För er som har panik över julklappar så här de sista skälvande dagarna innan jul, så kan ni alltid köpa Martina Haags skilsmässoroman “Det är något som inte stämmer” och ge till egentligen vilken vuxen person som helst i åldern 40+. Eller yngre för den delen.
Detta är svensk feelbad när den är som allra bäst och är en metaroman där den numera skilda författaren Martina Haag skriver om den fiktiva författaren Petra Wallin, som isolerar sig i en fjällvandrarstuga för att skriva en roman på 195 sidor om sin egen skilsmässa från TV-profilen Anders Wallin, som svek henne, deras barn och deras femtonåriga äktenskap för sin programledarpartner Klara Boman.
Romanen är välskriven, föredömligt kort på 195 sidor, mästerligt berättad och antagligen att betrakta som nästan perfekt. Det är en bok om svek, misslyckande, sanningar, oändlig sorg och om den förlösande depression som behövs för att komma ur förhandlingen och gå vidare i livet.
Den lämpar sig mer än väl som julklapp till dig själv, till ditt svikande ex, till din vän du suttit i timmar med som telefonterapeut eller till det lyckliga paret som behöver läsa lite feelbad för att uppskatta det de har. Alla har vi 40+ någon eller några i vår bekantskapskrets där förhållanden spruckit och upplevt detta på nära håll. Antingen från åskådarplats, telefonterapeutplats eller ensamma på scenen.
I media diskuteras denna bok som att den egentligen är en skildring om hur TV-profilen Erik Haag svek Martina Haag, deras fyra barn och sjuttonåriga äktenskap, för Haags programledarpartner Lotta Lundgren från den pågående julkalendern och TV-serien Historieätarna. Man kan förstå att boken släpps nu, perfekt timad till att Erik Haag och Lotta Lundgren sitter och myser i julkalendern. Piratförlaget har här timat perfekt och det är bara att gratulera Martina Haag till en antagligen välbehövlig försäljningsuccé. Det är dock boken värd i sig, utan den kittlande tanken om att det här är på riktigt.
För som själv varande författare vet jag att man visserligen tar med sig egna livserfarenheter och drag in i sina romaner, men i slutändan är det ändå fiktion. Läsare kan försöka se något av författaren i texten, men kommer alltid att misslyckas.
Samtidigt finns det en massa placeringar för att hålla tanken om att detta är scener från Martina och Erik Haags äktenskap, när det i själva verket är Petra och Anders Wallins äktenskap vi ser krossas under Anders Wallins jaktkängor.
“Han är så beyond vår familj att han tycker att det är okej att jag skulle skriva en bok om vår skilsmässa. En lite rolig bok om misslyckande. Det är helt okej med honom. Han är så klar och nöjd och färdig.”
Vad jag istället ser är att Martina Haag är en mästerlig författare och skildrare av relationer. Om Erik Haag vet jag inget och är ärligt talat inte intresserad heller.
Jag har som bekant inte någon traditionell TV sedan nio år tillbaka och har aldrig sett honom i rutan. Då och då dyker det upp stillbilder när julkalendern debatteras, men man ska inte döma hunden efter håren och den sinnesslöa uppsynen, som antagligen är spelad för TV-programmens skull.
“Men jag vill ge de kvinnor som har hamnat i samma situation som jag hamnade i, jag vill ge dem något som är sant. […] Jag vill berätta att man klarar sig, fastän man faller tusen meter i sorg. Att man tror att man ska dö, men man överlever. Jag hade behövt höra det hundratals gånger.”
Förvisso målas Anders ut som ett jävla svin i boken, men man ska komma ihåg att antagligen hälften, kanske mer än hälften av alla skilsmässor initieras av kvinnan. Oftast är det en part som går först, och den andre som får lida helvetets kval. Och jag kan inte se att något i den här boken skulle vara annorlunda om man bytte kön rakt genom boken. Så det här är inte en feministisk bok, utan en bok om hur det är att vara människa.
