Ett sätt att titta på om ett samhälle är en demokrati är att titta på stödet för de styrande. I en demokrati överstiger av förklarliga anledningar stödet för de styrande sällan mer än drygt 50%, ofta mindre än så. Stater som skryter med 60-70-80-90-100% stöd för makten har antagligen en mycket tveksam demokrati, saknar fria medier eller helt enkelt blåljuger.
För att kunna styra i en demokrati räcker det i princip med 50.1% av väljarstödet. Koalitioner överstiger därför sällan mer än kanske 55%, då man helt enkelt inte vill ge ifrån sig mer makt än nödvändigt till andra parter.
På samma sätt kräver väljarkåren populistiska eftergifter för att stödet ska stiga långt över 50%, och vitsen med att sitta vid makten är som bekant att få bestämma, inte att ge efter för den obildade oupplysta populasen.
Alltså fjäskar makthavare i en demokrati inte för folket mer än att man når drygt 50% av stödet. Mer fjäsk än så är inte nödvändigt för att få bestämma.
Därtill kommer fungerande fria media alltid att kritisera makten och lyfta fram oppositionens synpunkter, och missnöjda väljares åsikter. Det betyder att över tiden minskar också de styrandes väljarstöd i en demokrati, och det blir svårt att hålla sig långt över 50% av väljarstödet.
Man ska dock komma ihåg att olika valsystem ändå kan ge ett större stöd för makten i valet, bland annat genom hur elektorer och valkretsar fungerar, eller flera valomgångar där alternativ rensas ut. Men tittar man på antalet röster (ej mandat eller elektorer) i första valomgången bör inte vara mycket mer än 50%.
T ex kan man titta på USA:s presidentval. Obama fick 2008 52.93% av rösterna och 51.06% år 2012. Elektorsutfallet blev dock annorlunda. Clinton fick 49.23% 1996, Dubya 47.87% 2000 och 50.73% år 2004. USA är en fungerande demokrati.
I kontrast fick Vladimir Putin 63.6% i valet 2012 och Medevev fick 71.2% år 2008. Men så är inte Ryssland heller en fungerande demokrati, med fria medier och utan valfusk eller omfattande korruption.
Och i Nordkorea fick regimen 88% av rösterna i parlamentsvalet 2009. För övrigt samma stöd som Putin påstås ha av ryska folket just nu. I Sverige har 33% av svenskarna förtroende för den populäraste partiledaren, Stefan Löfvén…
Utmärkande för en demokrati är de styrandes relativt svaga officiella stöd – en demokrati bygger på ömsesidig respekt och fungerande samhällskontrakt, vilket gör att de flesta kan tolerera att en minoritet eller knapp majoritet styr. I diktaturer är det tvärt om – officiellt har diktaturen alltid ett massivt stöd.
Att ta fram väljarstödet i senaste valet för de styrande regeringarna i t ex västerländska demokratier lämnas som en övning åt läsaren. Jag tror att det sällan går över 55%, beroende på antal partier i parlamentet – ju fler partier desto lägre stöd för regeringen då man inte behöver göra så stora kompromisser. Ordet sällan betyder inte att det inte sker – t ex har Storbritanniens regering 59% stöd via de konservativas 36% och liberaldemokraternas 23%.
26 kommentarer
Ingen regel utan undantag… Bush hade åtminstone tillfälligt sagolikt högt stöd efter 9/11 men det var nog en relativt irrationell reaktion på att man uppfattade sig vara attackerad.
Inte sällan är ju det en mekanism som används av diktaturer. Nordkorea påstår sig ständigt vara under belägring av di onda kapitalisterna och Ryssland hävdar sig vara "omringade" av judegaynazisterna i NATOEUSA.
Vådan med elektronisk röstning:
https://www.youtube.com/watch?v=S7R1_ixtlyc
USA var en gång en demokrati. Det var nån form av balans mellan de 2 partierna när det fanns en arbetarklass som genom fackföreningar stödde Demokraterna. När nästan all produktion flyttats till Kina försvann även fackens möjlighet att påverka politiken. Fackföreningarna marginaliserades. Det fanns helt enkelt inga pengar att sponsra Demokraternas kandidater. I dag tvingas båda partiernas kandidater söka finansiellt stöd på samma håll, hos storfinansen som tidigare stött bara Republikanerna. Resultatet kan vi se i den förda politiken. Oavsett vilken kandidat som vinner valen så blir det samma politik som förs.
USA är inte vad vi i Sverige menar med en demokrati i dag. Politiken styrs av de som betalar kalaset. Pengarna styr, inte folket. Det är i och för sig ett naturligt resultat av ohämmad kapitalism med minimal kontroll.
Så här ser jag på det:
USA är en de facto tvåpartidiktatur. Om man är en kapitalstark organisation (t.ex. AIPAC eller "Wall Street") i USA och vill få sin vilja igenom oberoende av hur valresultatet blir, ser man självfallet till att ge stora penningbidrag till diktaturens båda partier. Genom pengar köps lojalitet i USA, speciellt i presidentval.
