Det finns en vetenskaplig hypotes att överproduktion av elit leder till social instabilitet. Frågan är om man kan spåra bland annat ökad svensk polarisering i debatt- och samhöllsklimatet till just detta när högutbildade akademiker är den nya pöbeln och allt fler jobb som kräver akademisk utbildning bara ger mediokra löner och lågt status?
Jag har sedan lång tid tillbaka (t ex här 2011) belyst problemet med överutbildning och akademiseringen samt kraven på högskole- och universitetsutbildning för enkla pappersvändarjobb där det förr dög med gymnaiseutbildning.
För att komma till rätta med cementerad högre svensk arbetslöshet på grund av 90-talskrisen bestämdes det att alla ska läsa på högskola och universitet. I början av 90-talet var det snarare undantaget och något speciellt. Idag är det normen och regeln och leder inte till några särskilt fina jobb eller höga löner. Man utlovades att bli samhällets elit om man studerade, men så blev det inte. Fler blir inte elit idag än förr, de blir bara mer högutbildade.
Forskaren Peter Turchin har lagt fram en hypotes om överproduktion av elit (Wikipedia) och att detta leder till social instabilitet på grund av besvikelsen över att man bara blev en i mängden trots den fina utbildningen.
Tvärt om produceras många i eliten idag ifrån de som inte gått utbildningar. Eller inte gått färdigt dem. Jag känner personligen många lyckade företagare som antingen inte studerade högre studier alls, eller hoppade av dessa rätt fort. Personer som idag är ledande experter i sina fält i Sverige.
Istället för att peka ut personliga vänner så kan vi ta Sam Altman och Greg Brockman, två av de unga miljardärerna bakom aktuella OpenAI (ChatGPT etc). Bägge hoppade av universitetsstudier rätt fort. Kanske är det inte studierna som garanterar framgång, utan personerna?
Turchin menar i alla fall att överproduktion av elit leder till social instabilitet och efterföljande kris. Wikipedia:
“However, Turchin’s model cannot foretell precisely how a crisis will unfold; it can only yield probabilities. Turchin likened this to the accumulation of deadwood in a forest over many years, paving the way for a cataclysmic forest fire later on. It is possible to predict a massive conflagration, Turchin argues, but not what causes it.”
Debatt- och samhällsklimatet blir allt mer polariserat samtidigt som svenskarna aldrig förr varit så högutbildade. Lönerna har inte följt med upp, utan tvärt om sjunker livsinkomsten relativt sett när man kommer ut senare i arbetslivet till samma lön som man förr fick efter gymnasiet (justerat för allmänna löneutvecklingen). Ingen blir idag imponerad av att någon är civilingenjör eller har en masterexamen. Det är knappt att någon bryr sig om huruvida någon ens doktorerat.
Kanske finns det ett samband? Att överutbildningen leder till ökad polarisering är i alla fall en intressant hypotes. Och det kommer i så fall bara bli värre, när man snart kommer behöva högskoleutbildning för de mest grundläggande av yrken.
Att vi har minskande avkastning på utbildningen är dock tydligt. Förr utbildade sig något förenklat bara de bästa och mest lämpade inom olika utbildningar. Idag är det inte längre en garanti att du får den bästa om någon har gått en viss utbildning, då allt fler i mitten eller till vänster på normalfördelningen går utbildningarna. Så varför ska du betala elitlöner för dussinarbetare?
Tvärt om är arbetare ovanliga idag. Endast 13% av befolkningen är idag med i arbetarfacket LO och tjänstemanna- och akademikerfacken är 50% större. Revolutionen kommer alltså komma från den desillusionerade och överutbildade majoriteten i medelklassen med sina krav på skyhöga löner och makt för att vända papper eller inspektera diken. Inte från den eftertraktade minoriteten arbetare som utför något produktivt.
185 kommentarer
Just detta att människor med kognitiv förmåga under medel får en högre utbildning kan nog bidra mycket till polariseringen. Ser man på sociala media så drivs ofta debatten av till synes välutbildade människor som angriper motståndarna med ofta ganska grunda argument som inte tyder på nån djupare tankeverksamhet kryddat med härskartekniker som ofta går ut på att de själva har rätt för att motståndarna är ointelligenta. Sen upplever man kanske mest detta på nätet medan folk i verkligheten är mer städade. Dock lever många idag en stor del av sina liv på nätet.
Precis så.
Det har jag också noterat. Utbildad över sin egentliga förmåga. Eventuell kopplat till en frustration över att inte få det erkännande man tycker sig vara värd. Bittra människor som försöker fylla på sin egopåse ställer till det med sina uttalanden.
Väldigt intressant inlägg. Håller med helt. Började läsa till högskoleingenjör på Chalmers 2011 (länge sedan nu) och ska jag vara ärlig så valde jag utbildningen delvis för att jag ville nå någon form av topp. Dvs en utbildningselit som gav bra med jobb.
Vad jag märkte dock när jag tog examen var att det fanns ingen ingenjörsbrist och jag var inte särskilt eftertraktad alls faktiskt. Däremot många av mina vänner gick YH-utbildningar (något folk såg ner på 2011) eller hade bara en gymnasieexamen och lyckades mycket bättre på alla sätt.
Tro mig när jag säger att det är inte värt all blod svett och tårar idag att ta en högre examen. Då den är ovanligt urvattnad. Civilingenjörer 1970 som examinerades var cirka 1500 idag (civiingenjör + högskoleingenjör) är cikra 7000 per år. Otrolig skillnad. Men pendel har svängt rejält, nu skulle jag säga att värnplikten är den nya elitutbildningen då de endast tar in 5% per år etc.
Jag skulle nog nyansera det där lite. Det finns gott om utbildningar som aldrig lönar sig och inte ger så värst mycket relevanta färdigheter (Ja, Södertörn – jag tittar på dig…) men långt ifrån alla. Att “en högskoleexamen” utan närmare specifikation inte slår så högt är ju sant men att jämställa en civilingenjörsutbildning med en Masterexamen i Genusteori är kanske inte relevant.
Det har skett en akademisering av yrken som inte borde vara det och en inpressning av studenter på högre utbildning långt bortom deras kapacitet för kritiskt tänkande men det finns ju utbildningar som fortfarande betyder något. Civilingenjörsutbildning är en av dem.
Men det är värt att betänka att det utfärdas fler doktorsexamina per år nu än studentexamina 1967. Så selektionen var betydligt större förr. Och en högskoleutbildnings prediktiva värde för en högre livsinkomst kommer nog att sjunka högst betydligt jämfört med hur det var för min generation och tidigare (70-talist) eftersom man tillåter fler sopprötter vid universitet och högskolor. Dumhet går ju inte att utbilda bort.
https://allastudier.se/tips-o-fakta/utbildningarna-som-lonar-sig-mest-16947
Historiskt utfall är inte nödvändigtvis en bra prediktor på framtiden, även om det nog gäller en del yrken fortfarande, som t ex läkare. Just där hindrar ju läkarskrået utbyggd utbildning för att behålla yrket exklusivt.
Sverige ligger en bit över EU snittet av läkare per capita. Att de inte producerar vård har mer med organisationsformen.
Vi ligger även över när det gäller sjuksköterskor per capita.
Faktist ca 20-25% över på båda.
Läkarbristen, eller personalbristen överlag och marknaden för skyhöga stafetttjänster är i huvudsak en organisatorisk fråga. Kanske för att överbyggnaden av akademiker inom regionernas byråkrati vuxit sig för stor och omöjliggör bättre villkor för den vårdande personalen?
HR.
Inte bara. DEt finns processägare. Det finns alla möjliga?
HR kan agera en bromskloss, men de gör bara vad ledningen säger åt dem. Regioner är i mångt och mycket en politisk organisation.
När man pratar med folk som arbetar nära politikerna- well , man hör saker “you could make that shit up”.
Ibland är regionerna Sveriges Avdiivka. Fubar.
Alltså, vore det upp till HR skulle de lösa bemanningsproblematiken lönevägen direkt. Utan tvekan.
Det finns en ängslighet i dagens organisationer. För att skydda sina ryggar inför chefer en mängd olika administrativa processer och dokumentationskrav. Och en hel del dumhet. Ett exempel: en kollega skulle flyga i tjänsten. Det fanns businessbiljetter som var billigare än ekonomi, men en sådan fick han inte boka. Det blev en dyrare ekonomibiljett. Skälet var att det skulle se illa ut om han flög business. Att det istället slösades skattepengar är inte lika synligt och därför blev det som det blev. Ja, det var en myndighet. Det saknades helt enkelt ryggrad för att kunna säga att ”Vi valde den billigare biljetten.” Jag har hur många andra exempel som helst.
Personligen tror jag att kommunikationsavdelningar är större bovar i dramat än HR.
Jag glömde bort själva argumentet: ängslighet och rädsla att göra fel leder till en överadministration och stelbenta rutiner som hämmar produktiviteten.
Personalare heter, jobbet blir inte viktigare för att det uttalas på broken english.
En laboratoriet assistent får inte högre lön för att vederbörande kallar sig biomedicinsk analytiker.
HR gör mer av det som HR själva tycker är roligt, samtidigt lyckas de övertala ledningen om att det egentligen är ledningen som vill att HR ska göra det HR gillar att göra.
Jag menar. .. det finns noll vetenskapligt stöd för att individuell prestationsbaserad lön ger bättre total prestation inom till exempel offentlig sektor. Skapar istället mycket missnöje och personalomsättning. Ändå läggs det årligen tiotusentals timmar på lönerevision på ett mellanstort sjukhus.
Förvisso ligger också facken bakom att det ska vara prestationslön…eftersom det driver lön inom bristyrken
HR är jättebra… [sic!]
Vad gäller vården så har vi av någon anledning bestämt att det tillför värde att maximera antal politiker per vårdplats genom att bedriva verksamheten på regional och kommunal nivå.
Tillför troligen avsevärt högre kostnader än både HR och kommunikatörer… intr främst pga deras arvoden utan pga alla övrig admin som ett politiskt styre medför.
Jag har iofs stött på civilingenjörer som varit helt brända i huvudet. Mycket av civilingenjörsutbildningen går ut på att memorera typtalstentor (jag vet, jag har själv läst en jag också).
Om man spenderar en betydande del av civilingenjörsutbildningen till att memorera typtalstentor så är man nog inte på rätt plats. Det gäller att lyfta blicken lite.
That is the god damn truth spoken.
En ovanlig tenta och genomflödet minskar brutalt.
