efter utdelning? Är där inget långsiktigt värde i utdelning så borde väl alla bolag ställa in dem och endast göra aktieåterköp istället? Sedan måste så klart utdelningen återinvesteras för att kunna räknas in i ränta på ränta effekten.
Werner ska alltid insinuera att jag vinklar trots att jag alltid försöker presentera fakta.
1994 fanns inte OMXS30 inklusive utdelningar.
Har nu hittat siffror för SIXRX (vilket Werner inte orkade ta fram) och börsen har gått 28 gånger sedan 1994 inklusive utdelningar i breda index.
Tiderna var helt annorlunda då. Utdelningarna beskattades med 30 procent liksom reavinstskatt så jag orkar inte räkna på vad det blir netto.
Historiskt sett har det varit en enorm skillnad inklusive respektive exklusive utdelningar. Det har varit en återkommande fråga på den här bloggen att inte ta hänsyn till utdelningar och bloggaren brukade förut i alla fall alltid få “mothugg” i kommentarerna.
För den som orkar läsa: https://cornucopia.se/2019/08/index-med-eller-utan-utdelningar/
Orkade läsa och kommentera den där länken redan 2019 så jag tänker inte göra det igen.
Jag har alltid varit extremt tydlig med att det är inklusive som gäller.
För min egen del så kör jag på att betala av skulder. Det motiveras med att jag vill minska risken att köpa saker som jag sen tröttnar på eller inte har tid att nyttja. Jag kör löneväxling som pensionssparande i lågavgiftsfonder och så får det bli. När jag är skuldfri blir det säkert någon investering, men exakt vad kommer jag fundera lite kring..
Har man bara en årslön i skuld på en hus värt 4:a årsinkomster och räntekostnader på mindre än 1/20 av inkomst så är det bara att softa och göra det som känns bäst. Jag tänker bort Amorteringsdelen av de 10 000:- per månad.
När man är ung spelar det nog ingen större roll om man spara eller amorterar så länge man gör det i takt med något slags teknisk avskrivningsplan så att man har råd med (förväntade) överaskningar.
När pensionen närmar sig borde sparandet prioriteras upp eftersom det kan bli svårt att få nya lån (om inte räntekostnaderna blir jobbiga med nuvarande lån). Samma sak om man bor i avfolkningsbygd där det kan vara svårt att värdera upp ett fixat boende.
I det relativt unga parets fall skulle jag nog sluta månadsamortera nu och slänga in max i banker eller liknande. Sen amortera bort en förbestämd del av lånet när börsen börjar kännas ansträngd (enligt någon fördefinierad regel). Bara för den goa känslan att ha en låg boendekostnad när nästa lågkonjunktur slår till. En bortamorterad skuld är trots allt en investering med 0% risk, även om den förväntade utdelningen på alternativa investeringar är hög (bostadslån är normalt sett den enda gången vettiga människor spekulerar med hävstång).
?
Prioritera sparande när du närmar dig pension?
Nej – prioritera sparande när du är ung så pengarna kommer ha lång tid att avkasta sig på börsen!
Eller, lev livet när du är ung men spendera mindre än vad du får in och investera mellanskillnaden.
Med tanke på att börsen väl gått som tåget hittills detta år kan man verkligen fråga sig om den befinner sig i lågkonjunktur än eller om det kommer en avmattning eller värdefall på det området. Dock, att pricka botten är ju som ofta brukar påpekas inte något man ska räkna med och kontinuerligt regelbundet sparande är det som historiskt lönat sig över tid.
Jag har inga åsikter om hur berörda personer bör agera. Är dock i ungefär samma sits själv låne- och bostadsvärdemässigt och låter lånet ticka på med den amortering banken satt (som i vårt fall faktiskt är väsentligt lägre än i exemplet).
Bra jobbat!
Det finns i grunden bara tre sätt att hantera pengar. Spara dem – inklusive att amortera. Använda dem för eget bruk – nödtorft eller lyx. Slutligen – och det är vad jag har haft störst glädje av under åren (är hyfsat jämnårig med frågeställaren och med någotsånär liknande siffror i kalkylen) – ge bort dem. Jag tror denna triad är bra och nödvändig. Hur många här har inte fått uppleva glädje i att få stödja exempelvis det rättfärdiga i Ukrainas kamp?
Men återigen – bra jobbat!
Folk som ger bort pengar blir faktiskt rikare än de som bara använder pengarna själva eller sparar dem visar forskningen. Och det är hönan före ägget. Ska blogga om den mekanismen någon dag, men det är egentligen Lenas specialämne som hon också läst om via bl a Harvard.
Pga svenska skattesystemet är vi dock dåliga på välgörenhet i Sverige, men Ukraina visar att vi kan om vi verkligen vill.
Så kul – jag ser fram emot den blogposten! Eller så får Lena gästblogga=)
Kan även rekommendera att delta i föreningsliv som även det kan berika.