“Jag trodde att vi hade något speciellt tillsammans som var mycket starkare än alla de andras. De som gav upp, de som slutade vara kära, som fick femtioårskris och bytte till en yngre. Visst bråkade vi och tyckte olika om en massa saker. Men det är väl inte meningen att mn ska sitta i likadana kläder och läsa exakt samma kapitel i samma bok och ha samma frisyr och gå till samma jobb?”
Nej, i slutändan är antagligen alla förhållanden unika och det finns lika många skäl att stanna tillsammans eller separera som det finns förhållanden. Men processen och den själsliga upplevelsen är antagligen väldigt lika för många.
Stark och gripande läsning. Jag streckläste ut boken på några timmar. En touchy-feely svensk feelbad, sträckläst av en manlig thrillerförfattare. Det kanske räcker som omdöme?
Ni hittar boken hos Adlibris för 177:- SEK och Bokus för 177:- SEK, men hinner nog inte få den innan jul, även om Bokus utlovar att boken hinner fram om ni beställer just denna senast i morgon. Så vill ni ha julklappar att förstöra eller rädda någons mellandagar med får ni bege er till en traditionell boklåda och köpa över disk, med min starka rekommendation.
35 kommentarer
Om man ska läsa boken själv kan den ju laddas ner den som e-bok och påbörjas om fem minuter.
Jag vet inte jag. Om jag har lust att läsa egenterapi från känd olyckligt skild. Där går nog min gräns och bara få en ensidig inblick från en part. Smart? kanske. Osmakligt? tycker jag.
Kunde skriva åtskilligt i ämnet.
Skall bespara Eder detta.
Framför allt vill jag inte ge min hustru någon befängd ide´ till uppbrott….
Njaeae, en bra skildring är alltid en bra skildring och säkerligen skriver Martina Haag bättre om kärlek och förhållanden än t ex Harlekinförfattaren Jane Guillou. Men ändå… Sånt här är väl inget man vill läsa om?
När det kommer till kvinnor bör man lyss till förfädernas röster:
På ord av en mö
må ingen man lita,
eller tro på gift kvinnas tal;
ty på rullande hjul
deras hjärta är skapat,
föränderlighet i bröstet inlagd.
Men du e int bitter?
Så är kvinnors kärlek,
då känslan är flygtig,
som åkning på glanskis
med obroddad häst,
med en sprant, tvåårig,
otamd sprakfåle,
eller som i stickande storm
styrelös segling.
eller som halt mans renjagt
på hala fjällsidor.
Nä, jag är inte bitter. Men jag är inte så säker på att jag tror att folk kan hålla ihop livet ut. Det kanske är onaturligt rent av?
Tror man ska undvika generaliseranden. Alla förhållanden är unika och man vet inget om hur det är bakom dörrarna privat i de förhållanden som håller livet ut. De kanske har/haft diverse "tryckventiler" som lättat på trycket?
I slutändan kommer i princip alltid den ena parten i ett förhållande lämnas ensam när den andre dör. Många änklingar/änkor dör sedan ganska snabbt efter livspartnern gått bort. Det tycker jag är ett kvitto på att en del förhållanden verkligen var livet ut.
Frågan är snarast vad man har rätt att förvänta sig?
Det står väl i ert äktenskapsförord?
Såg en gång (ja, en gång) på något inslag hos Aftonbladet TV där tre kändiskvinnor satt och kommenterade hur ofta de hade sex i sina förhållanden. En av dem sade att de i deras förhållande hade skrivit papper på att ingen part fick säga nej om den andre ville. Den andre kändiskvinnan sade att hon inte hade haft sex med sin make/sambo på sex månader, men verkade jätteglad och tyckte det var helt normalt. Min tanke var att det där förhållandet inte skulle hålla speciellt länge till. Vet dock inte vem kändisen var så jag kan inte följa upp utfallet av den prognosen.
Jag har inget äktenskapsförord där det är förbjudet att tröttna på mig… det borde jag kanske haft?
Skämt åsido så förändras man mycket under livet, man kan ju gå i olika riktningar om man har otur antar jag. Ska man "nöja" sig då eller skita i det?
Ett äktenskapsförord har man för att hålla sina tillgångar undan för fogden. Väl?