Kombinera detta med KPIer för genomströmning så är du “dressed for success”…. obs ironi…
Haha, och sen går dessa som trodde att utbildning handlade om typtal in i arbetslivet och tror att jobbet går ut på att fejka rapporter som ser ut som föregående rapport fast man ändrat lite detaljer här och var. 20 år senare ska dessa “seniora” personer utbilda dom nyanställda.
Har lite att göra med hur civilingenjörsutbildningarna lagts upp. I alla fall hur det såg ut för 20 år sedan, när jag var inom det akademiska. Ingenjörsstudenterna hade ett väldigt tätt program med kurser som skulle studeras, och de hade svårt att hinna med och studerade typtal till sina tentor. Naturvetarna som studerade i stort sett samma program , men mer tid för reflektion, fick ett annat kunnande.
Det är ju ett sätt att uttrycka det på. Ett annat sätt är som en föreläsare sa när han hade en blandad grupp ingenjörer och naturvetare i en kurs: kul att ha några studenter som faktiskt kan räkna ut svaret på uppgifterna och inte bara berätta att de är lösbara.
Naturvetare får aldrig bredden som civilingenjörer har. Dessutom är ju programmen olika, det ena är teoretiskt det andra tillämpat. Det betyder inte att ingenjörer inte läser teori, det betyder bara att utbildningen är mer problembaserad.
Ja, det var en ständig källa till viss bitterhet de gånger vi läste någon kurs tillsammans med “filfak:are” (oftast matematikerlinjen e.dyl) att de fick fler poäng än vi fick för exakt samma kurs. På den tiden var civing officiellt 4,5 år, nu har det väl utökats till fem?
Dock skulle jag inte vilja säga att de praktiska kunskaperna från utbildningen är något jag direkt använt i arbetslivet. Den viktigaste kunskapen är att ha lärt sig hur man snabbt lär sig något nytt och en tillräckligt solid mattekunskap för att kunna ta fram egna metoder och modeller samt kombinera dessa med redan existerande.
Man måste skilja på utbildning och inbillning.
Inbillning är när man trycker in data i huvudet på någon som sedan inte förstår att använda den och som sitter med sin “utbildning” på samma sätt som ett barn med sin snuttefilt.
Utbildning är att erhålla kunskap och metodik för att kunna använda/omsätta kunskapen till något annat än att framhäva den egna personen.
Gemenligen även kallat “tenta lätt”-metoden, på den tid det begav sig. Fast om examinatorerna inte vore så slöa att de återanvände gamla tentauppgifter skulle det inte förekommit.
Instämmer till fullo ang. södertörns lekskola. Den platsen har gjort sig förtjänt av en behandling i klass med den Karthago fick. Vill minnas att det var någon rektor där som för några år sedan ansåg att det inte fanns några sanningar inom matematik/fysik, allt var relativt och beroende på egen uppfattning.
Det är nog lite väl elakt att illustrera artikeln med ett foto på slöjdskolan. Det finns trots allt fortfarande en del bra civingutbildningar där.
Oj, det låter nästan som att du lyssnat på senaste podcasten All-In där dom intervjuar Putin-lakejen Tucker Carlson. (Vet att du inte lyssnar på podcasts, men…)
Jag har vanligtvis extremt svårt för Tucker, men just i detta sammanhang sa han en hel del vettiga saker på samma tema – mycket av det vi byggt upp under många år krackelerar just nu, påhejat av högutbildad medelklass som angriper “fel” problem i brist på verkliga problem.
Jag såg att den där podden var uppe. Gillar the Besties i små portioner, men 1,5-2,5 timmar är vanligtvis för låg bandbredd. Dessutom har jag nån sorts aversion mot Tucker.
Menar du att det ändå är värt besväret att lyssna den här gången?
Tre års heltidsstudier till framtidsyrket fysioterapeut gav mig ett vikariat och 21 000 kr brutto (2011).
Jag har varit bitter i tio år. Så nu har jag utbildat mig till elektriker.
Klokt. De jag känner som har blivit ekonomiskt oberoende är alla elektriker.
Intressant text.
En första sak jag undrar över i din text är vad som är elit? Maktelit? Företagselit? Eller något annat perspektiv? Lärarelit?
Sedan noterar jag att ingen betalar mer lön än vad som krävs. Ökar man tillgången på en viss kompetens sjunker lönerna. Detta kan mätas genom faktorn ingångslön och slutlön. Den går ner inom vissa av de akademiska yrkena. Har inte kollat men jag anar en korrelation med utbudsökning av kompetens.
Personligen blir jag inte imponerad av jobtitlar. Jag blir imponerad över vad du gjort och jag respekterar både raketforskaren som jobbar med ramdrift som elektrikern som drar rör där jag fick behovet två år senare.
Men, till din grundfråga så tror jag det ligger något i vad forskaren säger. Med hög utbildning kan du har fått lära dig hur man debatterar, driver en aktivitet på en högre nivå. Det betyder att det är lättare idag för två kombattanter att orsaka skada i det andra lägret. Såväl fysisk som mental skada.
Jo, tillgång och efterfrågan gäller nu och har alltid gällt.
Häromkring har ett medelålders par köpt ett bageri för att sadla om.
Bak-elit?
Tack, jag hittar nog ut själv. Bakvägen.
Jästarbetare kan tjäna bra om kavlar upp ärmarna.
Tack, jag hittar också bakdörren…
I stället för att vara simpla löntagare så kommer de skapa sin egen deg…
Nåja, så länge inte bränner degen kommer det ypperligt.
Jag har övervägt att gå och lära mig elektriker, det verkar vara ett rätt kul jobb om än lite enformigt men alla arbeten med risker är ju lite on the edge så att säga.
Problemet är att när man pratar med elektriker förstår de inte. Men de ser inte att som femtioåring kanske man vill pröva ngt nytt sista 10 åren eller så när bostadsbubblan har gett så mycket och man har pengar nog.
Dessutom har de ett riktigt schysst fackförbund som gärna fuckar upp rövhattsbolag.
Efter ett gigg åt Elektrikerfacket för längesen har jag deras kavajnål, som jag har stuckit fast i elskåpet.
Jag utbildade mig till elektriker innan nittotalet träffade byggbranschen rakt i fejjan. Så jag fick bli akademiker istället.
Jag har övervägt att gå tillbaka men vet inte om kroppen håller efter decennier som sjrivbordsjockey. Men det vore jävligt trevlig att kunna peka ut vad man åstadkommit under arbetsveckan, och inte bara mail, mötesfika och babbel
Glöm inte spreadsheets och PP-deckar!!!!
Aldrig försent att testa nåt nytt. En av mina elektrikerkollegor startade vid 49 års ålder.
Jag har ett helt yrkesliv inom el, som mitt användarnamn kanske skvallrar om.
Har arbetat med allt från servicelektriker till distributionssidan.
Nu arbetar jag sedan knappt 20år inom kravställning av större anläggningar.
Rekommenderar yrket starkt, det finns många vägar man kan ta beroende på vad man tycker är kul.
Alla elektriker som jag träffat är genuint trevliga, men i teorin har jag lite svårt för yrkesgruppen eftersom de alltför ofta fortfarande använder spårskruvar, även om de förvisso har börjat gå över till phillips sisådär 30 år senare än andra.
Elektriker kan ofta vara fysiskt krävande.
Att stå i ett dike i november och skarva kabel och det är snöblandat regn det är inte kul.
Men å andra sidan elektriker på ett sjukhus är ganska behagligt i synnerhet när man vill ha tid att njuta av sin avbetalda sommarstuga.
Känslan när man får igång en maskin som krånglar eller när man får tända lyset i en installation man gjort… Som en liten orgasm för själen 🥰
Det är en intressant hypotes. Jag misstänker att utbildning, automatisering av många produktionssätt och urbanisering kombinerat kan bidra till polariseringen. Det betyder att allt färre arbetar med något där pragmatism och praktisk problemlösning är grundläggande. Sedan 68 har vi dessutom matats med olika förklaringsmodeller som lägger ansvaret på ”samhället” eller ”könsordningen” eller något annat, och tonar ned personligt ansvar.
Ska tillägga att jag själv har doktorerat och har ett högst analytiskt arbete. Att det har gått bra tror jag beror på att jag alltid försöker vara pragmatisk och se till enkla fakta.
Pappersvändarjobben gör inte människan lika trött som de gamla knegen. Då orkar man bry sig om sånt man inte orkade förr när man bara sov, åt och jobbade…
Vi har länge haft en utbildningsinflation, och det är kopplat till akademiseringen av vissa yrken.
Jag minns när man skrev i CVt att man hade god datorvana , behärskade Word/Excel osv. Det gör man inte längre…
Men det varierar också mycket. Jag tror vi har fått en mycket större spridning av komplexiteten i olika tjänster.
Och nej, entreprenörer behöver naturligtvis inte en lång akademisk utbildning. När Nisse Plugghäst är klar med sin civ ing+ ekonomexamen har Nisse IT entreprenör redan sålt sitt första bolag.
Entreprenörer är en speciellt sort. Sedan har du en hel kader av högutbildade företagsledare där en hel del säkert ser sig som entreprenörer men de är samma gamla tråkiga ekonomer eller ingenjörer från industriell ekonomiprogrammet men de har levlat upp efter att i ett par ledande positioner omorganiserat lite hej villt och sparkat folk , tror de själva.
Haha, word.
Artikeln nämner Sam Altman och någon till. Låt mig komplettera med att Bill Gates blev utsparkad från sitt Ivy League-universitet för stöld av datortid. Hankade sig fram hyggligt ändå, ehuru han kanske aldrig lärde sig att bli riktigt hederlig. Föräldrarna var advokater.
Allas aktuella hatobjekt Elon Musk har faktiskt ett ekonomidiplom, tror jag, men hoppade av Stanford inom en vecka för att fippla med annat.
Påminner lite om den där grabben som var hopplös i matte i plugget men blev framgångsrik affärsman. -Hur kan det komma sig? frågades på en grundskole-reunion. -Tja, du vet, jag köper för två och säljer för fyra, och på de där två procenten reder jag mig hyggligt.
Vet en som tog åtta år på sig till civing-examen men skapade sig ett namn ändå i en ung bransch. En annan tog aldrig examen men jobbade kvar på högskolan och ledde framgångsrikt åtskilliga projekt på världsledande nivå fram till pension. En tredje, jämnårig doktorerade kvickt på elitnivå i ett nytt fält och emigrerade, men kroppen strejkade till slut.
Omorganisationskonsulter har jag sen länge ett ont öga till, tillför sällan något bra.
Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med Kron … 🙂
Ett väldigt stort problem som detta drar med sig är att det offentliga Sverige får extremt svårt att rekrytera de mer klassiska och nödvändiga akademikergrupperna. Det offentliga Sverige har som bekant någon form av “rättvise” noja och hävdar väldigt ofta att alla med samma längd på en högskoleutbildning skall ha samma lön oavsett utbildningarnas svårighet eller lönenivån inom den privata sektorn.
Det gör att en högskoleutbildad ingenjör (kandidat) inom det offentliga ofta ligger ca 10.000:- under det privata medans tex lärare och en del andra grupper ligger högre än det privata. Detta för att det offentliga försöker styra löneutvecklingen mot deras syn på “rättvis” lön. Det gör givetvis att det blir enormt svårt att rekrytera och behålla personal inom vissa områden. Områden som är extremt kritiska för att ett samhälle skall fungera över huvud taget!
Det är inga små pengar som hela tiden slängs ut på att rekrytera och lära upp dessa nyckel grupper. Men till vilken nytta då de inom något år har en sådan enorm löneklyfta mot det privata att de allra flesta lämnar.
Och det är inte bara pengar som är problemet!
Det offentliga dräneras konstant på kompetens och erfarenhet med!
Jag tror de flesta inser vad det leder till säkerhetsmässigt! Det saknas helt enkelt egen förmåga och det offentliga förlitar sig istället på externa konsulter som man med största sannolikhet inte kan räkna med om en samhällskris skulle uppstå! All erfarenhet som jobben ger hamnar dessutom inom det privata och det enda som det offentliga får kvar är en saftig faktura…
Men… Det måste juh vara rättvist…
För det är juh lika svår utbildning att bli ingenjör och förskollärare tex…
Att inte ens gymnasieutbildningarna som ger behörighet till högskolestudierna inte ens går att jämföra kompetensmässigt tar man ingen hänsyn till! För att inte prata om nivån på högskoleutbildningarna…
Vi sitter i ett korthus som snabbt helt kan raseras om man petar det minsta lilla på det offentliga och avsaknaden av de kritiska kompetenserna där!
Önskar verkligen att någon skulle våga börja gräva lite i detta och lyfta upp både peningsslöseriet med alla nyrekryteringar men även sårbarheten som finns idag!
Den absolut största boven i sammanhanget är SKR, Sveriges kommuner och regioner, som försöker försvara och bevara detta agerande!
“För det är juh lika svår utbildning att bli ingenjör och förskollärare tex…”
Utbildningen till förskollärare borde vara den svårare av de två. Hur barn, speciellt små barn, behandlas lägger grunden till deras framtid och därmed till landets framtid.
Vad, och hur, gör SKR för att försvara det dåliga du beskrev?
Intressant spaning.
Officiellt första generationens invandrare, endast fullföljd grundskola, så jag är ingen typisk svensk 😅
Att vilja förändra och att ha en högskoleutbildning är två skilda saker som inte korrelerar.
Träffar på många i arbetslivet med lång utbildning som har svårt att tänka i nya banor.
Sedan så finns det undantag 😊
Ett annat stort problem med högre utbildning i många olika ämnen är att de inte lär studenter att tänka utan att bara reproducera saker och följa formalia.
Har supportat några vänner som gått högre utbildningar på Karolinska och andra lärosäten.
Genomgående för utbildningar numera verkar vara att det handlar till stor del om att skriva referenser och referenslistor rätt. huruvida man skrev nåt vettigt eller tänkte analytiskt spelade ingen roll.
Kan inte återge examinatorernas kommentarer, men jag har skrattat och gråtit över deras inkompetens (inom ffa grundläggande statistik).
Men vad ska man säga, if you pay peanuts… you get monkeys.
Har sett denna tendens också. Intelligens är inte så viktigt utan förmågan att minnas detaljer in absurdum. Att kunna memorera men inte riktigt förstå. Ja, det finns mycket att säga.
Följa mall, fylla i rätt rutor … få diplom!
Blir alltid lika fulliskratt när någon “välutbildad akademiker” kläcker ur sig standardfrasen “Källa på det?”
Enda svaret är att hålla klaffen för om man säger “Lär man sig inte att validera information själv när man studerar till akademiker?” så blir man närmast lustmördad.
Det är synd att människor som inte ens är lämpade lägger så många år på något som blir oproduktivt. Däremot skulle jag vilja påstå att det finns flera som inte utbildat sig, som startar företag och anställer folk som inte har utbildning men kan vara begåvade och ha arbetskapacitet som uppfinner hjulet om och om igen och lyckas bygga in nybörjarmisstag i programvara som blir ruskigt kostsamt i längden. Jag har sett själv hur outbildade göra saker som man lär sig på kurser. Det kan bli fel åt båda håll.
Detta skämtar South Park om i avsnittet Joining the Panderverse. Det blir så få händiga när alla gått på college att folk betalar vad som helst för att få något lagat. Snickarna åker limousin, köper instagram och har rymdkapplöpningar. De välutbildade gör uppror. Faktiskt ganska kul.
Det är inte de fattiga och förtryckta som gör revolution utan de som upplever rangobalans. Exempel på det är den franska revolutionen. De ledande revolutionärerna var förmögna borgare som utgjorde den ekonomiska eliten men saknade politisk makt.
Exempel på motsatsen är de kastlösa i Indien som aldrig gör uppror.
Genom att skapa ett akademiskt proletariat med hög status men låga inkomster så skapar man en revolutionär potential. Missnöjda akademiker brukar bli kommunister och drömma om Revolution.
Lösning: Sluta felutbilda! Lägg ned onödiga universitetsutbildningar. Minimera utbildnings med låg efterfrågan. Satsa istället på kvalitet.
Exempel: I USA finns 3300 historiker. Om
Varje historiker jobbar 40 år behövs varje år behövs det varje år utbildas 82 nya historiker. Istället utbildar man varje år 25 000 historiker. Alltså 300 personer utbildas för varje ledig tjänst. Dumt.
Tango, du är för snäll. Överutbildning är inte dumt, det är skrämmande..
24918 potentiella foodorabud då.
Med en historia …
😀
Man har onekligen lagt mycket kraft på utbildning i Sverige. Men man har samtidigt i stora delar glömt bort bildning.
En högt utbildad människa inom något specialiserat fack utan bildning – bla förmåga att reflektera över samhället i stort, världen och sin egen roll i den – blir en ganska oanvändbar människa inom många områden.
Vi lägger en massa kraft på att trycka i oss fakta men glömmer den klassiska bildningen i form av tex litteratur, konst och musik vilket gör oss till ytliga materialister i många andra nationaliteters ögon.
Fransmän, britter och tyskar – för att inte tala om ukrainare – har i allmänhet en helt annan relation till sitt kulturella arv än vad svenskar har, och detta är något vi borde inse och ta lärdom av.
Fast det där med att alla andra nationaliteter skulle vara så hemskt bildade inom konst/”kultur” etc stämmer inte. Finns de som har koll, men gemene tysk/fransos/britt har det inte.
Jag har jobbat i hyper-globala organisationer i 20 år och vill påstå att vi svenskar inte kommer till korta särdeles och skulle vi göra det har det i de flesta fallen ingen avgörande påverkan på affärer.
Visst fransoser har koll på mat/viner osv – men – enbart deras egna, det har noll koll på allt utanför Frankrike. Italienare ungefär samma. Tyskar har lite koll på kulturhistoria och gillar ju sitt heimat. Men är ju rätt bonniga generellt, de tycker att vi svenskar är ganska coola (och ibland lite korkade som köper allt nytt i form av digitala lösningar).
Ska du ha ett extra språk ska du ha koll på fotboll, där har du ett ämne som de flesta nationaliteter kan samlas kring och som kan bygga broar. Sen att Sverige är en lillebror i sammanhanget får man tugga i sig. Men fotboll som ämne runt matbordet skulle jag säga är mångfalt mer gångbart än att du har varit på senaste konst-biennalen, åtminstone i traditionell industri och finans (även om finansen rymmer några pseudo-kulturella).
Håller med dig helt och hållet om beskrivningen av europer.
En av de mest störiga nationella dragen är när italienare ska tjata om sitt förbenade kaffe, “espresso”, vilket i praktiken är jättestarkt kaffe typ sump som de sen häller socker i för att göra det drickbart och sedan insisterar att det är världens i särklass godaste kaffe och att allt annat är skit. En stolle hävdade – på fullaste allvar – tom att hans farfar hade med sig en portabel italiensk kaffemaskin på ryggen under WW2, då landet han krigade så klart inte hade tillräckligt gott kaffe.
Jag tar en kopp brygg och sippar på den och är nöjd.
Jag tar alla dagar i veckan hellre en espresso (eller ristretto) än en americano. Ibland rent av en caffe correto.
Man gillar olika och det är helt ok så klart. Fast Americano är väl utspädd Espresso och inte brygg, tycker inte heller det brukar vara så gott.
Ett näraliggande ämne är hur främst journalister, samhällsvetare och diverse kulturtyper närmast koketterar med att de inte kan någonting om matematik, naturvetenskap eller teknik. Jag har aldrig stött på en ingenjör som skryter med att inte kunna något om litteratur, konst eller musik. Snarare brukar ingenjörer över lag kunna mer om kultur än kulturpersoner kan om teknik.
Jepp. De få gånger det dyker upp teknikrelaterade frågor i ‘På spåret’ så är det låg nivå och likväl går de bet.
Så är det. Framförallt idrott brukar många stoltsera med att de inte kan något om. Vilket är fascinerande, att inte kunna något om ett visst ämne är väl helt ok, men att stoltsera med det är…bara konstigt.
Kanske tillfälle att påminna om uttrycket IYI, Intellectuals Yet Idiots?
”I september 2016 skrev författaren, Nassim Nicholas Taleb en uppsats om denna fantastiska term IYI, som identifierar liberalerna i regeringen, politiker, journalister och de i den akademiska världen. IYI har meritförteckningar som gör att de verkar vara högkvalificerade, men de är helt utan praktiska kunskaper. Denna frånkoppling existerar på grund av deras totala frånvaro av street smarts. Deras erfarenhet inkluderar inte några säljbara färdigheter inom någon av de grundläggande industrierna, såsom konstruktion, petroleumproduktion, transport, gruvdrift, jordbruk och många andra företag som kan innefatta farliga yrken. Författaren beskriver IYI-individer som representerar sig själva som en aristokrati som är smartare än alla andra. IVI:s är benägna att visa en förnedrande attityd när de diskuterar framgång och talang hos framgångsrika människor. De anser att endast intellektuella ska få rösta eftersom alla andra är inkompetenta. De fokuserar på detaljer för att rekrytera följare eftersom de saknar kunskap om nyckelfrågor.”
