Göteborg har nu avslutat sitt experiment med att sänka arbetstiden på ett äldreboende med 25%. Det gav endast sex promille mindre sjukskrivningar, dvs 0.6% och kostade samtidigt 10 miljoner kronor. De anställda var föga överraskande nöjdare, men man sparade alltså inte några pengar att tala om på sjukskrivningarna.
Göteborg! Folkfest! Protest mot hela jävla skiten, speciellt det av (s) styrda Göteborgs kommun! |
Kortare arbetstid framhävs ibland som en universallösning på allt, t ex är det tänkt att man ska kunna prestera lika mycket på kortare tid om man slipper jobba åtta timmar om dagen men behåller sin lön. Det hela ska betala sig i ökad produktivitet och minskat slitage på personalen.
Experimentet i Göteborg visar dock att så inte var fallet. Det handlar om ett äldreboende, där man alltså inte kan ta hand om de äldre på mindre arbetstid, utan trots allt är dygnet fortfarande 24 timmar och de äldres behov av omsorg minskar inte bara för att personalen går ner i arbetstid. Istället behövde 10 miljoner kronor skjutas till detta ett av 66 äldreboenden i Göteborg.
Ska man på samtliga äldreboenden i Göteborg gå ner i arbetstid går kostnaden förenklat på 660 miljoner kronor om året. Och vinsten på 25% mindre arbetstid visade sig vara endast sex promille.
Sjukskrivningarna gick alltså ner med 0.6%. Vilket de även gjorde på andra äldreboenden. T ex fungerar medbestämmande för de anställda lika bra mot sjukskrivngar, utan att det kostar ett öre. Moderaten Maria Rydén:
“Tittar vi på andra äldreboende som exempelvis Granliden i Askim där de jobbar mer med medbestämmande, där personalen jobbar nära de boende, så har de nått lika bra resultat.”
Knappast överraskande, då kontroll över sin egen situation är avgörande för välmåendet, inte arbetstiden. Eller med ett annat ord: frihet.
Definitionen av idioti är dock att man upprepar samma sak och hoppas få ett annat resultat. Så Vänsterpartiet håller fast vid att arbetstiden ska ner. Daniel Benmar (v):
“Men de positiva lärdomar som projektet resulterat i kommer vi att ta med oss in i framtida arbetsinnovationer. […] Vi vill få till en stor reform för att förkorta arbetstiden. Vi hoppas att reformen ska komma fram ur ett underifrån perspektiv som från exempelvis fackföreningsrörelserna och att arbetsgivarna ska se vinsterna med det.”
Exakt vad de positiva lärdomarna var för arbetsgivaren är osäkert. Personalen var förstås nöjda med att jobba 25% mindre och behålla lönen, kanske det som var den positiva lärdomen?
Nu har ju arbetstiden successivt kortast just via fackföreningsrörelserna och arbetsgivarna själva kommer överens om det, utan några centrala direktiv. T ex klämdagar, ledigt innan röd dag, fler semesterdagar, kortare veckoarbetstid övriga veckor etc.
Det finns naturligtvis ingen naturlag om att just åtta timmar är en perfekt arbetsdag. Det är ett socialistiskt påfund från 1900-talets början. Då var det dock inte 40 timmars arbetsvecka man pratade om utan 48 eller 56 timmar. Semester och ledigt på helgen kom senare och var faktiskt en arbetstidsförkortning.
Själv jobbar jag 70 – 80 timmar i veckan. Just nu runt 100 timmar i veckan pga bokskrivande. Som egen företagare finns det nämligen ingen annan som betalar än jag själv om jag inte jobbar. Jobbar jag mindre, så kommer jag inte heller vare sig skriva lika många blogginlägg eller skriva klart nästa bok.
Det samma gäller att byta blöjor på äldreboenden. Bara för att man går ner i arbetstid så kommer inte de äldre behöva färre blöjbyten.
Skillnaden är att jag styr över min egen tid och som egen företagare har 100% medbestämmande i mitt arbete. Så har jag å andra sidan inte varit sjukskriven sedan 2005, även om jag nog inte publicerat minst ett blogginlägg (snitt nästan fyra) totalt två dagar sedan september 2008 och då har det inte berott på arbetsrelaterade hälsoproblem utan externa orsaker.
Nu har någon annan betalat för vänsterparitets lekstuga i Göteborg, närmare bestämt 10 miljoner kronor. Alltid enkelt när det finns skattebetalare att ta pengarna från. Lite svårare i näringslivet dock, där kunderna trots allt betalar för produkten eller tjänsten frivilligt. Och kunden betalar alltid – annars kommer företaget upphöra med verksamheten om inte annat via konkurs. Också en sorts arbetstidsförkortning…
Man ska komma ihåg att ett äldreboende i mycket liknar en gammal klassisk industri – personalen utför standarduppgifter och är enkelt utbytbar och utbrytbar. Moderna jobb är istället mycket individbaserade, t ex inom forskning och utveckling. Man kan inte bara gå ner i arbetstid för vissa uppgifter och stoppa in någon annan tio timmar i veckan, även om det finns uppgifter som inte är linjära där det går.
Och nej, robotarna hotar inte mängden jobb i samhället innan någon börjar tjata om det. Enskilda meningslösa sysselsättningar hotas, men ersätts av andra.
