Den nederländske forskaren Josse de Voogd har sammanställt en politisk karta över partisympatierna i Europa, som visar hur de politiska sympatierna fördelar sig geografiskt över främst EU, utslaget på valdistrikt istället för länder. Kartan återpubliceras nedan med tillstånd från Josse de Voogd.
Europas politiska karta. Återpublicerad med tillstånd från Josse de Voogd. Översatt förklaring nedan.
Den första kartan visar var i Europa höger- eller vänsterpartier dominerar. Kartan baserar sig på olika aktuella valresultat. Den är en approximation. Den andra kartan visar stödet för högerpopulistiska partier. I de ljusgrå områdena är stödet över medel för landet ifråga. Områden med starkt stöd visas i mörkgrått. Kartan baserar sig på, så långt som det är möjligt, på resultat från EU-parlamentsvalet. Om dessa var tillgängliga vid tillfället baserar de sig på tidigare resultat. |
Kartan över sk högerpopulistiska partier, i Sveriges fall (sd), täcker dessvärre inte in hela EU och bara Skåne för svensk del, men är ändå intressant. Oavsett är det intressant att se var högerpopulismens fästen hittas, och på den färglagda kartan var vänster- och högersympatier finns, samt regionala partier, som alltså inte är det samma som högerpopulistiska partier.
Man kan notera hur högerpopulismen och även regionala partier ofta är koncentrerade vid aktuella eller forna gränsområden mot andra länder, och antyder gamla gränskonflikter, eller frihetssträvanden för olika regioner, som Katalonien, Wales, Nordirland, Bosnien, Kosovo eller Skottland. I Baltikum dominerar vänsterpartier vid gränser mot Ryssland, där också andelen etniska ryssar är högst. Josse de Voogd och Martin Sommer påtalar också hur den faktiska geografin spelar in, inklusive ett bergstänk för de som bor i Alperna.
“The winners stir themselves as well, especially in the Alpine countries. Bavaria (southeastern Germany) is going well and they want to keep it like that – it votes very conservative. This also applies to a part of Austria, northern Italy with its Northern League (rightist regionalist party) and the Alpine departments of France. Here a political mountain mentality prevails, self-centered, where the interest in the next valley is not that much.”
Den som blir orolig över att Sverige och Norge till ytan står för en mycket stor del av vänstersympatierna, ska komma ihåg att detta är mycket glesbefolkade delar av Europa. Ytan kanske är stor, men antalet människor är desto färre.
Läs mer om kartan, med diskussion och analys på Josse de Voogds hemsida.
23 kommentarer
Noterar , förutom att det inte handlar om Ukraina, att England har stora gråa ytor liksom norra Frankrike.
Reinfeldt framhöll England som ett föredöme när det gäller öppenhet.
Göteborg blått?
De kanske räknar SD som högerparti? Förra valet fick alliansen+SD tydligen fler röster även där…
"Göteborg blått?"
Haha.. tänkte precis samma sak det första jag gjorde 🙂
Jag undrar hur korrekt den där kartan är eller vad man försöker få fram med statistiken.
Den lilla röd pricken på Sicilien te.x… Kan ju inte omfatta mer än 2000 personer eller så.
Läs bildtexten. "[Kartan] är en approximation"
Därtill räknas rimligtvis (sd) in i summan för blått, så saknar rödgröna axelmakten egen majoritet i Göteborg (i EU-parlamentsvalet) så blir Göteborg blått.
Märkligt att det går en så skarp gräns vid Torne älv.
Ja, mycket märkligt av ett land som på 30 och 40-talet skickade sina barn som flyktingar till Sverige.
Tänk om man hade reformerat gränserna utifrån den kartan. Då hade de som tycker det är häftigt att betala skatt fått göra det och de som inte tycker det är så häftigt kunna slippa lite.
Noterar dock att danmark är blått och trots det ett högskatteland…
I det här fallet är höger inte höger utan nationella socialister, sk nationalsocialister. Här i Sverige går de tex till val med målsättningen att höja akassan. Mycket mer vänster än så kan det knappast bli.
