Umeå kommuns ofinansierade försök med kortare arbetsdag på ett äldreboende i Umeå ledde till ökade sjukskrivningar hos personalen. Sjukfrånvaron ökade från 8.0% till 9.3%.
 |
| En fors någonstans i Norrland. |
Det tas som en allmänt vedertagen sanning att kortare arbetstid, med bibehållen lön och bibehållna arbetsuppgifter, leder till lägre sjukskrivningar utan minskad prestation. Men uppenbarligen fungerade det inte i socialistiskt styrda Umeå, där ett försök alltså ledde till ökade sjukskrivningar.
Det kan förstås bero på att personalen redan var överarbetad som det var, och genom att sänka arbetstiden så skulle man alltså behöva utföra lika mycket sysslor på kortare tid.
Vad som sjukskriver folk är inte arbetstiden, utan känslan av kontroll och möjligheten att påverka sin egen situation. Makt över sitt eget liv.
Det är en arbetsledningsfråga. Med usel ledning är det inte osannolikt att kortare arbetstid leder till mer ökade sjukskrivningar. Och all ledning är inte kompetent. Peters princip gäller, dvs att folk blir befordrade till de inte är kompetenta för sin uppgift längre. Och då stannar de på den nivån eftersom deras inkompetens gör att de inte kommer bli befordrade ytterligare.
Jag jobbar runt 80 timmar i veckan. Å andra sidan styr jag oftast helt själv över arbetetet, undantaget vissa kända deadlines och eventuella offentliga framträdanden.
37 kommentarer
Kom igen nu… "En fors någonstans i Norrland." Fors??? Nä, det där är ett lite större dike i "Norrland". I Halland är det väl alla floder tillsammans?
En fors kan vara väldigt liten. Jag skrev inte "älv".
Tråkigt oprecis bildsättning. Skulle en artikel om Västerås kommun bildsättas med "En äng någonstans i Svealand"?
Jomen alla vet ju att norrland bara är skog, fjäll, skoter och bidragsfusk.
Bara? De största av statens skatteintäkter (skog och gruvdrift) kommer ju från norr… pengar som sen satsas till alla nödställda låntagare i Stockholm och Göteborg.
För att göra en riktigt korrekt analys behöver man jämföra med en grupp som inte gick från 8 -> 6 timmars arbetsdag. Sjukfrånvaron ökade ju brett mellan 2014 och 2015, i alla sektorer. Se ex Sjukfrånvaro enl Ekonomifakta.
Iofs korrekt. Specifikt behöver man jämföra med anställda på ett annat äldreboende i samma regi i Umeå.
Dessutom har väl sjuktalen ökat i så gott som ALLA sektorer i samhället sedan de rödgröna kom tillbaka till makten 2014?
Peter Andersson;
Tvärtom vad du tror så är det (enligt SCB):
Sjukfrånvaron började öka igen redan 2010.
Sjukfrånvaron innan dess började minska redan 2004 under Göran Perssons regering.
Kan ju bero på vad man mäter? 8 % av 40 h är mer än 9.3 % av 30 h om man ser till absoluta timmar men det är kanske normerat på något sätt.
Gissningsvis mäter man antalet arbetsdagar. Få är sjukskrivna några timmar om dagen.
En av livets gåtor är varför de som jobbar i ofantlig sektor i högre grad otrivs på sina arbeten. Så blir det första maj och dessa människor går ut på Första Maj med plakat i handen där man säger nej till "vinster i välfärden" dvs. att arbetsplatserna ska vara socialistiska. Där man ju otrivs i högra grad.
http://www.svd.se/vinsten-uteblev-men-privat-aldreboende-battre-i-unik-studie
Alltså försök inte analysera dumhet – det går inte.
"Working hard for something we dont care about is called stress, working hard for something we love is called passion"
Största felkällan måste väl vara att det är ett för litet urval, en olycka kan ju helt förändra statistiken och har ju inget med minskad arbetstid att göra. Mer tid till farliga fritidssysselsättningar som idrott kan ju också bidra till högre frånvaro i allafall på kort sikt.