Vi har alltid automatiserat och rationaliserat bort sysselsättningar ända sedan den första konstbevattningen eller kvarnen. Läs tidigare blogginlägg i frågan. Arbetsuppgifter kommer försvinna, men andra uppstår alltid. Ekonomin är nämligen dynamisk. Ersätter man en arbetsuppgift med en robot måste någon fortfarande betala för produkten eller tjänsten – det förutsätter att denna någon har ett jobb – därtill hamnar vinsterna från rationaliseringar i ägarnas fickor, och går till investeringar, utveckling och jobb på annat håll – vinsterna upphör inte att existera och arbeta i ekonomin för att man rationaliserar med en robot. Ekonomi är dynamisk och organisk och det finns inte bara en enda variabel i form av robotiseringsgrad. Automatisering och robotisering är utveckling och framsteg, och ja meningslösa tjänstemannajobb bortrationaliseras förhoppningsvis (likt “HTML-programmerare” i stort försvunnit och ersatts av robotar (programvaror)).
Utveckling och framsteg leder till ökat välstånd. Det är vad robotiseringen ger oss. T ex får ni fler blogginlägg och mer böcker tack vare robotdammsugaren, robotmoppen och robotgräsklipparen. För att inte tala om diskmaskinen, tvättmaskinen, vattenpumpen och torktumlaren och andra hushållsrobotar jag har. Speciellt uppskattar jag kombinationer av robotar som när vattenpumpen automatiskt vid behov ger stöd åt tvättmaskinen, så jag slipper pumpa upp vatten för hand och sedan stå och skrubba kläder i en balja.
74 kommentarer
Haha. Ja pump- och tvättrobotarna är bra. Blir så jäkla kall om händerna att stå i bäcken och tvätta lakanen så här års 😀
Hög tid vi avskaffar arbetstidsbegränsningen 40 timmar/vecka.
Vill folk jobba 50 eller 60 timmar så ska de få göra det utan att stat och fack trakasserar arbetsgivaren. Säg att genomsnittsveckan efter en sådan reform skulle öka med 1 timme. Om vi antar att produktionen ökar linjärt med antal arbetade timmar skulle BNP öka med ca 2,5% eller 100 miljarder. Pengar som skulle kunna användas till att avskaffa statlig inkomstskatt.
Ingen skulle förlora på reformen, även om en del socialister skulle bli ännu mer avundsjuka.
Produktivitet ökar inte linjärt med arbetstidsökning, tvärtom över tid. Det var inte facken som införde arbetstidsbegränsning (även om de försökte och misslyckades) utan företagen som insåg att det var ett sätt att få ut mer produktivitet, inte mindre. Ford stod i bräschen för många sådana reformer.
Ett betydligt mer skalbart sätt att få ut mer effekt per arbetad persontimme är att automatisera och avskeda. Relativt nära förestående är transporttrafik, där det i princip handlar om att lagen måste komma ikapp teknologin snarare än tvärtom.
Tja, om en långtradarchaufför bara får köra sex timmar istället för åtta, så kommer lastbilen bara komma 75% av sträckan per dag. Svårt höja produktiviteten där…
Med partiellt autonoma långtradare som med nivå 3 kanske kan köra helt själv på motorvägar och låta den mänskliga föraren få sova, äta eller studera tex. Nära i tid om lagstiftarna hinner med.
Vänliga hälsningar
Nanptec
Cornu: i det läget skulle det kunna vara rationellt.med arbetstidsförkortning. Man kanske skulle kunna vara en lösning bägge parter tjänar på. 6h med 7h betalning istf 8h lön för att köra 6h och rulla på tummarna i 2h.
Nanotec: tja man skulle ju kunna börja med polackernas bilar, så att förarna kan ägna sig åt SMSande och supa istället. Å andra sidan vore det kanske bättre att styra över sån trafik till rälsgående – krävs kanske mindre avancerad teknik för automatiken då.
"Ett betydligt mer skalbart sätt att få ut mer effekt per arbetad persontimme är att automatisera"
Sån tur är behöver vi inte välja antingen eller, vi kan både automatisera och låta människor arbeta mer om de vill.
En del kommer säga att en sådan arbetstidsreform vore att vrida tillbaka klockan hundra år, men det går faktiskt att låta de som vill ha 40 timmars arbetsvecka fortfarande ha kvar den möjligheten, jämför med rätten till 32 timmars arbetsvecka om man har småbarn.
Även de som kramar välfärdsstaten borde välkomna förändringen då skatteintäkterna skulle öka.
Så länge det är staten som betalar för personalens sjukfrånvaro och pensioner så får arbetsgivarna acceptera att staten ställer krav på arbetstid och arbetsförhållanden. Annars så får arbetsgivarna till fullo ta över dessa kostnader, för att inte skapa ett system där det är gratis att slita ut arbetskraften.
Tyvärr implementerat fel. Sex timmar arbetsdagars dag kan implementeras om det arbetstidsförkortningen betalas med utebliven löneökning. Precis som man kan löneväxla med semester borde man kunna göra det med minskad arbetstid för dem som önskar.
Exakt
Men det är ju ungefär detta man gör avtalsvägen redan idag. Jag har mer semester, så kallad "flexpension" (egentligen högre avsättningar till pension och rätt att gå ner i arbetstid senare) och kortare normalarbetstid (även om jag saknar övertidsersättning). Det behövs inga lagar om detta.
Ett verklighetsfrånvänt alternativ. Varför inte prova att tänka istället?
Uppenbart ökar det likväl inte produktiviteten, vilket ju skulle "finansiera" reformen. Samtidigt så tappar Sverige produktivitet och konkurrenskraft mot andra länder.
Fyra skift blir dyrare än tre skift om man inte går ner i lön samtidigt, det måste väl endå kommunen ha kunnat räkna ut i förväg, eller?
