Veidekke har publicerat en rapport där man skyller bostadsbyggandets kris på Finansinspektionens skärpta amorteringingskrav, och att dessa förnekar kapitalsvaga grupper och ungdomar möjligheten till en livslång skuldsättning, som de aldrig kan bli av med.
 |
| Nybyggnation i Stockholm på rekordnivåer. |
Det norska byggbolaget Veidekke skräder inte på orden i sin rapport, och skyller det minskande bostadsbyggandet inte på överprissättningen av bostäder, utan på att Finansinspektionen infört skärpta amorteringskrav, som hindrar skuldsättning hos kapitalsvaga.
“[S]amhället förnekar nästa generation samma möjligheter som tidigare kullar av ungdomar betraktat som självklara”
Tänk på de små barnen!
Samhället förnekar alltså även profiterande byggbolag som Veidekke att kunna göra vinster på att ungdomar skuldsätter sig för livet. Att bygga till priser som inte kräver denna enorma skuldsättning och Veidekkes tillhörande skuldbaserade vinster, är tydligen inte aktuellt. Allt är någon annans fel, förstås.
Man påstår att byggandet fallet med 52% i Stockholmsregionen, men jämför fjärde kvartalet 2017 mot fjärde kvartalet 2018. Som bloggen bloggade om nyss, så har dock byggstarterna återhämtat sig 2019, men det glömmer man att nämna. I Stockholm är det istället nya byggrekord, vilket Veidekke alltså smidigt nog missar i en nypublicerad rapport. Även i Uppsala är nybyggandet återigen på rekordnivåer.
Det är ingen företagsrättighet att få profitera på ungdomars framtvingade livslånga skuldsättning, men beskedet är tydligt från Veidekke – vi måste få göra våra vinster på ungdomars skuldsättning, om vi så måste ignorera aktuell statistik och körsbärsplocka lämpliga intervall.
Rapporten hittas som PDF här, och är förstås en partsinlaga. Syftet är att få politikerna att öppna kreditkranarna för fullt igen. Fast utifrån byggstarterna under första kvartalet 2019 behövs det tydligen inte.
66 kommentarer
När jag var ung, för 30 år sedan, kunde man inte låna med mindre än 30 års amorterinstid. Om man hade mer än 30 år till pensionen förståss. Ingen fick låna med en amorteringstid som sträckte sig in över pensionsåldern.
Dagens ungdomar förnekas möjligheten att bli skuldfri.
Att inte sikta mot att vara skuldfri vid pensioneringen är en syn på tillvaron som fullständigt ändrat sig över en generation.
Man behöver ju inte vara skuldfri.
Antingen så har ens disponibla inkomst ökat så mycket så att skulden inte är ett problem eller så har tillgångarna ökat så mycket så att skulden inte spelar någon roll – eller som för de flesta – en kombination av de båda.
Bolån på 80% av marknadsvärdet – amortera 2% om året, höj din disponibla inkomst med 2% av året och så kan man hoppas på 2% höjning av marknadsvärdet på lång sikt – det kommer ta 50 år att betala av lånet.
För trettio sedan fick vi låna till 105% av köpeskillingen, så lånet täckte även ev. pantbrev samt lagfarten. Återbetalningstiden var på 33 år. Bor kvar där ännu och stortrivs. Numera är jag missnöjd med svårigheterna att låna till dyra, nödvändiga renoveringar mot fastigheten som säkerhet, som t ex lägga om taket. Dessutom kan det bli svårt utifall en av oss trillar av pinn´ och den som blir kvar försöker ta över den andra halvan av lånet, som är kvar. Belåningsgraden är idag runt 20%.
De flesta har dock bytt boende samt tagit ut pengar på huset för att finansiera bil, båt, renovering eller barns boende.
Skuldsättningen i Sverige ökar årligen med drygt 7%, verkar gå sisådär med amorteringen. Disponibel inkomst toppar i snitt vid 50 realt men visst.. det är ingen risk för att bostadsmarknaden är övervärderad och att vi ska ner 40% för att återkoppla till långsiktiga trenden.
