Gästinlägg: Att slänga mat

Nedanstående är ett gästinlägg författat av äventyraren Lena Wilderäng adrenalena.se, tillika gift med bloggaren.

Nu efter julen åker kanske en hel del julbordsrester i soporna därute. Jag har funderat en del på detta, efter att i flera dagar kalasat på maträtter baserade på rester. Revbensspjäll som kokas i buljong, som sedan får bli utmärkt bas för matig soppa. Egeninlagd sill som får nytt liv utanför julbordet, på rostat bröd, med ägghalvor från egna höns, flingsalt och krasse. Vildsvinsjulskinkan som fick sällskap av gräddsås med torkade trattisar. Hittills har jag inte slängt någonting.

Återanvändning av den inlagda julsillen på en äggasillmacka

Jag är uppvuxen med att maten inte ska slängas i onödan. I de delar av världen som inte har välstånd i överflöd tillämpas samma princip fortfarande: man slänger inte maten, och inte heller prylar. Prylarna återanvänds, lagas, eller i värsta fall tas isär och återvinns till annat i hushållet, istället för att ständigt köpa nytt. Maten planeras noga, resterna används i uppfinningsrika recept.

Att ta vara på både prylar och mat är en ofrånkomlig del i preppingrörelsen, och en drivande kraft i självhushållning. Utan hjälp utifrån blir det extremt viktigt att använda alla resurser till deras fulla potential. Chansen är att många känner igen det från sin barndom, då konsumtionsmönster var annorlunda.

Det som är intressant är att pendeln kanske svänger tillbaka nu med ökad miljömedvetenhet. Det kan vara så att de hushåll som är ekonomiskt påverkade på grund av pandemin även kommer behöva tänka på kostnaderna. Medans ekonomin och hållbarheten går hand i hand, så är det kanske trendigare att åberopa miljömedvetenhet än prismedvetenhet.

Något liknande hände egentligen med hipster-rörelsen. Second hand-kläder, loppisfynd och föräldrarnas gamla trasor från loftet började plötsligt kallas för ”vintage”. Slow food, surdegsbröd, kombutcha blev innegrejer. Anatomiskt ansvar blev trendigt igen – alltså att använda ”hela djuret”. Eller i alla fall göra egen korv. Egentligen är det bara i jultraditionerna vi kan annars ana anatomiskt ansvar nuförtiden – idag är det lättare att få tag på kycklingbröst än på hel kyckling, och jag ska inte ens börja prata om fläsk. Det finns en tillfredsställelse i att visa respekt för djuret genom att använda allt. Även om en hel del bara kan användas till buljong, korv, pastej eller djurmat.

Själv fick jag väldigt mycket hjälp av de här principerna när jag seglade jorden runt. Det fanns inte någon ständig och garanterad tillgång på mat, inte ens basvarorna. Sedan betydde varje sparad krona att jag kunde vara ute lite längre, så det var dubbel motivation till att hushålla med allt. Samma tänk kan hjälpa på turer långt ifrån civilisationen, eller långa vistelser i tält på hög höjd. Mycket möda läggs på att inte behöva ta med sig extra vikt i form av onödig proviant och utrustning, så det som tas med ska användas sparsamt och klokt.

Så, när måste maten slängas? Jo, när den har blivit dålig så klart. ”Bäst före” betyder inte ”dåligt efter”, matvaror håller mycket längre än folk tror. Huruvida maten fortfarande duger avgörs genom att titta, lukta och smaka. Det finns förstås undantag, tex skaldjur och liknande, jag behöver inte upprepa det uppenbara. Men i övrigt är det slösaktigt att slänga något som fortfarande duger till att ätas.

Matvarorna ska inte behöva bli gamla i överhuvudtaget. En bra rutin är tex att äta upp middagsrester till lunch, förstärkt med grönsaker (eller kolhydrater, beroende på hur din metabolism ser ut). En annan är att använda upp eventuella resterande matvaror i matlagningen för nästa måltid. Istället för att tänka ut en meny och köpa alla ingredienser, så gäller det att kolla i kylen och på hyllorna och se vad som behöver ätas upp innan det blir för gammalt, och huruvida du behöver komplettera med något. Det stimulerar fantasin, och du behöver inte fundera för länge på vad du ska laga. Jag har använt principen under seglatser, och ”plockat” dagens frukt och grönt utifrån hur moget det har blivit, för att undvika att det blir mögligt eller ruttet och ”smittar ner” resten – det kan gå väldigt fort.

Ibland så känns det som att jag tillhör minoriteten som inte beställer färdiga matkassar eller låter någon annan bestämma menyn, utan lagar mat utifrån vad jag är sugen på, och vad som behöver roteras eller ätas upp. Men träning ger rutin, och det funkar. Nyfikenhet, kreativitet och förkärlek för god mat gör att det som lagas även blir gott. Ju mindre jag har att välja på desto större och roligare utmaning – jag har lagat riktigt lyckade trerätters när det har påståtts att ”vi har ingen mat hemma”.

Handlar jag färsk mat som kommer tillagas omgående tar jag gärna varor med kort bästföre-datum. Det är ett sätt att minska miljöpåverkan och matslöseri, och ibland är det mer ekonomiskt. Det löser åter igen frågan ”vad ska vi äta till middag”, och bjuder till nya matupplevelser.

Om mat nu måste slängas trots allt, så hamnar det i komposten. Till och med där gör det nytta.

Nog lever vi alla i överflöd och ingen svälter ihjäl om man slänger julskinkeresterna som ingen vill ha, man kan till och med få det lite mindre stressigt i vardagen och det kan vara värt det. Men det är ändå värt att långsiktigt lägga om sina rutiner för att spara på miljön och minska utgifterna, och slipa på sina matlagningsskills.

–          Köp inte mat som du vet inte kommer ätas upp

–          Mat med kort hållbarhet ska handlas precis innan det är tänkt att ätas

–          Ta vara på rester, ät upp dagen efter eller frys in fullgoda, välmarkerade matlådor

–          Rensa ut kylen regelbundet

–          ”Bäst före” är inte ett facit

–          Glöm inte att rotera ut preps då och då

–          Köp nedsatta varor för omedelbar konsumtion

–          Förvara matvaror rätt för ökad livslängd

–          Om du har fått ätbara saker (tex godis) i present, men inte vill ha det: ge vidare gåvan

–          Kompostera och återvinn

–          Odla egen mat, så får du nytta av komposten

–          Lär dig att förädla, förbättra, och laga från grunden.

Lycka till!

/Lena Wilderäng, adrenalena.se

Lena har tillsammans med sin make Lars författat boken Är du förberedd? och e-kortboken Arbeta hemifrån under karantän.