Det finns ingen grön tillväxt eller grönt välstånd – bara frivillig misär

Miljöpartiet och dess likar sprider myten om grön tillväxt, men det kan inte ens existera något välstånd utan att vi som människor använder jordens resurser, den sk miljön. Det vore ärligare av miljörörelsen att medge att de vill avveckla välstånd och välfärd, istället för att gömma sig bakom lögner om ett aldrig existerande grönt utopia.

Ett fjorton år gammalt så avskytt och hatat kalhygge, skjuder av liv och biologisk mångfald

Den gröna ideologin skiljer sig på många sätt inte särskilt från exempelvis kommunismen, som ständigt utlovar ett utopia av välstånd och välfärd till alla, men i verkligheten (“det var inte riktigt kommunism”) bara leder till misär, förtryck och lidande.

Att vara människa är att ta plats. Vi har lyft oss från misärens självhushållande och kamp för att överleva till välstånd och välfärd genom att nyttja miljön och jordens resurser som multiplikator. Initialt har vi gjort det ineffektivt, men successivt allt mer effektivt, vilket med Jevons paradox innebär att vi också kommer utnyttja mer resurser – när man nyttjar något effektivt kommer man nyttja det mer, precis som man köper mer av något som är billigt än något som är dyrt. Exempelvis har först lågenergilampor och nu LED-lampor gjort att vi har mycket mer belysning än förr, då det inte drar så mycket energiförbrukning längre – förbrukningen hittas istället i produktionen av lampor och armaturer.

Tillväxt kan bara fås genom att vi förbrukar mer resurser, eller iaf får ut mer av resurserna vi förbrukar. Man brukar inom energiområdet prata om exergi, dvs den energi som faktiskt används till något och inte bara går till spillo som entropi (låggradig spillvärme). Exempelvis har vi reducerat svensk oljeförbrukning på 70-talet, genom att flytta exergin till uppvärmning av byggnader från oljeeldning till kärnkraftsel. Detta har vi sedan effektiviserat via t ex värmepumpar och bättre isolering och material, men samtidigt har vi blivit fler och har allt mer byggnader, bostäder och lokaler. Andra reduktioner i energiförbrukning har skett på grund av att vi flyttat vår industri utomlands, och är en illusion.

Alla dessa multiplikatorer av förbrukningen av resurser, där vi tar av jordens resurser och föräldar dem, leder till välstånd. Idag förbrukar ett normalt hushåll exergi motsvarande kanske 20 – 50 slavarbetare förr i tiden, och i medelåldern när vi fått allt på plats lever vi som kungar gjorde förr. 

Den gröna ideologin, om man kan kalla en serie förvirrade och inkonsekventa tankar för en ideologi (ideologier är för övrigt för idioter som inte kan tänka själva utan vill ha någon som tänkt åt dem och säger vad de ska tycka), vill få slut på allt detta. Istället för att vi ens ska förbruka resurser på ett hållbart vis (dvs förnyelsebara resurser som skog, vind, vatten etc) så vill de att vi ska sluta med detta. Miljön är viktigare än människan.

Det kommer innebära försämrat välstånd, och försämrad välfärd. Vi kommer gå från att leva som kungar gjorde förr att till slut leva i självhushållningens misär och kamp för överlevnad. Med all respekt för de handlingskraftiga i den svenska praktiska alternativrörelsen, men dessa självhushållare lever med ett välfärdssystem i form av till synes gratis skolor, sjukvård och infrastruktur i ryggen, som betalas av de som inte lever på självhushåll.

Dessutom finns det en sak som förenar alla människor – man vill ha det bättre. Detta är grunden till att t ex kommunism inte fungerar i verkligheten. Ingen nöjer sig med att ha det lika, alla vill ha det bättre. Att man sedan kan kämpa och få det bättre är vad som driver välstånd och välfärd och alla strukturer som hindrar detta leder till misär.

Det handlar om det sk hästskitteoremet (eng trickle down economics). När hästen får mat blir det även möjligt för fåglarna att äta det som spiller över eller det som osmält hamnar i hästskiten. Alla får det bättre om hästen får mat. Ingvar Kamprad var på sin tid den rikaste svensken i världen sett till värde på den stiftelse han hade makt över, och gav 100 000-tals människor jobb och välstånd.

