I mars gick det land och rike runt att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som ska bedöma vilka läkemedel som är samhällsekonomiskt motiverade att subventionera, avslog en prostatacancermedicin med motiveringen att äldre patienter ändå bara är en samhällskostnad och det är bättre om de dör fort (Schibsted/SvD). Men gräver man vidare så ger man avslag på så pass dyra mediciner även utan hänsyn till ålder eller kön.
En svensk inföding kostar samhället ca 3.5 MSEK till vederbörande går ut gymnasiet, förutsatt att personen är fullt frisk och inte kommer i kontakt med myndigheter bortom det önskvärda. Med högskoleutbildning tillkommer ytterligare kostnader, inklusive kapitalkostnaden på att vederbörande kommer ut ännu senare i arbetslivet och prislappen på infödingen skjuter iväg upp över 4 MSEK. Det finns alltså ett samhällsekonomiskt intresse att se till att denne person överlever länge nog att betala tillbaka sin skuld till samhället. För McJobs utan utbildningskrav är det förstås billigare att importera arbetskraft för att torka toaletterna än att föda upp en införding, då importerad arbetskraft blir omedelbart samhällsekonomiskt lönsam, till skillnad mot infödingar. Speciellt svenska ungdomar som inte får jobb och sitter och gnäller på Internet. Rimligtvis avskaffar man barnbidraget för att minska uppfödningen av dyra infödingar, då det i en globaliserad nyliberal värld alltid är mer samhällsekonomiskt lönsamt att direkt importera färdig arbetskraft. Trots allt finns ju folket till för staten och kapitalet och inte tvärt om.
När man däremot blir pensionär så är man ju enbart en samhällsekonomisk belastning, eftersom man får statlig lön för att inte utföra något. Då blir det också formuleringar som den beryktade TLV-formuleringen:
“För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader.”
Vi hittar alltså denna formulering i avslagsunderlaget för prostatacancermedicinen Zytinga (PDF), som förlänger äldre prostatacancerpatienters liv med ca 5 månader till en QALY, kvalitetsjusterade levnadsår, på uträknade 1 161 059:- SEK. Den samhällsekonomiska belastningskostnaden för att hålla en pensionär i livet i 5 månader slår med 177 000:- SEK på QALY. Det handlar alltså om en bråkdel av totalen, där alltså läkemedelskostnaden står för 85% av kostnaden.
Man kan förstås misstänka att inte bara äldre skulle diskrimineras utan även män. Det finns många fall där mansmediciner, generellt relaterade till mäns tredje ben och fortplantningsförmåga, inte subventioneras.
Men exakt samma formuleringar förekommer kring kvinnors bröstcancermedicin Halaven (PDF). Här slår överlevnaden av den bröstcancerdrabbade kvinnan i ytterligare 1.5 månader med 306 000:- SEK på en QALY om 1.4 MSEK. Halaven avslås också som subventionerad medicin. Så man det är ingen fråga om könstillhörighet här.
Intressant är dock att ingen kvinnlig organisation dragit upp detta i media. Finns antagligen något att fundera över där.
Men det slutar förstås inte där. Medicinen Zelboraf förlänger livet för patienter med ärftlig hudcancer, malignt melanom, orsakat av mutationer på BRAF-genen i ytterligare 3.6 månader. Likt för Zytinga och Halaven så sätter man överlevnaden i relation till andra billigare mediciner. Här landar QALY på 1 172 000:- SEK och medicinen får avslag på att subventioneras, trots att den används på yngre. Zytinga har ett QALY som endast är ca 10 000:- SEK lägre än Zelboraf och kan alltså knappast påstås fått avslag på grund av åldersdiskriminering. Den är helt enkelt för dyr.
Det är alltså inte en ålders- eller könsfråga, utan en fråga om att det finns en prislapp på hur mycket kvalitetsjusterade levnadsår får kosta samhället. När en svensk skattebetalare i arbete på sin höjd drar in några 100 000 om året till samhället, inklusive via arbetsgivaren, löneskatter, punktskatter och moms, så är det förstås inte enligt de allmänna rekommendationerna värt att lägga en miljon om året på detta.
