The Economists blog Prospero diskuterar tillväxtens gränser med HSBC:s chefsekonom Stephen D King (ej skräckförfattaren alltså) som är aktuell med boken When the Money Runs Out – The end of Western Affluence (Bokia 153:-, Adlibris 199:-, CDON 169:-, Bokus 331:- (?!)). Retorisk titel, vilket sägs direkt i intervjun.
Videon med diskussionen är mycket sevärd i all sin korthet och hittas på Prosperobloggen. Återger den även nedan. Läs mer-länk då filmen startar automatiskt.
King påtalar att tillväxten var vikande och allt svagare även innan den akuta finanskrisen och den efterföljande skuldkrisen. I stort sett ingen nytt förstås, men när chefsekonomen för en av världens största banker sitter och säger framför kameran i stort sett mycket av vad jag skrivit om här på bloggen sedan länge, så är det värt att uppmärksammas.
King pratar alltså om stagnation i de västerländska ekonomierna, rent av kontraktion, dvs negativ tillväxt. Och det är inte något tillfälligt tillstånd. Problemet är att “vi” byggt ett samhälle där vi förväntar oss ständig och evig ekonomisk tillväxt, åtminstone på samma sett som de senaste 50-60 åren, men verkligheten är annorlunda.
Inte ens på den normala avslutande frågan om han inte egentligen är positiv nappar King, utan tror i princip att det är kört. “[This] is a battle over scarce resources no-one ever thought we had to go through”.
För övrigt faller reallönerna i Storbritannien och britterna får det alltså personligen väldigt konkret allt sämre, även de som lyckas behålla sina jobb. Brittiska reallöner och med det köpkraften föll 4.5% 2007 – 2011.
I övrigt rekommenderas VICE på HBO.se, avsnittet Love and rockets, för dess skildringar av det mer eller mindre öppna krig som pågår på gatorna i Spanien och Grekland, mellan allt extremare radikaler på både yttersta vänster- och högerkanten. Väcker en del tankar på hur det kommer se ut i Sverige när det väl smäller framöver…
5 kommentarer
Hos nästan alla tillväxt- och BNP-kramarna ingår också en ständigt ökande befolkning. Men dessa kramare kan inte ha alle sina hästar i stallet, eftersom en ökande befolkning kommer accelerera exploateringen av naturens resurser, vilka inte är oändliga.
Kina har fattat detta med sin ettbarnspolitik.
Hel korrekt, och befolkningstillväxten är i grunden ett större problem än vad många tänker på. Det ökar konkurrensen både inom systemet och utanför systemet. Vi människor får konkurrera mer och mer med varandra om arbetstillfällen, bostäder, attraktiva områden, offentlig service, vägar, tågplatser, etc. Utanför systemet så konkurrurerar vi också med varandra om naturresurserna och vi konkurrerar även med andra arter.
Ett annat stort problem med befolkningstillväxt är att konsekvenserna (människor) inte är lika lätt att göra sig av med som med konsekvenserna av den ekonomiska tillväxten.
Vet inte om det är meningen men filmen spelas upp automatiskt i firefox..
"Brittiska reallöner och med det köpkraften föll 4.5% 2007 – 2011"
Det är fortfarande mycket lättare att kapa sina utgifter än öka sina inkomster, men för hur länge? Om Sverige är illa ute, så är UK:arna är sämst i divisionen.
Jag såg en sevärd dokumentär om världens fiatvaluta-system och pyramidspelet däromkring på SVT K i natt, Världen-Kapitalismens återvändsgränd.
Den blir nog mest yurg framöver om jag får gissa. Men varför inte, det är helg och varför inte följa Macklemore's goda exempel och ha en really, really good time (And we danced) istället för att oroa sig för det man ändå inte kan göra något åt.