Om Sverige skulle välja den sk gröna utopin och avveckla vårt välstånd, så kommer andra ta över det välståndet och konkurrera ut oss. För det kommer alltid finnas de som vill ha det bättre. Just nu är det framför allt Kina som lyckas med detta.

Kina har i princip ekonomiskt koloniserat Afrika och Sydamerika medan Väst ignorerat dessa kontinenter, för att säkra upp de resurserna som behövs för att Kina ska kunna garantera sitt välstånd i en framtid med knappare resurser.

Det är nämligen den som är rikast som bäst kommer kunna köpa de resurser som blir knappare, och som bäst kommer kunna investera i den teknologi och utveckling som behövs för att bäst klara sig i en allt mer överbefolkad värld.

Ska Sverige ha en chans måste vi alltså satsa maximalt på att bli så rika som möjligt. Så vi fortsätter ha råd med utveckling, framsteg och innovationer. Vi måste också passa oss mot Kina, som har som strategi att stjäla och kopiera andras framsteg och innovationer. Man visar fortfarande inte upp någon större innovationsförmåga själva, men ingen vågar juridiskt, ekonomiskt eller i slutändan militärt stå upp mot de systematiska stölderna av immateriella tillgångar. Och de lagliga köpen av materiella dito.

Sverige kan alltså välja – satsa på att förbli rika och ha välstånd – eller avveckla och påbörja resan tillbaka, inte till 1800-talet, utan till det förindustriella tidiga 1700-talet med allt vad det innebär. Och just det. Då var vi färre än en miljon människor i landet, vilket är var vi hamnar om vi inte ska förbruka resurser.

Vi som studerat peak oil och de andra resursproblemen vet att det inte går att kombinera minskat resursutnyttjande med fortsatt välstånd. Det vore ärligt om Miljöpartiet och den gröna rörelsen också medger att deras syfte är att avsiktligt avveckla välståndet, inte i konkurrens med andra, utan frivilligt och till ingen nytta. För de resurser vi inte kommer använda kommer någon annan lägga beslag på och förbruka – just nu ser det ut att bli Kina.

Så vi kan välja – vill vi berika oss själva eller vill vi berika världens största utsläppare av fossil CO2, och snart världens största och rikaste och antagligen mest ojämlika ekonomi med de största klyftorna mellan den fattigaste risbonde och den rikaste multimiljardär, Kina?

Jag påminner om titeln på Jared Diamonds bok Collapse – How societies choose to fail or succeed. Det handlar om ett val. Vi har valt att avstå välstånd och tillhörande välfärd, till förmån för Kina. Vi kunde valt annorlunda, och kan fortfarande göra det, men det kanske är både för sent och vi saknar såväl viljan som modet. Så låt oss istället drömma om den gröna utopin, medan vi backar.

När det misslyckas så kommer det heta “det var inte riktig grön politik”.

Vill du själv inte förbruka resurser – avstå. Flytta till ett U-land eller bosätt dig i en hydda gjord av halm och bajs, samt avsäg dig alla anspråk på det moderna samhällets infrastruktur, teknologi och välfärdssystem. Men du kommer ändå förbruka resurser. Det finns bara ett sätt att inte ta plats på.

Men tvinga ingen annan att göra det. Det är lätt att snacka grön tillväxt och grön utopi när man själv bor i Saltsjöbaden eller på Södermalm …

Död ved på det fjorton år gamla kalhygget

Lösningsförslag för svensk del – bli så rika som möjligt med så högt välstånd som möjligt. Använd detta till att utveckla, bygga, driftsätta och driva fjärde generationens kärnkraft i massiv skala, och använd alltså därmed upp dagens kärnbränsleavfall som bränsle i hundratals år till. Exportera tekniken, bli ännu rikare och få ännu högre välstånd, bygg ännu mer kraftverk och använd energin från dessa till att skrubba enorma mängder CO2 ur atmosfären. I slutändan får vi högst välstånd i världen och negativa CO2-utsläpp, samt behöver varken fossila bränslen, vindkraft, solkraft, vattenkraft eller biobränslen som energikällor, även om det nog är bra att diversifiera lite och behålla iaf vattenkraften – släpper vi älvarna fria kommer många städer översvämmas och sköljas bort.