Antagligen föreligger här någon moralisk panik, men den socialistiskt styrda riksdagen under Göran Perssons regim införde TLV år 2002 för att göra sådana här analyser och titta på den totala samhällsekonomiska lönsamheten i att hålla människor vid liv ytterligare en tid. Alliansregimen har, som också varande socialister, inte heller avvecklat TLV utan älskar förstås sådana här ingrepp i folks liv, frihet och överlevnad. Å andra sidan, vad kan man begära annat än statligt förtryck när det är skattepengar som betalar för vår sjukvård?
56 kommentarer
Ska bli intressant den dagen man slutar subventionera insulin till typ-1 diabetiker…
Ja, om staten står för notan är det ju rimligt att de också skriver reglerna. De flesta amerikanska sjukförsäkringar har en cap i reda pengar istället, vilket möjligen kan medföra valfrihet – har man tur får man välja vilken medicin man inte har råd med.
Frågan är alltid hur man ska prioritera en begränsad påse pengar, ganska banal egentligen men kan locka fram en del intressanta diskussioner.
Trafikverket brukar räkna med att ett människoliv är värt 10-20 miljoner vid utvärdering av säkerhetsåtgärder i trafiken, men å andra sidan kan man tänka sig att man får ganska många "kvalitetsjusterade levnadsår" om man undviker en trafikolycka. Siffran är iofs från sent 90-tal, så den kan vara betydligt högre idag.
Trafikverkets pris är kanske högre än andra myndigheters? Det skulle förklara en del underliga prioriteringar när det gäller vägbyggen. Ty alltsomoftast prioriteras bra men "osäkra" vägar före dåliga vägar där det behövs ökad framkomlighet för ett funktionellt samhälle. (Enligt en insatt upprörd sagesman)
I övrigt är inlägget ett fint exempel på en av socialismens grundpelare: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Det ryggmärgssocialisten ofta glömmer är att det är en kommitté eller liknande som bestämmer vad individens förmåga och behov är.
Någon gång kanske kommittén bestämmer att Volgodonskkanalgrävarnas behov inte är så mycket mer än vatten och bröd men att deras förmåga att skotta jord för hand är desto större! De finner kanske dessutom att alla som har glasögon, är barn till handlare eller civilingenjörer har just denna i sammanhanget utmärkta förmåga.
Till skillnad från i ett fritt samhälle där du själv bestämmer förmåga och behov ( i ickeutopiska samhälle med vissa begränsningar.).
Svammel.
Även privata försäkringsbolag består av en begränsad påse pengar.
Prioriteringsproblemet kvarstår alltså oavsett privat/offentlig lösning.
Men det är klart, man kan alltid kalla folk "socialist" när verkligheten gör sig påmind. Det hjälper nog.
Där har vi ju förresten lösningen på peak oil – om vi liberaliserar marknaden fullständigt, så blir det ingen fördelningsproblematik. Oljereserverna kommer automagiskt att öka till oändligheten eftersom den fria marknaden tillgodoser alla behov.
Inte alls svammel!
Åter läser du in något jag varken skrivit eller menat. Självklart har allt begränsningar (utom fantasin där utopin ligger) skillnaden är att individen förhoppningsvis kan byta försäkringsbolag mot att när den folkdemokratiska kommittén funnit vad du är bäst lämpad till har du bara att acceptera eller dö.
Det finns otaliga exempel på detta under nittonhundratalet. (Tidigare hette alltsomoftast kommittén något annat än folkdemokratisk.)
Jag är för övrigt mycket medveten om de begränsningar, till exempel en kollega med några gamla fotbollsskador, (är det en diagnos att spela fotboll 🙂 fick ingen sjukvårdsförsäkring av arbetet efter den initiala hälsokontrollen. Här fick för övrigt inte heller individen välja försäkringsbolag utan det gjordes av styrande kommittén i företaget samt att ledningens behov är större än arbetarens.