USA var en gång en republik.
Vet skillnaden.
Det är mycket likheter mellan late Roman republic och USA. Rikedomar samlas till ett fåtal, allt fler får jobba mera för mindre och skatterna ökar hela tiden. Det som till slut fällde Roms senat var när de ledande rika senatorerna började mörda varandra om pengarna och makten, det var det som ledde till flera inbördeskrig som varade i drygt 50 år tills en kejsare tog över ( Caesar var steget in i Kejsar / Imperietiden). Så vi får hålla tummarna för att de inte börjar skjuta på varann i Capitolium samt behåller tillräckligt värdegemenskap.
Är det odemokratiskt att vara positivt inställd till att återinförda rösträttsvillkoren (för 2:a kammaren) pre 1937? Dvs rösträttsinnehavare skall uppfylla följande; minst 23 år gammal, inte vara försatt i konkurs, inte vara omhändertagen av fattigvården (jfr försörjningsstöd), inte vara ådömd straffpåföljd.
Kort svar: Ja.
När man, likt t ex USA, vill ta ifrån människor deras inflytande och skapa en andra klassens medborgare så tänker jag på JFKs berömda citat:
Those who make peaceful revolution impossible will make violent revolution inevitable.
Han syftade på Sovjet men idag är det lika sant för USA. Inte en väg vi bör gå i Sverige. När man väl börjar beskära frihet och rättigheter så är det svårt att sluta.
Nej det borde det inte vara. Skötsamhet borde vara ett krav, inte minst när oljetillväxteran verkar lida mot sitt slut. När, likt förr, alla vet var ekonomins gränser går, då kommer sparsamhet och skötsamhet bli dygder igen. Men först lite revolution och djävulskap som Kristian antyder. Dessutom när numera var och varannan svensk bär försörjningsstöd, alltifrån studiebidrag, tandvårdsbidrag till barnbidrag skulle det bli en försvinnande liten del av befolkningen som finge rösta. En studie i hur man brutit ner ett månghundraårigt fungerande, mer eller mindre, demokratiskt system och istället till valen skaffar lojala feodalundersåtar. Man kan även jämföra vikingatidens hövding som sades vara givare av guld, mot lojalitet. För att få guld behövde man skaffa det, kanske hos någon annan.
En grundprincip i demokratiska samhällen vad gäller brott och straff är att en dömd efter avtjänat straff åter är en fullvärdig medborgare. Att för all framtid utestänga segment av befolkningen från den demokratiska processen är en farlig väg att gå. Många tycker säkert att det inte spelar någon roll eftersom vi pratar om brottslingar, men var ska vi dra gränsen? Våldsbrott? Fortkörnig?
Och när vi ändå skapar en underklass utan rösträtt ska dom verkligen få uttrycka sig fritt och sprida sina felaktiga åsikter? Lite censur skadar väl inte när vi ändå bara pratar om brottslingar. Och sådana som gjort konkurs – uppenbarligen slarviga parasiter som inte förtjänar att få göra sin röst hörd.
Näe, jag är starkt emot inskränkningar i demokrati eller yttrandefrihet. All makt du är villig att ge din bästa vän måste du också kunna ge din värsta fiende. Även om "rätt" politiker bestämmer idag så kanske "fel" gör det i morgon.
Att vara inlåst är en fundamental mänsklig erfarenhet som de flesta som tur är inte behöver uppleva, i alla fall inte här och nu.
Det vore idiotiskt att utesluta de få som faktiskt har den erfarenheten från att rösta. Därför är jag för att fångar och villkorligt frigivna skall behålla sin rösträtt.
Detaljer kan givetvis behöva justeras. T ex är jag också för att man ska kunna ta sig tillbaka till samhället efter att ha sonat sina missgärningar/omdömeslösa tilltag/brott/motsvarande. Något som förövrigt med rådande ordning blir allt svårare. Det är många arbetsgivare som kräver utdrag ur brottsregistret när anställning kommer på fråga idag. Och har man skulder till kronofogden får man som bekant inte jobba som pressekreterare för ett regeringsparti.
Den grundläggande uppfattningen om att "bidrar man inte till det gemensamma så är man heller inte med och bestämmer om det gemensamma" var däremot fram till 1930-40 talet tämligen grundmurad hos stora delar av befolkningen. En inte helt orimlig tanke. Enligt mitt sätt att se det skulle det också verka enande och motivera folk att sköta sig och "ta ansvar".
