En kort sammanställning över riksdagspartiernas ekonomiska talespersoner från höger (överst) till vänster (nederst). Med reservation för felaktigheter, en del talespersoner är inte så framträdande så jag kan helt missat vem som egentligen håller i mikrofonen. Korrigera gärna. Med referenser. Jag skyller på Google.
Anders Sällström (kd)
Jag tror att kristdemokraternas ekonomiske talesperson heter Anders Sällström (f 1964). Vad han någonsin sagt eller tycker har jag ingen aning om. Har faktiskt ingen aning om någonting om denne herre. Men det är inget att oroa sig över. Åker partiet ut i nästa val så är det hela ett icke-problem.
Erik Almqvist (sd)
Sverigedemokraternas ekonomiske talesperson Erik Almqvist (f 1978) har gått ur gymnasiet varefter han började studera till en politisk examen i Lund, men lade ner detta och började arbeta åt (sd) istället. Jag har noll koll på om det finns något speciellt han står för, utan utgår från att (sd):s ekonomiska politik handlar om att stoppa invandringen och därmed lösa alla problem i Sverige, som enligt partiets väljare alltid verkar landa i invandring.
Carl B Hamilton (fp)
Folkpartiets ekonomiske talesman är stolpskottet Carl B Hamilton, som inte kräver någon närmare presentation för bloggens läsare. Han leder riksdagspartiernas liga över korkade uttalanden och skulle vara en allmän samhällsfara om han skulle få någon som helst makt. Han är dock född 1946, så man får vara lite förlåtande ändå. Dessutom är han disputerad nationalekonom (dvs har doktorshatt, inte Göran Persson-varianten, utan en riktig), vilket förklarar hans stolliga uttalanden mer än väl. Visar att den högsta utbildning inte innebär att man drabbas av sunt förnuft. Men snälla Carl, ta pensionen. I euro.
Per Åsling (c)
Efter att tidigare ekonomiske talesperson, Annie “Facebook” Lööf, blivit partiledare och arbetar på att få ut Sveriges rikaste parti ur riksdagen, så blev tydligen Per Åsling (f 1957) ny ekonomisk talesperson. Om han sagt något offentligt vet jag ej, för det enda ansiktet detta döende parti har utåt verkar vara Annie Lööf. Själv är han dock lantbrukare och tillhör alltså inte den sk lattedrickande och stickande Stureplanscentern som kör partiet i botten.
Anders Borg (m)
Finansminister Anders Borg får väl sägas vara moderaternas ekonomiske talesperson och förkroppsligar maktfullkomligheten och är Sveriges egentliga minister – såväl statsminister, finansminister, försvarsminister som innehavare av alla andra ministärer, som dock delegerats på pappret till andra individer. Känd för att ha en hästsvans och för att förneka alla existerande svenska problem. Räddad av svenskarnas personliga skuldsättning som får Borg att se ut att ha bra koll på Sveriges finanser. Ingen akademisk examen utan den evige studenten.
Per Bolund (mp)
Miljöpartiets Per Bolund (f 1971) är utbildad biolog, dvs har en högre utbildning, men inte inom ekonomi, utan inom naturvetenskap. Kanske är det därför som han driver ungefär samma frågor som på den här bloggen, då han som naturvetare drivs av rationalitet och verklighet istället för dogmer och trams. Bolund har ett flertal gånger tagit upp bostadsbubblan, skuldbubblan och peak oil, så till den grad att jag misstänker att han smygläser den här bloggen. Min personliga och enda favorit i denna brokiga skara av talespersoner.
Magdalena Andersson (s)
Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson (f 1967) är något så ovanligt som en ekonomisk talesperson med en civilekonomexamen och har även ägnat sig åt forskarstudier inom nationalekonomi, men verkar inte tagit någon doktorshatt. Däremot gör hon sitt bästa för att vinna röster genom att t ex vilja se lägre räntor och fortsätta blåsa liv i bostadsbubblan. Man kan dock inte anklaga henne för att inte vara utbildad – hon har också studerat vid Harvard och Institutet för avancerade studier i Wien, samt varit överdirektör för Skatteverket. En skattefogde alltså, vilket ju är passande för högskattepartiet.
Ulla Andersson (v)
Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson förkroppsligar möjligheten för den mest oinsatta medelmåttan att i vänsterpartiets värld nå hur långt som helst. Hennes meriter är att hon är förskolelärare och därmed kanske kan räkna med klotsar i olika färger. Men bara två räknesätt (samt med vänsterpartistisk matte, dvs 2-1=3, äta kakan och ha den kvar) och endast genuskorrekt.