Så var hittade du socialismen i min kommentar då? Allt jag konstaterade var att alla försäkringar, offentliga såväl som privata, är begränsade men att prioriteringarna kan göras på olika sätt.
Mitt inlägg kanske skulle delats upp på två inlägg. Första stycket var en kommentar till dig eftersom jag reflekterade över trafikverkets värdering av oss. Resten, efter För övrigt, en kommentar på C-inlägget generellt.
Dom flesta välfärdssjukdomar som t.ex. diabetes och hjärt-kärlsjukdomar kan kraftigt minskas om vi lade om kosten och började röra oss. Alla vet vad vi ska göra men ingen gör det. Kommer personligen inte att skänka en krona den forskning som går ut på att minska effekterna av ett livslångt missbruk av mat, droger och ett totalt försummande av kroppens rörelsebehov.
Relevanta länkar på det
http://cornucopia.cornubot.se/2012/09/ett-halsosamt-lycklig-och-langt-liv.html
http://cornucopia.cornubot.se/2012/10/en-halsosammare-arbetsplats.html
Till en bråkdel av kostnaden kan man som sagt proaktivt förebygga välfärdssjukdomar och spara enorma summor.
Det är dessutom ett resonemang som kan utsträckas till att gälla det mesta som gäller hälsa och säkerhet.
Det finns bl a en studie från Storbritannien på 70-talet som visar att enkla informationskampanjer typ "Anslagstavlan" i princip är det mest kostnadseffektiva sättet att förebygga bränder i hemmet, etc etc.
Nu vet jag ju att det finns en del som inte gillar "social ingenjörskonst" men om man vet att en informationskampanj för några miljoner kan rädda 10 människoliv är det ju i det närmaste kriminellt att INTE genomföra en sådan.
Detta är helt sant. Lite vettiga motionsvanor, utan överdrifter ex regelbundna promenader där hjärtat får ticka på lite. Dra ner på ffa all överkonsumtion av socker som döljer sig lite överallt.
Men så fort det kommer förslag på att tvinga livsmedelsindustrin till bättre ansvar eller försöker styra upp våra extremt dåliga vanor blir det ju moralpanik. Trampa folket på tårna, förmynderi och minskat självbestämmande. Känsligt det här och hur myndigheter och sjukvård ska kunna reglera att inte hen äter och sitter på röven till döds.
Aja baja, livsmedelsföretagen är den fria marknaden och det får man inte göra ingrepp i. Alla kunder kan alltid utvärdera alla ingredienser i all mat, och kan därför ta rationella beslut i alla lägen. Right?
Jag brukar hålla med om det mesta som skrivs på den här bloggen .. men …
Varje gång när man pratar om kost, motion och hälsa så är det verkligen dags för "Glada amatörer spekulerar utan att ha någon som helst form av insikt eller kunskap", Cornu själv i allra högsta grad inkluderad.
Den människosyn som stundtals skiner igenom tycker är är i högsta grad otrevlig, men jag gissar på att det intrycket kommer direkt från den djupa okunskapen om problemområdet.
Så stör du dig på faktauppgifter eller på människosynen?
Om du tittar efter på inläggets etiketter så finns etiketten "ironi".
Jag tittade helt appropå på det smakfulla programmet "biggest loser" i den smakfulla amerikanska versionen. I korthet går det ut på att megafeta tävlar om skitmycket pengar genom att gå ner i vikt. Alltså inte halvalkis fackombud-fet utan verkligen Rikki Lake-feta.
En sak fastnade: Det var en halvt döende individ som gick på fem mediciner (tror jag det var), främst för sin allvarliga diabetes. Efter en veckas träning (sju fjuttiga, förvisso helvetiska, dagar på gymmet!) kunde han kasta alla medicinerna.
Jag tror det mest handlar om att folk är fast i sina vanor. Det hade varit intressant om det fungerat med nån statlig, i vanlig ordning oundvikligt nedlåtande kampanj, om att de som har träningsvanan inne tar tag i nån tjocksmock tex på jobbet och föreslår att ta med denne några gånger. Eller varför inte en drive på sveriges största ekonomiska blog?