@Marjatta
200% belåningsgrad? Ni är ju skuldfria om 3 år 😉
20% skulle det vara..
Med dagens låga räntor känns det lite väl överdrivet att sikta på att vara skuldfri, faktiskt, om man t ex köpte sin bostad för 30 år sedan. Tvärtom, man kan höja sin levnadsstandard vid pensionering inte helt oväsentligt om man höjer sin belåning lite grand i det exemplet. Enda nackdelen är att efterlevande får ärva lite mindre…
Men banken verkar inte så sugen att låna ut fler pengar med huset som säkerhet.
Det beror på. Ligger man på säg 0% eller 10% belåningsgrad och har god relation till banken är det inte omöjligt att låna lite till. I vart fall är det ganska onödigt att _amortera_ om man har låg belåningsgrad och går i pension i ett hus som stigit mycket i värde.
Vi har inga studieskulder och bilen och segelbåten är helt utan lån. Det finns inga andra lån eller betalningsanmärkningar heller. Vi semestrar alltid hemma. Jag har amorterat mitt bostadslån i snabb takt förut, men min bank tog inte hänsyn till det, när jag sökte lån för dragning av kommunalt VA in på min egen tomt (70.000 kr). Jag menar, att man behöver en rejäl sparbuffert till akuta renoveringsbehov, istället för amortering (om inte banken tvingar). Dessutom ändras reglerna successivt åt det snävare hållet och som bostadsköpare bör man ta höjd för detta. Dessutom tillkommer oväntade kostnader, som att kommunen hotar ta över de privata vägarna och bredda dem till normal vägstandard och bygga trottoarer och tätare vägbelysning, till en kostnad på en halv mille. Kommunalt VA har jag redan bekostat, det gick på 300.000 kr som jag pröjsade kontant, många av mina grannar tvingades flytta, när de inte klarade av den kostnaden. Man är helt körd hos bolåne-bankerna, när en är pensionär och en är timanställd konsult.
Har släktingar som är pensionärer. Samma där, bankerna tittar endast på framtida kassaflödet. För de flesta gäller att ska man flytta eller öka belåningsgraden gäller det att göra det innan ungefär 60 års ålder.
Ja, det är säkrast. Men som sagt, exempel på att öka lån som pensionär finns också (dock inte lika vanligt), speciellt om belåningsgraden är mycket låg och man har god kontakt med sin bank.
Vore mycket märkligt om man t ex tog ett lån på 500k i början av 80-talet på en villa då värd 750k, och sen tycker att man måste fortsätta amortera när villan är värd 3 miljoner och man har (säg) 200k kvar i skuld. Enda rimliga anledningen i dagens ränteläge är att man vill vara väldigt generös mot sina arvingar.
Ang. amortering kontra sparbuffert. Här verkar de flesta debattörer vara unga, men vi som är lite äldre vill också bo. Det har blivit mycket svårare att låna för äldre, trots att de har värdefulla fastigheter i attraktiva områden, som jag. Jag är timanställd konsult, men jag har inga planer på att gå i pension så länge jag har arbete och jag har alltid jobbat eller studerat.
"Om du ännu inte har gått i pension, avbryt bostadens amortering i god tid och spara dessa pengar."
https://www.carinjamtin.se/allt-svarare-for-pensionarer-att-fa-lana-pengar/
https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/BJj0r9/hakan-60-fick-ratt-mot-banken
Ja precis så. En sparbuffert måste man ju ha ändå, särskilt om man bor i hus eller är egenföretagare (en ung person som bor i hyresrätt behöver mindre). Men att lägga allt sparande på amortering snarare än att sprida ut sparandet i aktier och räntor känns inte optimalt, inte minst ur riskspridningssynvinkel.
@Wofswer, en inkomstökning på 2% är inte alla som har. Framför allt om man mäter mot både KPI eller mer inofficiellt mot prishöjningar som bla bostad, drivmedel,sådant som inte tas med. Men alla är ändå med på bostadsmarknaden.