Jag skulle tro att "Höger" i första hand menar Kristdemokrater (tyska CDU): dvs människor som är för välgörenhet, mot abort och homoäktenskap, för fosterlandet etc – OCH vill betala lite i skatt. Dvs inte svensk höger som mer är nyliberaler. Dessa är ganska få utomlands och räknas som extremister. UKIP t.ex.
@Lotta Trouble
Tyvärr verkar det inte finnas en sammanställning av hur man klassificerat de olika partierna. Det enda som framgår är att finska "centerpartiet" verkar bli höger medan det "norska" är till vänster.
Med tanke på att alla länder inte har samma blockmentalitet som sverige så används nog inte detta som kriterium. Som extra indikation på detta ser man att sverigedemokraterna verkar ha klassats som höger/blått med tanke på att man kanske inte får ihop göteborg som höger med mindre än det (kanske hade det gått ifall man kallade dem för regionalt/gult).
Skulle man vara mer opartisk skulle man gått på EU-valen och vilka partigrupper som fick rösterna, men det skulle kanske ge en alltför plottrig bild?
Jag gissar att livskvaliteten är bäst i konservativa regioner utan populistpartier.
Det enda ärkekonservativa partiet är väl SD, som ju för en konserverande folkhemspolitik. Ungefär som en konservator på ett museum som konserverar djur i sprit. Djuret håller sig oförändrat flera hundra år medan världen rusar vidare utanför.
Så du tror inte att det är konformistpartierna som har fått sin världsbild helt förbisprungen av verkligheten, då?
Många Ardenner i stallet?
Konservativa regioner brukar vara välmående och populistpartier brukar vara populära där folket påtvingas främmande kulturer. Alltså är livskvaliteten bäst i konservativa regioner utan populistpartier.
Det går alltid att få bra publicitet på en färglagd karta. Varför skulle konservatism vara bra?
För att det är dumt att laga det som inte är sönder.
Kan man egentligen dra några slutsatser alls? Möjligen att det röda tycks vara starkare i periferin än i centrum.
Men både regionalism och högerpopulism är så nebulösa begrepp, där det ena fallet om man tittar närmare inte liknar det andra. Båda handlar om dissent, mer MOT något, alltså en strävan efter diversitet, än FÖR något.
Och då gäller det som Tolstoj uttryckte som så att alla lyckliga familjer liknar varandra, men alla olyckliga är olyckliga på sitt speciella vis.
En sak kanske: Fördomar visar sig i simuleringar vara en rationell strategi där migrationen är stora, dvs där "tit-for-tat" tar för lång tid eftersom man aldrig hinner lära känna alla. Om man kör enklare beslut baserat på fördomar om andra människor klarar man sig bättre, när de omgivande människorna man interagerar med ofta byts ut.
Då skulle människor vara mera fördomsfulla, till exempel högerpopulistiska, där omsättningen på människor är störst. Känns nästan så om man tittar på kartan faktiskt.
Fördomar som har visst fog för sig, kanske man skall tillägga. Fördomar som är okorrelerade till verkligheten är ingen framgångsstrategi.
Om det står en bil vid vägkanten som vill vinka in dig, så är det en rationell (men givetvis tragisk) strategi att först se närmare på bilens registreringsskylt och personens utseende och klädsel, eller om man ensamjobbar på en bensinmack och det kommer in en kvinna med vid kjol är det en rationell (men på gränsen till olaglig) strategi att hålla ett extra öga öppet.
Här får personen förstås också utstå en inre konflikt mellan amygdala som ropar varning! och frontalloben som säger att man inte får diskriminera. Men bara naiva människor tror att beslut är enkla, och att känslor och (inlärt) förnuft alltid är kompatibelt.
Är det bara Jag som ser en NINJA TURTLE i Sverige-Norge?
Det mest uppenbara är väl att 'Rightist' samvarierar med 'Right-wing populism'. Kanske inte förvånande men värt att notera.