Jag tror inte att program som biggest loser är en särskilt bra källa till kunskap om problemdomänen.
Visa mig en kraftigt överviktig vuxen människa som vill vara överviktig.
Visa mig en kraftigt överviktig vuxen människa som inte ständigt upplever social isolering, perioder av ibland till och med allvarlig depression tack vare sin situation.
Dessa tillstånd är till ganska stor del en direkt följd av den attityd som Cornu, mptp, Conradius, Nils m fl torgför på den här bloggen – "det är bara att springa mer och äta mindre – övervikt beror enbart på klenbegåvning, lathet och brist på självdisciplin".
Man försöker göra det förbaskat lätt för sig själv med den förklaringsmodellen, man har inte heller något större stöd i vetenskapen för det påståendet.
Man är framförallt inte det minsta hjälpsam – faktiskt så uppnår man i de flesta fall direkt motsatt resultat. Personligen så placerar jag den attityden någonstans mellan "okunskap", "människoförakt" och "ondska".
Läs på vad den medicinska vetenskapen har uppnått för resultat över längre tid än en vecka med sin "spring mer och ät mindre"-rådgivning.
Jag har själv dragit med tjockisar till gym, vilket gett dom en nystart. Det har alltså bevisligen fungerat. Vad har du gjort?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@mptp:
Jag har varit överviktig sedan barndomen och kämpat mot övervikt i hela mitt vuxna liv. Tränat, VLCD, LCHF, viktväktarna …. De flesta metoder ger resultat. En tid, kanske några år, men extremt sällan längre perioder. Se den där långtidsupföljningar som bland annat har publicerats i the lancet …
Det finns en del forskning om fysiologiska orsaker till varför det är så, du får googla och läsa själv. Det är mer komplext än vad man tror när man börjar läsa artiklar med pmid-nummer.
Det verkar ändå finnas någon form av välvilja hos dig, men ordval som "nån tjocksmock" tycker jag inte är trevligt, jag får lite för många minnen från högstadiets översittare av dem.
Avsiktligt eller pga okunskap/oförsiktighet via undertoner och ordval skuldbelägga förvärrar garanterat för de som är drabbade.
En nära 150kg vän förklarade att "tjock" var en ok term men att bli kallad fet var störande. Tjocksmock är ett oerhört roligt ord som är svårt att låta bli.
Det är en livsomställning. Käka nutrilett och förlora halva muskelmassan fungerar naturligtvis inte. Löpspår och smärtfyllda gympass är det enda som fungerar. Det tar naturligtvis flera månader innan personen är på rätt spår. Men om man drar med sig an ämnesomsättnignsnedsatt arbetskamrat "när man ändå skall dit", så varför inte göra det?
Först får man förstås lägga till en månad med att fråga om personen skall hänga på och uppmuntra lite (våga bryta mönstret).
Vill inte vara dum niklasp men just övervikt har en mycket tydlig koppling till för mycket och fel mat. Jag vet att det ofta ligger psykiska problem bakom men åtgärden för att rätta till problemet kan inte vara tydligare. KBT, motion och psykologhjälp.
Hoppas du kommer tillrätta med dina problem.
I Vetenskapens värld rekommenderades kraftigt överviktiga att fasta varannan dag, dvs äta mindre än 200 kcal (2 portioner havregrynsgröt om dagen). Det är väl tänkt att man ska fasta 1 dag i veckan efter att man nått sin idealvikt. Jag vet inte hur effektivt det är i det långa loppet.
Ärftlig övervikt är inte samma sak som vanlig vällevnads övervikt. Jag är övertygad om att samhällets stigmatisering har en negativ psykologisk inverkan på överviktiga personer. Det blir liksom inte lättare att motivera sig om man hela tiden utsätts för nedvärderande och förminskande kommentarer. De är egentligen den sista gruppen i samhället som det fortfarande går att behandla illa, utan att förlora sitt anseende. Dags för ändring, tycker jag.
