Mer och mer information läcker ospecificerat ut om den svenska ubåtsjakten på 80-talet, men aldrig i konkret form.
I ett inlägg på Newsmill skriver fd ÖB Bengt Gustafsson att det var sovjetiska ubåtar, eller åtminstone ubåtar från Warzawapakten, och att svenska försvaret tillfogade dem förluster.
Även de som envist fortsätter hävda att det rörde sig om NATO-ubåtar har nu lagt ner tanken på att det inte var några ubåtar alls.
Även Anders Jallai, författare till Spionen på FRA och även projektledare för projektet som genomskådade den falska informationen om den nedskjutna DC3:an och sedermera hittade planet, skriver på Newsmill och bekräftar bland annat att den inledande ubåtsjaktsekvensen i boken baserar sig på en autentisk händelse norr om Singö. Fast huruvida händelsen där man sedan sänker den sovjetiska ubåten utanför svenskt territorialvatten är sann nämner han inte.
Samtidigt nämner Jallai på sin egen blogg att den som försöker skriva en faktabok om detta blir död som budbärare, då ämnet fortfarande är för kontroversiellt för Sverige.
Man får fråga sig varför. Skulle den svenska självbilden störas av att vi skadade sovjetiska ubåtar, och sedan släppte ut dem med en knäpp på nosen som budskap att främmande makt skall hålla sig borta? Knappast.
Det här rör sig om händelser för snart 30 år sedan, åtminstone i ett intervall på 20-30 år sedan, eventuellt ännu länge bak i tiden.
Det är dags att lyfta hemlighetsstämplarna kring detta, åtminstone fram till kanske 1990, eller rimligvis till 1985.
– Sovjetunionen finns inte längre
– Warzawapakten finns inte längre
– I princip samtliga fasta svenska befästningar längs kustbandet har avvecklats och rivits
– De fasta mineringarna har avvecklats
– Större delen av försvaret har redan lagts ner
– Marinen har andra fartyg och andra vapen än under perioden
– Den svenska signalspaningsförmågan har förändrats och utvecklats sedan 1980-talet
– Ytterst ansvariga personer inom statsledning och försvarsledning har dött eller pensionerats
Ett lyftande av hemlighetsstämplarna kring detta avslöjar ingenting om det svenska försvarets förmåga idag, motståndaren finns inte längre, de inblandade sitter inte kvar på känsliga poster.
Det är dags att sluta ha ångest över det här. Det är dags att istället redogöra för hur Sverige, svenska värnpliktiga och svenska officerare dagligen höll halva Europas gräns och norra flank både i luften, till sjöss och även till lands mot det kommunistiska hotet i flera decennier, och det är dags att låta alla inblandade, från lägsta värnpliktige soldat till fartygsbefäl eller flygförare och andra att offentligt få ta till sig äran för ett väl utfört arbete.
Bjud rent av in Ryssland till att medverka på någon form av jippo där man lägger korten på bordet. Låt de tidigare motståndarna ovan och under vattenytan få skaka händer med varandra och visa att vi inte längre hyser gammalt agg för det som inträffat.
Det är vad Sverige kräver av andra länder som varit i aktiv eller passiv konflikt. Vi borde själva göra detta och försonas med vårt förflutna.
Om inte annat så skulle vi slippa alla konspirationsteorier.
Se även bloggrannen Wiseman’s Wisdoms.
19 kommentarer
En mycket intressant idé !
Frågan är vem som tjänar på att hålla detta hemligt ? Elelr är det bara byråkratins irrgångar och div "regler" som gör att ingen vågar säga vad som egentligen hände/öppna arkiven ?
/K
Jag instämmer helt och hållet med bloggen. Vore befriande att lägga korten på bordet.
Tyvärr verkar Sverige ha blivit ett land där konspirationsteorier frodas som aldrig förr, är det inte Palmemordet, så är det Estonia eller 9/11.
Ubåtsjakten har av vänsterjournalisterna framställts som en jakt på fisande strömmingar och minkar. Eller så är det Natoubåtar som vi jagat.
Jan G och hans gelikar har jobbat bra med desinformationen, ivrigt understödda av tafflig informationshantering från militären.
Fram med sanningen !
Jan G jobbade åt Sovjetunionen och har såklart i den rollen gjort sitt allra bästa för att sprida falsk information i syfte att skydda hans kommunistvänner som den spion och landsförrädare han är. Förstår inte varför det avskummet inte har åtalats ännu. Eller förresten, det förstår jag visst…den vänstersympatiserande journalistkåren i Sverige skyddar honom såklart. "Det är väl inte så farligt att ägna sig åt lite undersökande journalistik och sälja info till KGB". Vilket skitsnack.
Jocke, Jan G åtalades och fälldes faktiskt för spioneri. Så på den punkten har du fel.
Guillou fälldes för olagligheter i samband med IB-affären.
Han har mycket mer att synda för!
Det finns två skäl att det inte går att tala öppet om ubåtsjaken.