Jag har den uppfattningen att AI i mycket är en typisk IYT.
En maskin som kan rabbla en massa fakta och variera känd kunskap.
Men inget vidare nyskapande.
Vilket sammanträffande.
Nåja, jag har redan hört från flera “dussinakademiker” en viss oro inför AI.
När DNA-teknik och kloning var nytt utspelade sig (anekdotiskt) följande ordväxling mellan en journalist och en DNA-forskare:
– Är det sant att ni skulla kunna klona H.tler om ni hade hans DNA?
– Ja, men finns det någon marknad?
Anders,
Din beskrivning tror jag begränsar sig till generativ AI, t.ex. chatrobotar och bildskapande AI.
Jag har varit industridoktorand länge och jag har känt mig väldigt utnyttjad på universitetet. Inte sexuellt utnyttjat av min handledar-professor/prefekt, som många omdömeslösa kvinnliga lärare har påstått (jag har inte blivit tafsad eller fått några sex-förslag överhuvudtaget, men de har svårt att tro på mitt ord – det är väl jag som avgör det som ägare till min kropp?), utan det har varit mycket bråk om pengar istället.
Universitetet hade tidigare väldigt bra ekonomi, men fick senare nästan inga forskningsanslag alls och då chockhöjdes mitt timpris som konsult till industrin med 50% och en lokalhyra på 10.000 kr/månad lades till. De ville också anställa ytterligare en doktorand och skicka räkningen till min industri-arbetsgivare, utan avtal. De ville att jag skulle jobba tio timmar om dagen med industrijobbet och undervisningen och sköta min forskning under kvällar, helger och semestern. Det blev inget nytt avtal och professorn/prefekten beordrade borttagning av alla industriföretagets grejer.
Jag tog bort industrins grejer och sa upp mig och blev illojal, men lyckades stanna kvar i organisationen som extern industridoktorand och jobbade direkt åt industrin som konsult, men den ökända handledar-professorn/prefekten var för ilsken och lat och handledde inte. Han var ökänd för att han inte handledde sina doktorander överhuvudtaget.
Jag blev tvungen att jobba gratis under två månader som skadestånd. Universitetet snodde också en miljon kronor av mina inarbetade pengar från mitt forsknings-konto. De snodde alla andras anslags- och patent-pengar också och många lärare/professorer sa upp sig i protest eller gick i pension ofrivilligt. Endast utbildningslönen fick man behålla.
Nu är det bara några få personer kvar av det gamla gänget, pga att pengarna tröt. De vill att jag flyttar tillbaka mitt industrijobb till universitetet, så att de kan fakturera sina underskott hos industrin, utan avtal om det. Jag har en ny handledare nu, samma som jag valde från början men som fick cancer och de petade bort honom. Jag hänger inte ut namnet på institutionen (inom naturvetenskap).
Sedan hävdade professorn/handledaren/prefekten, att avtalet med industri-företaget som jag jobbade åt, var ETT EVIGHETSAVTAL och överhuvudtaget inte uppsägningsbart. Existerar sådana ens?
Har du fått se avtalet?
Kul fråga! Jag hade sagt till professorn/prefekten i fråga att jag inte tror att det nya priset går igenom och han försökte förmedla sin ilska och frustration framför mig, genom att göra “gymnastik-övningen Piruetten” där han snurrade runt sin egen axel som en skridskoprins och viftade med händerna i luften ovanför sitt huvud och sedan “knäböjnings-övningen Hulken” där han gastade “vad vill du, vad vill du, vad håller du på med?”
Sedan kom ordern att ta bort rubbet om industrin inte gick med på det nya, mycket dyrare timpriset.
“Priset var satt och det gick inte att sänka det” och att “priset måste antas som det var eller förkastas” och industri-företaget förkastade det, eftersom de fattade att universitetets snabbt accelererande underskott var liksom inbakat i det nya priset.
Några veckor senare (efter jul och nyår) hävdade han att “han hade blivit bestulen på precis alla sina pengar”, när jag hade flyttat bort industrins grejer enligt hans order. Han ringde mig hem och skrek i luren och krävde att jag åker in till universitetet genast, vilket jag gjorde. Han hotade mig med polisanmälan och rättsliga följder och att det var mycket allvarligt som jag hade gjort. Jag visade honom hans skriftliga order en månad tidigare om att grejerna måste tas bort före nyår, om inte firman accepterade det nya, mycket högre priset. Han sa att det bara var en del av förhandlingen och ingen riktig order. Han erkände att han blev väldigt arg på industri-firman och beordrade borttagningen av deras grejer pga av det. Materialet tillhörde industri-företaget och inte universitetet. Jag upplevde att jag var utsatt för utpressning och att det fanns stora ekonomiska risker i det.
Sedan krävde han att jag transporterar alla grejer tillbaka till universitetet, som någon slags jo-jo.
De fortsatte sedan att kräva tillbaka industri-uppdraget gång på gång. De påstod att jag hade stulit alla deras pengar osv. Jag tillförde dem massor av industri-overhead-pengar under många år och sedan slutade jag med det pga av hans skriftliga order. De försökte pracka på mig en fullständigt orimlig arbetsbörda och liksom offra mig pga deras enorma behov av externa pengar.
Han sa att jag skulle ha bortsett från hans skriftliga order. Jag berättade att jag har jobbat väldigt länge inom Försvaret och där gällde även muntliga order. Då blev han tyst. Det var nästan synd om honom, han såg både ledsen och vilsen ut. Han återhämtade sig aldrig efter den händelsen.
Lider med dig.
Min amatörpsykologiska analys:
Psykopat, narcissist, primadonna.
(Kan ha fel)
Psykopat och narcissist stämmer nog. Primadonna? Det blev helt ohållbart för mig att fortsätta jobba på universitetet pga den ekonomiska utpressningen. Den externa forskningen skulle betala hela underskottet och jag blev med tiden den enda som jobbade åt industrin där. Som ekonomen sa till mig: om industri-företaget inte betalar, SÅ BETALAR DU! Var det ett inkasso-hot? Industri-företaget hade på den tiden endast 12 anställda, numera 8-9 st. Det var helt sjukt att kräva pengar av andra när man inte klarade av sin egen ekonomi. Slöseriet och slappandet var enormt. Många var inte ens där under sin arbetstid, några var utomlands och några renoverade villan.
Vilken fullkomligt dysfunktionell arbetsplats!!! Frikoppla dig så fort som möjligt från dessa typer. Det är inte friskt ö.h.t.
Sedan övergår det mitt förstånd hur man har mage att ha en anställning och inte vilja göra ett bra jobb, utan maska och mygla. Fy faan!
Du har haft gott om IYI som chefer. Det är uppenbart att de inte kan juridik alls. Ett evighetsavtal kan ha skrivits, klantarslen på båda sidor kan drömma ihop vad för skit som helst) men ena parten kan säkert på avtalet ogiltigförklarat i den delen såsom varande oskäligt.
Så tråkigt att ditt arbetsliv blev så här. Arbetet är ändå en så stor del av ens liv
Få avtalet, inte på
Tack för dina ord. Det existerar inga evighetsavtal eller evighetsmaskiner, utom i professorns/prefektens drömmar. Jag tror att han blev panikslagen när han insåg att avdelningens ekonomi sjönk som sten. Han var själv sällan på jobbet, han reste världen runt på arbetstid, t ex Lejonsafari i Afrika.
Jag fortsatte att jobba direkt åt industri-företaget under många år och de fick ett mycket bättre pris utan den dyra mellanhanden universitetet. Jag slapp åka till universitet varje dag. Men det tog många år att bli av med professorn/prefekten som inte läste mina forsknings-artiklar. Jag har strukit hans namn från dem. Han säger att han vill ha sitt namn med, eftersom han har sett min forskning om preparativa process-instrument utvecklas. Sett ja, men inte läst och inte kommenterat.
Det finns en viktig fördel när man jobbar hemma med instrument-utveckling: man kan behålla hemligheterna för sig själv, tills det är dags att publicera arbetet. På universitet kunde vem som helst dyka upp oanmäld på labbet och t o m fotografera allt i smyg, men det är mycket svårare när grejerna är hemma i privatbostaden.
Konkurrenterna har visat ett stort intresse och chefen från industri-företaget som jag jobbar åt ringde och beordrade mig att genast skicka till dem med budbil alla mina tre opublicerade forskningsartiklar samt min privata laptop-dator. Jag svarade att de inte ingår. “jaha, de ingår inte” sa hen och la på.
Sedan ville min industri-arbetsgivare skicka en man hem till mig, för att göra en arbetsmiljö-inspektion och jag anade att de var nyfikna. Så jag hade täckt över mina egenutvecklade och privatägda forskningsinstrument med presenningar. Det såg ut som inspektören smygfilmade utan att be om lov. Behöver man inte tillstånd om man filmar hemma hos någon?
Efter någon vecka hörde inspektören av sig och “ville komma och inspektera lite till och efter det skulle han komma och inspektera varannan månad, tills jag hade startat ett eget företag” sa han. Jag sa nej till det. Jag har inte hört mer om det sedan dess.
Känner igen storyn, främst från dig men även annat håll med variationer. 🙁
Tack för dina ord!
Svante Pääbo beskrev i sin bok hur han i smyg skaffade material (köpte kött) och samlade kvittona i en vaxbok separat från annan redovisning. Aha, tänkte jag vid läsningen, en som jag känner gick doktorand på samma ställe och berättade att hen också körde dubbel bokföring. Den riktiga bar man på sig; den officiella visade idel trista resultat. Professorn var nämligen känd för att “låna” de yngres framgångar.
Sen råkar man lämna framme på bordet ett rekryteringsbrev från en konkurrerande industri.
De gick skilda vägar, och si – de medburna varianterna gav frukt. I ett annat land …
Tråkigt att höra, och det finns tyvärr många unga forskare/doktorander i liknande situationer.
Problemet är enligt mig att doktorander/postdocs kan ha mycket hög kompetens, men samtidigt ett mycket snävt nätverk.
Det gäller att nå ut bredare för att få alternativ så man kan komma ur klorna.
Tack för ditt svar. Doktorander behandlas ibland som försöksdjur på universitetet. Man kan skrika åt dem och hota dem. Jag utsattes för mobbning och grovt förtal, trots att de fick massor av viktig overhead tack vare mitt arbete.
Samtidigt står vi vid randen för ett AI paradigm.