Banken säger rakt ut till sina äldre kunder att risken finns att de kan dö. Men det är inte troligt, att banken förlorar några pengar i det läget, pga låg belåningsgrad, stor och friköpt tomt i en skärgårdskommun, med två välskötta hus med full permanentstandard, som vi äger. Banken har inte ens föreslagit värdering, för att efter det eventuellt bevilja ett renoveringslån till fastigheten. Om man inte får låna t ex 200.000 kr till takomläggning av ett 40 år gammalt betong-tak, så ökar risken med läckage av regnvatten in i huset och då försämras säkerheten. Kortsynt av bankerna.
Det finns väl knappt något bolag som lägger så mycket kraft och pengar på politisk lobbyism som Veidekke. Med viss framgång också med tanke på att deras anställda är med och formar sossarnas bostadspolitiska utredningar.
Samtidigt är det ett bolag som avetablerat byggen i centrala Stockholm (Hagastaden) och hellre verkar vilja vänta ut resultatet av sin lobbyism än köpa marken och starta projekten på riktigt.
Veidekkes argumentation är ju ännu mer falsk eftersom det inte är de resurssvaga ungdomarna de vill åt utan snarare de som köper svindyra nybyggen i premiumläge där Veidekke bygger. Veidekke är helt enkelt oroliga för att medelålders välbeställda inte vill skicka in sitt sparkapital i kontantinsats eftersom det synliggör den rella kostnaden och minskar konsumtionsutrymme.
Men det säger de inte heller.
De kanske hänvisar till trickle-down om de tillber den officiellt?
Tidigare generationer? Min farfar köpte en bostadsrätt på 30-talet för familjen. Det fick bli en enrummare på 39kvm. Tiotusentals andra människor byggde väl sin kåk själv, tex egnahemsrörelsen. Dagens ungas förväntningar kanske är lika uppsvällda som prisbilden på nybyggd boenden?
Veidekke syftar nog på projektstarter och inte byggstarter. Byggstarter nu är ju resultatet av projektstarter 2014 och framåt beroende på magnituden.
Vilket gnäll det blir i Sverige för vanligt sunt förnuft, minsta prat om att återinföra aningen amorteringskultur och då i en mildare form än länder som Norge, Finland och Tyskland som kräver att man ska amortera bort lånet på en halv livstid.
Jag tycker iofs att det blivit mycket kaka på kaka nu, med krav på kontantinsats, lånetak och amorteringskrav. Kravet på kontantinsatsen bör särskilt ses över, eftersom det är väldigt tufft att spara ihop en kontantinsats när man tvingas bo i svindyra hyreslägenheter, andra hand osv. det är en slags straffbeskattning på möjligheterna att spara för väldigt många.
Om nu en person efter avslutade studier får ett fast jobb, anser jag att om lönen räcker till med marginal och klarar amortering och ränta, så bör man kunna överse att man inte har en kontantinsats. För att tillmötesgå alla skitnödiga som anser kontantinsats vara skitviktigt, skulle man kunna kompensera/komplettera med ett ngt lägre lånetak. Säg 4.5x årsinkomsten istället för 5x.
Om fast jobb och löneutrymmet finns alltså. Som det är nu tvingas många ungdomar vänta länge på möjligheten att flytta hemifrån, om inte föräldrarna har kapital att ställa upp med.
Jag tycker också det är fel tanksätt att ungdomar ska köpa en bostadsrätt med allt vad det medför. Är kontraktet skrivet och lånen tagna så sitter de sedan i ekorrhjulet.
Bättre att vara fri och pröva livet här och var innan det är dags att sätta bo.
Jag antar att kontantinsatsen gör att man inte blir skuldsatt lika lätt om marknaden går ner och man måste sälja med förlust. Lite som en krockkudde i säkerhet.
Man kan ju låna till en kontantinsats. SBAB tillåter ju det.
Så var det väl förr också, då topplån till högre ränta
Japp och en del gör ju det så att klaga på kontantinsats och höga trösklar är ju bara en bortförklaring. Om man har en lön på 30 000 brutto kan man få ett bostadslån på 1,8 miljoner kronor och då kan man med andra ord köpa en lägenhet för ca. 2,1 miljon.