I och för sig inget som excel-människorna förstår men ni andra fattar.
Min fru, med frikyrklig bakgrund, gav bort 10 % av sin bruttoinkomst när vi gifte oss. Är inte lika mycket nu i % efter att inkomsten gått upp (och utgifterna likaså med hus och barn…), men fortfarande förmodligen långt mycket mer än de flesta skulle jag tro. Till exempel till den lokala församlingen, fadderbarn, diverse missionsorganisationer, Gideoniterna mm. Jag har också lite månadsgivanden och det har såklart blivit ännu mer till Ukraina (blir lätt så om inte annat av att hänga här på bloggen?) de senaste åren, men inte i närheten av hennes summor över tid.
Å andra sidan har hon ett extremt avslappnat förhållande till statusprylar som märkeskläder och fin bil. Så på de 13 år vi varit gifta har vi nog avsevärt mer pengar kvar än om hon bränt motsvarande på sånt som sett bra ut under en kort tid men sen varit värdelöst eller iaf bara hängt i en garderob. Hennes inställning har nog även smittat av sig på mig som numera inte heller känner något sug att lägga mer pengar t ex på bilar än absolut nödvändigt.
Så även om (det enligt mig då extrema) givandet var en viss påfrestning på förhållandet i början, inte minst när vi skulle köpa och renovera lägenhet och sen hus, så har jag numera lärt mig leva med, och till och med lärt mig uppskatta, att det är hennes livsstil.
Mycket intressant inlägg! Det är något särskilt med att ge bort pengar. Man ser livet större på något vis. Att hjälpa djur och skapa fina livsmiljöer för vilt kan jag exempelvis tycka är tillfredsställande också.
Bra jobbat. Ser ut att vara en stark ekonomi. Jag ställde samma fråga till vår bank i veckan när jag (lite i panik efter valutgången..) ringde och ville binda vårt lån på 2 år. Vi har klart mer i lån än exemplet ovan radhus i Sthlm-förort + semesterboende och rådet jag fick när jag ville amortera en del av lånet va istället: “Jag ger dig 2,69% ränta bundet i två år”. Om du inte helt klantar till det på börsen bör du med råge slå det så amortera inte av utan låt pengarna jobba”. Självklart fattar jag att banken gör en bra marginal på våra lån och därför vill ha kvar dom men jag följde faktist rådet.
Att råd behövs är uppenbart. Pengar finns det i hushållet så det räcker.
Ni har en speciell tid i livet framför er. 10-15 år med höga utgifter på grund av barnen. Allt blir minst dubbelt så dyrt: mat, hotell, resor, nöjen. Samtidigt är det de åren som räknas för en familj. Avkastningen resten av livet kan inte mätas i pengar. Och samtidigt kommer ni vara så rika när åren är slut att ni inte behöver tänka på det nu.
Och ni har riggat det jävligt bra för er i livet innan barnen kom. Bra inkomst, bra hus, bra ålder.
Slutsats: Tiden att använda pengar är nu. Behåll det ni sparat till pensionen, sluta amortera och spendera all er inkomst på familjen utan reservationer. Spara kan ni iofs göra men max två års sikt i syfte att bränna på dyra och roliga saker tillsammans. Kanske något för underhåll av huset.
När barnen flyttat kan ni höra av er igen. Då är det dags att tänka på ålderdomen i finansiella termer. Nu är det dags att tänka på den genom att investera hejdlöst i minnen och barndom.
Väldigt bra perspektiv! Lån är ju en möjlighet att till en avgift flytta pengar från sitt framtida jag till idag.
Viktigt att investera i relationen till och minnen tillsammans med barnen medan de fortfarande bor hemma, och även om allt inte behöver kosta pengar kan man ju också tänka att det är värt en slant att gå ner i tid och t ex ha fredageftermiddagarna med barnen också.
Kloka tankar! När ungarna flyttade ut fick vi plötsligt pengar över och är nu skuldfria.
Det är en speciell och behaglig känsla att inte ha skulder. Antagligen inte optimalt ur ett strikt ekonomiskt perspektiv men för mig ger det en känsla som är svåröverträffad. Men så är jag uppväxt i en tid då sparande var bra och skuld dåligt.
Det där är ju helt sjukt med pengar. Hoppas att de fattar hur bra de har det. De borde skänka en del till Ukraina.
Vilket lyxproblem. Som att våndas över löjrom eller hummer till champagnen.
Här på samhällets lägre nivåer skulle 10k göra en substansiell förändring som håller i sig ett halvår.
3,5 mille i sparkapital!? Surrealistisk för mig.
Hela frågeställningen känns som ett absurt sätt att flexa via bloggaren. Sitta på parmiddagen och säga “Lars rekommenderade…”
Jaja. Jag ska svälja min bitterhet och istället tillönska läsarna trevligt fredagsmys och hoppas på ett fortsatt högt skattetryck.