I kombination med recession alternativt depression.
Detta kan bli lite skakigt för dussinakademikerna framöver.
Eller är det administratörerna som blir arbetslösa istället?
Det finns väl gott om dussinakademiker som just jobbar som administratörer?
Det sista jag hörde var ett chattprogram som var ganska duktig på att ställa upp ett juridiska dokument.
Som grundämnet Administratium, en fiktiv kemisk förening som används för att beskriva byråkrati och ineffektivitet i organisationer. Det har inga kända fysiska eller kemiska egenskaper.
😂🤣😂
Smittsam substans?
Revolutioner kommer alltid från den övre medelklassen. Eller i allafall de som anser sig vara övre medelklass när de vill bli överklass. Inget nytt under solen.
68-revolutionärerna var väl mangrant från Öfre Ö?
Ja jäklar, äter resurser och växer som parasitsvampar gör de också akademikerna.
Mats Alvesson (som ju är en tvättäkta akademiker – akademiker) Anklagade HR-folk för att vara i bättervetar- och människoförbättrarbranschen, och att de växer, växer och tar tid och kraft i anspråk så att chefer och anställda inte hinner producera det de är till för.
Och jäklar vilket rabalder det blev när HR slöt leden och gick till motattack 🤣. Riktigt underhållande! Jag är själv i människoförbättrarbranschen men höll med om kritiken.
Jag är sj
Ja, HR-folket har gjort karriär. När jag var ung hade man ett gäng personaltjejer som skulle se till att korrekta anställnings- och uppsägningsavtal skrevs och att folk fick rätt lön. Numera kräver de att få sitta med i divisionernas ledningsgrupper och låtsas vara med och styra verksamheten.
Det här var ett verkligt intressant inspel. Det skall bli synnerligen intressant att följa kommentarerna. Mycket klokt har redan sagts men jag bidrar med följande tanke ;
I takt med att allt fler skall tvingas genom utbildningar de inte klarar gör ju att kraven med nödvändighet minskar. Samhället överstämmas av akademiker med dålig kompetens. Arbetslöshet kan vi ju inte ha, så vi håller skatterna höga och anställer alla vi kan i offentlig byråkrati. Men sedan skall de sysselsättas, så de sättes på att skriva ytterligare regler och förordningar som detaljerar hur allt måste göras och dolumenteras. Det hjälper att alla verksamheter skall anpassas till dagens lösen vad avser genus, hudfärg, funktionsförmåga etc. Många styrdokument blir det! Och sätter man fler administratörer som skall kontrollera, så måste de som kontrolleras sätta till flera som svarar. De nya hållbarhetsreglerna för företag, som nyligen avslöjats som slag i luften, har tidssatts, men jag har glömt kostnaden för landet. Det rör sig om många miljarder. Införa det av eu-regler skall vi bara inte tala om. En bonde måste idag söka tillstånd för att hugga sin vall! Alltihop lägger sig som en våt filt över alla oss enskilda människor och företag. Jämför att få ett byggnadstillstånd idag med för 30 år sedan. Landets totala effektivitet sänks med flera procent varje år. Med ränta-på-ränta-effekt tror jag att detta (utan att ha eller någonsin få bevis på det, ity det skulle kasta ett tveksamt skimmer på de senaste 30 årens regeringar) ligger bakom att Sverige släpar så kraftigt i utvecklingen jämfört med de övriga länderna i EU.
Min amatöranalys…
En bonde behöver inte tillstånd för att hugga sin vall, än, är väl bäst att tillägga.
Men att bespruta en gröda, eller själv köra skräp till tippen kan vara en utmaning.
Just lantbruk har en ganska tung ryggsäck av tjänstemän.
Det är få grupper av mindre företag som är lika uppvaktade av byråkrater.
Fiskeriverket hade mer tjänstemän än det fanns heltidsfiskare i landet. När det kom ut gjorde man, ja du gissade rätt, en omorganisation så nu är det tidigare uppdraget fördelat på tre myndigheter istället. Tada!
Jag vet inte men jag tror att den sämre kompetensen och förmågan till överblick gör att beslutsprocesserna styrs upp av olika typer av handläggningsstöd/mallar. Utrymme för egna bedömningar ses som en risk att fel begås. Jag tror det kommer från USA, något som också har koppling till amerikansk skadeståndsrätt där det kan bli dyrt om det blir fel och skadeståndskrav. En självständig handläggare är livsfarlig. Det ger en ökad ängslighet och strider också mot svensk tradition som aldrig beaktat skadeståndsbitarna i en verksamhet på samma sätt. Shit och olyckshändelser är inget som ska föranleda skadestånd. En benflisa i an hamburgare eller en isfläck på gatan blir inga skadeståndsprocesser i Sverige/Europa. Ändå har det här tänket smugit sig in i svenska organisationer. Allt skit kommer från USA.
“Allt” kommer från USA, både bra och dåligt. Det är tråkigt att vi inte har bättre urskiljning.
I min värld är inte utbildningen värd något innan man kan omsätta det man lärt till något.
Överutbildning är bara ett symtom. Vill man hitta orsaken så ska man inte titta på pöbelns symtom.
De fyra storbankerna gjorde tillsammans över 50 miljarder kronor i vinst under det tredje kvartalet…
Bloggarn har en poäng, men när det gäller banbrytande teknik som OpenAI så funkar det inte utan kompetens.
Altman och Brockman vore inget utan Karpaty och Sutskever (som båda disputerat).
I ankdammen Sverige är däremot värdet av kompetens ytterst begränsat. Här är det nätverk med rätt kontakter som lönar sig, och kompetens (vare sig via erfarenhet eller utbildning) är sekundärt.
Poäng!
Helt riktigt. Jag pratade med en person på ett AI-företag som vi arbetar med. Han beklagade sig över att han bara var civilingenjör inom teknisk fysik, jämfört med de övriga som var disputerade inom diverse futuristiska digitala bokstavskombinationer. Inom AI är brist på högre utbildad kompetens ytterst verklig. Kanske inte inom ekonomi.
AI-hajpen har ju precis börjat på riktigt och utbildningsväsendet har väl inte hunnit skala upp det området ännu.
Dom båda Open-AI personerna som du anger ovan (Karpaty och Sutskever) har ju dock faktiskt disputerat på riktigt dvs. brutit ny mark och skulle väl (med ref. till Bloggarens angivna tidigare artikel) kunna sägas besitta en faktiskt och komplex kunskap för ändamålet!
Problemet här är ju att vi “utbildar” sönder folk som:
1. inte behöver det
2. samhället behöver inte deras utbildning
Sen vore det ju spännande att se vad Karpaty och Sutskever vore utan Altman…
That’s the way the cookie crumbles.
De som jobbar och kan uppnå ett resultat som tillför landet, t.ex. något som syns eller går att ta på och något som faktiskt fungerar, de personerna är rödlistade idag.
Alla påhitt och makalösa fantasier ska ju på ett sätt eller annat förverkligas, genom händer och fötter på någon som faktiskt har kontakt med marken.
Vad händer när det blir mindre flott i spadet till köttgrytan, blir det då att mjölka kolonierna och dess sanna tillgångar ännu hårdare än idag…? Typ Putain II.
Blir som vanligt tillspetsat och rätt svepande när bloggaren skriver den här typen av poster. Naturligtvis beror inte ökningen av antalet personer med eftergymnasial utbildning enbart på att vi helt i onödan låtit massa människor läsa saker vi inte behöver. Det speglar också ett alltmer avancerat arbetsliv där andelen jobb som kräver högre utbildning ökar. Det i sin tur skulle jag säga har en rad orsaker som handlar om allt från teknisk utveckling inkl datorisering till att vi med en förbättrad levnadsstandard också efterfrågar fler avancerade tjänster.
Ett mycket enkelt exempel. Det fanns 2021 drygt 18 000 legitimerade fysioterapeuter (det som förr kallades sjukgymnast resp. arbetsterapeut). År 1980 fanns knappt 7 000. Befolkningsökning kan inte förklara varför det är ca 2,5 ggr så många och som alla vet finns det idag betydligt färre riktigt fysiskt slitsamma yrken. Svaret för mig är självklart: Vi har investerat en del av vår välståndsökning i fler tjänster för värkande ryggar, utslitna knän och olika typer av skador i leder, senor etc och förväntar oss mer av samhället på det området än tidigare. Naturligtvis krävs då fler medicinskt (eller åtminstone fysiologiskt) vidareutbildade inom området. (Frågan om denna typ av utbildningar ska ses som “akademiska” tycker jag är beside the point. Det är ett arbete som kräver avancerade yrkeskunskaper med teoretisk grund och som därmed kräver en eftergymnasial utbildning i någon form.
Sen vet jag inte egentligen om någon utlovat att en akademisk utbildning med automatik innebär att man kommer att tillhöra en elit i samhället. Jag tror de flesta människor fattar att när man kommit dithän att 30% av den arbetande befolkningen har minst 3 års högskolestudier bakom sig så kan man inte förvänta sig något sånt. Sen är det fortfarande så om man bortser från en liten mängd entreprenörer och liknande driftigt folk att de som ändå når den ekonomiska eliten i samhället (var man nu drar den gränsen nånstans) så är det en mycket kraftig övervikt av folk med akademisk utbildning.
Många får också börja lägre – som ex.vis. handläggare på någon myndighet av massärenden eller som junior programutvecklare – men avancerar efter hand. Den trenden ser jag hos många kompisar och bekanta. Däremot är det naturligtvis så att när högskolestudier inte längre är förbehållna en liten elit så blir det naturligt så att alla jurister eller ekonomer inte kommer att komma så långt i sina karriärer. Och de som valt mer obskyra och mindre efterfrågade kombinationer av ämnen kommer ofta att ha det tufft att ens få in en fot. Men så var det faktiskt redan för exempelvis dryga 50 år sen i början av 70-talet.
Som innehavare av en civilingenjörsexamen var ju min spontana tanke när jag läste inlägget, vem har läst till en sådan de senaste 30 åren i tron att det med någon automatik eller sannolikhet skulle leda till en plats i eliten? Om de civilingenjörer jag känner är representativa finns det inom iaf det skrået ingen utbredd bitterhet över ouppfyllda förväntningar.
Sant och man får kolla lite utanför den svenska ankdammen också, det är ju inte en utveckling unik för Sverige.
Lägger till en ytterligare observation: om, säg, 5% av alla elever går på universitet, och vi antar då att dessa är bland de studiestarkaste, då kan universitetsutbildningarna ligga på hög nivå, och följaktligen kommer de under de kanske 3-5 år de lägger på universitetsstudierna inhämta en stor mängd kunskap, eftersom utbildningen anpassar sig till studenternas kapacitet.