Det var de nog införstådda med.
De räknade med att minskade sjukskrivningar och sånt skulle spara upp mot 10 miljoner.
Det vore intressantare att testa på ett yrke där timmar arbetade tydligt inte är samma sak som produktivitet. Till exempel programmering, forskning, kanske författarskap(?). Kognitiv prestation avtar snabbt med tid.
Och då bör man mäta på uppnådda mål över någon tidsram, inte till exempel mängd kod eller dylikt eftersom det inte heller är samma sak som produktivitet. Vem bryr sig hur många rader kod som skrevs av programmeraren givet att programmet gör vad det skall? Företag som mäter sådant arbiträrt trams som produktivitet är ute och cyklar.
Fördelarna tillfaller nog mest programmeraren i exemplet ovan, men givet att det leder till en gladare programmerare så kan det bidra till mindre personalomsättning, vilket alltid är en oerhört dyr affär vad gäller kvalificerad arbetskraft. På så sätt kan fördelarna över tid även tillfalla arbetsgivaren. Det kan även fungera som incitament för att locka över mer kvalificerad arbetskraft från konkurrenter.
Leder det till färre sjukskrivningar? Ja kanske, om personalpolicyn var att pressa saften ur personalen, och de var nära att gå in i väggen till att börja med. Men det känns inte som den bästa mätpunkten för att avgöra om experimentet ledde till positiva resultat eller ej.
Det är snarare tvärtom inom kreativa yrken, där man oftare jobbar mer än de föreskrivna 40 timmarna. Du kan ju se blogginnehavaren själv som ett exempel…
Jag jobbar som konsult inom ett sådant kreativt yrke (dock inte programmerare), och har över åren sett bolag av båda karaktärer: de där det jobbas mindre än 40 eller mer eller mindre exakt 40, och de där det jobbas mer. Jag har inte sett något som tyder på att företagen automatiskt blir mer effektiva när folk jobbar mer. Oftast tyder det snarare på att något är på tok, och de har oftast en dyr nivå av personalomsättning. Och ofta mäter de fel saker: mängd av något slag, snarare än uppnådda effekter och mål. Hur många buggar genererar en överarbetande kodare jämfört med någon som kan hålla balans i sitt liv? Hur många buggar skapar de, som senare måste rättas? Verklig produktivitet är svårt att mäta, varför det väldigt sällan görs i praktiken.
Inom kreativa yrken går output inte automatiskt att öka genom att få individen att prestera mer, utan ett helt team måste oftast optimeras för högre genomflöde. Ibland handlar flödesoptimering paradoxalt nog om att vissa delar gör färre saker snarare än fler. Flödesoptimering är en stor grej inom Lean och agilmetodiken, och är ofta svårt att svälja initialt för de flesta eftersom det på många sätt går emot mycket folktro vad gäller produktivitet.
Så är det absolut, och att jobba leant och agilt är det enda logiska och vid det här laget har väl alla seriösa företag anammat detta.
Men som du säger är det rätt svårt att dra bra slutsatser av experiment med t ex arbetstider. När det gäller mjukvaruutveckling är det klassiskt svårt att mäta produktivitet, mycket som är lätt att mäta (vilket är lätt för chefer att intuitivt "förstå") leder till felaktiga incitament. Klassikern är ju "lines of code", men en annan klassiker är "antal levererade features" — då bryter man bara upp features i mindre delar (i sig kan förstås detta vara lämpligt ändå) för att få upp statistiken, eller "tid det tar att rätta buggar" (då kan man få en sämre kvalitet på produkten än om man gör en mer korrekt lösning — här spelar det förstås roll hur kritiskt systemet är) — man måste vara väldigt försiktig här. I slutändan är det mest korrekt, tror jag, att blanda in sina viktigaste stakeholders/sponsorer/kunder (eller de som faktiskt umgås med kunderna) så mycket som möjligt för att få fokus på de viktiga leverablerna.
Detta kan man debattera i all oändlighet och passar kanske bättre på nån annan blogg. Dock verkar det ändå så att den ordinarie arbetstiden hos många av mjukvaruföretagen (låt oss exemplifiera detta med Google) i USA i branschen ändå verkar ligga en bit över de 40. Jag vet att t ex XP föreskriver "40 hour work week", men jag tvivlar på att det tillämpas i praktiken, åtminstone i USA eller Asien. Min egen erfarenhet säger att så inte direkt är fallet.
Tycker man det överlag är kul med programmering men vill ha 6 timmars arbetsdag så jobbar man på en dålig arbetsplats. Det som gör programmerare (kanske annat folk också, vem vet) trötta är, precis som Lars säger, brist på frihet.
Får man inte välja, eller iaf ha inflytande över, utrustning, metodiker, tider, deployer, språk, uppgifter och så vidare utan det bestäms av idioter så är man i praktiken förtryckt. Är man förtryckt mår man dåligt och mår man dåligt blir man trött.
Lösningen är inte att jobba mindre utan att styra upp det här och ta över sin beskärda del av makten. Det kanske låter svårt men om alla i ett team jobbar på och för samma sak och har lite balls så blir det inte så mycket motstånd. Alla gillar resultat.
Jag har varit egenföretagare i över 20 år. Senaste 10 åren konstant övertid. Har aldrig haft mer sammanhängande ledighet än 2 v i följd.
Men jag kan välja och har frihet och kan vara ledig när jag vill och om jag vill. Den känslan räcker för mig och är oslagbar.
