En liten vidare refletion kring ideologier och religioner och andra -ismer, som alla har fel samtidigt. Två absolut motsatta -ismer är religion och ateism, men ändå kan bägge ha rätt samtidigt. För det handlar om de lösningar de förespråkar.
Det är bara att konstatera att även om ateister kanske har rätt om att det inte finns någon högre makt, eller för den delen att denna högre makt kanske inte är utmålad korrekt av någon annan religion än Spagettimonstrets religion, så kan religiösa lösningar fungera. Och har fungerat.
Religion visar sig göra folk mindre stressade och att de står ut med ofärd och misär bättre, och är alltså en utmärkt lösning på att göra folk lyckligare i fattiga länder, där man dels inte vet bättre och dels inte har resurserna att minska ofärd och misär. Därmed kan den rika styrande eliten fortsätta ha det bra och de som lever i misär blir via religionen nöjda med sin lott i livet.
Religion har också agerat sammanhållande och som folkets opium hållit dessa lugna och därmed hållit revolutionen borta. Som lösning för att från statsmaktens sida kuva folket är alltså religion också “rätt”, eller har varit på många håll.
Utifrån religion har också mycket välgörenhet idkats, men förstås också mycket våld och krig.
Inom islam tramsar man inte kring allas lika värde och potential, utan förenklat så medger man att alla inte har samma förutsättningar och aldrig kommer få samma förutsättningar. Låt oss förenklat kalla detta ett A- och B-lag. Eftersom religionen säger att det är på detta viset så stipulerar den också att A-laget alltså är förpliktigade att hjälpa B-laget, som aldrig kan hjälpa sig själva. Vilket gör att man får Muslimska Brödraskapet eller Hamas etc, som lockar till sig sina följare genom att idka omfattande välgörenhet bland fattiga och utsatta. Vilket också är en lösning. Det kan finnas andra lösningar på A- och B-lag, t ex socialism, där man med tvångsbeskattning tar från de som har och ger till de som inte har. Eller nyliberalism, där man skiter på de som är utsatta så att de ska bli friska eller klippa sig och skaffa sig ett jobb i den ideologiska tron att alla får skylla sig själva och att alla har samma förutsättningar.
Så religion kan ha rätt, samtidigt som ateister kan ha rätt i att det inte existerar någon högre makt. Samtidigt kan det finnas andra ismer som erbjuder lika bra eller bättre lösningar. Poängen är fortfarande att den som tror att vederbörandes religion eller ideologi alltid har rätt och har svaret på allt fortfarande är en svagsint idiot. Sedan ska man vara medveten att en del inte tror att de alltid har rätt, de är bara oförmögna att tillämpa någon annan mall än sin ideologi när ett problem ska lösas.
En viktig poäng är att även om ideologier ibland kan ha lösningar på problem, så tror endast idioten att den egna ideologin alltid har en lösning, alltid har bäst lösning och att alla andra alltid har fel. Verkligheten är att det kan finnas många lösningar på problem och att alla lösningar inte är lika bra, men att en del lösningar tvärt om skapar nya problem. Världen är inte svart-vit, tvärt emot vad ideologier och religioner påstår.
41 kommentarer
Tack för ett bra inlägg!
Jag skulle gärna ser mer pragmatism bland mina medmänniskor.
Stoicism är en filosofisk "ideologi" som jag tycker erbjuder mycket.
Historiskt sett så verkar Stoicism ha fått ett uppsving under alla perioder med svårigheter, jag misstänker att detta kan upprepas även denna gång.
Jag hänvisar gärna så många som möjligt av Fårket till Stoicism, framför en godtycklig religion.
"Religion visar sig göra folk mindre stressade och att de står ut med ofärd och misär bättre, och är alltså en utmärkt lösning på att göra folk lyckligare i fattiga länder"
Tror du Syriens befolkning håller med?
Ateism innebär avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud, gudar och högre makter.
Det är inte ateister som ska bevisa att gudar inte existerar, utan de som påstår att dessa existerar.
Ateism är ett konstaterande.
"Religion visar sig göra folk mindre stressade och att de står ut med ofärd och misär bättre, och är alltså en utmärkt lösning på att göra folk lyckligare i fattiga länder, där man dels inte vet bättre och dels inte har resurserna att minska ofärd och misär."
