Amerikanska Standard & Poor sänker kreditbetygutsikterna för samtliga svenska storbanker rapporterar Affärsvärlden och Bloomberg.
Detta kommer innebära högre upplåningskostnader på sikt för de svenska bankerna. Utsikterna för samtliga svenska storbanker, dvs Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken, sätts nu till negativa istället för stabila. Den svenska privata skuldbubblan och bostadsbubblan har nu nått internationell uppmärksamhet.
Citat från Affärsvärlden som översätter S&P, min fetstil:
“Vi observerar redan stigande företagskonkurser, ökade varsel och en uppbyggnad av avsevärd skuldsättning i hushållen. Utöver det ser vi tilltagande tecken på att fastighetsmarknaden har börjat sin justering mot långsiktigt uthålliga priser.”
De svenska bankernas aktiekurser faller.
Som bekant ligger de svenska hushållens skulder på nästan 3000 miljarder SEK och det mesta av den inlåning som bankerna, tvärt emot vad sk penningsystemhaverister påstår, måste ha1. sker utomlands. En sänkning av kreditutsikterna kommer innebära att de svenska bankernas utländska kreditkran kommer strypas och med det kommer räntorna att påverkas positivt, dvs bli relativt sett högre. Dessutom sade Riksbankens ordförande Stefan Ingves idag i London att bankernas riskvikter för bostadsbubblans bolån måste höjas (Affärsvärlden), vilket alltså ökar den så viktiga kapitalkostnaden för bankerna. Vilket också kommer höja räntorna, relativt sett. De svenska riskvikterna är bland de lägsta i världen idag.
I övrigt kryper nu Anders the Borg till korset och medger att han behöver ändra sina fantasiprognoser om svensk ekonomi.
Även Frankrike har fått sänkt kreditbetyg och Moodys kommer sänka de europeiska panikfonderna ESM:S och ESFS:s kreditbetyg framöver. Lustigt nog har Storbritannien nu bättre kreditbetyg än Frankrike, men så har de också en egen digital sedelpress, vilket inte Frankrike har.
Samtidigt rapporterar Bloomberg att George Soros mfl stora investerare köper guld och att innehaven ligger på rekordnivåer. Guldet kostar nu över 376:- SEK per gram.
1. För varje utlånad krona måste en svensk bank låna in en krona. Helst till lägre ränta än man lånar ut. Till detta kommer det egna kapitalbehovet. Det är alltså tvärt emot vad penningsystemhaverister vill påstå inte gratis för banker att låna ut pengar. I själva ögonblicket krediten skapas skapar man dock även inlåning, men eftersom en kredit alltid skapas för ett behov försvinner sedan denna inlåning omgående och måste lånas in från annat håll.
14 kommentarer
"För varje utlånad krona måste en svensk bank låna in en krona. "
Så vi har full reserve banking i Sverige?
Nej, vi har zero reserve banking. Banken kan låna ut lika mycket som den lånar in.
Istället för att hålla delar av kundernas inlåning i reserv måste bankerna hålla egna pengar, eget kapital, i reserv.
Idioten tackar för sig och öppnar sitt ex av Basel III-reglerna. Hmmm, sju procent säger ni. Bättre än noll iaf.
7% av riskvikten är inte 7% av hela beloppet.
Riskvikten för att låna ut till staten är t ex 0 (noll). Detta har staten ordnat så att staten ska få låna billigare. Lånar man ut till staten behöver man inte hålla något eget kapital alls. Det innebär att staten+banken faktiskt kan skapa pengar gratis tillsammans, vilket dock inte går för banken+skattebetalaren.
Notera "skapa". När de sedan ska existera måste banken ha inlåning, vilket inte är gratis.
Fast en hyfsad del av de offentliga utgifterna hamnar i det svenska banksystemet och i vissa fall har enskilda banker monopoliserat mottagandet. Göteborgs komun samtliga löneutbetalningar sker genom Swedbank och jag tvivlar inte på att det samma gäller andra offentliga konton.
Sverige har inte haft reservkrav på över 20 år.
Det finns krav på kapitaltäckning. Det är dock en helt annan sak och reglerar riskviktad utlåning mot primärkapital.
Olika typer av skulder har olika riskvikter. Bankerna har viss rätt att själva sätta sina riskvikter.
Kreditbetyg i sig verkar ju vara något av en fantasibransch. Man sänker kreditbetygen på grund av att kunderna kanske hamnar i betalningssvårigheter? Sänker man dagligvaruhandeln på motsvarande sätt pga bantningstrender?
Men det är väl ändå skillnad mellan en lagstadgad skyldighet att betala ett lån och en frivillig minskning av matkontot? Om man undertecknade bindande batningskontrakt med svåra sanktionsmöjligheter hade det kanske inverkat men så är det ju som bekant inte…
Vidare är kreditbetygen ett skämt men av helt andra skäl.
Om trender gör att bolag inom daglivaruhandeln riskerar att gå i konkurs vore det ju rimligt att man tar hänsyn till det när man bedömer kreditrisken för dessa bolag. Så ja bantningstrender kan påverka kreditvärdigheten hos olika företag.
Nu håller jag dock med om att kreditbetygen kanske inte alltid återspeglar verkligheten. De som utfärdar dem ställer ju inte några garantier för deras korrekthet – och skulle de göra det så skulle deras egna begränsade kreditvärdighet göra dessa garantier för bolag med högre kreditvärdighet av begränsat värde.
"I själva ögonblicket krediten skapas skapar man dock även inlåning, men eftersom en kredit alltid skapas för ett behov försvinner sedan denna inlåning omgående och måste lånas in från annat håll."
Hur menar du att inlåningen försvinner. När köparen betalar för det som lånet gjordes för så flyttas väl inlåningen till säljarens konto, men den finns oftast kvar om man ser till banksystemet i sin helhet.
Nu är det dock så att banksystemet i sin helhet inte är en juridisk person vad jag vet, men framförallt inte den som låntagaren gör affärer med. Därför är den observationen ganska irrelevant.
Magnus, ja det är korrekt. Om man betraktar hela banksystemet som en enda bank, så finns inlåningen kvar efter köpet, men typiskt hos en annan bank. När du köper något för 100 kr på ditt bankkonto, så minskas bankens skuld till dig(=dina "pengar") med 100 kr, samtidigt som bankens reserver (innehav i CB) minskas med samma belopp (förs över till annan bank). I den andra banken så ökas reserverna med 100 kr, samtidigt som säljarens konto ökas med 100 kr. Så varje gång någon köper ngt/tar ut kontanter så försämras bankens likviditet och kapitaltäckning; det uppstår ett behov från banken att låna in det som försvunnit från deras balansräkning, och hamnat på en annan banks balansräkning.