Det stora flertalet av anställda inom äldreomsorgen lider av stress (som dock inte beror på arbetet i första hand) och framförallt bitterhet över att "livet blev som det blev." Många kommer från studieovana hem, dvs. skolbetygen blev usla. Vilket ledde till att de tog samma jobb som mamma, dvs. på äldreboendet. Börjar närma sig 50. Gubben där hemma får allt lägre testonivåer pga åldern = impotent och vresig. Knäproblem och dålig allmänhälsa pga rökning och dåliga kostvanor. Sitter under fikarasterna och spyr ut sin ångest ("vi har för mycket att göra". "vi är underbemannade") som grundar sig i ånger över att de inte gjorde andra livsval i 20-årsåldern. Nu känns det för sent att ändra sig. Bättre att härda ut tills pensioneringen vid 61-62. Två timmar kortare arbetsdag kan inte ändra på detta. Som du säger Lars handlar det om brist på kontroll, autonomi. Känslan av att vara offer för omständigheter osv.
Dessvärre ofta alldeles för nära sanningen.
/snart 50
Det ligger en del sanning i det stentrollet skriver. Men det är också sjukt ansträngt i vissa grupper, tex i hemtjänsten. Det är en kombination av fysisk stress, en kamp mot klockan och den existentiella ångesten över att ständigt behöva slänga igen dörren om en person som gråter "snälla du kan väl stanna en stund".
Det är svårt att förklara för den som inte provat.
Tycker också att det ligger mycket vad Stentrollet skriver. Tycker att man nästan alltid skyller arbetet för psykisk ohälsa eller utbrändhet. Normalt som heltidare tillbringar man 8 h/5 dagar i veckan. Resten av tiden är ledig tid. Ändå alltid jobbet som gör en dålig. Tror inte att det är hela sanningen. Dåliga förhållanden och äktenskap som sliter hårt. Massor av egentillverkade krav med träning, barnens aktiviteter samt hålla upp den egna fasaden tar kanske för mycket tid och stressar. Överdriven aktivitet på alla sociala medier och skärmtid tror jag också är en anledning.
Lätt att skriva sådant när man är tjänsteman och inte befinner sig i samma verklighet som ex Sandow skriver om. Det tar rätt hårt på själen men det är svårt för indexknarkande nyliberaler att förstå. Det finns mer än Excelblad.
Ni som tycker stentrollet har rätt, är det utifrån er egen situation som ni vet att det är så eller utifrån er uppfattning om andra?
Det är väl precis som vanligt.
Folk utan någon som helst erfarenhet som vet bäst.
Omgivningens von oben-attityd mot personal inom äldreomsorgen har aldrig varit något vidare. Själv är de minsann lite finare och skulle aldrig sjunka så lågt som att arbeta inom sektorn.
Det vetefan, däremot tycker jag Nils Nilsson har en poäng på så sätt att min egen erfarenhet på min arbetsplats är att de som bryter ihop av stress I FÖRSTA HAND är de som inte kan stressa av hemma, dvs de ligger i skilsmässa, har en havererad husrenovering eller alkoholproblem.
Ett gott hemliv gör definitivt en person mer tålig mot stress i arbetslivet. Säkert vice versa också, har man ett helvete hemma måste man kunna stressa av på jobbet. Detta tror jag gäller oavsett vilken ålder man är i eller vilken sektor man arbetar i.
Bosse, Det finns forskningsstudier på vad som skapar dessa psykosociala problem. De enda personer som sedan vägrar ta till sig informationen i dessa studier är det personerna som har tid att röka upp ett paket Blend varje dag på jobbet men ändå påstår sig ha ett arbete som stressar sönder dom.
Jo, så är det ju som Bendis skriver. Summan av stressen så att säga.
Men samtidigt, livet drabbar alla i någon form. Förr eller senare. Blir just DU bortrationaliserad.
Välkommen du sköna nya värld.
Motgångar är ju bara just det, motgångar. Man kliver över dem och fortsätter sin kurs i livet. Så länge man styr sin skuta själv har man aldrig någon annan att skylla på.
Alexander. Jo. det tycker jag också. Men det finns väldigt många människor som sitter kvar i ruttna och kärlekslösa förhållanden och äktenskap. Har jobb som de vantrivs med.
Vågar eller förmår inte bryta upp utan fortsätter och biter ihop. Det sliter hårt på hjärna och kropp.
Barn, materiell standard och beteende, sociala nätverk är några anledningar varför man inte skiljer sig.