Nikasp
Vet inte om du har slutat följa den här tråden inte heller om du är intresserad av ett råd men här kommer det ändå.
En grej som jag tycker funkar bra för mig och för en del andra är att vända på problemet.
Om du skulle hitta något som du verkligen vill göra, typ köpa en racercykel, spela tennis, ta dykcert, testa kampsport, paintball, osv, så kan du istället för att tänka – "det där skulle jag göra om jag var smal" sätta igång ändå.
Istället för att försöka bryta dåliga vanor vilket är väldigt svårt, så lägger man till bra vanor som får konkurrera ut de dåliga. Att banta för att bli smal eller gå på gym för att bli stark är inte så starka skäl att de håller i längden (tänk alla gymkort som säljs och som ingen använder).
Bättre med en vana. Själv så blev jag efter att ha varit aktiv, stillasittande och fick jag erfara att både mag och muskelmått är en färskvara. Jag letade (länge) men hittade till slut mitt intresse, numera tränar och motionerar jag varje dag och om jag inte får det så mår jag dåligt, så stark är min vana och igen, bry dig inte om dieter/bantning/(slita på gym utan motivation) utan hitta något du verkligen vill lära dig och som kräver aktivitet så kommer resten att lösa sig automatiskt.
Cornucopias svar att han märkt inlägget med "ironi" var fan löjligt, bry dig inte om honom.
Hörru lasseliten din avatar ser ut som en jävla räka med en fjantig tomahawk*
*"Ironi" varsågoda
Du kanske inte ska gissa så mycket om vad folk tycker.
Här är vad jag har skrivit om övervikt:
http://cornucopia.cornubot.se/2012/11/nytt-trafikrekord-pa-bloggen.html
" Men där finns kärnan i problemet – man kan inte döma någon på grund av övervikt. Personen kan faktiskt ha anledningar till övervikten, t ex sjukdom, inklusive störd ämnesomsättning som struma. Personen kan också tagit tag i sitt liv och håller på att aktivt gå ner i vikt. Utseendet säger ingenting om riktningen på viktförändringen."
Att folk sedan känner sig dömda av mig när jag öht inte tagit upp fetma eller övervikt vare sig i detta blogginlägg eller kommentarer till det talar för att vi återigen har med vita kränkta män att göra.
Kasta gärna skit på varandra om ni mår bättre, men angrip inte mig.
jag skiter i ditt svar. det jag vill är att Niklasp ska må bra och det är han värd, fattar du inte det så fuck off.
drax, ett geniunt och stort tack för din omtanke!
Cornu, jag hade missat dina inlägg om trafikrekord och "Ett hälsosamt, lycklig och långt liv" som båda innehåller en del klokskaper, framförallt det sista. Jag tror också att du ser svårigheterna med att implementera de förändringarna praktiskt.
Men … Det här är andra citat från dig.
Men vi har ändå problem med övervikt i Sverige, så lite mindre mat skadar nog inte.
Klaga inte på din övervikt om du sitter framför TV:n i 23 timmar varje vecka. Du kunde istället spenderat tre av de där timmarna i motionsspåret.
Det är förstås förståeligt att politiker får gå före. Generellt är de ju feta av allt stillasittande och representation, och utgör därför en riskgrupp med minskad lungkapacitet när fettet trycker mot lungorna.
Jag tycker att sådana formuleringar står i stark kontrast med det du skriver i andra inlägg. Efter att ha läst fler av dina inlägg så väljer att tolka de citaten som polemik från den tidspressade bloggarens vardag och ber om ursäkt för att jag drog med dig av bara farten.
Jag är med stor sannolikhet en vit kränkt man, jag tror att du ocså hade haft en ganska låg tröskel efter samma upplevelser av människosläktet som jag har haft och sedan fått läsa stjärnskotten bland kommentarerna som "Min hypotes är att fetma är omvänt proportionellt mot utbildningsnivå och inkomstnivå", "livslångt missbruk av mat" eller "ofta ligger psykiska problem bakom".
