Ryska oktoberrevolutionen störtade inte tsaren – den störtade demokratin

Igår var det 100-årsdagen av den bolsjevikiska oktoberrevolutionen i Ryssland, som störtade landet in i inbördeskrig och terrorvälde, med miljontals döda och utslagen tidigare spirande industri och jordbruk. Det finns många felaktigheter som sprids om oktoberrevolutionen, som har sin grund i Sovjetunionens narrativ. T ex störtade bolsjevikerna i oktoberrevolutionen den demokrati som infördes efter den breda demokratiska februarirevolutionen, som störtade tsaren.

Staty över Lenin i fd svenska Nyen, fd Petrograd, fd Leningrad, numera S:t Petersburg eller “Piter”. Rysslands kulturella hjärta grundades av svenskarna som Nyen och fram till åtminstone oktoberrevolutionen 1917 fanns det fortfarande en svensk församling i staden.

Det sovjetiska narrativet var att den kommunistiska bolsjevikrevolutionen störtade diktatorn och feodalherren tsaren, men så var inte fallet. 

Istället skedde den första, demokratiska, revolutionen redan i februari 1917, vid vilken tsaren avgick. En demokratisk församling infördes och under ett drygt halvår upplevde Ryssland, då en gryende industrination, den högsta grad av demokrati som landet någonsin upplevt – långt större än efter murens fall.

Dock återvände den landsflyktige Lenin till Ryssland från Schweiz efter tsarens fall, och organiserade den kommunistiska boljsevikrevolutionen i oktober 1917. Startpunkten var när pansarkryssaren Aurora öppnade eld i Petrograd och sedan följde fem år av blodigt inbördeskrig mellan bolsjevikernas Röda armén och de demokratiska krafternas Vita, samt allierade. Bolsjevikerna störtade inte tsaren, men avrättade honom i hans fångenskap.

Bolsjevikerna störtade den ryska demokratin. Det fanns ingalunda något nationellt samförstånd att en kommunistisk diktatur skulle införas, utan 

Det var ett blodigt inbördeskrig med åtminstone 3 miljoner döda soldater, plus upp till 10 miljoner dödade civila via armod, svält och folkmord. Röda Armén erövrade också ett antal grannländer, som t ex Ukraina, under kriget, även om Finland med blod erövrade sin självständighet från Ryssland, liksom Polen och Baltstaterna.

Först 1923 hade landet Sovjetunionen med våld “enats” under Lenins diktatur. I princip hela landets industrikapacitet hade utplånats och jordbruksproduktionen föll med 70%. Svält, armod och massdöd följde som alltid i kommunismens spår. Intelligensian och kapitalet hade flytt landet och än idag har man inte kommit ikapp Finland välståndsmässigt, vilket visar på hur stort betydelse den finska frihetskampen haft.

Inte heller var inbördeskriget enbart röda mot vita. Möter du en stalinist eller klassisk anarkist kan du alltid säga namnet Kronstadt, och invänta reaktionen. På flottbasen Kronstadt gjorde matroserna en revolt mot den centralistiska Lenindiktaturen och menade att sann kommunism handlade om lokalt självbestämmande och inte en ny tsar Lenin i Moskva. De första trupperna som skickades för att massakrera kontrarevolutionärerna i Kronstadt deserterade och anslöt sig till upproret, som sedermera slogs ner med tusentals döda och avrättade.

Striderna inom det av bolsjevikerna erövrade Sovjetunionen upphörde inte helt förrän 1935 även om 1923 års gränser kan sägas hålla fram till andra världskriget.

Den sovjetiska historieskrivningen om “ryska revolutionen” har dock fått stor spridning och rent av undervisats i svenska skolor, där februarirevolutionen inte ens nämns. Än idag tror många att bolsjevikerna störtade diktatorn tsaren, när de i själva verket störtade en ung demokrati.