Ja du Dhaur, även jag mår lite illa över såna här inlägg och likt förbannat kan jag inte låta bli att kommentera eländet.
Trevlig helg på dig!
+1
Hahaha! Kan bara instämma Dhaur 😂
Teppanyakihällen, hur är det med den? 🤣
Det är skilda världar… Tyvärr blir det svårt att förstå varandra när skillnaden är så stor.
Det är ju inte direkt tur att bägge valde att tänka långsiktigt och investera tid och pengar i att skaffa sig en seriös utbildning? Sympatiserar långt mer med det än folk som bara bott sig rika för att de kom in på bostadsmarknaden vid rätt tidpunkt, inte för att jag har något problem med de personerna heller. Resten är väl bara nivån av självdisciplin de har haft med att spara en duktig del av sin inkomst, vilket inte heller är något privilegium.
Extremfall finns det ju alltid med folk som är handikappade, uppväxta i en kriminell miljö etc men för de allra flesta beror ju ens ekonomiska situation senare i livet på valen man gjort.
Absolut inget fel med att inte vilja vidareutbilda sig, jag har inte gjort det heller undantaget att jag läst lite ekonomi på universitetet. Inget fel heller om du väljer att prioritera saker i nuet framför långsiktigt sparande om man känner att ens nuvarande levnadsstandard är helt ok att hålla ut livet. Men jag tycker generellt inte om när folk gör de valen och sedan beklagar sig senare i livet hur andra har mer än dem, som att de personerna inte har gjort några uppoffringar för att ta sig dit och att man av någon grund förtjänar att få precis samma utan att investera samma arbete in i det.
Elbow.
Det är 2024 nu och det var länge sen det var ok att säga handikappade.
Tyken kommentar.
Bemöt tankarna och idéerna istället för att märka ord.
Jag fann idéerna tänkvärda.
Säger du n-ordet också för att man alltid gjort det förut?
Wow! Att du kan läsa ut, och döma, så mycket om mig av min lilla rant. Imponerande.
Jag har bara ett ord till detta paret – BITCOIN!!!! Funkar inte det så all-in i ett “early stage Biotech”! Oaktat skit i riskspridningen, YOLO för fasen!!!
(å så innan jag blir kick-bannad, jag kan möjligen ha gett uttryck för både ironi, sarkasm och min dåliga humor i inlägget ovan så snälla låt mig vara kvar och YOLO ovan ska inte läsas på något annat sätt än “You Only Loose Once”…).
Köpte ganska stor ca100m2 sommarstuga 1984 då räntan var högre än idag, nu har vi lån på 50.000 och betalar med räntan ca1500/månad
Får rabatt på alla försäkringar som guldkandidat så lånet får vara kvar
Dom där har inte intressen som kostar pengar dom inte. Haha!
Bilbyggarfolk är alltid fattiga. 😉
Går ingen nöd på mig, men flera miljoner? Hur? 😀
Japp, som pensionerad ingenjör bygger jag en (eldriven) hobbybil. Mycket lämnas bort men man kan trösta sig med att det stöttar småföretagarverksamheter.
Haha, så är det! 🙂
Jag har för mycket pengar på bankkontona och bolån. Förutom Ukraina-donationer får det bli mer ISK-sparande framför ökad amortering. Min gissning är att sparande i ISK, om man åtminstone håller sig nära eller klår index, kommer löna sig på sikt.
ISK är inte sparande utan spekulation väl? Om en inte har dom på kontot rakt av då. Men då äter skatten av sparkapitalet.
Min farsa sparade i både pensionsfond och ISK och beklagar sig hur dumt det var med pensionsfond. Han har väl jobbat till 63 och har noll tjänstepension så normalt hade han fått minimum pension men då han har lite i pensionsfond får han ännu mindre än det, men ifall han lagt allt i ISK hade han fått ut mer i månaden till mindre skatt.
Jag kommer inte spara i pensionsfond heller men att köra främst bostad här i Norge och ISK i Sverige.
En reell risk som alla medelålders och yngre bör ha i åtanke är att med kanske mindre barnafödande och trytande statskassa när pyramiden som är pensionssytemet sviktar blir det definitivt de fattigaste som blir prioriterade. Det vill säga att de med noll eget sparande får pension och allt du har i tjänstepension och pensionsfonder kan dras ifrån så du får precis samma.
Min egen inställning för att vara i 30-års åldern är att jag inte kommer få något utöver tjänstepension när jag blir gammal och får klara mig själv, vilket ska gå helt fint. Så länge man börjar spara tidigt krävs det ju inte så mycket, 5% sparande i fond blir många miljoner på 40 år.
> Min egen inställning för att vara i 30-års åldern är att jag inte kommer få något utöver tjänstepension när jag blir
> gammal och får klara mig själv, vilket ska gå helt fint.