Detta är ett intressant ämne. Skulle vara intressant om du skrev om balansen mellan forskning på prostatacancer och bröstcancer i relation till dödligheten. Som jag förstått så har mediadrevet gjort att allt satsas på bröstcancer.
Uppfattar det som att pendeln börjar svänga. Minskande avkastning på bröstcancerforskning, eftersom så mkt har gjorts, gör att det är enklare att göra "bra upptäckter" inom andra cancerformer och därmed öka möjligheten till vetenskapliga publikationer. Nu ska man ju rent av börja screena gubbar för prostatacancer.
Till saken hör att prostatacancer, generellt, har bättre överlevnadsmöjligheter än bröstcancer. Visserligen kanske patienten aldrig mer kan ha sex och/eller måste bära blöja resten av livet, men överlevnaden är god, speciellt vid tidig upptäckt. Sedan ska den förstås kvalitetsjusteras också.
Bröstcancers överlevnad går väl också i rätt riktning, men slår mycket oftare mot yngre kvinnor. Kan räkna upp mer än en handfull kvinnor i min bekantskapskrets som fått bröstcancer, otäckt många faktiskt. Så det blir lite mer spektakulärt än om 68+ åriga gubbar får "onämnbar cancer".
Åldersdiskrimineringen visar att pratet om allas lika värde bara är floskler. Men pk-folket bryr sig inte om verkligheten. Dogmerna står alltid över verkligheten. Sanningen är dock att människor har olika mycket värde för människor och för sig själva. Det är bara en del vänsterdårar som vägrar att acceptera att deras egna nära och kära har större värde för dem än främlingar. Det finns gott om sådana vänsterdårar i Sverige, vilket torde vara ett viktigt skäl till att Sverige och svenskarna är så fucked up som det/de är. När man vägrar att erkänna att folk som är ens allra närmaste har större värde för en än folk som bor i helt andra delar av världen och har helt andra värderingar och världsbilder så slutar man att fungera socialt. Vilket säkert många av vänsterdårarna gjort. Det är därför de beter sig så mentalsjukt.
Tesen om allas lika värde behöver få ett namn. Den kallas ibland likavärdestesen, men bättre vore enligt min mening att kalla den individekvivalism eller individvärdesekvivalism. Motsatsen vore en filosofi som kallas individdifferentialism eller individvärdesdifferentialism och som hävdar att individer är olika mycket värda för varandra. Vilken av teserna tycker du låter intelligentare och rimligare? Var Usama bin Ladin verkligen lika mycket värd som Nelson Mandela och Thomas Edison? För vem?
Du blandar ihop människovärde och invidivuellt värde.
Människovärde innebär att alla människor ska behandlas lika av myndigheter och har samma rättigheter, inte att man inte ska älska sina nära och kära mer än folk man aldrig träffa.
Problemet är att grupperingar anser att alla inte ska ha samma människovärde och alltså behandlas olika, t ex anser vänstern att "rika" har lägre människovärde och ska beskattas hårdare än "fattiga".
Precis. Mänskliga rättigheter eller människovärdet utgör en lägstanivå som gäller alla. Sen kan man höja sig över lägstanivån för en del.
Man kan klaga på att Bin Ladin aldrig fick en rättslig prövning, för det är en mänsklig rättighet. Däremot är det rätt löjligt att klaga på att han aldrig fick ett fredspris (vilket Mandela fick) för det är ingen mänsklig rättighet att få fredspriset.
Myndigheterna behandlar inte alla människor lika, vilket sjukvården mm visar. Däremot verkar en hel del miljöpartister mm mena att eftersom en viss grupp av människor från något främmande land har lika stort "människovärde" som svenskar så får man vare sig neka dem att bosätta sig i Sverige eller att få all upptänklig välfärdsservice även under eventuell asylsökningstid.
Det blir så när man ignorerar individers upplevda värde för individer, till förmån för ett abstrakt människovärde som helt tappat relationen till existerande individer och målsättningar.