Medbestämmande tror jag är den enskilt viktigaste må bra faktorn.
Exakt, Nils. Nu har jag bara varit egen i tio år (varav heltid 8.5). Aldrig varit ledig egentligen, bara jobbat mindre under en del resor, sovmorgon på sommaren och helger och två dagar när jag varit så sjuk av externa orsaker att jag inte kunnat jobba. Annars jobbar jag förstås som sjuk också.
Har varit egen företagare i ca 10 år. Jobbar i snitt mindre än 40 timmar per vecka (även om jag periodvis jobbat mer). Är produktivare än majoriteten av människorna jag stött på i min bransch. Lars och ni som är stolta över era 80 timmars veckor, det finns annat i livet än jobb, jag tycker synd om er.
@ivl
Du behöver inte tycka synd om oss. Vi gör det av fri vilja. Ingen som sitter över och bestämmer. Det är just det som är saken att vi kan välja.
I mitt fall mycket kunder som söker hjälp. Vill jag inte tackar jag nej.
Det enda jag tror är viktigt om man ska bli egen företagare. Det är att man inte kan vara rädd för att jobba och vara lat. Då är man nog snart borta.
Vi är två delägare i det företag jag driver vi jobbar 9-16 men har å andra sidan svårt att ta ut någon egentlig semester. Att jobba mer finns inte på kartan då det inte ger något mer i plånboken med nuvarande vansinninga skatteregler. I detta socialistland så bestämmer ju staten hur mycket man får tjäna, över 40k i månaden så blir det straffskatt, så det går inte att överskrida. Utdelning får man inte ta så mycket man vill heller. Med nuvarande arbetstakt så ökar eget kapital med ca 4.5Msek om året, varför skall man då jobba mer?
Alla tjänar vi olika bra i våra företag. Affärsidé och produkt. Vissa har bättre och andra inte lika bra. Det ni gör verkar ju vara briljant och så bra har inte alla andra. Grattis!
Skatteregler kommer och går. Ella dessa miljoner ni får i eget kapital. Låt dem vila på ett konto/vilande företag i 5 år och sen ta ut dem till 20% beskattning.
Jag själv gör på liknande sätt som jag tänker försöka dra nytta av som en glad pensionär.
Sen var det med här med att ni kan välja själva. Det var ju det som var poängen. Som anställd och utan medbestämmande går inte det.
Jag kan ta ledigt i flera år om jag vill. Har både ekonomi och möjlighet. Men i nuläget har jag inget behov eller lust med det. Så jag väljer bort det!
Jag har varit egenföretagare i ett så kallat "kreativt yrke" i nio år och har under den perioden kanske jobbat i snitt 30 timmar per vecka. Funkar utmärkt för mig. Visserligen har jag valt bort en del dyra konsumtionsvaror som nya bilar, fina bostäder och barn, men det har inte direkt gått någon nöd på mig. De som känner att de "måste" jobba mer än 40 timmar i veckan som egenföretagare gör antagligen något fel, eller så är de i en uppenbart olönsam bransch. Kanske är det i själva verket bara en social press som gör att de måste tjäna så oerhört mycket pengar?
Måste och måste.
Om någon väljer att jobba 10 timmar i veckan eller 80 är väl ändå upp till vederbörande? Man måste väl inte utgå ifrån att det man själv tycker och tänker är den rätta och universella lösningen för Sveriges befolkning?
@Erik
Det behöver verken vara fel eller en olönsam bransch. Min familjesituation gör det möjligt att jobba mycket. Jag är mycket efterfrågad i mitt yrke och det är dessutom lönsamt, även om det för mig inte är pengarna som driver mig utan min profession.
Återigen så väljer jag själv vad jag vill och prioriterar.
Produktivitet är förändringstakten i värdet på det förädlade värdet.
Förväxla inte produktivitet med hur mycket du producerat.
Som kommunisten själv skriver så finns det ju inget hinder för ytterligare arbetstidsförkortningar inom ramen för den vanliga avtalsrörelsen. Vilket ju inte är någon dum idé. Mer tid för egna intressen/familj m.m. Mindre pengar till onödig konsumtion.
Gud skapade människan för lönearbete och för att betala skulder.
Vore intressant att se hur utfallet blev om personalen fick välja individuellt mellan högre lön eller minskad arbetstid.
Att ytterligare 2 icke producerande byråkrater skulle behöva anställas.
Blir intressant att se om sjukskrivningarna ökar nu när de tvingas jobba 8 timmar istället för 6 för samma lön.
Jag tycker bloggaren är dum som likställer vårdarbete med jobb i industri. Det är inte bara att byta ut personalen. Det tar tid att lära sig bli bra på att vårda och det finns specialister även bland undersköterskor.
Det är alltså svårt att bli riktigt bra på basal omvårdnad, men det är lätt att hoppa in och "tro" att man gör samma jobb.
Varför skulle då industrijobb anses som simpla? Det är inte direkt lätt att vara t ex elinstallatör eller CNC-operatör, det tar tid att lära sig detta och finns specialister även inom dessa områden.
Nej. Jag syftar på bloggarens syftning på de första industrijobben (vid löpande band o dyl) som verkligen var simpla och endast krävde enkla handgrepp. Moderna industrijobb är komplexa och kan vara nog så svåra.
Hur många år pågick experimentet?
Vänliga hälsningar
Nanotec
Det är inte kortare arbetstid utan flexibilitet som är lösningen (på sjukskrivningproblematiken som angavs som ett effektmål i bloggen).