Klokt! Har inte börjat spara tidigt, pengarna bundet i hus, men man har mångaår kvar till pension – åldern höjs hela tiden.
Sedan får man fundera på pension – vill man gå i pension tidigt eller hänga med i arbetslivet så länge man tycker det är roligare än sin egen fritid?
Tänkt på det också men meningslöst att bestämma nu, vad framtida du tycker är roligast får framtida du bestämma när du väl kommer dit. Det enda nutida du bör göra är att förbereda så att framtida du har goda valmöjligheter.
Fått det mesta av det på senare år men tippar på att tjänstepensionen kanske ligger på en miljon till 40, även om jag hade slutat jobba då och inte fått något mer så med historisk utveckling lär det ju bli 2 miljoner till 50, 4 till 60, 8 till 70. Blir ju en del även om inflation på 2.5% lite mer än halverar kronans värde över 30 år.
Hade egentligen gärna sett att statliga pensioner fasas ut lite i taget samtidigt som man minskar skatterna men ökar procenten på tjänstepensionen företag har krav att betala ut. Hade den legat på 10% så räcker det ju utan problem, men då tar det väl säkert 2 generationer att implementera det lite i taget.
Om det varit jag i samma situation hade jag
1. Skaffat Private Banking på Avanza (kräver 3M i kapital)
2. Flyttat bolånet dit och fått mycket lägre ränta, detta då bolånet är under 50% av värdet
På så sätt hade jag sparat minst 1% räntekostnad varje månad och haft möjlighet att lägga dessa pengar på annat, tex resor, sparande, barn etc etc
Snyggt gjort, det jag gillar med att göra ekonomiska framsteg är att det ger ett lugn och en väldigt god framtidstro. Ska ju inte glömma att leva i nuet men jag tror människor mår bäst med långsamt uppgående levnadsstandard, de flesta fattiga som blir rika på en gång på lotto kraschar ju bara efter ett par år.
Gjort en liknande resa på cirka 10 år, började med en 50k när jag kom till Norge men sparat kanske 55-60% av min inkomst och jobbat mycket övertid. Efter 3 år hade jag fått ihop 700k i egenkapital att köpa en tvåa för i 2017 som jag ska klara att nedbetala inom två år samtidigt som jag investerat en del vid sidan.
Jag vet att FIRE görs lite narr av här men min plan är lite att köpa ett större hus här i Norge med skattefri uthyrningsdel och före jag fyller 40 ha tillräckligt sparat att lägga upp vardagen som jag vill när jag kommer dit.
Antingen fortsätta i Norge men kanske förhandla att ta ut 10 veckors semester, flytta tillbaka till Sverige och ominvestera allt utom egenkapital in i ett ISK eller göra det med kombination av deltidsarbete. Som idag kan du väl ta ut cirka 15k i månaden skattefritt, har du stort bostadslån i tillägg går väl det uppemot 18k. Så om du jobbar ett par dagar i veckan kan du få det skattefritt, låter ganska bra att finansiera bostadsutgifter med avkastning och levnadskostnader med halvtidsarbete och antingen jobba korta dagar eller ha ledigt 4-5 dagar i veckan.
Helt enig i det med lite långsamt uppåtgående standard.
Möjligen att sen hålla det konstant när man uppnått en viss nivå och mer ta ut det i tid frihet att göra vad man vill eller slippa göra massa saker man inte vill.
Tror du har ett bra upplägg och här i Norge är det ju legit med uthyrning och helt annan marknad för det.
Sen om man orkar vi här när man ej jobbar är ju tveksamt för egen del 😅.
Övrig reflektion över vissa missunnsams inlägg bekräftar min tes, många avundsjuka. Därför jag aldrig skyltar med resor, inkomster och kapital i onödan.
Mer fritid är ju också ökad levnadsstandard om ens jobb inte också är sin hobby. Är ju upp till var och en att prioritera vad som gör en lyckligast, mer fritid eller större ekonomisk frihet.
Men ja hyressituationen i Norge är ganska dyr just nu. När marknadsräntan ligger på nästan 6% har hyresvärdar svårt att tjäna pengar på att hyra ut bostäder så är massa som har sålt sina, jag tror att mängden hyreslägenheter i Oslo har gått ned med 20% eller något. Lägg till det väldigt många flyktingar från Ukraina sista åren så har hyror gått upp vansinnigt, nästan 30% i Oslo på tre år.
Det som är bra med att köpa ett hus med uthyrningsdel är att så länge den inte överstiger 50% av bostadens areal så får du alla hyresintäkter skattefritt, så om du har ett trevånings radhus kan du hyra ut bottenvåningen för kanske 16-18k och betala majoriteten av bostadsutgifter genom hyran, kanske till och med alla kostnader efter räntan gått ned lite. Samtidigt så är det noll vinstskatt på primärbostad, så det den går upp i värde får du behålla sen när du säljer.