Om istället 50% av alla elever går på universitetet, då handlar det om en ganska måttlig sållning, och universitetsutbildningarna måste ligga närmare gymnasiet i takt.
Sedan skiljer det sig naturligtvis vad det gäller kurser och linjer. När jag gick Teknisk Fysik på 90-talet fick vi i snitt 50% av poängen jämfört med “fristående” varianten av samma matematik el fysikkurs. Detta dels för att få in mer kunskap i utbildningen, men också dels för att man kunde anta att studenterna på den linjen hade kapacitet att läsa in samma material på kortare tid.
Så mekanismen att kunskapsinnehållet anpassas efter elevernas kapacitet givet samma “poäng” har ju alltid funnits där, och det känns ganska naturligt att när elevernas snittkapacitet minskar så går kunskapsinhämtning “per poäng” ned, och därmed blir ju inte “3 års studier på universitet” år 2023 alls samma som “3 års studier på universitet” år 1950.
Så utifrån detta så har ju värdet som universitetsstudier signalerar också sjunkit. Ju fler som studerar vidare, desto oviktigare blir dessa vidarestudier för arbetsgivare helt enkelt.
Dock: Dagens högre utbildningar totalt har en mycket bredare målsättning än att utbilda en liten, intellektuell elit av ingenjörer, läkare, jurister, ekonomer och en handfull professorer inom humaniora. Utbildningar till förskollärare, fysioterapeut etc kräver inte den avancerade nivå/fart som man även idag bör kunna förvänta sig av teknisk fysik eller motsvarande. Och jag tror heller inte att arbetsgivare förväntar sig att det ska komma några intellektuella giganter ur dem.
Det viktiga tror jag är att man ställer höga krav på de teoretiskt mer avancerade utbildningarna. Kanske borde man skikta mer. T ex utbildningsvägar (i viss mån finns detta redan tror jag) där studier i juridik, statskunskap, lite ekonomi och utredningsmetodik öppnar upp för typiska enklare utredar- och handläggarjobb av den typ som man förr ofta bemannade genom internutbildningar på statliga myndigheter och liknande. Det ska då finnas möjlighet att relativt enkelt skifta till dessa om man påbörjat t ex ekonom- eller juridikstudier men känner att nivån är för hög och tuff.
Därmed inte sagt att det skulle saknas problem. Har läst en del oroande rapporter de senaste åren om t.ex. nivån på sjuksköterskestudier på åtminstone vissa studieorter, där en hög andel har såna brister i svenska att de har svårt att tillgodogöra sig de teoretiska delarna.
Att utbildning och inkomst har en relation tycker jag nog visas i SCBs statistik, kommunen med högst andel akademiker är Danderyd med 60% akademiker och Filipstad har lägst andel med 10 %
Så utbildning har lönat sig skulle jag säga
Tittar man sedan på t ex börs VDar så har 100 %av VDar för OMX30 bolag och anekdotisk så jobbar jag inom IT har vad jag vet ännu inte stött på någon som inte haft en akademisk utbildning (dock inte alltid slutförd till 100 %)
Detta är ju belägg för att utbildning spelar roll men det kan ju fortfarande vara så att vi överutbildar eller så blir arbetsuppgifter mer komplicerade
Men för 50 år sedan hade många elektriker bara folkskola idag har dom minst 6 år längre utbildning så det har ju skett ett högre krav där också på utbildning
De elektriker som är kvar i dag efter 50 år har nog vidareutbildat sig rätt ordentligt. Inte minst med tanke på hur komplexa elsystemen blivit samt hur regelverket utvecklats.
Jag menar dom som jobbade som elektriker på 70-talet och tidigare, många hade nog bara folkskola
Det är sant Manul. Men poängen här (enligt mig) är att de som har villa (har råd) i danderyd och är VD:ar på OMX30 bolag etc är ju oftast 60/70 talister . När 60/70 talister påbörjade högre utbildning på80-90 tal så var det hög status ännu.
Det ska vara intressant att se statistiken om 30 år när 90-talister är cirka 60 bast. Då tror jag att vi kommer se många civilingenjöer som har varit underanställda under många år och gapet mellan civilingenjörs livslönen och gymnasie-livslönen kommer var mycket mindre.
För 30 år sedan utförde en gymnasieingenjör i Sverige det arbetet där det i Tyskland krävdes minst tre årshogskola eller tom civilingenjörsexamen.
Nu förtiden är det likadant i Sverige. Företagen kräver högskola, men nivån på arbetsuppgifterna är den samma
Intressant är att kunskapsnivån är i det närmaste oförändrad när de väl kommer ut i verkligheten idag jämfört med då.
Idag ger 30 års erfarenhet mindre i lönekuvertet än 3 års högskola med lägre verkliga kunskaper än vad gymnasiet gav för 30 år sedan.
Det är viktigare att kunna visa upp sina anställdas högskolepoäng än att de verkligen kan något och om de överhuvudtaget behöver dessa poäng.
Idag är det viktigt att ha en examen, vara proffs på att söka jobb, säga ja och vara social. Sedan är det bara att byta jobb vartannat till varttredje år.
Du behöver bara klara av arbetsuppgifterna medelmåttigt.
Din CV ser fin ut med examen och erfarenhet från många arbetsplatser. Kompetens måste vara hög med en sån CV.
Så lönen går stadigt uppåt som en raket vid varje jobbyte.
HR är oftast helt inkompetenta ju större företaget är så de är lätta att dupera.
Vill man ha ett extra bekvämt och lugnt liv så ska man satsa på en examen som ger jobb som kommunaltjänsteman inom ett teknisktyrke. Börja på en liten kommun och byt sedan upp dig. Efter max tio år har du en chefsposition som du kan hoppa vidare ifrån. Vid 40 har du nåt höjden av inkompetens och hovar in lön utan att egentligen göra något vettigt. Du är nu en del av sociten, en grundpelare i samhället. Vid 55 kan du pensionera dig och flytta ner till rivieran.
När det gäller specifikt programmeringsjobb så tror jag att både många företag och många arbetare skulle vinna på att inse att en kort yrkesutbildning duger lika bra som en 5-årig högskoleutbildning.
På 5 år hinner man halka efter läroboken i IT.
Men visst är det bra med teoretisk underbyggnad.
Jag vill hävda att högskolan ligger efter industrin inom IT. När jag började var det Pascal som gällde på högskolan. Inom industrin var det C. Sak samma när C++ kom. Jag hade redan arbetat med det i några år när den första C++-miljön blev tillgänglig på min gamla skola.
Jag har flera gånger varit företagets kontakt mot studenter som gjort exjobb/praktik inom programmering och slående är att de visserligen kan de teoretiska metoderna för programutveckling, men inte har någon koll på hur systemutveckling bedrivs i praktiken, vare sig tekniken eller releasehantering och dokumentation.
Vilket programmeringsspråk som används är tämligen oväsentligt. Det viktiga för den som ska utveckla programvara är att ha en gedigen matematisk grund att stå på. Datavetenskap är till stor del matematik.
För den som ska konstruera interaktiva system (läs webben) är det dessutom viktigt att ha kläm på hur användare uppfattar ett system. Ska man emulera snitsiga reklamannonser eller ska man försöka göra sitt system intuitivt användbart?
Interoperabilitet är det också oftast alldeles för dålig kompetens på.
När det gäller programmeringsjobb kommer de till stor del flyttas till Indien och andra billigare länder. Det säkraste är att satsa på legitimationsyrken och de som måste utföras på plats. Billiga och bra thailändska tandläkare kan inte laga tänder i Sveg från Bangkok.
Det handlar om attityd och inte om utbildning. Det är inte utbildningen som gör idioten. Själv är jag civilingenjör från Chalmers och har hela mitt liv arbetat med att utveckla saker, främst programvara. Har även när mitt företag sedan många år (som givetvis har kollektivavtal) beslöt sig att utöka tillverkningskapaciteten i Kina stått på fabriksgolv i kinas mindre namnkunniga städer och försökt klura ut varför en detalj gått sönder. Ibland på grund av felaktig montering, ibland pga felaktig process hos en leverantör. Men jag har alltid hållit mig nära verkligheten och löst verkliga problem.
Min utbildning har varit till stor hjälp men det hade kanske gått bra ändå. Dock märker jag att de med talang och ambition oftast skaffar sig en akademisk utbildning inom området.
Nej, jag och mina kolleger är inte med i ett hemligt nätverk med syfte att göra uppror.
Hinner inte läsa allt men kommenterar ändå (förlåt!):
Praktiska hantverksyrken har fått låg status så “ingen” utbildar sig till praktisk hantverkare.
Resultatet är att det blir sån akut brist på praktiska hantverkare att de som ändå tar de jobben blir de som är högavlönade!
I alla fall ett intryck jag får i storstadsdjungeln med alla ängsliga medelklassbostadsrättsinnehavare som måste upprätthålla status med att renovera sin nya bostadsrätt så att den har deras personliga prägel.
Glömde avsluta med “slut på raljant rant”
Medelmåttorna vill ta än mer plats och ta även den lilla skärvan av de statliga forskningsanslagen som ges efter en i alla fall någorlunda selektion:
DN Debatt ”Låt medelmåttan bli riktkarl på universiteten”:
https://www.dn.se/debatt/lat-medelmattan-bli-riktkarl-pa-universiteten/
Med alla nya universitet och högskolor finns det inget kvar av grundplåten, nu skall det spridas ännu tunnare om Lewin får som han vill.
Björn Söder är civilingenjör i kemiteknik. Tror det räcker som illustration…
Vad är det med kemiteknik , även lasermannen pluggade kemiteknik. Den mest kända kemitekniker vi har är Dolph Lundgren.
Nånting i luften? Dåligt drag i skåpen?
Daniel Helldén är fil.dr. i statsvetenskap. Tror det räcker som illustration…
Många av dessa universitetsutbildning personer är nog uppväxta med föräldrar som tjatat på dom. “Om du inte går till skolan kommer du inte få några pengar när du blir stor.” och liknande “katastrofplanering”.
Det sätter ju sina spår det också. Kanske framförallt när de blivit stora, gått till skolan i +15 år och sen ändå inte får några pengar…
Jag tror dock inte det var bättre förr.
Känns närbesläktat med detta: https://cornucopia.se/2015/03/gastinlagg-en-tjanstemans-bekannelser/
En tidigare granne berättade att han gick ut Chalmers på 60-talet med civilingenjörsexamen och valde mellan arbete i industrin och att vara lärare. Var då lika löner. Idag kan lön för civilingenjör vara dubbelt mot vad lärare har.