Jag tror att det är svårt att klara vardagslivet i schemalagda yrken eftersom personalen måste vara på plats oavsett om de krockat med att följa med barnen till skolan, ta hand som sin senila mamma eller sina egna bekymmer). I kreativa yrken är resultatet viktigast och inte alltid att det togs fram mellan 8-17.
Jag tycker att det är ganska fantastiskt att bloggaren inte förstår att naturresurserna inte räcker till för eller pallar för oändliga ekonomiska aktiviteter, vilket vi behöver om folk skall sysselsättas inom de nischer av ekonomin där automatisering inte ersatt människan.
Därtill är det fantastiskt att bloggaren inte begriper att arbete inte är livets mening. Robotar kommer sannolikt snart både skriva bättre blogginlägg och skriva bättre böcker än bloggaren gör. Så vad har herr bloggaren tänkt arbeta med?
Självfallet är arbetstidsförkortning en korkad idé. Talanger måste tas tillvara så länge robotar och automatisering inte kan ersätta människor i allt. Det tar tid att utbilda sig och att bli riktigt bra i sitt yrke. Arbetstidsförkortning skulle leda till att alla i avancerade yrken presterar mycket sämre, åtminstone tills de börjar närma sig pensionsålder.
Det är förfärligt att vänsterkrafter fortsätter att förespråka arbetstidsförkortning snarare än intelligenta medborgarlöner. Det känns som att enda anledningen är att man vill slå vakt om fackets och "arbetarrörelsens" makt.
"Ersätter man en arbetsuppgift med en robot måste någon fortfarande betala för produkten eller tjänsten – det förutsätter att denna någon har ett jobb – därtill hamnar vinsterna från rationaliseringar i ägarnas fickor, och går till investeringar, utveckling och jobb på annat håll – vinsterna upphör inte att existera och arbeta i ekonomin för att man rationaliserar med en robot."
Du verkar inte begripa att robotar gärna arbetar gratis. Det enda som kommer kosta är naturresurser.
Du implicerar också att de som inte har arbeten inte skall få konsumera. Det placerar dig oerhört långt ut på högerkanten.
Så vem ska köpa produkterna och tjänsterna robotarna ska producera?
Det är skrämmande hur dålig analysförmåga du har, cuck-eliku. Och om du tror att en robot är
a) gratis i inköp
b) gratis i drift
c) gratis i underhåll
så är din analysförmåga om möjligt ännu sämre.
Ekonomin är levande. Robotar kan bara sättas in i den utsträckning det finns någon med inkomster att köpa det robotarna producerar. Blir för många av med jobbet dyker ekonomin och det blir inga pengar till mer robotar. Sämre ekonomi så kommer löner pressas och det blir lönsammare än att köpa en robot till osv. Ekonomi är dynamiskt.
Svårt konsumera om man inte har någon inkomst och i din värld ska ingen ha något jobb för allt är robotar.
Tycker du ska läsa på lite om Gartners hype cycle.
… och du skriver själv om begränsade resurser. En människa drar inte mycket resurser. Roboten drar skitmycket resurser från gruvan till skroten. Man byter människor mot resursförbrukning. OCh ändå tror du att robotar tar över.
Ja, världen gick under när tvätterskorna blev utan jobb. Enligt dig.
Kapitalisterna kommer tvingas lyxkonsumera våldsamt för att hålla igång ekonomin när det nästan bara är de som har pengar eller saker med värde på marknaden. De kommer i väldigt hög grad sluta investera när det bara är enprocentarna som driver efterfrågan. Vi får inte bara en efterfrågekollaps utan också en investeringskollaps, om kapitalisterna inte satsar kollosala belopp på relativt meningslösa projekt som att bygga baser på månen och Mars. Vilket de knappast kommer göra.
Klockan börjar bli mycket. Jag återkommer i morgon, om du inte tagit ditt förnuft tillfånga innan dess. Såvitt jag kan se har du bara skitargument. Men jag väntar till i morgon med att utdela nådaslagen. Hade du lite vett skulle du redan ligga på rygg.
Jag har som regel att inte dricka alkohol när jag skriver.
"Så vem ska köpa produkterna och tjänsterna robotarna ska producera?"
Det är precis det som är problemet. Vem skall göra det? Bara de få som fortfarande har en massa pengar och egendomar, som dock strax är inget eller väldigt lite värda när ekonomin kollapsat.
"Om du tror att en robot är
a) gratis i inköp
b) gratis i drift
c) gratis i underhåll
så är din analysförmåga om möjligt ännu sämre."
När robotar gör allt arbete är det bara råvarorna man behöver betala för. Bara de som äger råvaror eller pengar som fortfarande är värda något på marknaden kommer kunna köpa något. Resten kommer gå under om man inte cirkulerar tillräckligt med pengar på politisk väg, eller om kapitalisterna möjligen släpper ut pengar i stora mängder med helikopter. Vilket de inte kommer göra.
Gå under kommer förvisso även det stora flertalet av kapitalisterna och naturresursägarna göra. När allt brakar samman brukar det gå åt helvete även för många av de riktigt förmögna. Men du har ju din bunker att krypa ner i… Lycka till! Du kommer behöva det!
Ekonomin är levande… Ekonomi är dynamiskt."
Så du tror att ekonomin är något slags levande väsen? En sant mammonitisk motsvarighet till teorin om "Gaia"? Skriv en bok om det!
Ekonomin är en mycket fragil struktur som bygger helt och hållet på människor. Det är de som lever. Ekonomin lever inte mer än en galleria gör utan människor som köper och säljer.
