Gästinlägg: Granens väg till soporförbränningen

Dags för ett gästinlägg skrivit av annami.

För ca 40 (?) år sedan kapades all vettig, naturlig vegetation på ett område någonstans i Sverige, okänt var. Stora tunga maskiner lämnade spår efter sig som visar var, vi kan alla se dem – 2 meter djupa parallella diken, vanligtvis numera vattenfyllda. Småningom förvandlades området till en ogenomtränglig granplantering där vi återfinner huvudpersonen i den här berättelsen – en gran.

För (troligen) några månader sedan kördes en sjujäkla stor (wow!) dieselslukande koldioxidutsöndrande maskin in i samma område. På några sekunder kapade den vår stackars gran, rev av alla grenar, styckade stammen i lämpliga längder och placerade liket tillsammans med dess olycksbröder i en stor res invid en liten grusväg, anlagd för detta enda ändamål.

Några veckor/månader senare kördes där fram ett sjujäkla stort (ljuvligt!) transportfordon som kräver massor av diesel per mil med ty åtföljande koldioxidutsläpp, varpå vår gran med grannar lastades och kördes iväg, mil efter mil efter mil… till en ny lagringsplats.

Nya stora, dieselslukande fordon ombesörjer i sinom tid att vår gran hamnar i en sjujäkla stor (fantastiskt!) fabrik där den förvandlas till fibersoppa som med ett nytt sjujäkla stort (underbart!) dieselslukande fordon överförs till (förhoppningsvis världens största!!) maskin där den nu blir till – papper. Tja litet trivialt, men vaddå?

Nå nu kan vi runda av berättelsen. Efter ytterligare några mantimmar i ytterligare wow ljuvligt fantastiskt underbart fallosförstärkande jättemaskiner/fordon hamnar till sist vår gran i mitt postfack, nu i form av en 433 gram tung trycksak med reklam för halvfärdiga möbler. Den har nu också “berikats” med så stora mängder giftiga kemikalier och tungmetaller att den inte duger till kompostering och eftersom jag inte är tillräckligt god snickare för att vara intresserad av innehållet förpassas den raka vägen till husets soptunna för “återvinning” av papper.

Denna “återvinning” innebär ytterligare transporter och lagring/omlastningar tills vår gran troligast slutar sina dagar i fjärrvärmeverket där den troligen ger just så många värmekalorier som går åt när jag spolar igenom varmvattenledningen med flera liter denna morgon, eftersom jag inte tycker om att borsta tänderna med kallt vatten.

Finns det någon som skulle kunna tänka ut någon bättre användning för den där stackars granen? Jag medger att den troligen inte har (hade) mycket känsloliv, men i alla fall. Jag själv skulle upplevt det som ytterst kränkande att som frö, avses växa, mogna, utvecklas för att till sist få ett sådant slut.

VET alla de som arbetade med den där granen att det var sop-produktion det handlade om?^1.

Nu tänker jag promenera till min kolonilott och gräva litet för att avreagera mig. Frisk luft, vatten och jord (naturligtvis bortsett från kontamineringen av alla de tusentals kemikalier och alla de tungmetaller vi sprider diffust omkring oss) i kombination med litet sunt kroppsarbete kan kanske få mig att blunda lika hårt som alla andra tänkande människor inför vad vi sysslar med.

//annami

^{1. Det heter inte sop-produktion, det heter ekonomisk tillväxt, anmärker bloggägaren till annami:s blogginlägg}