Jag har hyrt rum hos flera som haft liknande upplägg. Den ena var en 22-årig kille i Oslo som fått en villa av sin pappa där (ett s.k. oljebarn) och renoverat den där han bodde på hela övervåningen och gjort ett kollektiv med fyra rum på nedervåningen. Kostade 6000kr per person så när allt var fullsatt fick han 24.000 i månaden skattefritt.
Jag vet inte om jag hade velat ha en person bo på samma våning som mig men om det är en helt separat våning och jag har de andra för mig själv känns det som en bra idé.
Bra jobbat!
Mitt råd och hur jag själv gör:
Använd fyra-hinkar modellen (rikatillsammans.se) och räkna ut vilken risknivå som är lämplig för er.
I korta drag, ni behöver ha ett par årsutgifter (minus bl aA-kassa) hyfsat kontant (t ex på sparkonto eller räntefonder som går att sälja inom ett par dagar) och resten i en global indexfond.
Själv ligger jag på 70 % global indexfond och 30 % “kontanter”. Det är alltså den risknivån som passar vår familj och som jag kan sova gott på…
Fast ärligt talat måste du sovit lite dåligt över hur Rika hanterade Better Globe?
Ärligt talat. Ta aldrig råd gällande ekonomi av en ingenjör och vice versa.
Det hoppade jag inte på…
Fokusera på fyra-hinkar och globala indexfonder och strunta i det andra nörderiet om det inte intresserar.
Fyra-hinkar är en försvenskning av “three buckets” som nog konstruerades av nån “riktig” ekonomi 🤣
Bloggaren skrev ett tankeväckande inlägg om att förlåta för ett tag sen. Återkommer själv till det ibland.
Varför ska man förlåta skojare som man inte ens känner?
Vad missunnsama vissa är i kommentarsfältet.
Bara sunt att stäva efter att göra det bästa utifrån sin situation.
Det handlar trots allt om vanlig medelklass som bor på en billig ort…
Håller helt med dig. Men många gillar offermentalitet och tycker att staten ska lösa alla individers behov.
Nu är ni ju helt snett ute och har inte en susning om vad ni pratar om. Offermentalitet?
Alla har inte samma förutsättningar här i livet och den där storyn om närande och tärande är jag sjukt trött på.
Prova att arbeta några år inom vården på golvet eller som brandman till usel lön så får vi se hur kaxiga ni är.
RUN DMC.
Jag har arbetat som brandman i nästan hela mitt vuxna liv.
Hon sa ju också många, inte alla.
Jag är också sjukt trött på att man konstant ska använda de 10-20% med legitima skäl att de inte kunnat arbeta sig till en bra ekonomi som sköld för de 80-90% som inte gjort det av eget val. Inget fel som sagt om man väljer att inte vidareutbilda sig, eller prioritera ett roligare yrke över ett mer välbetalt eller vill spendera hela sin inkomst istället för att spara en del av den. Men sluta låtsas om att man blir tvingad till att göra det och dem som inte gjort det och har det bättre ekonomisk ställt har bara vunnit på trisslott.
Jag blir också trött på folk som vill lyfta fysiskt krävande arbete till skyarna som att vara ekonom eller ingenjör gör dig till en sämre människa, som någon med fysiskt tungt arbete i Norge ofta med tolvtimmarsskift.
Elbow.
Alla är inte som du.
Vissa super och knarkar och det är inte egna val som de har gjort.
Helt enig, dock vill jag mena att ett hushåll med 86.000 efter skatt i inkomst ligger en god bit över medel, tippar att 60.000 eller lägre är mer vanligt.
Dock väljer man ju sin inkomst till viss grad, kostar ju oftast 4 produktiva år och ett par hundratusen i lån för en god lönstillväxt genom livet.
Att börja jobba direkt behöver ju inte vara sämre ekonomiskt heller om man kommer in på bostadsmarknaden 4 år tidigare, slipper studielån och kan börja spara i ISK därefter men då bör man ju leva lite som student och spara åtminstone en tredjedel av lönen. Sämsta man kan göra ekonomiskt är att inte vidareutbilda sig och spendera nästan allt man tjänar med vanligt arbete.
Japp, medianlönen i Sverige är ca 34000 per månad. Före skatt. Paret i exemplet har ca 65 000 före skatt. Var.
35.600 för 2023 och (troligtvis) cirka 36.500 för 2024 men enig med din poäng. Med 23% i skatt blir det cirka 28k netto eller 56k för ett hushåll med två inkomster. Stor skillnad från paret i inlägget men lägger man undan en tredjedel av lönen och börjar som sagt fyra år tidigare med bostadskarrär/ISK så hamnar man ju marginalt efter ekonomiskt.