Så här i semestertider har nu ovanstående personer en chans att glänsa när partiledare tar semester, men vi får väl se om vi får höra något från okändisar som Anders Sällström (kd) eller Per Åsling (fp). Undertecknad hittas via Google-Fu drygt 89 000 gånger jämfört med ca 6000 gånger för Anders Sällström. Dock har Per Åsling 108 000 träffar hos Google och vinner alltså.
18 kommentarer
Dagen då en bloggare blir minister är då kanske inte så långt borta…
Att Cornu med sitt totala förakt för resten av mänskligheten som enbart verkar bestå av Får och Torskar är urtypen för INTJ verkar helt klart.
OT: mail till Riksgälden angående insättningsgarantin
Hej Daniel! Jag ringde och ställde några frågor angående
insättningsgarantin och blev hänvisad till dig.
Enligt vad jag har förstått så är insättningsgarantin i första hand
täckt av en fond som banker och finansiella institut betalar avgifter
till varje år. Om den inte räcker så har riksgälden enligt vad jag
fick höra på telefon "obegränsade resurser att låna av staten" för att
vidare täcka insättningsgarantin.
Var ska dessa pengar komma ifrån, rent praktiskt? Varken "staten",
riksgälden eller riksbanken kan väl trolla fram pengar och bara ge
bort dom, man måste väl utföra obligationer som någon vill köpa eller
låna ut pengar som någon får skuldsätta sig för?
Och om det är så, och obligationsmarknaden har kollapsat och/eller det
inte finns någon som vill eller kan skuldsätta sig för att skapa
pengarna via lån, vad är det som gäller då?
Är också nyfken på detta med nomineringen av insättningsgarantin i
euro. Jag vet att FD undersöker möjligheterna att nominera den i SEK
men det tar ju ett tag, om det alls går igenom, och om det värsta
händer och euron kollapsar vid lunchtid imorgon så blir ju
insättningsgarantin värdelös? Hur ser då möjligheterna ut för oss att
isåfall mycket snabbt gå över till en nominering i SEK, och är det
någon som vet hur denna övergång ska gå till rent praktiskt?
Svar:
Hej,
Tack för ditt mail.
Värt att notera är att Sverige har valt att i förväg fondera relativt stora medel för sin insättningsgaranti. I de flesta andra länder finns fonder av väsentligt mindre storlek, eller ingen fond alls. I det senare fallet tas en avgift ut i efterhand. Sverige har till följd av fonderingen och sunda statsfinanser bättre förutsättningar än de flesta andra länder att infria sina åtaganden inom insättningsgarantin.
Vid en fondtömning har insättningsgaranti, som du redan vet, en obegränsad lånerätt i Riksgälden. Finns inte medel tillgängliga i Riksgälden måste pengar lånas upp på marknaden genom att ge ut statsobligationer. Insättningsgarantifonden är emellertid också placerade i svenska statspapper. Skulle obligationsmarknaden brutit samman går det vare sig att avyttra de placeringar som finns i fonden eller ge ut nya statspapper. I en sådan situation skulle svenska staten sannolikt få ställa in sina betalningar – en extrem situation således.
En ändring av denomineringen från euro till kronor kräver en lagändring (riksdagsbeslut). Normalt tar en sådan process månader i anspråk. Den går dock att skynda på vid akuta lägen. Under finanskrisen 2008 beslöt man göra vissa förändringar i insättningsgarantin, bl.a. höjdes taket. Förändringarna tog ca en vecka i anspråk.
Mvh Daniel Barr
/Slut mailkonversation
På https://www.riksgalden.se/sv/Insattningsgarantin/ hittar jag inte mycket om dessa "extrema situationer".
+ Svenska insättningsgarantifonden är nu uppe i 27 miljarder. Hur länge räcker det?
Eftersom riksgälden inte sitter på en hög med hundralappar så är haken här är just marknaden för statsobligationer och antagandet är att någon vill köpa dessa antingen nyemmiterade eller i andra hand på marknaden.
Detta antagandet är nödvändigt för att riksgälden skall få in de pengar som eventuellt skulle behövas för att betala ut garantin. Om ingen vill köpa statsobligationer i andra hand så får inte riksgälden ut pengar vid försäljning av obligationerna i andra hand. Försöker man låna så gäller samma sak – om ingen vill köpa nyemmiterade obligationer så får man inte in pengar där. Slutligen om man försöker få in pengar genom att vänta ut obligationerna så får man problemet att staten för att återbetala obligationerna måste låna på nytt – dvs man är tillbaks på samma fall som ifall riksgälden försöker låna pengarna.
Kvar blir då alternativet att riksbanken får ring Tumba bruk och lägga en beställning på lämpligt antal hundralappar för att kunna betala ut garantin. Här är haken att garantin är ställd i euro och dessa får inte riksbanken bara trycka upp sådär.
Beroende på hurdan situationen är kan insättningsgarantin bli en garanti att man tar smällen solidariskt.