Jag är personligen inte road av att köra med dubbel bokföring, där mina närmaste är mycket mer värda för mig i den ena kalkylen och inte mer värda än någon fundamentalistdåre i Pakistan i den andra kalkylen. I synnerhet när det första kalkylen reduceras till personligt tyckande medan den senare kalkylen upphöjs till politisk morallag.
Du blandar också ihop saker. Asylsökande skall ha rätt till en rättslig prövning, punkt slut. Det är huvudsaken. Frågorna om boende, aktivitet mm under tiden är praktiska frågor som vi bör kunna lösa efter eget gottfinnande i Sverige.
allas lika värdighet, inte värde, det är en fel översättning..
Miniminivåer är rimliga under många omständigheter, men de tenderar att sättas allt högre. I en situation där resurserna tryter kan man lätt finna att man inte mäktar att leva upp till högt ställda miniminivåer. Men det är ingenting vi låtsas om. Vi låtsas att miniminivåerna är absoluta ("punkt slut") medan de i själva verket alltid måste ställas i relation till samhällets resurser och samhällets mål. Men vänstern förefaller väldigt säker på att vi bara får mer och mer resurser och därför kan sätta miniminivåerna allt högre.
# Myran
Varför talar vi då inte om "människovärdighet" istället för om "människovärde" om "värde" är fel ord i det här sammanhanget?
Felöversättningen "alla människors lika värde" har blivit otroligt missbrukat och cyniskt exploaterat i vårt land. En riktig skamfläck!
Från wikipedia:
”Recognition of the inherent dignity and of the equal and inalienable rights of all members of the human family is the foundation of freedom, justice and peace in the world…
—1st sentence of the Preamble to the Universal Declaration of Human Rights
All human beings are born free and equal in dignity and rights.
—Article 1 of the United Nations Universal Declaration of Human Rights ”
Bättre vore då att betona att Sverige är en rättsstat, genom att hävda "likhet inför lagen".
@Kuckeliku – ja, där har du en poäng att man brukar flytta fram positionerna efter hur samhället utvecklas. Tillgång till internet t ex.
Det var det jag menade med praktiska omständigheter – vi har fuill rätt att bestämma standarden för asylsökande (och patienter, och interner) efter eget gottfinnande i det här landet, så länge vi håller oss ovanför miniminivån. Det är synd att vi inte utnyttjar det genom att faktiskt debattera hur det ska se ut på dessa institutioner.
Människovärdet föds man med – är absolut och universellt. Det individuella värdet är den subjektiva summan av ens livsgärningar, justerade för ens levnadsvillkor.
Ja, det brukar vara den gängse ståndpunkten i västerländska demokratier. Om man undantar Gud så är det dock väldigt svårt att förklara vart de där rättigheterna egentligen kommer ifrån, inte sant? Iofs kan man så klart rent pragmatiskt ta ståndpunkten att det är en rätt bra förutsättning astt bygga samhälle´t på.
Apropå åsikter om människovärden är det ju rätt intressant att våra lite mer jämlika än andra politiker, inte minst riksdagsledamöterna, knappast riskerar att fastna i systemet de infört för alla andra då de har privata sjukförsäkring som vi betalar via skattsedeln.
I den här diskussionen kan det vara bra att påminna att produktionskostnaden för de olika medicinerna är en bråkdel av priset. Kanske 5 kr per dos om det är en ganska dyr medicin.
Det mycket högre priset sätts av läkemedelsföretagen för att de ska tjäna pengar. Egentligen inget fel med det eftersom de är vinstdrivande företag som satsat stora pengar på att utveckla läkemedlet. Det är helt klart rimligt att de går med vinst när det lyckas utveckla ett läkemedel.
MEN många läkemedelsbolag skulle ta 1 miljon för huvudvärkstabletter om staten subventionerade allt till vilket pris som helst. Staten tvingas därför sätta begränsningar på vilka läkemedel som köps in och till vilket pris.
heh, läkemedelsindustrin är troligen den mest subventionerade industrin på hela planeten.