Ska se om jag kan hitta det men jag gjorde en uträkning för ett tag sedan på vad en 19-åring som sparar en tredjedel av sin under genomsnittliga inkomst kommer upp i till 30 där de första tre åren går till egenkapital till en lägenhet och de övriga åren sätts det i ett ISK med 8% tillväxt efter skatt. Tror jag kom fram till att han har en nettoförmögenhet på 2.700.000 vid det laget, cirka 1 miljon i bostad och resten i ISK och extremt gott ställt till 40.
Sverige är ett av de länderna där man inte behöver vidareutbilda sig för att få det gott ekonomiskt, men ett vanligt jobb och lite skjutande på spenderandet i ung ålder. Värsta du kan göra är att inbilla dig att folk som har det gott ställt har bara haft tur, gäller en del som oljebarnet jag nämnde men en liten minioritet, och ska man tänka på det sättet kan ju du som haft turen att bli född i Sverige byta plats med någon i Ukraina just nu.
Mhh, det är kanske inte helt hopplöst för barnen med andra ord. Ska räkna igenom det hela själv men det verkar ju lite mer positivt än jag initialt tänkt.
Får väl barnbidrag på 1250kr eller kanske lite mer vanligt med 1400kr med flerbarnstillägg tills 16 år och sedan CSN gymnasiet ut eller säg tills 19 års ålder. Blir 222 månader (sommarna är bidragslösa med CSN) eller 310.800kr. Då kommer även bidragen högst troligt höjas under perioden för att hänga med inflationen samt ha bra tillväxt på börsen under en så lång period så jag tror 1 miljon bara på barnbidrag/CSN är definitivt möjligt.
Även om bostadspriserna dubblar sig på 20år hade ju 500kkr räckt i egenkapital till en bra tvåa idag.
Amortera av allt omgående. Den som är satt i skuld är ej fri.
Man vet aldrig hur morgondagen ser ut, sjukdomar, krig och gudarnas nycker kan vi aldrig råda över.
Man kan ju också ogilla bankerna och deras jävla spel. Göd dem ej i såna fall.
Pengar är förvisso viktigt. Men ändå minst lika mycket en inställning som en materiell realitet. Bryr man sig inte så mycket om dem, så lider man inte av att inte ha mycket av dem.
Du har en bra poäng där. Sen är det en ytterligare bättre om man inte har så mycket lån och fortfarande lever enkelt.
Mitt svar är givet. Allt visar att vi lever i en förkrigstid och när storkriget väl bryter ut lär vi alla behöva våra pengar eftersom det då blir upp till var och en att klara sig själva (att fly, inflation etc)
Därför hade jag fortsatt låtit de 3,5 ligga i fonder/aktier och så fort det närmar sig första smällen (när, inte om) säljer man allt och tar ut kontanter och lägger på vanligt sparkonto.
Mycket bra gjort av detta paret – hatten av! Nyckeln är att jobba bort känslan “att vilja ha/behöva något”. Det är ingen tävling men kan berätta att vi inte är helt perfekta här, vi köper på oss en del saker som inte är helt nödvändiga tyvärr. Men vi försöker hålla i slantarna. Själva har vi köpt och renoverat en del, totalt är våra fastigheter (primärbostad + 2 fritidshus) nu värda ca 14 msek, försiktigt räknat, med belåning på 7 msek. Dock är driftkostnaderna kännbara (inte räntorna, utan uppvärmning, el, vatten, sophämtning, försäkring osv). Sparar ca 12 tsek/mån och amorterar 4 500 kr/mån totalt. Likvida tillgångar på 2 msek utöver pension. Barnen har vi sparat ihop ca 750 tsek till. Vi får väl se om tio år hur vi ligger till. 2 barn, bruttoinkomst på ca 150 tsek. Bor i Sthlm. Kör inga dyra elbilar, har inga solceller. Står upp när jag kissar.
Hålla nere vardagskostnaden och inte ha för dyra vanor är ju ett bra steg. Jag räknar elbil till dyr vana trots påståendet om motsatsen hos många. Billigare drivmedel äts upp av dyrare elpriser och hög inköpskostnad vs andrahandsvärde.
Köper man en bensinbil för 20 000 kr och kör ca 1500 mil/år, bilen håller i 3 år innan den skrotas, säger min magkänslan mig att man har sparat pengar jämfört med att köpa ny eller begagnad elbil som säljs som efter samma tid.
100%!
Om du inte har särskilda omständigheter som hindrar dig blir det ju väldigt bra att bara spara barnbidraget i fond för dem att få till första bostad när de är vuxna. Blir väl cirka 1 miljon om inte en börskrash sker direkt när de ska få det så ger ju ett tre års försprång i bostadskarriären.
Jag hade huslån på 14,5 % på 90 talet. Enda sen dess har jag amorterat så mycket jag kunnat. Jag litar inte på att inte räntan blir hög igen,och börsen kan ju gå åt helvete,men ett betalt hus är säkra pengar.
Känner igen mig! Första kåken jag köpte hade jag 15,75% ränta på bundet i 5 år.