Räcker inte till Sthlm City men det finns gott om 1or även i storstadsområden och även i nybyggnation för det priset. Är man två kan man låna lite mer till en 2a.
Ett par kan lätt amortera 100 000 kr om året ifall dom skippar SPA och Brunch 3 ggr i månaden.
Jovisst, en del kan göra det. Men (lite återigen som kommentaren längre upp) alla kan inte höra det. 1) alla har inte de inkomsterna men alla är med på marknaden; 2)kräver att båda i ett par/hushåll tjänar de där pengarna brutto typ; dagens konsumtionsmönster bara för att hänga med kostar ju också, inte mycket men ändå en del; 4) unga idag vill nog inte bara sitta och spara till en bostadsrätt endast.
Priserna måste ner ett par snäpp eller så måste lönerna i allmänhet upp. Alternativt så behövs det även också en större och mer transparent (och billigare) andrahandsmarknad och/eller hyresrätter med lägre standard jämfört med den kosmetiska lyx som byggs.
Nä men sen är det kanske inte så att alla ska ha råd att köpa en bostadsrätt i Stockholm heller på samma sätt som jag inte tror att alla Londonbor har råd att köpa en bostad i centrala London. I Göteborg går det t.ex att få tag på en 2a för 1,5 miljon kronor 20 minuter från centralstationen. Det har t.o.m. en undersköterska råd med.
I resten av landet är det däremot extremt billigt. Det finns serbiska småstäder med 70% arbetslöshet där bostadspriserna är högre än småorter i Sverige där det ändå finns jobb. Tar man hänsyn till räntan och löneläget i dom båda länderna är svenska bostäder i princip gratis i jämförelse.
Nämn andra länder där man kan köpa bostad utan att behöva spara?
Skulle knappast kalla svenska bostäder gratis.
Visst i Göteborg finns kanske de lägenheter som du menar även en undersköterska har råd med, men undersköterskor behövs inte enbart i Göteborg.
Visst, det finns dyrare lägenheter och boende sett till inkomstnivåerna i många länder. Men dels har de olika kultur, olika skattesatser eller ekonomi, och är det vi strävar efter – att vara som _insert country_?
Vi har ju mer att vinna på att undersköterskan kan bo tex på rimligt avstånd från jobbet istället för att pendla över halva staden, oavsett om det är Göteborg eller Stockholm. Vad tjänar vi som samhälle på att pendlingstiderna blir längre – om man får tex ha ett Stockholmsperspektiv som exempel på riktigt dyra bostäder. Statusområden finns ju alltid.
För att svara på din fråga: Det finns nog väldigt få, en del av dem diktaturer så de fungerar annorlunda. Iaf om vi menar ägd bostad. I Västvärlden finns det nog knappt. Det krävs pengar. Men med det sagt – i många länder bidrar släkten och familjen över generationerna, och man sitter och bor i en lägenhet längre, ibland flera generationer. I Sverige blir det mer annorlunda, få bor med sina föräldrar, och sen att föräldrarna bor med dem.
Jag anser att den generella diskussionen behöver även klarlägga några saker som borde vara självklara om man har i åtanke att vi bor i en marknadsekonomi;
– Det är ingen rättighet att bo. Vi kan ha hur många humanright avtal som helst, men i praktiken så är det inte det. Du får vad du har råd med.
– …och i kraft av samma logik är det inte en rättighet att bo i storstäderna (där många av denna resurssvaga grupp vill bo) vilket det ofta är debatt om. Nu är marknadsläget som så att det är rätt exklusivt att bo i storstad. Att vara arg på det är som att vara arg över att det är dyrare att köpa en Porsche än en rostig Fiat.
– …vidare kan man då inte heller kräva att det allmänna skall ge dig ett boende (vilket det är lite si och så med beroende på kommun och vem som frågar, men såvitt jag känner till har kommunerna inget sådant generellt ansvar om det inte rör sig om specifika fall som ofta har egen lagstiftning). Staten/landstinget arbetar enbart på policynivå och sätter inga spadar i jorden…
Jag skulle vilja diskutera punkt två närmare, då jag anser att det är den springande punkten här. Bostadsbristen är framförallt akut i attraktiva storstäder som i sin tur ofta roterar runt en framgångsrik industri av något slag; Volvo och SKF i Göteborg, Linköping runt SAAB, Uppsala runt universiteten och GE Medical, städerna i norr runt LKAB & Skogsbruken och städerna i Mellansverige runt ABB osv. I dessa orter finns inga boenden som dessa grupper har råd med, förutom allmännyttan som varit överbelastad sedan länge.