Enorma mängder pengar satsas på forskning av välgörenhetsorganisationer, stater och privata intressen, men de som håvar in vinsten är ägarna till dessa bolag…
Patentsystemet behöver reformeras, inte minst inom läkemedelsindustrin. Att patent är nödvändiga för forskning är rent nonsens, och särskilt med tanke på de enorma summor pengar som läggs på området på helt frivillig väg.
Intressant i sammanhanget är ju att många i riksdagen vill att illegala,papperslösa eller vad man nu ska kalla folk som inte är medborgare , aldrig betalat skatt och kanske aldrig kommer att göra det ska få nästintill gratis sjukvård och tandvård. (upp till medborgares nivå..)
Uppenbarligen på några andras bekostnad då ju som sagt mängden pengar är begränsade.
Kanske värt att tänka på när ens farfar inte får sin medicin. Fast å andra sidan är ju sannolikheten stor att man får som man vill då man röstat på det alternativet som förespråkar denna omfördelning.
Det du skriver är fullt rimligt utanför Sveriges gränser. Men vi är bättre än alla andra människor och klarar därför av en högre kostnadsbörda än alla andra.
Heh, man blir frustrerad som skattebetalare.
Sa precis till folktandvården häromdagen att jag ska utomlands och planerar att gå till tandläkaren där istället, då det är en bråkdel av priset.
Kan bara hålla med, och det kan bara hända i Sverige.
Jag tycker att EU-länderna ska förhandla inköp av läkemedel gemensamt. Vi kan få ner priserna ganska dramatiskt. Det socialistiska blocket i EU-parlamentet borde enas om detta.
De flesta läkemedelsbolag är från USA, UK och Schweiz. UK ska ju lämna unionen, så deras intressen är ointressanta. Resten är inte medlemmar, så de saknar inflytande (ingen Cornu-ironi).
Låt oss maxa nyttan av unionen för att därigenom rädda flera EU-medborgares liv!
Så är du igång o tramsar igen. Förra gången fick du svaret att föräldrarna betalt in det i skatter redan – ditt gensvar var att då var man skyldig föräldrarna den summan, och att det förändrar ingenting i sak!
Fast det gör ju det… …Hade ett samtal med mina föräldrar precis – och vet du vad! De skrev av min skuld! Fantastiskt va!
Och förresten, för att teorin om de lönsamma vuxna invandrarna ska hålla så får de, utöver att de måste komma in i jobb omedelbart, inte skaffa några barn eller att invandringen konstant höjs (evig tillväxt i en ändlig värld eller vad nu mottot för denna blogg är) annars så kommer invandrarnas åldersstruktur (och därmed kostnadsstruktur) att vara i paritet med pursvenskarnas!
Bara om de ska stanna kvar. Det mest rationella, ekonomiska systemet verkar vara att låta folk få jobbvisum i 5-10 år och sen skicka hem dem. Det är nog det vanligaste systemet i typ arabvärlden och asien och så där.
Om man i samhället inte har några moraliska mått, som till exempel "att allt liv har samma värde" så finns det bara ett mått att välja på: penningen.
Så har det alltid varit.
Alltså måste vi fundera på om,"allt liv har samma värde" eller ej…
Om det inte är så, då kan man ju en gång hamna i en taskig sits…
Förutom de som aldrig fick ens fundera på frågan. De som inte ens fick födas…
Förra veckan var du torparhöger men nu låter du som en socialist, Thomas.
Det går nog itne att hitta en fördelningsprincip som håller i alla lägen, men en ganska bra är nog att se till att folk har tak över huvudet och mat på bordet även i de fall de inte kan försörja sig själva.
Efter att vi har betalat det kan vi ju kolla vilka excesser vi har råd med.
Nejdå…
Men precis som socialisten bara resonerar ur ett ekonomikst perpektiv så resonerar kapitalisten enbart ur ett ekonominkst perspektiv.
Kapitalisten och socialisten har därför ganska lätta att förstå varann…
"Dina pengar är mina…"
Inte konstigt att de är osams…