Jag tror många grupper i samhället har de facto 6 h arbetsdag med arbetsgivarens goda minne. Man behöver komma senare för barnen ska gå till skolan, gå tidigare för hämta barnen, sköta fotbollsträningen som börjar kl 17, träna på lunchen, "jobba hemifrån" är egentligen VAB, egen sjukdom eller fixa ärende osv i en del fall.
Så förmodligen skulle flexibilitet göra susen snarare än exakt 6 h arbetsdag men samtidigt svårt att få till i en schemalagd verksamhet då det är samma arbetsmängd som ska utföras på plats.
De flesta arbetar in tiden, med råge på kvällar o helger.
De enda som egentligen har kontroll är egenföretagare, samtidigt som många av dessa är bundna av marknadens krav på tillgänglighet.
"Träna på lunchen"? Existerar det ens? När äter folk lunch då?
Kanske lite oklart uttryckt, Flexibilitet är nyckelordet, inte att folk smiter från arbetsuppgifter men det är snarare ett ledningsproblem i såfall.
Om man "tränar på lunchen" så har man rimligen flextid och tar ut 2-3h mitt på dagen.
@Rickard.
Nja.. Om du bara visste.. Finns många ställen där det drälls iväg nåt så fruktansvärt med timmar åt alla håll.. Speciellt där man har flex..
En f.d. kollega kom 06.00 på jobbet (+1 flex), fikade till 8. Sket en timma till 9-fikat.. Duttade lite på aftonbladet till han tog lunch vid 10:15 och var klar 10.30. (ord. lunch var 11-11.45), snarkade som en sugga inne i datarummet till 11:55.. Fikade igen och sen jobbade han i bästa fall en liten stund, klagade över att han var utarbetad vid 13:45 fikat, sen gick han och bastade, duschade och rakade sig till klockan blev 15 och då stämplade han ut. Detta med en bit över 30k i månadslön. Och han var bara en i mängden.. Han var inte så förtjust i mig och kallade mig borgare.. Allt var chefers fel, företagsledningens fel, regeringens fel, invandrares fel..
Det finns många bittra själar därute.
Alexander;
Den ende som verkade bitter för att de andra sölade verkar vara du själv.
Det är chefens arbetsuppgift att styra upp det. Skyll inte på någon annan än slappa och konflikträdda chefer utan stake.
Jag har haft liknande kollegor och det är inte deras fel. Felet ligger hos chefen som inte styr upp det hela. Dessutom brukar cheferna inom sådana verksamheter vara minst lika slappa djävlar de med. Men sen finns det dom som ser ut att rulla tummarna men får en hel del gjort och en del som speinger häcken av sig och verkar viktigpettrar utan att få nåt vettigt gjort, ibland ställer till med mer oreda än gör nytta t.om.
Förutom att jag har nästan 60 års livserfarenhet. Varit med om skilsmässa, erfarenhet av utmattningsdepression på olika sätt. Bl a genom mitt arbete.
Även en utbildning inom området. Men vad vet väl jag.
Det är ju naturligtvis bara det som sker på arbetstid som spelar roll. En tuff skilsmässa eller andra anledningar som leder till stress och press har ju ingen betydelse. Jäsp!
En skev verklighetsbild som blir orättvis för vissa arbetsgivare. Finns ju naturligtvis många arbetsplatser bl a inom vård, skola, omsorg där det är stora brister och för mycket stress. Men likt en blind inte se att det finns andra anledningar är man nog rätt naiv.
Sen är jag övertygad om att de som måste hålla sig överdrivet uppdaterad på sociala medier. Med för stor konsumtion av detta och har p.g.a det telefonen liggandes vid sängbordet är en riskgrupp.
Det stämmer nog bra det. Hade en person (ej chef) på jobbet som lämpade över arbetsuppgifter åt alla andra men kunde sitta och go ner i sociala medier, sitta och glo på TV och svara på privata samtal medan vi pratade med varandra rent arbetsmässigt.
Han blev sedan sjukskriven pga konflikt och sade upp sig.
Anställde dom 1/3 del mer personal, utgår från att antalet timmar var beräknat utifrån vårdbehov o var konstant.
Eller skulle samma mängd personal utföra samma arbete som tidigare, men nu på 6-timmar, det innebär ju lägre bemanning om man fördelar jämt på dygnet, då ju 25% är borta konstant eller höll dom bemanningen vid matning, upptagning o läggning genom 'håltimme' o 8 -> 6 togs som värdelös håltimme ?.