Ja…eller plantera lite blommor i rabatten så folk glömmer bort sin misär?
Nonsens.
Jag påstår inte att det är rätt, bara att det faktiskt "fungerar" på det viset. Religion är folkets opium och på så sätt kan eliten se till att resten är nöjda med misär.
@HejHopp
Om man hävdar att det saknas en gud (vilket vissa ateister gör) så är det lika mycket dessa som behöver bevisa sin slutsats – iaf ifall de vill övertyga någon annan om slutsatsens korrekthet.
Bryr man sig inte om att övertyga någon annan om slutsatsens korrekthet så har man heller ingen skyldighet att bevisa sin ståndpunkt – det gäller vare sig du är ateist eller teist.
@Anonym
Fel, man kan inte bevisa det som inte finns. Det är därför vi inte har negativ bevisbörda i rätten. T ex "Bevisa att du inte mördat någon!" – hur gör man det?
@Jonte
Skillnaden i rätten är att åklagaren faktiskt påstår något och försöker övertyga rätten om att det förhåller sig på det sättet.
Att man inte kan bevisa att något inte existerar gör att man bör vara ganska restriktiv med att försöka hävda sånt och än mindre försöka övertyga andra om sånt. Bara det är ett gott motiv till att man skall ha religionsfrihet.
@Anonym
Det går ju inte bevisa något med 100% säkerhet – varken att nått finns eller inte finns, dvs om nått är sant eller falskt. Alltså menar du att man alltid bör undvika att försöka övertyga andra om något? Känns lite väl restriktivt… för att inte tala om hur tyst det skulle bli 😉
@Tomo
Ifall någon kräver så pass säker bevisning för att bli övertygad så är det ju lika bra att låta bli att övertyga dem – går det inte att övertyga dem om att varken jag eller de existerar så är det nog lönlöst att övertyga om något annat.
Kan ju nämnas att med det resonemanget så blir det ju än mer tveksamt ifall man bara slentrianmässigt slänger över bevisbördan på motsatta ståndpunkten – dvs påstå att något inte existerar för att ingen kan med 100% säkerhet bevisa att det existerar (detta innefattar sådana saker som din existens också).
Så det låter ju som så att om man skall övertyga någon om något så bör man just göra det och inte bara slänga över bevisbördan för det omvända på honom.
@Anonym
Hur ska man rent praktiskt bevisa att spöken, UFO:s Gud eller liknande INTE finns? Det finns ju massor av folk som påstår att de själva varit i kontakt med alla dessa, så det duger ju inte med argumentet att ingen har upplevt dem. Klart, det finns ju många som kan vittna om saker som de inte upplevt men vad bevisar det? I vissa fall går det ju undersöka platsen, människan, foto, film osv, men oftast har man ju bara människans berättelse att tillgå. Lika för båda lägren.
Det enda man kan lägga fram som stöd för en saks icke-existens är bristen på bevis för existens. Ska man verkligen kunna bevisa att dessa väsen inte finns eller har existerat så behöver man ju tillgång till alla platser och all tid som varit – vilket givetvis är omöjligt. Särskilt svårt blir det ju att finna bevis för guds icke-existens, eftersom hen inte syns och inte lämnar några spår.
Nej, då tycket jag det låter sundare att alltid förhålla sig skeptisk i utgångsläget. Ingenting finns eller har hänt förrens bevis lagts fram för motsatsen. De behöver dock inte va hundraprocentiga…
@Tomo
Men UFO existerar väl – ta klotblixtar (som anses existera och flyga) t.ex. har för närvarande ingen accepterad förklaring.
Men varför skulle det vara så viktigt för dig att bevisa att varken gud eller spöken existerar? Att ett påstående skulle vara svårt att bevisa tycker inte jag är en bra grund för att kasta över bevisbördan på någon annan utan grunden bör vara att den som hävdar något är den som i första hand har bevisbördan.
Om man skall dra parallellen med åklagaren så ligger även bevisbördan på att den svarande inte handlat i nödvärn vilket innebär lite av samma problematik – nämligen att åklagaren har att övertyga rätten om att vissa förhållanden inte ägt rum.
Bevisningen är att inte en enda religiös person kan bevisa att gud existerar, systematiskt kartlagt enligt den vetenskapliga metoden.
