Västtrafik förenklar zonindelningen i Västra Götaland från dagens 70 zoner till tre, vilket man säkert kan ha åsikter om. Mer relevant och som gäller hela Sverige är hur kollektivtrafiken ska klara av coronapandemin rent ekonomiskt. Enligt källor med insyn så blöder kollektivtrafiken rejält när resandet gått ner och den ungefärliga halva av intäkterna som är biljettintäkter kommer behöva ersättas med skattepengar, eller så måste man kraftigt dra in på antalet linjer och turtäthet.
Västtrafik vågar inte ta hela steget till SL:s en enda zon, utan delar den 4:e november upp Västra Götaland i zonerna A (Göteborg-Partille-Mölndal), B (Tjörn, Kungälv, Ale, Alingsås, Lerum, Härryda och Hallands Kungsbacka) och zon C (resten). Att bara resa inom en zon kommer kosta 34:- SEK och kan då ta dig från Strömstad till exempelvis Trollhättan, att resa mellan två zoner kostar 68:- och tre zoner går på 102:- SEK. Höjningar för vissa, sänkningar för andra. Framför allt kommunerna utanför Göteborg blir vinnare – så länge de inte reser till Göteborg, som gör att man maximerar kostnaden. Kanske för att betala för Västlänken, hm?
Men inget av det här kommer lösa Västtrafiks och övriga kollektivtrafikorganisationers stora problem nu.
Nämligen pengarna.
Ungefär hälften av intäkterna är skattepengar från regionerna (fd landstingen) och kommunerna, och den andra halvan är biljettintäkter.
Och biljettintäkterna har raasat som resultat av att folk undviker onödiga resor enligt coronarekommendationerna. Samtidigt har det ännu inte generellt kommit några väsentliga skattepengar.
Utgifterna står också kvar, då det generellt är upphandlade företag som står som operatörer för trafiken, och det går alltså inte att hur som helst dra in på turtäthet eller linjer utan att bryta kontrakt. Men så länge bokstavligen gasar man rakt mot det kollekitvtrafikekonomiska stupet.
Tre saker kan hända framöver – A) kraftigt höjda biljettpriser, B) höjd skatt eller C) kraftig neddragningar av antal linjer och turtäthet. A) och C) går emot alla politiska mål, och infrastrukturen klarar oavsett inte av att folk skulle ta bilen istället för buss, tåg, spårvagn eller tunnelbana. Vi har byggt in oss i kollektivtrafikberoendet.
Således kommer det bli plan B) ovan, dvs skattepengar. Räkna med höjd region- och kommunalskatt, alternativt måste staten gå in och rädda kollektivtrafiken. Oavsett får du betala, vare sig du åker kollektivt eller inte.
44 kommentarer
Eller så blir det alternativ C och mer jobba hemifrån och vi går aldrig mer tillbaka till hur det var innan.
Tids nog, kanske. Men politiker kommer ta tid på sig.
Inom offentlig sektor ja men inom privat sektor kan nog inte politikerna bestämma hur ledningen bestämmer sig för att bedriva sin verksamhet?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag sitter med i några olika nätverk där flertal myndigheter baserade i Stockholm, och andra större städer är med i. Många arbetar febrilt med att få fram planer, riktlinjer, stödfunktioner för att säkerställa att man ska kunna fortsätta arbeta hemifrån liknande det man gör nu. Några har redan fått fram kalkyler på hur mycket de skulel kunna spara i form av att dra ner på möblemang, hyror, el etc. när folk inte är på plats, och ändå kunna erbjuda t.ex. skrivbord, stol, skärm mm. till anställda som vill sitta hemma..
Det som de flesta lyfter när man diskuterar detta är att,
(1) anställda levererar fortfarande lika bra
(2) Överlag mår medarbetare bättre, speciellt de som behöver pendla längre, och har småbarn.