Ett annat tänkvärt citat:
"A democracy will continue to exist up until the time that voters discover they can vote themselves generous gifts from the public treasury. From that moment on, the majority always votes for the candidates who promise the most benefits from the public treasury, with the result that every democracy will finally collapse due to loose fiscal policy, which is always followed by a dictatorship." Alexander Tytler, Scottish history professor 1787
Börjar slutskedet för demokratin närma sig för den här gången? Att studera hur lärda såg på sin samtid innan industrialiseringen kanske säger mer om människans sanna natur än vad vi som levt på 1900- och 2000-talet har fått för oss? Det är, relativt sett, lättare att hålla alla tillräckligt nöjda när kakan hela tiden växer och politikernas uppgift är att göra små justeringar i fördelningen av kaka. Om kakan stannar i växten blir allt ett nollsummespel och alla fördelar en person vinner måste någon annan förlora. Politikernas uppgift blir i detta läge betydligt svårare. Om vi närmar oss ett sådan situation, som Cornucopia? förutspår, är kanske det bästa att de som bidrar, eller i alla fall inte ligger systemet till last, är de som tillåts bestämma. När vi var där senast tyckte gemene man att det var en självklarhet att det skulle vara på det viset.
I en demokrati styr de som kontrollerar media. Så sveriges verision av "demokrati" är bara ett annat ord för mediediktatur.
En mycket relevantare fråga ur mitt perspektiv är hur pass stor andel av ekonomin som politikerna lägger rabarber på än huruvida de tagit sig till makten demokratiskt eller inte. Jag skulle inte alls ha något emot en diktatur om diktaturen bara styrde över 5% av ekonomin. Det vore enormt mycket mindre förtryckande än dagens proffslögnare som styr över 50% av ekonomin.
/m2
+1
Demokrati fungerar troligen bara i väldigt små samhällen (25-50 personer) där avståndet mellan väljare och politiker är minimal
Jo, jag tänker ofta så också. Men titta på fackförbunden? De fungerar ju ungefär så? Varje arbetsplats utser en företrädare som de känner personligen och litar på. Och dessa skickas på kongress där de då utser företrädare de i sin tur känner på något sätt. Och sen något lager till. Och de har korrumperats precis lika mycket som parlamentarikerna?
För mig är det viktiga att politiker och sådana människor som lever på skattepengar och lagstiftning får så litet av medborgarnas pengar och har rätt att stifta så få lagar som möjligt.
/m2
I varje led i viskleken vrids allt en liten bit, till slut är summan 180 grader?
Avvvägningen går mellan att få en handlingskraftig regering och en check mot korruption och slöseri..
I Grekland har man ansett det viktigt med handlingskraftiga regeringar och grundlagen ger största partiet 50 mandat extra, för att de skall kunna få majoritet.
Mycket riktigt gav det korruption och mycket svag check mot att sepndera skattepengar. Resten är historia.
90% av befolkningen är ju i stort låsta i sitt tänkande, och ändrar sig sällan i sina åsikter.
Den återstående 10% är de som oftast avgör valen.
Det där gällde väl fram till en 15-20 år sedan? Även om många fortfarande är fast i sitt tänkande är min uppfattning att rörligheten blivit betydligt större på senare tid.
Min uppfattning är att folk är mer hjärntvättade än någonsin.
http://russia-insider.com/en/2015/03/16/4550
Demokrati betyder folkstyre. Folket väljer sina makthavare.
Men om de som finns på valbar plats är uppfostrade och finansierade av finans oligarker,
eller om de som styr är oligarkerna själva, ovalda, är inte skillnaden så stor.
Eller om de folkvalda är under stark påverkan av lobbyister, tankesmedjor och konsulter så inte gynnas demoktratin. Det talas om "Konsultokrati".
Folkets inflytande är marginellt, avgörande områden finns aldrig med i "valdebatten".
När dessutom media ser ut som i bifogade länk, så existerar inte längre någon riktig demokrati.
Emellertid är det egentligen inte demokrati som gör folk "lyckliga".
Vad som är viktigt för människor är att känna tillit till samhället de lever i.
Fungerande institutioner och givetvis minimal korruption.
Det finns forskning på det.
Detta skulle kunna fungera även i en auktoritär regim, som verkligen lyssnar på sitt folk.
Tex genom avancerade opinionsundersökningar i alla frågor av betydelse.
Just nu lever vi en tid av mycket självgod "demokrati", där befolkningen är nästan totalt ovetande om vad som egentligen pågår. Vi får här en mycket skev bild av de stora händelserna.
Tex världsekonomins diskutabla framtid, med dollarstyrets förmodade sammanbrott.
Maktkampen mellan västvärldens gamla finansiella maktelit och den östra världens nya kommande maktsystem.
Positionerna trappas upp och vi går faktiskt mot ett nytt världskrig.
Befolkningarna i de demokratiska västländerna får ingen information.
Befolkningarna hetsas av makthavare och media, och matas med osanningar.
http://russia-insider.com/en/2015/03/16/4550
Ryssland alltså…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
En intressant tanke är: Vad händer om vi ändrar grundlagen och kräver 2/3 majoritet för att bilda regering och driva genom beslut ? Blir lander mer konservativt och förändringarna långsammare, som typ Schweitz ? Vore det inte bra ?
Det som händer är att media blir mer aggressiva i sin marknadsföring.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.