För att citera Arne Anka, "Budskap skapas av lögnare, sprids av hycklare och tas på allvar av idioter"
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag anser att -ismer fyller en funktion att kunan skapa ett avstamp i en kaotisk tankegång/värld. Erbjudande om en fast referensram som sedan tillåter en att fundera, omvärdera och ändra sina tankar/åsikter/idéer.
Problemet är tyvärr att när man tar en -ism som en absolut sanning och vägrar tillåtas att filsofoera/fundera/Revidera just -ismen och dess tankegångar så har det bara … skit.
Instämmer med Kommunaltjänstemannen. Bloggaren tar antagligen avstamp i humanismen, skriver lite om fördelningspolitik/orättvisor osv.
Om han hade haft – The Church of Satan – som startpunkt så hade nog texten sett annorlunda ut.
Den enda gången han frigör sig från -ismen är i stycket:
Religion visar sig göra folk mindre stressade och att de står ut med ofärd och misär bättre, (…) Därmed kan den rika styrande eliten fortsätta ha det bra och de som lever i misär blir via religionen nöjda med sin lott i livet.
Detta är helt logiskt och är antagligen kärnan i uppkomsten av religionen, människan saknade en karta över livet, livet var liksom för överväldigande, för ohanterligt, man var tvungen att "ta ner" det lite, genom att låta en Gud som man själv skapat vara centrum i tillvaron.
Det är heller inte konstigt att han just för detta stycke blir påhoppad, eftersom det tydligen bryter mot regeln att alltid se på omvärlden, inte med logik utan med ett förment "humanistiskt" "tyckasyndomandra-menvivetbättre-filter". Stå på dig Cornu.
En dag skall jag dö. Följaktligen har jag funderat på religioner.
Det som gör döden skrämmande är mitt ego. Att jag varseblir världen genom egots filter. För om jag tänker noggrant på det så finns det ingen känsla, tanke eller upplevelse som är direkt unik för mig. Andra har sett fram emot julafton på precis samma sätt som när jag var barn. Andra har upplevt fascinationen över att 2 upphöjt till 2 är en fyrkant.
Vidare så finns fler kopior av det genetiska material jag består av. Exakta kopior, framförallt hos min familj och hos andra svenskar men även utspridda i hela vår art och även i stor grad i andra arter.
Så man kan ju ta sig en funderare på de tre stora religionernas lösning på egots utslocknande efter livet.
Jesus: älska din nästa SÅSOM DIG SJÄLV.
-om du lyckas med det, kommer du då verkligen att frukta döden?
Buddha: meditera tills du kan uppleva världen utan egots filter
-om du lyuckas med det, kommer du då verkligen att frukta döden?
Jag vill inte prata om Judendom och Islam även om jag anser att Judendomen innehåller existentiella sanningar som man kan lära sig mycket av.
Så, fullt möjligt att både Buddha och Jesus skulle kategoriseras som ateister med dagens begreppsvärld.
det är nog litet så…
För en del så måste prästen/veteskapsmannen förklara hur det funkar.
För andra så krävs det inte ty man har själv räknat ut det…
För en tredje så litar dom aldrig på något de inte kan ta på….
Det finns inget som gäller för alla…
Egentliigen är det bara Muhammed som hann med att formulera sina tankar så att det gäller fler än han själv….
Muhammed var en realpolitiker i en tid då allt förklarades i "religiösa" termer.
I den världen där både kristendomen och islam framträdde gällde även magin.
I väst var man bara vidskepliga och för övrigt modernt fyrkantiga.
Man måste träda ur sin egen kulturkrets för att kunna bedöma andras tänkesätt.
Vi har under hela förra århundradet bara utbildat folk till diverse yrken.
Ingen har fåttt lära sig hur man lever!
Varför vi lever, osv..
Det får vi gissa oss till.
Men då hamnar vi i ett förskoletänkande.
Finns det en Gud eller ej?……
Eller liknande,ganska banala frågor.
Allt liv syftar till att kopiera sitt genetiska material. Det liv som inte kopierar sitt genetiska material upphöra att existera. De gensekvenserna försvinner från världen och dess livsutrymme ersätts av genetiskt material som är bättre på att kopiera sig självt. Det här är varken ideologi eller religion eller en värdering utan bara ett torrt konstaterande. Jag blir förvirrad när människor funderar på vad meningen med livet är när det är så uppenbart? Det räcker ju med att titta på valfritt program av David Attenborough?