Sedan finns det naturligtvis undantag; Malmö exvis. sväller på grund av att staden i praktiken är ingång till Sverige från kontinenten och närhet till Köpenhamn, men har ingen storindustri kvar längre (vilket kommer att implodera förr eller senare, men det är en annan diskussion).
Problemet här är att man inte kan bo någon annanstans om man tillhör den här gruppen; i småorterna finns billiga boenden, men inget arbete. I storstäderna finns arbete, men inga bostäder.
Lösningen ligger med andra ord i att tillse att det ekonomiska & skattemässiga klimatet medger småindustri i mindre orter igen, så det inte längre är en självklarhet att flytta till storstäderna så fort man kan (plus andra korrigeringar, som att riva upp EBO och förbättra pendlingsmöjligheter).
Jag tror inte storstäderna kan expandera så mycket mer utan att föra med sig spillover problematik som det inte finns resurser till att lösa. Jag ser ingen annan lösning än att göra det lättare att bo i mindre orter utanför storstädernas influenssfär.
Man måste ha tvångsåtgärder för amortering. Inget annat kommer fungera. Alla vill köpa så fint de kan i så bra område som möjligt.
Ursprungsorsaken är ju den extremt låga räntan. Klart man inte behöver amortera om räntan är 1%. De som sitter och yrar om hur det minsann var ordning förr glömmer antagligen att räntan var typ 18% och sånt.
Frågan är ju således om det är sunt att anpassa ekonomin efter nuvarande ränta eller om det kommer en återgång till ett "normalläge".
Vi har haft låg ränta sedan cirka 2011. Åtta år. Tror man att detta är ett permanent tillstånd som ska vara i de 50-60 år man har kvar att leva eller tror man att det kan hända något som ändrar detta under de åren?
Ja, är väl snarare ett ypperligt tillfälle att amortera nu när räntan är låg. Personligen förordar jag den förenklade modellen att lån kostar 10% sen kan man fördela det på ränta, amortering eller alternativt investerande.
Allt pekar på fortsatt låg ränta, inflationen är låg, kronan svag, regeringen kommer med kraftiga skattehöjningar främst på tillgångssidan osv.
Händer det något påverkar det förmodligen hela systemet och det kan inte en privatperson skyddas sig mot ändå.
Ok, jag föredrar ju att vara skuldfri om det går åt skogen med hela systemet.
@Dan: Skuldfri och tillgångsfri så slipper man oroa sig.
Det mesta pekar i och för sig mot låga räntor kommande fem åren också. Du kan binda till omkring två procent i fem år. Ligger man idag på väldigt låg belåningsgrad känns det som rätt vettigt att pausa amorteringen eller t om öka belåningen om man har väldigt stor del av sin förmögenhet inlåst i huset, om man nu vill jämna ut sin konsumtion över livet och får lägre inkomster i samband med pensioneringen. Givetvis inte nåt för alla men helt klart värt att fundera på.
Nu har vi dessutom fått våra kära valuta omvärderad permanent verkar det som. Med andra ord är utländska aktietillgångar nu ännu dyrare. Bostäder är därför kraftigt undervärderade i Sverige.
Relaterar man till hyresnivåerna i Sverige så finns det en undervärdering på hela beståndet. Frågan är vem som kommer ta den delen av utrymmet, långivare eller staten i form av skatt?
@Sjunkbomben, vill du utveckla det lite?
Det har kommit en del från S nyligen att bostadsmarknaden är ojämlik. Att hyra en nyproducerad bostad är ofta betydligt dyrare än att äga den och då menar man att det finns ett utrymme för beskattning. D.v.s. boendekostnaden ska vara likvärdig oavsett upplåtelseform och då av rättviseskäl. Instrumentet är då fastighetsskatt i kombination med förmögenhetsskatt.