Nya pengar till riksgälden via obligationer kommer väl endast vid utfärdande och försäljning av nya obligationer? Hur skulle de kunna få in pengar på att redan utfärdade obligationer säljs på andrahandsmarknaden? De är ju mellan helt andra entiteter och vid det laget har riksgälden redan fått in pengarna för dem.
Daniel Barr ska ha cred för bra och utförligt svar men det är lite störigt att detta inte står i klartext på sidorna om insättningsgarantin, och att de som svarar då man ringer och frågar inte kan detta heller. De nöjer sig med att berätta att det finns "obegränsade resurser att låna av staten".
Per Bolund är kanske bra… om du säger det. Inte svårt att vara bättre än den förra, som tyckte att det är en mänsklig rättighet att få bosätta sig var man vill. Låtsasgröna politiker som inte fattat "The tragedy of the commons" kan kanske ses som en annan slags "tragedy of the commons".
En naturvetenskaplig/teknisk utbildning är inte någon garanti för att personen ifråga har en förmåga för rationellt tänkande. För att anknyta till det tidigare inlägget om myers-briggs, så är sisådär 7-8% av befolkningen sådant lagda att de hör till gruppen rationella. Av dessa är kanske en tredjedel sådana som är starkt lagda åt det rationella hållet.
Du har förmodligen rätt. Och den högre utbildningen går ofta ut på att lära sig att lösa tillrättalagda problem som bara har en lösning, medan i verkligheten handlar det ofta om att hitta en lösning bland många lösningar, en lösning som är tillräckligt bra, billig och blir klar i tid, et.c. Men de som bara kan lösa tillrättalagda problem behövs förstås också, dock har de en tendens att få sparken när det blir nerdragningar.
Det handlar inte bara om att lösa problem utan även om att hitta och identifiera dem ur ett systemperspektiv.
Ur ett rationellt perspektiv så är Sverige drabbat av allvarlig och accelererande dysfunktion på många plan. Ur en vanlig, irrationell människas perspektiv är det endast ytliga kosmetiska fel på Sverige. Det är som att försöka förklara seende för blinda.
Detta kan omöjligen hålla i längden och kan inte lösas inom ramen för vårt nuvarande politiska system, då rationella människor, och speciellt starkt rationella sådana, är en politiskt insignifikant minoritet. Den irrationella supermajoriteten kommer att köra landet i botten utan att förstå att de gör det eller ens varför de gör det.
"Jag har noll koll på om det finns något speciellt han står för, utan utgår från att (sd):s ekonomiska politik handlar om att stoppa invandringen och därmed lösa alla problem i Sverige, som enligt partiets väljare alltid verkar landa i invandring."
Extremt ovärdigt denna blogg. Senast för en vecka sedan hölls på Almedalen ett seminarium av just Erik Almqvist om just detta.
Ett seminarium om att stoppa invandring och därmed lösa Sveriges problem?
Ja, verkligen ovärdigt..men Cornu har väl inte tänkt färdigt kanske…Slutar nu läsa denna denna blogg, fortsätter väl än ett tag med Flute. Hej då
SD är förmodligen det parti vars väljare står längst (!) från partiet. SD är ett antirasistiskt, prosionistiskt parti med judar i ledningen. Den som ifrågasätter det får kicken. Inte riktigt vad man förknippar med ett "nationalistiskt" parti.
Deras väljare tror att de är rasister som poserar och att muslim är ett kodord för så kallade rasfrämmande.
Det verkar bero på en effektiv desinformationskampanj av EXPO + Aftonbladet, där man använt det gamla, pre 2002 SD, som nu existerar i form av ND, som halmgubbe.
Det tycks tydligen ha funkat på Cornu med. Svensk massmedia är vilseledning för kuttoffer även i sådant som inte rör ekonomi.
SD är för övrigt lika kulturmarxistiskt som de andra sju riksdagspartierna.
Men Sigge, allt jag skriver är ovärdigt enligt dig.
Jag är icke partipolitisk. Det innebär att jag sågar alla partier av och till, dock inte (mp) i detta inlägg.
Det är dock bara (sd)-folk som saknar humor och tar det personligt. Tyder på omognad.
Nej, Cornu.
Jag tar det varken personligt eller saknar humor. Som jag skrev så tycker jag att den här bloggen förtjänar bättre kvalité.
Vidare är sverigedemokrater vana vid ogrundade påhopp så blanda inte samman omognad med reflexmässig reaktion.
Anders Sällström. Bror till Stefan Attefall. All begåvning hos bröderna föll på den senare. Då kan bloggens läsare själva avgöra nivån.
"Men snälla Carl, ta pensionen. I euro."
Ha, made my day! 🙂
Min Google-Fu är mäktigare än din. Jag hittar dig (ungefär) 91 800 gånger. På 0,33 sekunder.