(3) DEt blir billigare. Har hört siffror där man kan dra ner sina kostnader kopplat till kontorslandskap (hyra, skrivbord, ventilation, el, vatten, möblemang, städning, säkerhet etc.) med 20-60%. Vet en myndighet i centrala Stockholm som, enligt sin kalkyl, kan stänga tre våningsplan (ca 350 personer) då de vill arbeta hemifrån. Tänk er själva den minskade hyreskostnaden – den är rätt trevlig.
4) Flera myndigheter har också noterat att många anställda vill inte återgå till det gamla En återgång kommer leda till försämrad hälsa, medarbetare kommer att sluta etc.
Jag tror den här förändringen, iallafall inom myndigheter, kommer gå snabbare än man tror, Förslagvis kv1 eller 2 nästa år kommer det vara på plats.
Det kan vara kopplat till just kontorslandskapen. Jag arbetar på en statlig myndighet, där kontorslandskap införts på prov i delar av organisationen. De delarna såg ett stort uppsving i hemarbete, långt innan Coronakrisen kom, eftersom många ansåg att det inte går att utföra något arbete i kontorslandskap.
Bland de som har haft egna kontor (majoriteten), är ca 80% intresserade av att komma tillbaka och jobba på plats igen, enligt en enkät vi gjorde för två veckor sedan.
@Kommunaltjänstemannen & Täbybo.
Samtidigt bor ju inte alla så stort direkt. Hur skall just den delen fungera i längden?
De som bor så de kan jobba hemifrån, saknar de aldrig kollegorna eller så för mer riktiga möten?
Som Cornu påpekade så beror mycket vilket nätverk man har från början på jobbet.
Håller definitivt för möjligt att det det blir mer arbete hemifrån i framtiden, dock är frågan hur mycket och varför.
Själv jobbar man redan för ett globalt företag där kollegorna sitter utspridda i minst 10 olika länder och på olika kontor i länderna (både hemma och regionala kontor). Att sitta i kontorslandskapet här hemma gör inte mig någon nytta i alla fall. Dessutom har jag inte så mycket gemensamt med någon annan på kontoret när det gäller det sociala. Dom flesta sitter där för att jobba och den enda gången man socialiserar blir väl då och då när någon hinner ta en snabblunch. Ser hellre att utvecklingen framöver blir att man får välja att jobba där man känner sig som mest produktiv och det samma gäller arbetstiderna samt kanske någon sorts variation där man har möjlighet att hyra in sig på ett kontorshotell då och då med människor som man själv trivs med och inte där man tvingas in.
Får man ovan nämnda flexibilitet kan i alla fall jag tänka mig att jobba livet ut. I annat fall (intvingad på ett fysiskt kontor utan flexibilitet) vill man nog gå i pension tidigare i livet.
Jag har en del gubbar på jobbet som är nära att vara riskgrupp.
De mår seriöst dåligt av att jobba hemma. De vill till jobbet och träffa folk.
Vet andra som har svårt att jobba hemma då barnen kommer hem efter skolan och lever rövare.
Men ifall jag hade jobbat i ett öppet kontorslandskap, så hade jag nog övervägt att sitta hemma ibland iaf.
Jag kan väl tillägga att många v de myndigheter som jag har kontakt med sitter i öppna landskap där man numera pressar in folk då det inte finns mer yta att hyra, och alternativet är att flytta och de gör man inte på en klackspark..
Kan tänka mig att man resonerar annorlunda om man nu har ett eget kontor (vilken lyx). Själv har det varit kontorslandskap de senaste .. 5 åren och det fungerar men jag är avsevärt mycket effektivare hemma än på plats. Ska dock tillägga att jag har ett eget kontor i hemmet där jag kan stänga om mig så barn inte kan störa etc.
En intressant sak som jag noterat i detta är att det oftast (men inte alltid) är folk under typ 35-40) som uppskattar att kunna arbeta på distans, medan 40+ skyr det. Kan det vara så att det är en generationsfråga (eller en fråga om hur duktiga folk över 40 är på att använda sina datorer..)