Då jag själv hade en period som singel och där, fullkomligt otippat, råkade hitta mig själv/bli en man i en generation av pojkar, har jag haft en ganska nykter och ohämmad syn på den här saken ett tag. Och därför diskuterat den en hel del med dem som fastnade i sina tidigare förhållanden.
Bland annat har en kollega då berättat att om hans fru konsekvent vägrar ligga med honom på två veckor (utan orsaker så som sjukdom eller frånvaro) är det fritt fram att ligga med andra. Och vice versa, såklart. D.v.s. om det inte har funnits ett enda tillfälle under två vanliga veckor där parten skulle acceptera ett samlag.
Detta är ju något som är lätt att säga och det kanske inte stämmer i verkligheten. Oavsett så köpte jag den typen av koncept. Förhållanden bygger alltid i viss mån på en emotionell dragkamp och många tysta överenskommelser bygger därför på rädsla snarare än förnuft och kommunikation. Dessa småsaker kommer för det mesta slita sönder förhållandet givet tid. Överenskommelser som dessa tvingar istället till kommunikation (om din fru inte vill att du utnyttjar friheten att ligga med andra kommer hon rimligen prata med dig om det, vilket antagligen är just den typen av emotionell bekräftelse som saknades för att överleva fjuttiga två veckor utan sex).
Då jag själv hade en period som singel och där, fullkomligt otippat, råkade hitta mig själv/bli en man i en generation av pojkar, har jag haft en ganska nykter och ohämmad syn på den här saken ett tag. Och därför diskuterat den en hel del med dem som fastnade i sina tidigare förhållanden.
Bland annat har en kollega då berättat att om hans fru konsekvent vägrar ligga med honom på två veckor (utan orsaker så som sjukdom eller frånvaro) är det fritt fram att ligga med andra. Och vice versa, såklart. D.v.s. om det inte har funnits ett enda tillfälle under två vanliga veckor där parten skulle acceptera ett samlag.
Detta är ju något som är lätt att säga och det kanske inte stämmer i verkligheten. Oavsett så köpte jag den typen av koncept. Förhållanden bygger alltid i viss mån på en emotionell dragkamp och många tysta överenskommelser bygger därför på rädsla snarare än förnuft och kommunikation. Dessa småsaker kommer för det mesta slita sönder förhållandet givet tid. Överenskommelser som dessa tvingar istället till kommunikation (om din fru inte vill att du utnyttjar friheten att ligga med andra kommer hon rimligen prata med dig om det, vilket antagligen är just den typen av emotionell bekräftelse som saknades för att överleva fjuttiga två veckor utan sex).
Det var ganska vist skrivet.
Jag har bara väntat på att Martinas och Eriks relation skulle krackilera. Jag läste nån intervju med honom för några år sen där det framgick att dom inte hade sex. När sexet tar slut så är det bara en tidsfråga tills det går åt helvete.
Men det låter som en bra bok.
Så är det även i denna bok. De slutar att ha sex. Redan på mödravårdens "föräldrautbildning" fick man lära sig att om man slutar att ha sex (pga graviditet och sedan barn) så spricker förhållandet, i princip garanterat.
Nu är det ju helt naturligt att sexfrekvensen går ner med åldern då testosteronproduktionen för män avtar, och alkoholkonsumtionen ofta går upp (alkohol sänker produktionen något dygn efter intag). Vill man behålla sin kapacitet kan man börja träna (vilket ökar produktionen) och sluta med alkohol. De här personerna är ju i 50-årsåldern då förfallet tydligt börjar visa sig för många män, och borde vid det här laget ha lärt sig att det finns mer i ett förhållande än ungdomligt kaninsex så fort tillfälle ges.
Finns det statistik på hur ofta män kontra kvinnor nekar sex i ett förhållande? Kanske inte läge att förutsätta att Erik slutade vilja ha sex med Martina? 😉
Om Erik och Martina vet vi inget och kommer inte få veta mer heller, och så bör det förbli.