Skillnaden mellan ekonomin och papegojan i Monty Python är att ekonomin aldrig levt.
Owner: There, he moved!
Customer: No, he didn't, that was you hitting the cage!
Owner: I never!!
Customer: Yes, you did!
Ekonomin baserar sig på mänskliga behov och begär och är stendöd utan dem. Men du förefaller låtsas att ekonomin är något slags gudomligt väsen som fixar till och håller igång saker utifrån sitt eget inneboende underbara gudomliga väsen. May the Force be with us! Du är inte ateist, Cornu. Du tror ju på Mammon!
"Robotar kan bara sättas in i den utsträckning det finns någon med inkomster att köpa det robotarna producerar."
Världens enprocentare och rika företag torde ha råd att köpa ofantligt mycket robotar och automatik med de pengar de redan äger. Du får det att låta som att de lever ur hand i mun och blir bankrutt så snart folk inte har inkomster att betala med. Du fattar alltså att ekonomin än så länge kräver löntagare, men fattar ändå ingenting, verkar det. Ekonomin kan göra sig oberoende av löntagare och det är kanske vad du i själva verket drömmer om. Så skönt att slippa det peskiga slöddret som inte är en del av den pekuniära eliten. Jag förstår att du inte riktigt vill medge en sådan politisk-ekonomisk vision.
I själva verket kan världens fem eller tio rikaste människor bunkra så mycket varor att de kan låta världsekonomin totalhaverera och återinträda som världshärskare när merparten av mänskligheten svultit och frusit (mm) ihjäl och de som fortfarande lever blivit extrema fattiglappar som försöker få lite mat ur Jorden. De rika kan skita i dessa satar och bygga sin egen högteknologiska värld. Den plotten har du sannolikt aldrig tänkt dig. Kanske är det så vår nuvarande "civilisation" kommer ända?
"Blir för många av med jobbet dyker ekonomin och det blir inga pengar till mer robotar."
Blir för många av med jobbet havererar ekonomin, ja, och sedan är inte läget bra, utan sedan har vi depression och tredje världskriget. Som vi kan få väldigt, väldigt, väldigt svårt att resa oss ur. Det kan vara slutet. Åtminstone har i stort sett alla människor på Jorden fått sina liv förstörda.
Det är ju inte bara robotar det inte längre finns pengar till. Det borde du väl förstå, lille Lars? Det finns inte längre några pengar till välfärd, utbildning, forskning, demokrati, mänskliga rättigheter, miljövård, kultur, nöjen… Pengar kan snabbt vara noll värda när ingenting längre fungerar. Det borde väl du begripa. Och det är inte bara pengarna som inte längre är något värda, utan också aktierna, obligationerna, stadsbostäderna, konsten, bilarna. Ja i stort sett allt.
"Sämre ekonomi så kommer löner pressas och det blir lönsammare än att köpa en robot till osv."
Jag informerade dig häromdagen om att Foxconn planerar att ersätta alla sina arbetare i Kina med robotar. Det går inte att pressa deras löner mer. Det vore för övrigt omoraliskt att göra det. Robotar drar en del kapital för sitt inköp men sedan blir det snart billigare än att ha människor anställda. Lönearbetare är så 1900-tal.
Du måste ha en ganska stark misstro mot den tekniska utvecklingen. Robotar kommer kunna ersätta människor i allt och att gnälla om att de behöver el och kanske lite smörjolja är bara barnsligt. Människor kräver ofantligt mycket mer resurser än människor. El till robotarna är en barnlek att fixa om man bara blir av med de peskiga människorna som skall ha el och fossila bränslen mm till allt möjligt skit som robotar klarar sig alldeles prima utan.
För övrigt "behöver" man bara en liten population av elitmänniskor när robotarna tagit över. Övriga människor kan med fördel försvinna från Jordens yta, kommer elitmänniskorna tycka.
"Svårt konsumera om man inte har någon inkomst och i din värld ska ingen ha något jobb för allt är robotar."
Det är helt korrekt att det är svårt att konsumera om man inte har någon inkomst. Därför förespråkar jag medborgarlön.
Det sista jobbet kommer nog vara detsamma som det första: att sälja sex. Plus att våra toppolitiker möjligen fortfarande kommer vara människor snarare än robotar.
Alla jobb försvinner givetvis inte omedelbart, men vi har redan minst 3,5 miljarder arbetsföra människor på den här planeten och det förefaller absurt att tro att man skall kunna sysselsätta dem alla även när man utrustat dem med moderna, effektiva hjälpmedel. I än högre grad om man inte ens kan ge dem nog med naturresurser med vilka de kan förbättra sina liv. En byggkran är inte till mycket nytta om man inte har något byggmaterial.
Om man menar att vi här i Sverige kan lägga beslag på tillräckligt mycket av den lilla mängd moderna arbeten som finns kvar i världen så bör man säga det. Då handlar det om en episk maktkamp och överlevnadskamp.
"En människa drar inte mycket resurser. Roboten drar skitmycket resurser från gruvan till skroten. Man byter människor mot resursförbrukning."
Du har förstås väldigt fel. En hypereffektiv robot drar ofta mindre metaller och energi än en enda bil som en enda människa transporterar omkring sin kropp i för att sköta sitt arbete. Och den drar ingenting när den inte arbetar, vilket människor dock gör även när de är lediga, vilket de även i mindre utvecklade samhällen är större delen av veckan.
Robotar konsumerar i stort sett bara lite el och el går det att producera hur mycket som helst av. Du verkar se el som en stor bristvara. Det är det inte alls. Det finns tusen sätt att producera el och nya tillkommer. Tex räknar Climeon med att producera el ur jordvärme. Du verkar inte förmå uppfatta information ens från företag du äger aktier i.