Apropå livets mening alltså. Om vi vill leva väl och må bra bör vi rådfråga evolutionsteorin. Vilken social miljö utvecklades vår art under? Min tro är att vi människor mår bäst om vi lever i samhällen av liknande storlek som jordbruksamhällets by eller jägarsamlarsamhällets familjegrupper eller vad man skall kalla det ("band" på engelska). Det lär vara så att vi moderna människor har ungefär det här antalet kontakter i våra privata telefonböcker och bland våra privata facebookvänner som vi aktivt kan umgås med. Våra hjärnor är helt enkelt konstruerade för den här mängden vänskapsband.
För att ta ett exempel.
Alltså, ledsen om jag är utstuderat krass. Men det finns så många som är motsatsen. Det är mitt sätt att tillföra ett nytt perspektiv på saker och ting. Så kan de som har nytta av det perspektivet ta intryck, och de som ej har nytta av det kan ignorera det.
När välfärdsstaten kollapsar tror jag "byn" och "stammen" är goda inspirationskällor. Vi kan ju inte alla vara framgångsrika investerare med rejäla privata ägor, många av oss är ju i en mer utsatt position än så, är svagare och skröpligare och har mindre målmedvetenhet och viljestyrka och planeringsförmåga. Välfärdsstaten med dess omänskliga kolossalformat och dess ansiktslösa byråkrati var läbbig och orsakade våra sinnen och själar stor skada. Men den fyllde ett behov, vi har faktiskt behov av trygghet. Nu när (som jag är övertygad om) staten upplöses, vad skall fylla det behovet då? Jag hoppas på mindre, mer mänskliga enheter. Som är frivilliga, snarare än att upprätthållas av statens våld och tvång.
Ber om ursäkt för pladder och OT. Har full förståelse för om cornu tar bort de här inläggen.
@Martin
Att saker förhåller sig på ett visst sätt betyder inte att det ligger någon mening för detta i den meningen att det finns någon avsikt.
Men även om det finns någon avsikt till att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt så är vi inte slavar under den avsikten utan är "fria" att finna en egen mening med livet.
Nej, men så länge man tror på genetiken kan man också tro på att vissa saker skänker njutning och andra inte.
@belii
Och ifall man inte tror på genetiken blir man då förhindrad att tro på att vissa saker skänker njutning? Det är ju bara att titta på valfritt program av David Attenborough för att se hur varelser utan blekaste aning om dessa teorier agerar.
Jag tycker att alla äger sina egna liv. Men för mig känns det arrogant att försöka omdefiniera livets mening när det stirrar mig i ansiktet så att säga. Liv har ju inget syfte, vi är ju bara det genetiska material som överlevt historien. Men det genetiska materialet har rimligtvis tendenser..
Hursomhelst så tror jag att den som lever sitt liv i ödmjukhet inför vad vi är kommer uppleva sitt eget liv som mest "meningsfullt". Alltså, en man som har sitt barnbarn i sitt knä funderar ju inte på livets mening? Han har det ju i sina egna händer?
@Anonym:
Då ersätter man normalt genetiken med nåt annat. Kristendom t ex med dess (genom historien) taskiga syn på sexuell samvaro. Hade katolikerna begripit det där hade de sett till att prästerna fått annat utlopp än att pilla på småpojkar, vilket hade varit bra för alla inblandade parter.
@belii
Jag tror iden var att prästerna inte skulle få barn. Därmed skulle dels församlingen bli opartiskt bemött. Och kyrkan kunde undvika att bli feodal. Min gissning i vart fall. Vad fördelarna är med att diktera sexualhatet för vanligt folk vet inte jag dock.
@belii
Min poäng var att det var inte tron på genetiken som skänker njutning. Det djuren gör på Attenborough's program gör de av allt att döma utan kännedom om genetiken och därmed utan tro på den, så gjorde även människorna i tidernas begynnelse.
Vad var stenålderns förfädersdyrkan om inte en insikt om genetiken? Hur kom jordbrukssamhällets alla arter till utan en djup insikt om genetiken? De människor som har kommit före oss har tagit det spirituella på mycket stort allvar. Jag tycker det som tjänar mig bäst är att lyssna till dem och respektera dem och se vad jag kan lära mig från dem. Vi som lever nu är inte lika noggranna när det gäller spirituella ting.