Döende bransch då nya bättre lösningar från privata aktörer kommer ta död på den. Självklart vill man inte sitta i obekväma dyra bacillhärdar som inte ens tar dig från dörr till dörr.
Så privata lösningar kommer ersätta t-banan och pendeltågen i Stockholm. Är det elsparkcyklar folk ska åka? Det finns inte plats på gatorna för att en miljon stockholmare ska åka självkörande taxi om det är det du tänker på.
Det är väl fundamenta i allt företagande. Man måste ju kunna sälja sina varor eller tjänster för att kunna överleva. Det är bara i kommunistiska styren och verksamheter som hålls under armarna med skattemedel som går fria. Om konsumtionen på varor och tjänster sjunker i alla länder som det nu har gjort så kommer företag att slås ut och en lågkonjunktur knackar på dörren. Statliga stöd varför då om man ex tillverkar bilar som ingen vill köpa. Är det ex vettigt att Franska champagnebönder får statliga stöd samtidigt klipper de av druvklasarna och låter dem ruttna på marken. Allt för den minskade efterfrågan och att behålla prisnivån. Vi kanske ska tillverka varor för fullt som man direkt kör till destruering.
Men seriöst! 34kr Strömstad till Svenljunga men 68kr kullavik till billdal ett avstånd på 3km. Bollebygd till Göteborg 102kr! Vad är detta! Det är ju som att det inte är meningen att man ska åka kollektivt till Göteborg.
Totalt vansinne. De kommer ta död på sig själva.
Men men, det rullar dit det lutar. För hög komplexitet, för mycket byråkrati. Allt blir dyrare och dyrare men lönerna hänger inte med.
Storstaden blir mindre och mindre attraktiv.
Göteborg är vackert och dyrt. Göteborgs bostadspriser är ca. 20% lägre jämfört med Sthlm men om man lägger till högre lönenivå och lägre inkomstskatt så är det i princip jämndyrt eller jämnbilligt beroende på hur man ser det.
Jo. Jag själv bor i Kungälv och för vår del så kan man ju killgissa att en bra bit norr om 90% av resorna går just till eller från Gbg. Det blir väl ca 30% dyrare för en kungälvsbo att ta sig till Gbg än tidigare.
Det är samma idioti som i Stockholm där hela länet är en och samma zon – 37 spänn kostar det oavsett om man åker från Norrtälje till Nynäshamn eller om man åker en station med T-banan. Förutsatt att man kör med reskassakort eller med mobilen. En engångsbiljett kostar 50 spänn…
Har aldrig fattat argumentationen för att ha en enda zon. När jag flyttade hit -96 fanns det fem zoner, sen har det i perioder varit en enda, sen tre zoner och nu återigen en enda. Någon form av zonindelning känns som de logiska, eller åtminstone någon form av avståndsskillnad i priserna mellan att åka skitlångt och jävligt kort. 70 zoner verkar överdrivet men en enda är definitivt inte rätt heller.
@Stefan kanske en grundtaxa och en stigande avgift som korrelerar med avståndet, upp till en maxtaxa?
@Mad-Mac: Den höjningen är endast för enkelbiljetter. För oss med 30-dagars biljetter blir det en höjning från 1145kr till 1195kr, eller en höjning med ca 4%.
@Mad-Mac, det var så det var tidigare med 5-zonssystmet. Resa inom en zon kostade 2 kuponger, 2 zoner 3 kuponger upp till 6 kuponger för resa i alla 5 zoner. Helt logiskt.
@Quantor, personligen skulle jag även gärna se periodkort med olika priser och giltighet i större eller mindre områden. Vill man öka legitimiteten för systemet bör man inte tvinga folk betala för möjligheten att resa flera mil om man dagligen bara åker några kilometer.
Så länge man bor i Göteborgszonen är det ju inte så hemskt, men när man bor i zon B eller C och pendlar till zon A så blir ju engångsbiljetter hysteriska. På ett sätt saknar jag hur det var med älvsborgstrafiken. Ett förhållande jag tycker är rimligt, att man betalar för hur långt man ska åka.
