Fortsatt inflation om 10.5% (10.6%) trots lägre mat- och energipriser

Inflationen fortsatte och priserna steg med 0.5% på en månad och 10.5% i årstakt, ner från 10.6% månaden före. Detta trots att både livsmedelspriser och energipriser backade ordentligt på en månad, vilket visar att inflationen är ett bredare fenomen än mat och energi. Graf nedan.

Inflationen i april enligt KPI fortsatte alltså vara mycket höga 10.5%, nivåer som innan 2022 inte hade setts på trettiotvå år, men backade från årstakten på 10.6% i maj. Ökningen på en månad var 0.5% trots livsmedel backade med 1.3% sedan mars och elpriserna backade 3.7%. Matpriserna är dock fortfarande upp 17.5% på ett år, men drivmedel är ner 7.0%.

Framför allt har kostnaderna för boende ökat med 17.4% i årstakt där delkomponenterna villaräntor ökade med 90.8% och bostadsrättsräntor med 105.3%.

Nu har ju Riksbanken valt att titta på KPIF, dvs strunta i räntans påverkan på boendekostnaden men KPIF på 7.6%, ner från 8.0%, är fortfarande lite över Riksbankens toleransintervall på 1 – 3%. Samtidigt visar KPIF på 7.6% att det uppenbarligen är så att det sker prisökningar ändå. Faktum är att räntan påverkar allt från transporter till lager, kommersiella hyror osv och inte går att isolera genom att strunta i bolåneräntorna. Saker och ting är lite mer komplicerade i verkligheten, men så tror ju Riksbanken att man kan styra hela ekonomin på en variabel – inflationen – och med ett styrmedel – räntan – så att de tror att de kan isolera effekten av den egna räntepolitiken genom att strunta i bolånen är väl bara symptomatiskt.

Även om vi fortfarande har prisökningar och det i en extrapolerad årstakt om 12*0.5=6% så är alltså inflationen på väg ner. Nu har vi haft två månader med 0.6% respektive nu 0.5% på raken och det är de första två månaderna med under 1.0% i inflation på raken sedan november 2021. Annars har det visserligen varierat enskilda månader men av de tolv föregående månadsförändringarna har nio varit 1.0% eller högre.

Den stora puckeln ser ut att ha passerats förra året och inflationen är nu på väg ner.

Det rimliga vore att Riksbanken nu slutar att höja räntan och låter de tidigare höjningarnas 12 – 18 månaders fördröjningseffekt läka ut tills vi får positiva realräntor med lägre inflation än styrränta och en sund ekonomi.

Men Riksbanken är förstås aldrig rimlig. För sent och för mycket är deras devis.

Allt ovan gäller förstås bara tills det inte gäller. Jag är ingen överutbildad och överbetald nationalekonom och gör därför inga anspråk på att ha rätt i något alls faktiskt. Endast nationalekonomen är till naturen ofelbar, där hen sitter på Guds tron.

Notera för övrigt att lägre inflation inte betyder att priserna återgår till hur de var 2021, lägre inflation betyder bara att priserna inte fortsätter öka lika snabbt. Du får fortfarande vänta till 2030 innan din köpkraft återställts tack vare fackets klena lönekrav, som dock gör att det föreligger noll risk för en lönedriven inflationsspiral.