Då har man lite svårt att se nollränta som normalt.
Ekonomi, eller hur man ska välja att hantera den när man faktiskt har pengar över, det är intressant. Själv skulle jag kunna betala av alla mina lån på ungefär fem år, men väljer att amortera i lite lagom nivå, spara (mest i aktier). Det där med att diversifiera lite är nog inte så dumt oavsett om man har fantastisk ekonomi eller bara vanlig dito. Som läget är nu så klarar jag ett ränteläge på 35% utan problem (då blir det å andra sidan inte så mycket sparat) men om räntan är 35% så har landet helt andra problem…
Det stämmer nog att med ökad inkomst blir man lite slarvigare med utgifterna, för egen del var det länge sedan jag kollade på prislappen när jag handlar mat, men i övrigt är jag rätt snål (få resor, inte så många krogbesök eller spontaninköp, inköp av ting är alltid väldigt planerat). Det är väl lite av gammal vana typ.
Finns väl studier som visar på att matutgifter stiger nästan parallellt med inkomsterna.
Man ser ju liknande sak under inflationskrisen, svenskarna skippar ny bostad och nybilsköp men går i trasor före man skippar vardagslyxet och en fin köttbit till fredagen.
Som utlandssvensk boende i Frankrike sedan 1973, varav 10 år i centrala Paris och sedan 1990 på landet i Normandie, kan jag konstatera att fransmän boende utanför storstäderna ( ca. 65% av befolkningen) har en syn på privata skulder som skarpt skiljer sig från vad som här framkommer av kommentarerna.
Vi är skuldfria även vad som beträffar bostad och bil. Förutom de få som lever på bidrag, äger vi våra bostäder
Samma gäller väl för de flesta tyskarna? De har ju utställningar på tyska museum om pengar och vikten av att vara skuldfri. D v s att en god medborgare inte tynger staten.
I Tyskland är det väldigt få som äger lägenheter. De flesta hyr.
Precis, de håller hårt i sina slantar och undviker belåning.
Killgissar ni?
Den statistik jag hittar på “Households Debt to GDP” så ligger visserligen Sverige sämre till än Frankrike och Tyskland, men de länderna har ändå ganska höga skuldsiffror.
https://tradingeconomics.com/country-list/households-debt-to-gdp
Observera att jag skrev “fransmän boende utanför storstäderna”. Det grundar jag på egen erfarenhet av grannar, vänner och mina kunder samt på att ha bott här i mer än ett halvsekel. Jag bygger trähus till privatpersoner.
Ja det stämmer säkert, men vad är det som är så franskt med det? Var tror du att det svenska skuldberget är störst? I Västernorrlands glesbyggd eller Stockholm?
HEAVYART 8:43
Utan att veta gissar jag att den geografiska fördelningen av privata skulder är betydligt mer ojämn i Frankrike jämfört med Sverige, liksom attityden till att vara skuldsatt. Jag vill påstå att fördelningen liknar mycket kartan över resultaten i senaste EU-valen, där blått då indikerar låg privat skuldbörda.
https://klimatupplysningen.se/wp-content/uploads/2024/08/poliisk-karta-1175×1536.png
@MELLBLOM LARS
Jag kan instämma i din gissning. Min enda invändning är att franrikes ungdomar flyttar dit jobben finns på din karta. Om det inte fylls på med ungdomar underifrån som delar den attityden till lån, så kommer den attityden att fortsätta minska för vart år som går. Den statistiken med “Households Debt to GDP” styrker det. Frankrike skuldkvot har gått väldigt skarpt uppåt det senaste decenniet, vilket tyder på ett attitydskifte.
Rekommenderar att betala av allting. Anledningen är att de slipper den förnedrande “förhandlingen” med hästhandlaren (=banken). Bonus är att de sänker dennes vinst.
Man ska inte amortera bolån om man inte måste. Tvärtom låna mer om man kan. Mycket bättre att investera pengarna på börsen. Särskilt nu när räntorna blir allt lägre så kommer börsen avkasta mycket bättre än vad lånet kostar. Blir väldigt mycket pengar sett över lång tid.
Så länge man har tillgångar att kunna betala av hela lånet i ett svep som dessa verkar ha så finns det ju ingen orsak att betala av allt. Då låser man bara fast pengarna i ett boende som om de skulle bli långtidssjuka, arbetslösa eller pensioneras kan bli svårt att komma åt utan att tvingas flytta då banker kan bli väldigt restriktiva att bevilja nya/utökade huslån om man inte har fast anställning med bra lön längre.
Har man förmögenheten i investeringsformer som snabbt går att sälja i valfritt belopp (fonder, aktier, guld etc) så kan man välja att betala av lånet helt eller delvis om räntan nu skulle skjuta upp till 14%.
Ju äldre du blir, desto mindre risk ska du ha. (Unga kan ta mycket risk, det går alltid att reparera för det mesta.)