Gustaf, var du än drar en gräns uppstår där gränsproblem.
Men gör du inte det så måste en del betala mycket mer åt de andra.
Ändan där bak hur man än vänder sig!
Är ett fan av minutbiljetter som vissa städer har. Istället för godtyckliga streck på en karta får du åka en viss period. 30 min, 60 min, 90 min eller något liknande är väl rimligt.
Lessmog, när strecket betyder påslag med 100% mot tidigare 50% suger det dock hårdare. En gång i tiden, var det inom staden en gräns, bodde man utanför var det en markering extra för att ta sig över gränsen. Ingen stor kostnad på den tiden. Att det ska vara så svårt att få till en relation mellan avstånd och kostnad som är rimlig är tråkigt.
Det är i princip omöjligt att skapa ett system som alla finner rättvist. Personligen tycker jag att det Västtrafik gör med denna förenklade indelning är ett steg i rätt riktning.
Både Värmdö och Huddinge i SL-området fick en zongräns som skilde medborgare från kommunkontor och andra centrala funktioner, vilket gjorde det hopplöst dyrt för en del att ta del av sådan service. Minns nu inte detaljerna, men det kanske var tre kuponger i stället för två, där. Många upprördes, med viss rätt.
Ska man införa millimeterrättvisa och ta betalt per minut eller per meter? Eller ska de som bara åker en hållplats subventionera dem som åker tvärsöver hela länet? Ingetdera är idealt. Nolltaxa kastar helt bort prisets styrande effekt, å andra sidan.
Detta är ett reellt dilemma, en konflikt som bara har dåliga kompromisser. Sånt är nu livet. De som tvingas välja (politiker) får skäll hur som helst.
Men problemet accentuerar vikten av noggranna avvägningar, förstås!
Mest rättvist vore väl om folket fick betala efter vikt x sträcka. Lite uppmuntran för folkhälsan om lite hurtighet kan påverka priset.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
På 100kortens tid betalade man antal kuponger för hur långt man åkte. Det tyckte jag funkade bra. Men det var väl många olika system inom Västtrafik på den tiden med lokala avvikelser.
Det intressanta med kollektivtrafiken är att zonindelningen borde vara inverterad mot avståndet man ska åka. Det finns ingen anledning att åka buss eller tunnelbana eller något sådan 1 station. Då ska man gå, ska man åka ett par stationer ska man cykla. Däremot om man ska åka längre så är det lämpligt att åka kollektivt. Om man vill optimera utifrån minskning av co2 belastning.
Min standardresa i kollektivtrafiken är två stationer med tunnelbanan. Rätt saftigt att betala 37 kr de få gånger jag åker så det hade varit fint med någon form av zonering, eller typ kortresa som finns i Tyskland.
Visst det går att argumentera att sådan som jag ska straffas bort med dyra avgifter räknat per kilometer eftersom vi nästan lika gärna kan gå. Men det känns ändå surt.
Funderade på det där med minut system, och ja det borde fungera. Tänkte först att det inte skulle gå med period kort men välj ett antal minuter och en "hemma" hållplats och att det gäller de minuterna i tidtabell tid utan byten från hemma, borde ju lösa det bra.
Och om man då tänker att det blir omöjligt att hålla ordning på som resenär, så kan operatör rätt lätt ordna en egen zon karta för ditt kort.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Få (som inte bor inom tunnelbanenätet) vill väl egentligen åka kollektivt, en lösning som så ofta ställer folk på perrongen utan ersättningsbuss och som oftast tar myyycket längre tid än egen bil då det krävs byten.
I några storstadsområden försöker man tvinga folk att arbetspendla med kollektivtrafik genom t.ex trängselskatt och hutlöst dyr parkering kombinerat med moroten starkt subventionerade månadskort. Men får man jobba hemifrån 3-4 dagar i veckan blir det inget månadskort den 4-5:e dagen, då blir det bilen.