Jag håller med om att det förmodligen finns ett överproduktion an högre utbildning och en akademisering av uppgifter som inte egentligen krävt högre utbildning. Vi har under flera år medvetet tagit bort yrken och ersatt dessa med akademi versioner av dessa tex förskolelärare har ersatt barnskötare. Dels på grund av någon konstig tanke om att detta skulle öka statusen för förskollärare men vi har även ökat kraven på vad en förskola ska göra och vad vi förväntat oss av dem. En annan tänkt förklaring till ”överproduktion” av akademiker är att yrkena faktiskt blivit mer komplicerade och därav krävs ökad specialisering. Kan bara hänvisa till mitt yrke som läkare där forskningen gått framåt otroligt de senaste 20 åren och därav behövs fler som är nichade inom just sitt område då man helt enkelt inte kan veta allt om allt. Tänker att det inte är konstigt att ifall samhället i övrigt går framåt så utvecklas också specialiseringen och utbildningsgraden inom alla yrken för att hänga med. Tänker att om 100år räcker det inte med en gymnasieutbildning för att vara elektriker när hem automatiseringen nått nya höjder. Samtidigt tror jag såklart att det skapats flera ”skräp utbildningar” som inte har någon riktig substans och en hel massa forskning utan substans som mer uppfyller sitt eget själberättigande.
Slutligen vill jag be om ursäkt för ev gramatiska och stavningsmässiga felsteg. Har dyslexi och är därmed patologiskt dålig på detta med det skrivna ordet. sist vill jag påpeka att jag är jag väldigt glad att även den mediokra massan för vilka jag anser mig vara en förkämpe kan lyckas bli doktor i och med Words rättstavning och ljudböcker.
Ett relevant inlägg, vi utbildar ihjäl människor (primärt unga) till yrken som inte alls kräver den mängd utbildning av det akademiska slaget som idag bedrivs…
Känns som tråden glider lite i vad rubriken handlar om. Sker det en överutbildning i dag i Sverige?
Jag som jobbar i grundskolan kan bara svara ja på detta. Men då med reservationen att den sker inom de akademiska ämnena. Ett exempel är att kraven på elevernas analysförmåga och eller själva producera text inom svensk skönlitteratur gör att vissa elever inte kan få godkänt på hela ämnesområdet. De mer praktiska ämnena har också infört delar som ställer ökade krav på att man ska läsa in texter och tex beräkna näringsvärden mm. Det går mot en ökad teoretisering i skolan och en förberedelse för vidare studier. Först o främst ska ju alla klara att komma in på gymnasiet förstås. Mycket av huvudbry hos dagens lärare handlar om att alla elever ska uppnå målen (läroplanens). Därtill kommer ordnings/beteendeproblematik som stör resten av eleverna samt den som själv utgör problemet. Eftersom målen är uppsatta av akademiker (för akademiker) hamnar en rätt stor del av eleverna off side så att säga.
De elever som inte har “läshuvud” får väldigt lite ut av skolan och skolan har ingen lösning på detta i dagsläget. Alltså behöver en stor översyn göras för att titta på hur man i stället kan slussa in elever i betydligt mer praktiskt orienterade ämnen med en klar koppling av de teoretiska bitarna till just det ämnet. Sedan behövs ett mottagande i arbetslivet som innehåller mer av lärlings och praktik jobb för att ta till vara på våra humana resurser. Slutligen struntar jag själv i om den som kommer för att fixa läckan i badrummet är duktig på att analysera nobelpristagaren i litteratur senaste mästerverk…
De absoluta kraven idag i grundskolan på eleverna att i skrift dokumentera och reflektera över sitt arbete i t.ex slöjd är idiotiska då en elev som är exceptionellt duktig i själva hantverket som ämnet avser kan få underkänt för att någon skriftlig redogörelse saknas!
Det är akademiker som inte vågar tro att praktisk kunskap har ett egenvärde som sätter dessa betygskriterier!
Är själv akademiker men inser hur viktiga de är som är skickliga i att göra saker praktiskt och hur beroende samhället är av dem!
Jag håller helt med om problembeskrivningen, men tror att vi inte endast ska hacka på “akademiker” i det här fallet. Om man tittar på den politiska debatten kring skolan de senaste tio åren så har den egentligen uteslutande handlat om sviktande PISA-resultat och att eleverna har för dåliga kunskapsnivåer i STEM och språk i slutet av årskurs 9 och studentexamen. Det har i sin tur medfört att politiker har tävlat i att vara den som kan lova mest extra timmar till kunskapsämnen. Vart tas timmarna ifrån? Ja, det skiter ju politikerna i men det är ju oftast de praktiska eller estetiska ämnena som slöjd, idrott och hemkunskap.
Sen finns det säkert överlästa doktorer och professorer på skolverket som tappat all anknytning till vardagen i det svenska skolsystemet och som inte lägger två fingrar emellan när det gäller att införa politikernas krav på ökade utbildningsinsatser i kunskapsämnen. Men i grund och botten tror jag att problemet uppstått på grund av en stark växelverkan mellan politik, ämbetsmannakår och allmänhet (då i synnerhet medelklassföräldrar som lägger väldig prestige i att deras barn ska ha en kandidatexamen i något), ivrigt påhejad av medier som frossat i hur dåliga (oavsett sanningshalt i dessa påståenden) svenska skolresultat har blivit.
Ja, du har helt rätt, allt ska bara vara teori i skolan idag vilket gör det jobbigt för dom som är mer praktiskt lagda och dom som inte har egen drivkraft slås ut redan i grundskolan istället för att gå den “praktiska” vägen och därigenom vara garanterad jobb för troligen hela sitt yrkesverksamma liv
Det finns en rolig (?) historia om skillnaden mellan arbetare och tjänstemän: Arbetaren tvättar sina händer före toabesöket. Tjänstemannen efter.
Själv tillhör jag dom som gör bäggedera. Som akademiker har jag alltid älskat möjligheten att arbeta med alla delar av kroppen och aldrig varit rädd för att skita ner mig på ett verkstadsgolv oavsett om det handlat om en industrirobot, ett fordons- eller datasystem för att på plats inspektera och söka åtgärda problem. Aldrig förringa eller bortse från operatörer eller mekanikers åsikter. Man har två öron men en mun. Således bör man lyssna dubbelt så mycket som man pratar…
Min umgängeskrets består av likasinnade. Genom åren har jag insett att just de som hela tiden försöker hålla teori och praktik i förening är de som är trevligast att jobba med och vars resultat alltid blir ganska bra produkter. Bland de företag jag verkat i råder samma förhållande. De som förmår inkludera folk med olika överskridande kompetenser och som inser vikten av att inkludera och engagera flertalet utan några hierarkiska gränser är de som överlever, utvecklas och expanderar även i bistra tider.
Sen utbildar man sig kanske inte bara för att nå en arbetsposition med hög lön. Man utbildar sig även för att få fler valmöjligheter att välja ett jobb man tycker är kul och som kanske stämmer överens med vad man är intresserad av och finner meningsfullt.
Mycket av resonemangen bland kommentarerna här handlar om huruvida utbildning lönar sig rent pengamässigt men det finns som sagt andra aspekter på det också.
Vissa högskoleutbildningar idag är ju mest dekaltrimmade gymnasieutbildningar. När universiteten måste börja sina *riktiga* utbildningar med att ge den gymnasieutbildning studenterna redan skulle ha haft så har vi fått ett riktigt problem på halsen.
Om man tar USA som ett annat exempel som understödjer teorin så har det där ökat från 25 % akademiker till 35 % akademiker mellan 2000 och 2020 och där ser vi verkligen hur splittrat det är.
Misstänker att den nutida polariseringen till stor del kan förklaras av hur de nya mediaplattformarna fungerar. Gissar att övriga förklaringsmodeller är sekundära relativt att människors bild av världen numer ofta formas av de korta videos (tiktok, instagram, youtube etc) och korta texter (x, facebook etc) som ger tid, klick, interaktioner etc på plattformarna och därför pushas av deras reklamintäktsoptimerande algoritmer. Algoritmerna pushar inlägg som spär på polarisering eftersom användarnas ”engagement” i förlängningen ger reklamintäkter.
Sen undrar jag (hoppas jag) om inte den ökade polariseringen i Sverige delvis kan vara en sorts illusion skapad av samma mekanismer. Finns det en verklig ökad polarisering i befolkningen eller känns det bara så när man är inne på x? Har det gjorts några studier som bekräftat en ökad polarisering i Sverige?
SR P1 hade för några år sedan (2018) en programserie som hette Akademikerjävlar som tog upp flera aspekter om det här.
Jag upplever ett visst mått av förutfattade meningar i inlägget. Absolut känner jag ingen strömningen från universitetet, men redan där var det en klar minoritet som såg en juristexamen från ett “prestigefyllt” universitet som någon direkt språngbräda till ett liv materiellt överflöd. Och något år efter examen hade verkligheten slagit de flesta ganska hårt i ansiktet.
I egenskap av arbetare (jag försörjer mig genom att sälja min arbetskraft, alltså är jag arbetare. Även om jag är liberalt konservativt lutande är marxistisk teori ibland lockande) på en statlig myndighet med mediokra medellöner (de flesta av oss med avlagd juristexamen, som inte är chefer, ligger i spannet 50 -65) är jag ändå ganska nöjd med tillvaron. Stabil arbetarklass har alltid bidragit till att föra samhället framåt, jag ser ett syfte med det jag gör, även om jag får vända på slantarna.
Om man läser genus på Södertörn bör man inse från start att arbetsmarknaden är icke-existerande. Den typen av kretsar har jag aldrig umgåtts i, men om det finns ett visst mått av verklighetsfrånvända dragningar hos näsringskollektivet så skulle jag inte bli förvånad.
Att vi får färre i Lo kollektivet (att jämföra med hela befolkningen haltar väl ändå lite om det inte finns statistik sedan tidigare) beror väl på några olika saker tror jag utan att ha bevis för det. Vi har mycket mer tjänster som ersatts av maskiner och automatisering vilket kräver anställda med högre kompetens än att hantera hammare och spade. Ser bara på mitt jobb där vi jobbar 2 pers per skiftlag. Vi hade ett studiebesök från Ryssland för ett 20 tal år sedan och de uppskattade att vi jobbade 500-1000 pers per skiftlag. Säger väl lite om vad automatisering gör.