Lev på en lagom nivå ekonomiskt som du finner rimlig och bra för dig över tid. Intäkterna varierar kraftigt under livet och i goda tider sparar du undan istället för att bränna upp.
Generella regler från en fd aktiederivathandlare.
Bra inlägg!
När jag var ung och färsk på marknaden 1992-2000 gjorde jag 182 ggr pengarna.
Sedan kom kraschen och jag tappade 90 procent.
En stilstudie i hybris.
Har t o m en vit T-shirt kvar från den tiden: “OMX TILL 1000” !!
Då var det en hausse-T-shirt, idag kanske värdefull för blankare. Rikkitikkitavi kanske?? 😀 😂 😎
Märkligt hur olika det kan vara, jag och min fru drar in 100k / månad. Tycker ändå det är en utmaning att få ihop kapital överhuvudtaget.
Vår ekonomi är enl följande.
1. Hus utanför stockholm 6MSEk 80% belåningsgrad
2. Billig avbetald bil (Begagnad)
3. Ingen båt
4. Inga utlandssemestrar
5. Del i sommarstuga
Ändå har vi svårt att få ihop något kapital överhuvudtaget, pengarna ska räcka till mycket.
1. Buffert
2. Renoveringar
3. Barnspar
4. Semester (enbart sverigesemester)
Enbart mat för en familj med 2 barn går lös på 12.000. Sen har vi förskoleavgifter, kläder, presenter, äta ute på helgen.
Inga enormt lyxiga vanor med andra ord. Så hur gör ett sådant här par? Har alla andra massa miljoner på banken eller liknar er ekonomi mer vår?
Jag tror att mycket av ens förutsättningar avgörs innan man skaffar barn.
Dvs hur mycket kapital man bygger upp för att ha tex låg belåningsgrad på boende och betalda bilar osv.
Samt det du säger. Men som ung barnfri vill man väl leva livet? Resa, festa, plugga, bli förälskad?
Pengar kan man alltid dra in. Blir lättare för varje år. Men den fria tiden man hade innan barn får man aldrig tillbaka.
Det är föresten samma sak när man har barn. Tiden som förälder får man inte heller tillbaka. Ut och res! Skapa deras barndomsminnen.
Hittade inte min gamla uträkning på det så tog mig en timme att kladda en ny, lägger upp den här
https://ibb.co/QDVxFhh
Mest ett grovt räkneexempel hur en 19-åring som väljer att inte studera vidare kan ha en stark ekonomisk utveckling trots under genomsnittlig lön genom att spara en tredjedel av sin inkomst. Första 300.000 går till egenkapital till lägenhet med 4% stigande värde, efter det går resten till ett ISK med 8% avkastning efter skatt och avgifter.
Kommer fram till att när personen är 30 har den kommit upp i 2.9m i tillgångar minus skulder, och långt mer vid 40 men realistiskt något lägre än kalkylen om man minskar spargraden när man skaffar barn. Mest roligt att få det illustrerat att man inte måste vara utbildad eller höginkomsttagare för att få det bra ekonomiskt i Sverige, så länge man är villig att avstå lite konsumtion kortsiktigt för att ha större ekonomiska möjligheter långsiktigt.
Förstår att det där är din verklighet. Andras verklighet kan se ut så här:
https://www.svd.se/a/gwplv1/framgangsrik-foretagare-forlorade-miljoner-hos-hajper
Ser ingen anledning till att de ska amortera av lånet i den situationen. Behövs 10 000 kr extra per månad, varför inte ta det från sparandet?
När man har mer på bankkontot/sparandet än lån så är det inte tråkigt att prata med banken. Behöver lånet utökas av någon anledning i framtiden så är de inte fel att ha en relation till banken. Räntekostnaderna är dessutom subventionerade genom ränteavdrag.
Är i en liknande situation själv och har stoppat amorteringen och försöker öka utgifterna. Om 10-15 år är barnen utflyttade och utgifterna till annat än resor lär minska. Vad lägger 50-plussarna sina pengar på?
Fortsätt spara till barnens famtida boende, men räcker det till två bra insatser idag så kommer det göra det i framtiden också. Även om bopriserna ökar så lär börsinvesteringarna göra det i liknande takt.
De har alltså en månadsinkomst på 81 000 kr/mån efter skatt. 3,5 miljoner på banken och huset är belånat till 22,5% och bostadslånen är låga 900 000 kr.
Det är väl bara att gratulera över att de lyckats spara så bra. Men när de först radat upp ovanstående inkomster och kapital och sedan ställer frågan om de ska amortera av lånet och minska “sin risk vid eventuellt (finans-)kris” undrar jag om det här är ett skämt. Ingen person vid sina sinnens fulla bruk skulle tänka så. De har 3,5 miljoner på banken, äger ett hus som är lågt belånat och båda har uppenbarligen arbeten med mycket bra inkomster. Har de inte några drömmar?