Det finns säkert någon statistik, men att neka sex till "vardags" är inget konstigt. Det är när sex upphör helt som det går utför. Tvärt om kan man misstänka att vardagsnekande kan vara mer eller mindre vanligt, utan att man för den delen har sex mindre än socialstyrelsens rekommenderade 3-7x i veckan – men som sagt, alla förhållanden är unik
De studier jag sett i ämne tyder på att för personer under 35 år är det oftare kvinnan som nekar, över 35 år oftare mannen.
Antagligen varken mer eller mindre träffsäkert är det där flummet här ovan om att det skulle vara "naturligt" att kroppen förfaller vid 50 år. Det är det absolut inte. Losers kommer förfalla tidigt i livet, men det är då orimligt att inte ta ansvar för detta själv.
Fenomenen är generaliserbara, men det gäller att inte missförstå korrelationen. "Högre" ålder (medelålder) korrelerar nämligen inte direkt med biologisk nedbrytning, däremot indirekt eftersom det (åtminstone i väst) korrelerar med ohälsosam livsstil som i sin tur däremot leder direkt till biologisk nedbrytning.
Jämför gärna det idag välstuderade faktum att muskelmassan knappt brytits ned alls naturligt hos en konsekvent aktiv 60-åring. Däremot är den ett minne blott hos den 50-åring som inte varit aktiv på 20 år. Vilket är vanligt men, återigen, inte biologiskt betingat.
Lura er dock inte att tro att bara för att det finns se så är förhållandet bra. Jag och min sambo sedan 24 år separerade i våras. Vi hade se hela vägen ut, om än inte lika inspirerande som från början. Det var inte det som var den/de springande punkterna. I vårt fall var det inga andra inblandade men det var svårt nog ändå för exet. (Jag var den som initierade ). Men nu vill jag påstå att vi alla är gladare! Barnen är gladare. Föräldrarna är gladare. Vi har båda träffat nya som passar så mycket bättre i förhållande till vilka vi är idag. Jag tror inte att man ska vara rädd för att separera.
Historieätarna kanske fick smak för varierad kost samtidigt?
Tjejer och barn är bara problem och medför höga onödiga kostnader. Bättre att stanna i sin BOL, inventera och komplettera sin förråd, och porrsurfa.
Amatör. Riktiga preppers kör med offline porr.
Uppblåsbara Barbara?
Eller helt enkelt utskrivna bilder i en "hemlig" flyttkartong…
Tror att statistiken nu är uppe i att 75% av alla skilsmässor tas ut av kvinnor. Så ja, "kanske mer än hälften av alla skilsmässor initieras av kvinnan."
Om man funderar på att gifta sig bör man skaffa äktenskapsförord, för efter en tre-fyra år utan barn så kommer skilsmässan som på posten. Varje barn förlänger perioden med något år. Så är du inte skild ännu, kan du lätt uppskatta hur lång tid du har innan det inträffar.
Äktenskapsförord är väl bara vettigt att skriva om man har stor ekonomisk ovikt när man träder in i äktenskapet eller samboavtal vid sambo boende. Om två personer är lika fattiga eller rika så försvinner väl vitsen av ett avtal.
Det man sen skrapar ihop tillsammans är väl rätt rättvist att dela på om de skulle skita sig. På radio i kväll hörde jag om att man även skulle skriva hundavtal. Vem som sen ska få med sig dildosen får man väl gå till advokat?
Bra säljargument där, finns nog många i landet som kan behöva muntra upp julen med stark feelbad-litteratur.
Precis. Vi brukar ha högläsning av Peter Sotos samlade verk på julafton för att det inte ska bli för mysigt.
Så du har slutat att lajva den?
Ja, nu lajvar vi bara Lars Norén, Stig Larsson och gamla testamentet. Taggat ner lite.
Står nu som nummer 262 i kö för att få låna boken på mitt lokala bibliotek. De har inte köpt in den till sin egen version av Elib så e-bok var att glömma.
Jävlar. Lars W är rörd, det är fan inte illa. Ursäkta franskan, har sett lite för mycket Angry video game nerd på sistone.
För övrigt fascinerande att få lite livsvisdom och sedvanlig ironi på dessa världsliga ömma ämnen bland kommentrerna här. Ett oväntat men skönt avbräck från allt jävla konspirationssnack om SD, NATO, Putin och fan och hans mormor.