Sedan är jag tveksam till att gymnasiet verkligen behöver vara 3 årigt för att bli vvs montör, elektriker byggare osv. Borde vara valfritt att få högskolebehörighet. Tänk så många skoltrötta som vi skulle få ut i arbetslivet snabbare och billigare och samtidigt spara på samhällets resurser.
Ett intressant experiment vore väl om företagen nör ee anställer skulle skippa kraven på dels högskoleutbildning och dels att kunna svenska. Istället bör man försöka finna en metod för att hitta folk med driv i.
Överlag tycker jag jobbannonserna dessutom osar att man ska förstå företaget, dess business och verktyg redan innan man börjat. Märkligt.
Som gjort för inavel och nepotism. I det offentliga använder man säkert detta för att säkerställa att jobbet, även om det måste annonseras öppet, går till någon som ska bli befordrad.
Fast driv är inget måste för att kunna göra bra ifrån sig, jag har negativt driv, men ändå är jag en uppskattad medarbetare som gör det jag ska och lite till, för att se till att allt funkar bra för kund. Nu hade jag visserligen tur senast jag började ett nytt jobb, i att företaget var lite halvdesperata på att hitta någon att anställa, och jag hade möjligheten att kunna börja på studs, så de gav mig chansen, och långt innan provanställningen var slut, så visste de att de ville behålla mig (samt ge mig en löneförhöjning på 5000 i och med att jag blev tillsvidareanställd)
Rent anekdotiskt från mitt eget jobb så tycker jag att detta stämmer rätt bra. I en linjegrupp här där de flesta jobbar med liknande uppgifter har det som är runt 30 år gamla minst en master, de som är 40-50 har en högskoleingenjörs examen eller liknande och de äldre som snart går i pension har i stort sett bara gymnasieutbildning. Kan lägga till att det gäller jobb på kemilabb.
Just här tror jag det beror mer på att det är många som söker tjänsterna som kommer ut och de “mest kvalificerade” väljs då ut. Man kollar inte så mycket på vad personen faktiskt behöver kunna utan mer på vem som på pappret kan mest, finns inget som heter överkvalificerad. Lönen är ju vad den är ändå, att nån som har en fin utbildning kan kräva mer funkar ju inte riktigt i praktiken när det är många som söker och man bara kan erbjuda tjänsten till nästa på kö om löneanspråket är helt orimligt.
Sedan finns väl en viss risk i att om några år så kommer AI att på allvar börja ersätta personer som sysslar med analyser i företagens kontorslandskap idag och minska efterfrågan på högskoleutbildad personal. Samtidigt som klassiska arbetaryrken inte påverkas, hur exempelvis ersätta en rörmokare med AI?
Jo, men vem ska anlita VVSaren om medelklassens tjänstehjon är utan jobb?
Ok, omfattande badrumsrenoveringar lär nog minska men en efterfrågan på VVS-personal lär ju alltid finnas.
VVSaren är väl lika mycket medelklass han? Tjänar säkert mer än de flesta han arbetar för.
Absolut, inget nedvärderande menat, snarare tvärtom faktiskt. Men hanterkarsegmentet lär ju inte överleva utan tjänstehjonen.
Lyssnade på ett radioreportage om situationen i Jordanien för några år sedan. Där har kroppsarbete så låg status att trots hög arbetslöshet så vill inte jordanier arbeta på byggen, de jobben gick till gästarbetare. Hellre tog jordanier lägre betalda kontorsarbeten. Ett extremt exempel som gavs var en man som utförde ett rent låtsasarbete på ett kontor, han gick dit för att i princip bara vara där och kunna säga att han arbetade på kontoret för omgivningen men han fick ingen lön utan levde på övriga familjens inkomster. Riktigt så illa tror jag inte det blir i Sverige, här är det knappast någon som skäms för att berätta att han arbetar som byggnadsarbetare.
Jag känner folk som är hantverkare som undviker att berätta vad dom jobbar med för att slippa bli påhoppade av folk som vill anlita dom…
Ja, det är ju en anledning.. har en bakgrund som elektriker, blev av en vän på båtklubben rekommenderad att inte säga något om det för då skulle klubben begära/kräva att jag skulle utföra elarbeten åt dem.
Här är två sätt AI kan ersätta rörmokare:
1. AI:n hjälper rörmokare med svar på frågor om regleringar och bestämmelser, tips hur man löser en svåra problem, optimerad körrutt, formulerar mejl till kunder baserat på några få nyckelord, osv. Varje rörmokare blir då mer produktiv och det krävs inte lika många rörmokare totalt.
2. Fler och fler låter sina sommarhus och större villor förfalla och flyr in i en AI-genererad Virtual Reality-värld där det inte behövs rörmokeri. Dvs totalt sett mycket färre fastigheter att ta hand om.
Det jag absolut märker av med de här högskoleutbildningarna, är när man kollar runt på jobb, så trots att man har 15års erfarenhet av diverse kompetenser som företagen skriver att man ska kunna, så åker man lik förbannat dit på att jag inte läste högskoleutbildning för 15 år sedan.
Jag förstår om företagen letar efter en ung och hungrig resurs, men inte när de söker efter en som vet vad som krävs, och att man fått kavla upp armarna och faktiskt lära sig saker, genom att faktiskt ta sönder något, oavsett om det är hårdvara eller mjukvara.
De jobb man sökt, och HR sköter första rensningen, där är det alltid ett filter som tar bort, för man inte har högskoleutbildning. De jobb där det sitter en riktig chef, och letar efter en resurs som kan passa in, där kommer man vidare när man har 15 års yrkeserfarnenhet. Sen ska personkemi, visioner, löneanspråk klaffa, men det ingår i jobbsökarprocessen.
Via en dejtingsida tog jag mig igenom ansökningsprocessen hos en frukandidat, trots utebliven högskoleutbildning. Hon förundrades storligen över att jag skrev och talade som, enligt henne, en högt utbildad person. Än mer förvånad blev hon över mitt jobb. Det blev, hursomhelst, en annan fru.
Där finns ytterligare en aspekt till ämnet. Av de som är registrerade som studenter vid svenska universitet och högskolor är 61 procent kvinnor och eftersom kvinnor generellt sett söker en partner med samma eller högre utbildningsbakgrund som de själva, så riskeras “mismatch” för dem.
Ja det verkar finnas en övertro på att har man gått högskola så kan man konversera och uttrycka sig fint, men utan HS-utbildn. pratar man i bästa fall som en grottmänniska och tittar på bilder i skojiga böcker.
Lyssna på valfritt radioprogram där det intervjuas folk som man förleds att tro att de besitter en hyfsad utbildning. Börja sedan att räkna antalet ‘liksom’ som de fäller in, synnerligen högfrekvent. Jag stänger av ibland trots att ämnet kan vara intressant. De låter (ofrivilligt) imbecilla.
Att en del inte tror att man kan läsa böcker med ett rikt språkbruk, och själv ta till sig en skarp formuleringskonst, utan att för den del ha högre utbildning än gymnasium säger i vanlig ordning mer om dessa personer.
Jag ville bara tillägga att, för problemet med överutbildning och överakademikerisering gäller både kvantitet och kvalitet. Alldeles för många med högre utbildning, men av dålig kvalitet, och i fel ämnen dessutom.
Det finns många problem med överutbildning. Ett är att kvaliten på utbildningar sjunker. Det gör att även de bästa och mest lämpade blir sämre. Det är inte bara inflation på utbildning (inflation = utspädning) utan även på tjänster som t.ex professor. Tidigare så ingick det t.ex finansiering på livstid av ett antal forskare som följde med tjänsten. Numera är det mest ett tack för lång och trogen tjänst som ger en markant högre lön men som inte ändrar arbetsuppgifterna. En löjligt stor del av arbetstiden går åt till att söka pengar. Pengar man får om man säger att man ska forska på det som för tillfället är “högsta mode”. För de som är anställda för att göra laborativt arbete så är min empiriska/anekdotiska erfarenhet att det finns ett tydligt omvänt samband. Högre utbildade gör ett (betydligt) sämre och slarvigare arbete. De absolut bästa har varit de med lägst utbildning.
Intressanta tankegångar. Påminner lite om Malcom Keyuynes “email-jobb”.
Antar att revolutionens förtrupp kommer bestå av Gbg Stads kommunikatörer (finns väl 200+) om jag inte missminner mig.
Eller så är kommunikatörerna en av de ansvariga grupperna folket kommer behöva bekämpa som del av regimens förtrogna.
Staten sväljer hela tiden, men som skattebetalare får man allt mindre för pengarna.
Det finns numera tusentals om inte tio-tusentals kommunikatörer anställda i all HBTQ och genus-certifierad förvaltning men patrullerande och utryckande poliser, all sjukvårdspersonal, lokförare och busschaufförer saknas.
Värst är polisens kommunikatörer efter varje skjutning. Säger absolut ingenting, ändå får de medietid. Borde kunna ersättas av AI utan att någon skillnad märks (eller kanske viss förbättring, ett AI kanske kollar av Flashback)
Altman, med rätt bakgrund från SV/startups/inkubatorer och som inte själv är känd för att vara teknisk, är fel exempel i det här fallet. Konsten att känna rätt personer, på rätt plats vid rätt tid … är den viktigaste konsten.
I stort sett hela nuvarande våg inom AI drivs av upptäckter eller framsteg som började inom det akademiska under en period då det inte var “hett” eller “meningsfullt” att göra något inom industrin. Idag kan det akademiska inte hålla takt men det är nästan omöjligt att “bryta sig in” utan ett par år teoretiska studier och här har svenska högskolor en meningsfull roll att fylla med samma gamla tråkiga matte som plötsligt visat sig “het”.
Poängen i just det här inlägget är dock rätt. Flum ≠ vetenskap och ingen ska ha någon j*a examen utan ett hundratal relevanta salstentor.
Ungefär så tänker jag, survivor bias. Man ser bara det fåtal som lyckats bygga imperium och hoppat av en utbildning och därmed drar man slutsatsen att utbildning och framgång inte hör ihop. Kul är att Sam Altman vann en idétävling för företagande i college, priset var $5000 och då startade han Y Combinator som han sålde 6 år senare för 43 miljoner dollar. Sen investerade han detta vidare och drog till sig smarta utbildade människor som byggd själva produkterna som ChatGPT. Så rätt kompetens på rätt plats.
Något som inte överutbildas i Sverige är lärare. Inside information meddelar mig att pga sjunkande förkunskaper och höga krav på genomströmning bli Sveriges lärarkår allt sämre både på sina egna kunskaper och på förmågan att lära ut dessa.