Givetvis tycker jag detta resonemang är skrämmande och i grunden människofientligt men det finns en majoritet för detta i VSMPCL.
Det kan kanske vara så att räntan fortsätter att vara låg i ett antal år till.
Men allt, ja verkligen ALLT pekar på att räntan kommer att gåupp igen för det gör räntan förr eller senare.
I tidsperspektivet av att köpa en bostad så är det väl få saker som är mera säkert än att räntan någon gång under ägandetiden kommer att stiga hyffsat mycket.
Man kan iofs vara kortsiktig i sitt ägande. Bättre formulerat vore att säga att det är väldigt hög sannolikhet att räntan kommer att gå upp någon gång under tiden du äger bostad och du är en köpare som är yngre än 40 år.
Ja, förmodligen. Fast vi har sagt samma sak nu i tio år.
Den som köpte bostad i t ex mitten av 90-talet har betalat mindre och mindre av sin inkomst i ränta sedan dess under nästan varje år. Vi får se om/när detta vänder, men nog ser det ut som om styrräntorna runt om i världen står stilla…
Amerikanska börsen skakade av sig den halvdanna jobbstatistiken och stiger rejält. Även omxs30 nästan upp 2%!
Kan vi få en tråd om det?
Mer räntesänkningar, mer QE, mer riskfria gratispengar till banker och de som sitter nära källan, mer till företagens återköp av aktier och dollarn får däng.
Ser ut som Tyskland och Europa är på väg ner i källaren.
Jag det blir gött för aktiekurserna med mer QE 🙂
kanske håller samhället på att skapa en modern form av livegna medborgare.
Också funderat på det.
Jag tänker på Eagles låt ”Hotel Carlifonia. ”
Välkomna till storstaden!
””You can check out any time you like,
But you can never leave!' ””
Vår brf har varit 90% lånefinanserat när det byggdes i 60talet, 10% har varit insats. Förra år läste jag flera gånger at föreningar startar med för mycket skuld, jag fick skrattar, miljonprogrammet finanserades nastan bara på lån och statlig rabatterad lån.
Det du pratar om är socialism. Statligt rabatterade lån betyder att någon annan betalar.
precis, ta bort räntaskatteavtrag jag orka inte längre betala skatt för andras subventionerade lån.
Ränteavdrag kvittas i teorin mot inkomst av kapital
Min farmor berättade att dom byggde sitt hus för 275k tidigt 70-tal och att det var åt helvete för högt belånat. Idag är lånet på 150k och banken vägrar att dom amorterar pga att som anser att huset är värderat till 6 miljoner. Kan det vara så att alla lever kvar i att det alltid kommer att vara denna typ av ”värdeökning”?? Isåfall så låt folket låna!
Beror väl på villkoren. Är det amorteringsfritt så ska hela lånet betalas vid löptidens slut. Så kolla upp det så det inte blir en överraskning.
Man ska väl inte kräva att alla ska kunna amortera av sitt boende och vara skuldfria till pensionen. Men det vore rimligt att det ska vara möjligt att betala sitt hus tills man går i pension.
Om det inte är möjligt att betala sitt boende under ett arbetsliv ja då är det väl främst banken och mäklarna som tjänar på detta.
Alla börjar inte från 0 heller, när föregående generation lämnar in så blir det något att dela på om det finns en fastighet eller rent av ta över.
Som tur är det så finns det alternativa boendeformer för oss som trivs på landet, som att hyra Attefallshus, Friggebod eller bygga en egen Pudas-låda, gärna monterad på lastpallar och hjul, så man kan byta miljö ofta. Bygg-Max har billiga plywood-skivor. Den kunde man kanske parkera utanför SBABs huvudkontor eller Riksbanken, som en protest mot orimliga låneregler och ålderism.
Byggandet påminner om Spanien för 15 år sedan – kommer att sluta i katastrof för landet, banker och privatpersoner – man bygger för folk som vare sig kan köpa eller betala hyran so good luck!