Snarast är vårt enda sätt att hantera döden att, ett, vråla efter att hustaken skall skottas mot istappar och att alla skall tvingas att bära cykelhjälm. I nån sorts kollektiv dödsångest, som barn som hoppar gatsten och tänker att allt kommer vara ok så länge jag inte trampar på ett streck.
Och två, inte tänka på det.
Det här är mycket skadligt, det skapar ett stort område i våra sinnen dit tanken inte vågar gå.
@Martin
Förfädersdyrkan har inte alltid ägt rum – dessutom behöver den väl inte förutsätta insikt om genetik? När det gäller jordbrukssamhällets alla arter så har de väl tillkommit på "senare tid" – och NB att man kan påverka stammars genetiska utveckling utan att egentligen veta vad man gör eller ens att man gör det.
Tycker faktiskt att detta inlägg var lite väl luddigt. Så, låt mig först börja med några definitioner. Å ena sidan har vi (direkt eller indirekt) verifierbara ting, å andra sidan finns det påståenden om något vagt existerande men utan möjlighet till oberoende verifiering varken direkt eller indirekt.
Med direkt verifiering avses något som kan förnimmas med något/några av våra sinnen (jag kan se en stol i köket). Men indirekt dito, avses något som kan verifieras via en uppställd hypotes och observation av sekundära effekter i enlighet med hypotesen (jag kan inte se en bakterie (utan mikroskop) men se vad den orsakar, baserat på hypotesen om hur bakterien förorsakar feber och andra krämpor).
Ortogonalt mot verifierbarhet, har vi "utsatt för påverkan/tvång/kraft" respektive icke-utsatt för detta.
Icke-verifierbara kollektivistiska livsåskådningar har de gemensamt att de bygger på ett altruistiskt synsätt, vilket innebär att den enskilda personen förväntas uppoffrar sig för sin nästa eller något slags icke-materialistisk väsen. Det sistnämnda må sen kallas gud eller folket, det är bara en gradskillnad, inte artskillnad.
De har också det gemensamt att de bygger på principen om hot om våld och i förekommande fall genomfört/demonstrerat våld. Det är här bara en gradskillnad mellan skärselden respektive arbetsläger/fängelse och syftet med våldshotet är att förslava individen.
Poängen här är att dessa åskådningar alltid hänvisar till något icke-verifierbart väsen (t.ex. gud eller folkviljan), samt att det alltid finns en ställföreträdare/uttolkare som besitter någon speciell slags förmåga resten saknar, men på något märkligt sätt alltid överförs vid successionsföljder (frivilliga eller ofrivilliga). Orwell formulerade ju detta kärnfullt när han skrev att somliga var jämlikare än andra.
Ateism och frihet handlar helt enkelt om frånvaro av "något". Bevisbördan ligger på den som hävdar att denna kraft/påverkan/tvång finns.
Till sist; ideologier handlar primärt om aggregerande abstraktioner. I stället för att alltid räkna upp Person P, tycker A, B, C, …, X, …, oo, så kan man aggregera detta till Person P handlar i enlighet med ideologi I. Det innebär då att person P's framtida handlingar förväntas vara förutsägbara och inom ramen för I. Samt omvänt; avsaknaden av ideologi innebär att person P's handlingar för en utomstående betraktare synes vara helt slumpmässiga och oförutsägbara. Detta skapar givetvis problem, om P säges representera en viss delmängd av befolkningen och denna delmängd inte på något sätt kan predikera på vilket sätt denna representation utövas. En dylik situation har vi med den nuvarande regimen.
Efter att ha läst per-siljas kommentar blir jag frestad att donera en slant till cornu så han får råd att köpa en gilla-knapp.
"så tror endast idioten att den egna ideologin alltid har en lösning, alltid har bäst lösning och att alla andra alltid har fel."
Så religiösa personer, särskilt strikt religiösa, är alltså idioter, generellt sett. 🙂
Det vanligaste felet gör är att kräva bevis på en fysisk gud. Gud är metafysisk. För den som är intresserad rekommenderas C.S.Lewis. I övrigt är det intressant hur många av världshistoriens största tänkare manmåste idiotförklara som troende ateist. Samtida såväl som historiska.