Högst troligt följer du din vana att bara tystna och låtsas som ingenting när du inte klarar diskussionen.
Dina läsare kommer också snart genomskåda din strategi att kalla diskussioner du inte klarar för "trams". Om de inte redan gjort det.
@Kuckeliku
Det är väl bara att titta på krigshärdar och U-världen i dag för att se att människan har mycket större resistens mot undergång, än vad du verkar vilja påskina i dina texter.
Visst, högkonsumtionsekonomin – med lyxvaror och onödigt resande för medel- och arbetarklassen – kommer inte att bestå, men vi kommer aldrig att få det sämre i Sverige och världen än vi hade på 1600-talet. Visst, en del svalt. Medellivslängden var mycket lägre. Folk dog i förtid i sjukdomar, men ekonomin för en, med hänsyn till olika faktorer, anpassningsbar andel människor, kommer att bestå i producerande yrken.
Basbehovet för människan är endast föda och vatten. Överklassen aka 1%, är beroende av en stor organisation runt omkring dem för att hålla hov. Oavsett vad betalmedlen i ekonomin baserar sig på – byteshandel – ädelmetaller – pengar – så kommer samhället att bestå.
Robotar kommer aldrig någonsin att få uppgiften att laga lobster thermidor åt överklassen eller konservera en Zorn-tavla.
Sedan förstår jag inte hur du kan vara förespråkare av medborgarlön, med tanke på dina inlägg ovan. Vem ska betala den?
Robotar är ofta intelligenta algoritmer utan annan kostnad än energi. Ser du sysselsättningsgrad globalt sjunker den. Allra mest i västvärlden där dyra medelklass yrken ersätts med algoritmer och dataprogram. De jobb som kommit istället är resturang och städjobb. Knappast en önskvärd utveckling.
# Doktor Syn
En sak du möjligen missat är betydelsen av den komplexitet samhället uppnått. Det var hyfsat lätt att överleva när samhället var lågteknologiskt och det inte fanns någon interdependens mellan världens olika delar. Nu är vi otroligt beroende av ett högteknologiskt och väldigt komplext samhälle som inte är någon isolerad ö utan behöver teknologiska input från många andra delar av världen. Om högteknologiska system falerar kan det snart visa sig att nästan ingenting fungerar. I synnerhet när våra politiker länge har skitit i allt säkerhetstänkande och all beredskap.
Det går inte att avveckla vårat beroende av omvärlden, eftersom vi snabbt skulle bli ett u-land utan utbytet med omvärlden. Vi kommer alltså fortsätta vara höggradigt beroende av omvärlden och kan bara göra ett och annat för att försöka minska riskerna lite. Det räcker dock inte nödvändigtvis vid en hård krasch i världsekonomin. Svår nöd kan uppstå i vårat land, med massdöd.
Att jag förespråkar medborgarlöner – en svensk, en europeisk och på sikt en global – beror förstås på att jag inte tror att man kan dumpa stora delar av befolkningen utan att ett livsfarligt kaos uppstår. Det är tänkbart att världens rikaste klarar av att befria sig från övriga människor, men jag är ingen enprocentare och än mindre en miljardär så jag torde få ganska svårt att överleva i ett sådant scenario. Världen är också full av miljögifter och kärnkraftverk mm som ingen kommer ta hand om, så planeten kommer bli svårt förgiftad. Så snarare än att odla förhoppningar om att överleva den stora kraschen försöker jag se till att vi slipper den stora kraschen. Det är nog inte så förtvivlat svårt att klara mänskligheten om vi bara beter oss intelligent. Automatiken ger vissa möjligheter till relativt goda liv för alla om vi bara hejdar galenskaper av olika slag.
Att införa medborgarlöner är nog inte så förtvivlat svårt pga allt de skulle spara in på jämfört med våra nuvarande perversa ordningar. Det svåraste är att dra in skatt på någonting om löneskatter inte längre förslår. Skatter på naturresursanvändning och konsumtion torde vara det som behövs. Jag har svårt att se att det skulle vara särskilt omöjligt att basera den offentliga ekonomin på sådant. Automatiseringen kommer göra snart sagt allt utom sällsynta naturresurser billigt. Då behövs det inte så höga skatter.
Om man tror att en arbetstidsförkortning på 25 % och motsvarande ökning av lönekostnader skall vara ekonomiskt försvarbart med minskade sjukskrivningskostnader måste de senare vara katastrofala!
Varför kan man då inte istället anställa fler för att avlasta personalen så stressen blir lägre?
Fler händer är ju inte dumt inom vård/omsorg…
Överlag brukar det dessutom vara fajter med enstaka procent i löneökningar hos offentlig sektor så nu helt plötsligt var man beredd att göra ett försök som potentiellt kunde kostat massor?
Jag tycker hela försöket osar bristande socialistisk analysförmåga. Vilket också citerad politiker bevisar…
Personligen hade jag gärna arbetat färre timmar till lika lön…
Istället för att minska arbetstiden för att få ner sjukskrivningarna kan de satsa på handhygien i skolor/förskolor/äldrevård. Där finns mycket pengar att spara. Finns ju även automatiska handtvättsystem nu för tiden.
De svenska PISA-resultaten i matematik är har inte varit något vidare de senaste åren.
Kanske är detta en möjlig förklaring till att det finns betydligt mer att önska avseende vänsterns analys- och slutledningsförmåga i denna fråga? De verkar ju ha svårt att få ihop det.