Det är väl inget problem, så länge inte alla skall till jobbet samma dag. Eller så får man ta smällen då med köer och dyr parkering.
Parkering måste kosta i förhållande till markvärdet eller i förhållande till vad en p-plats kostar att bygga i p-hus. Därför ska parkering kosta rätt mycket i staden. Vi behöver använda parkerings-öknarna till annat som kan betala för sig som t.ex. bostäder eller kontor något som är värt något som t.ex. parker!
Jag är så trött på att man tror att mark i staden för gatuparkering eller vägar är gratis. Inse att bilarna tar skitmycket plats som vi kan använda så mycket bättre till annat. Nej jag är inte bilhatare, men bilister i storstäder betalar inte för den plats de tar upp!
Bilarna glesar ut städerna så de blir obekväma för gångare och cyklister!
I Värmland går det pga avspärrningar i bussarna inte att betala med reskassekortet (eller något annat heller)… Så de har förlorat en del pengar från smartphone-vägrare som mig.
Såg att pendelparkeringen vid Delsjön, alltså vid RV40 och Göteborgs kommungräns skall bli avgiftsbelagd. Så nu skall alla som åker bil från Knäckebrödhult till Delsjön för att sen åka kollektivtrafik sista biten straffas.
Då kan man ju ta bilen ner för backen och betala parkering nere i stan istället.
Västtrafiks zonsystem är ändå oerhört mycket smartare än det Skånetrafiken har. Exempelvis, om man åker från Dalby till Staffanstorp och går av vid första hållplatsen kostar det 27 kr. Går man av vid nästa hållplats kostar det 51 kr, en fördubbling av priset för att åka 200 meter längre. För mig är det självklart att det ska vara samma pris mellan två orter oavsett vilka hållplatser man väljer att resa mellan.
Jag har jobbat på distans långt före corona-pandemin, i nästan tio år. Orsaken var en misslyckad upphandling, där avdelningens stora underskott skulle tas från externa projekt som mitt och två till. Min arbetsgivare dubblerade därför priset som min uppdragsgivare skulle betala för det hantverksmässiga jobb som jag gjorde åt dem. Alternativ skulle jag skaffa ytterligare industri-kunder, ungefär lika mycket till som jag redan hade och fakturera för 200 timmar per månad för jämnan.
Kravet skickades till min uppdragsgivare ett halvt dussin gånger, men svaret blev ett nej och chefen blev väldigt upprörd. När det inte gick så bra som min arbetsgivare önskade, beordrade chefen mig att avlägsna all utrustning som hörde till uppdraget före den sista december, vilket jag gjorde, plus att jag sade upp mig också.
I slutet av januari kom chefen tillbaka från sin bondpermis i Thailand och upptäckte att både grejerna och jag var borta. Han blev givetvis helt vansinnig och ringde hem till mig och skrek i luren och hotade mig med repressalier. Sedan fortsatte han att ringa till många andra, eftersom jag hade "stulit" uppdraget och fortsatte att jobba åt samma uppdragsgivare som förut (jag hade fått uppdraget ursprungligen tack vare mina egna kontakter och mina specialist-kunskaper på området). Jag frågade chefen, om han kom ihåg att han hade skickat mig en skriftlig order om att grejerna skulle ut före årsskiftet och han sa att "den ordern skulle man ha bortsett ifrån". Jag frågade varför han skickade ordern och han sa, att han blev så väldigt arg på min uppdragsgivare, för att "de vägrade att betala det nya, dubbla beloppet".
Idag har min förra arbetsplats krympt våldsamt pga stora ekonomiska underskott och de fortsätter att dilla om att "min uppdragsgivare skulle ha betalat alla deras underskott och gett dem alla pengar som de behövde".
Jag trivs jättebra med att jobba på distans hemifrån, men det är ganska fullt med grejer här hemma och många besökare klagar på mängden maskiner (=mina privata) och arbetsmaterial (=uppdragsgivarens) här.