Religion såväl som ideologi kan användas till ont. Om det finns några goda anv. områden för ideologi är tveksamt, men inte omöjligt.
Visst, jag håller i stor med – men…. Det är inget nytt utan frågan är snarast hur man (vem är "man"?.. vi svenskar som enligt Reinfeldt inte finns?) skall förhålla sig till att grupper, folk, partier e.t.c. skapar sina religioner, -ismer, kulturer? Det är frågan med stor F. För att överleva (om man vill det måste man inflika, eftersom vi befinner oss i Sverige) måste man förhålla sig till allt som vill annorlunda. Att skapa en egen religion eller -ism kan vara vad som krävs för att få kraft nog att stå emot. Det är alltså inte bara det existentiellt oförklarliga som ger oss religion och -ismer utan lika mycket vår vilja att överleva som skapar de medel som behövs för just detta. Om ex.vis vi i Västerlandet inte hittar ett sätt att stå emot den aggressiva och intoleranta Islam kommer den enkelt att segra.
Vi kan gå tillbaka till oss själva när den "forna seden" krossades av kristendomen eftersom den "forna seden" på det religiösa planet var tolerant in icke evangelistisk(det ingick inte i religionen att sprida den till andra och inte herarkiskt organiserad). Den mötte kristendomen som var mycket lik dagens islam och som var mycket aggressiv.
Idag är kristendomen försvagad och i land efter land utplånas de kristna. I flera delar av Sverige är islam den starkaste religionen.
Om vi inte vill tvingas att bli islamiserade – vad krävs?
En stark och patriotisk kristendom så som den såg ut fram till 50-talet hade antagligen satt stopp för islam. Idag skulle man för skoj skull kunna tänka sig att femin-ismen skulle kunna sätta stopp för islam men då den svenska femin-ismen märkligt nog inte ser några problem med islam så verkar inte feminism funka. Detta var bara ett nära exempel från Sverige men oavsett allt så kan religionen och -ismer fungera som ett försvar mot något som framstår som värre – ett nödvändigt ont med andra ord.
"All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbariet var en gång fosterländskt" Esaias Tegnér 1782-1846
Risken för att bli islamiserad är obefintlig. Ägna dig åt verkliga problem istället för åt hjärnspöken. 😉
@annan
Du kanske skulle sätta upp några ett diagram med tiden på den ena axeln och antalet "islamiserade" individer på den andra. Och sen uppdatera det där du sa med samma självsäkerhet?
Med detta vill jag inte påstå att det är något dåligt med att bli "islamiserad". Det får var och en bedöma för sig själv, efter egen smak, som Baudelaire sa. Däremot så kommer dylikt diagram kasta en skugga av tvivel över ditt påstående att islamisering är ett "hjärnspöke", för att uttrycka sig milt. Är min tro. Men vi vet inte förrän dylikt diagram skapats av någon flink person.
@annan.
Vad menar du med citatet av Esaias Tegnér?
Han var en stor patriot och nedan kommer en känd strof ur "Svea".
Mörker och damm
Omhölja jorden.
Framåt, fram!
Strid är för Norden,
Strid är för frihet, för barn och för maka.
Vägen går framåt, den går ej tillbaka.
Du kanske inte ser islamiseringen som en "risk"? Upp till dig naturligtvis, men säg det då.
Risk för vadå, exakt? Enskilda terrordåd, eller ett gigantiskt ondskefullt kalifat-imperium från Indonesien till Paris?
Att -ismer har blivit ifrågasatt det senaste seklet tror jag främst beror på en slags evolution, inget konstigare än att vi har tummar till exempel.
Likaså verkar det som folket i många länder är mer intresserade av att bli behandlade på ett rättvist sätt av myndigheter än av demokrati, bland annat demonstrationerna i Brasilien pekar på det.
Jag tror att vi är mogna att diskutera och resonera på ett annat sätt nu än vad som var möjligt för bara några generationer sedan.
Ett sådant resonemang kan till exempel vara om för- och nackdelar med de positiva rättigheterna.
Sverige är individfientligt eftersom landet bygger på kollektivism. Vilken ideologi som efter socialismens fall kommer att fortsätta trakassera den svenska medelklassen återstår att se.