De svenska PISA-resultaten i matematik är har inte varit något vidare de senaste åren.
Kanske är detta en möjlig förklaring till att det finns betydligt mer att önska avseende vänsterns analys- och slutledningsförmåga i denna fråga? De verkar ju ha svårt att få ihop det.
Kortare arbetstider ger fler arbetstillfällen.
Med den mängden högkvalitativ energi som finns i våran värld skulle vi alla kunna jobba mycket mindre, tyvärr så är vårat ekonomiska system utformat på ett sådant sätt att vi måste jobba, även fast arbetet inte tillför något reellt värde.
Det som är intressant är ju hur detta påverkar belastningsskador. Dessa uppstår/försvinner inte på ett par år, snarare efter 10-20 år eller mer. Jag anser att 6h arbetsdag är helt rätt för yrken som är överrepresenterade inom belastningsskador och långtidssjukskrivningar/sjukskrivna. Vi måste ju ändå försörja de som blir arbetslösa på ett eller annat sätt. Bättre för dessa att ha ett jobb än att inte ha det; såsom ivl skriver – kortare arbetstid ger fler arbetstillfällen. Men jag tycker det är fel att man ska erhålla 100% av ersättningen för 8h arbete. Högre än 6/8 skall man ha, men inte 100%. Kompromiss-förslag: 7/8.
Dessutom, ett arbete som lämnar efter sig skadad personal som får lägre inkomst pga sjukskrivningar och förtidspension bör rimligen kompensera med riskpeng om det skall vara attraktivt.
Löser man belastningsproblematiken kanske det är motiverat med lägre löner
"Därtill hamnar vinsterna från rationaliseringar i ägarnas fickor, och går till investeringar, utveckling och jobb på annat håll – vinsterna upphör inte att existera och arbeta i ekonomin för att man rationaliserar med en robot."
Att påstå att kapitalister kommer anställa folk ens till svältlöner för att ha några att sälja produkter till är inte trovärdigt. De kommer inte heller investera bort arbetslösheten mer "av en slump". Deras mål är inte att skapa jobb, utan att maximera profit och en stor kader av anställda är då bara en black om foten. För att maxa profiten skall man ha så få anställda som möjligt inom ramen för det man producerar. Det är en ekonomisk järnlag.
Förstår ärligt talat inte problemet med förkorta arbetstiden i lågproduktiva tjänsteyrken som äldrevård. Det bästa är väll att även minska lönen något så att fler kan jobba med just detta.
Hur mycket minskade personalomsättningen?
Hur många färre sjukhusbesök blev det för gamlingarna?
Jag är tämligen säker på att när personalomsättning går ned på ett äldreboende så minskar antalet akutbesök för gamlingarna. De kostnaderna för skattebetalarna kommer iofs på ett annat konto (landstingsskatten) men det kanske inte skall med i beräkningarna. Att lära upp ny personal kostar i sig pengar det också, stabila personalgrupper blir billigare i längden.
Någon där emot?
Nej, men sätt siffror på det först. Annars blir det inte trovärdigt. Tyvärr är det en ekonomisk kalkyl som ligger bakom det, annars hade vården inte haft personal som går på knäna och folk hade inte dött pga detta. (fast det erkänns inte av ansvariga inom vården såklart men självklart innebär överbeläggningar mm risker för patienter)
Du kommer inte kunna mäta kostnaden på det sättet. Jag tror inte jag har fel om jag påstår att du inte arbetat inom kommunalomsorg? I vart fall inte de senaste åren.
Så här är det att det har blivit betydligt fler äldre som är behov av omsorg i detta landet. Samtidigt så har inte personalen ökat, snarare tvärt om det är färre personal i dag än under exempelvis 80 talet.
Detta har lett till att personalen bokstavligen går på knäna för att hinna med ens den mest basala omsorgen.
Jag ska hinna med dubbelt så många brukare i dag som för bar 10 år sedan jämför man man innan 2006 så är skillnaden som natt och dag.
Ålderdomshem har det knappt byggts nya på 20 år och fler har lagt ner.
Det innebär att ålderdomshemmen idag mer är som ett hospis där varje individ ofta har ett mycket stort vård och omsorgsbehov.
Under många år så har det påtalats att arbetsbelastningen är för hög men ingen lyssnar eller gör i vart fall ingenting åt det.
Detta är den enskilt största anledning till varför personal inom omsorgen inte arbeta heltid ( i regel inte att arbetsgivaren inte kan erbjuda det ).
På vårt arbete så är det en av 30 som orkar jobba heltid och den människan är mycket rickigt sönderstressad.
Om man nu ska orka arbeta i det tempot så råder så får man antingen anställa fler så att varje individ får mindre att göra, eller minska arbetstiden. Lyssnar man inte på ena örat får man prata i det andra och se om det går in där.
Effekten går först att mäta under tid. Väldigt många som arbeta inom omsorgen går i pension i förtid, väldigt få orka arbeta heltid, nästan alla minska sin tjänstgöringsgrad när de kommer upp i åldern, långtidssjukskrivningar är svårt att mäta på ett år ( eller hur lång tid projektet varde ).
Min poäng är att de 10 miljonerna du pratar om är egentligen pengar personalen skulle haft för länge sedan, då arbetsgivaren under år drivit upp tempot så pass mycket att människor inte orka arbeta heltid.
Du som har skrivit artikeln är välkomne att hänga med mig på mitt jobb en vecka.
Vi får se om du har samma åsikt efter det.