Den ena är att samma militärmakt är aktiv i Ryssland nu som då. Befälet handhas av Putin i dag!
Samma krafter som var aktiva i Sverige på 80-talet är aktiva i dag!
De vill inte för allt smör i Småland berätta för världen vad vi vet.
Troligen finns det tipsare i regeringens närhet som håller Ryssland underrättade om det som är värt att veta.
Läs Bo Theutenbergs memoarböcker från tiden så får ni all information ni kan behöva.
De heter Dagbok från UD del 1-3. Ger inside om östs säkerhetstjänsters dominans av ledande kretsar i Sverige och detaljer om tiden för kränkningarna.
Herregud vi hade ett helt kotteri som dirigerades från öst.
Schori, Åström, Eliasson………….för att nämna ett fåtal av alla informatörer.
Att Sovjetunionen formellt upphört att existera är som jag ser det ganska ointressant. Ryssland är ju dess arvtagare i det mesta. De har bara minskat sitt territorium lite grann och på köpet blivit av med en massa potentiella oroshärdar inom landet (*stan-länderna och Kaukasus).
Så kanske är det av "hänsyn" till stormakten och grannen Ryssland som man inte lyfter hemligstämpeln.
Det finns nog inga kort att lägga fram.
Inget tyder på att försvarsmakten på den tiden visste vad de gjorde.
Självklart har ryssar kört ubåt i svensk skärgård och spionerat. Det vore värre om de inte gjort det, eftersom det skulle tyda på en allvarlig inkompetens hos en stor kärnvapenmakt.
Däremot finns det inget som helst som tyder på att försvarsmakten vet något konkret om det.
I allmänhet är det svammel när någon antyder att han vet något men att "sanningen skulle vara för kontroversiell". Det är det nog nu med.
Tvärtom var det ett himla snackande om det ena och det andra på den tiden det begav sig. Fanns det några kort hade de kommit fram redan då eller då till exempel Wechselmans film gjordes, eller då ubåtskommisionen arbetade (ja, det här har utretts tidigare).
Inget vet något och det finns inget att prata om. I alla fall inte om man inte har andra motiv.
Det finns nedskrivet i krigsarkivet. Se Jallais kommentarer, och även fd ÖB.
Nog finns det gott om bevis, men som amatör är det förstås lätt att avfärda dessa då de är hemligstämplade eller belagda med tystnadsplikt.
Från Jallai på Newsmill.
De uppgifter som jag vidare känner till är att dykare uppträtt nära svenska installationer, bland annat utanför Kapellskär, vid Söderarm och i Gävlebukten. Vid ett tillfälle har flera samstämmiga vittnesmål menat att en svensk soldat skjutit och träffat dykare i vattnet. Detta gjordes på eget bevåg och utan klartecken från befäl.
En till säker uppgift som jag har och som jag beskriver i inledningskapitlen av boken Spionen på FRA, är en ubåt som stängdes in norr om Singö, innanför en minspärr som löper mellan öarna Singö och Vässarö i september 1982, en månad innan Hårsfjärdenincidenten. Mina källor, som är två stycken, menar att order gavs från regeringen på telefon att stänga av minlinjen och följaktligen släppa ut ubåten vilket också gjordes.
En tredje uppgift som jag fått från tre stycken befäl inom marinens ubåtsjaktflotta på åttiotalet säger att en ubåt modell mindre sänkts eller skadats sydost om Landsort.
Och till sist den fjärde uppgiften har jag fått av en flygarkollega som från luften fotograferade en polsk Whiskeyubåt utanför Huvudskär med söndersprängt torn i början av åttiotalet och som bogserades hem av två polska fartyg.
Till det här kommer exempelvis uppgifter ur Säpo:s arkiv och ÖB Lennart Ljungs hemliga dagböcker som detta vittnesmål/tips nedan:
Överbefälhavarens hemliga dagbok den 28 december 1982:
"En västtysk källa har berättat att de svenska och sovjetiska regeringarna gemensamt beslutat att släppa ut en ubåt från Hårsfjärden. Han berättade också att en rysk medborgare under julen besökt en svensk i Örebro-området. Ryssen hade därvid berättat att en avlägsen släkting till honom tjänstgjort ombord på den sovjetiska ubåtsflottan i Östersjön. Han hade nu rapporterats saknad sedan övningar hade ägt rum i västra Östersjön. Han uppgav också att ryssen meddelat att man talade om att flera ryska ubåtsmän hade skadats under denna verksamhet. Tidpunkten kunde överensstämma med händelserna i Hårsfjärden. Jag (ÖB) har satt underrättelsetjänsten på att göra diskreta efterforskningar"
Tyvärr kan ingen träda fram offentligt med förstahandsuppgifter (=vittnesmål) eller visa själva dokumenten eftersom de är hemlighetsstämplade och personerna belagda med tystnadsplikt.
Rekommenderar också att man läser följande:
http://www.jallai.se/2010/05/okunskap-eller-brist-pa-insikt/
Som sagt, det har alltid snackats om det här. Det har aldrig varit brist på rykten.
Det som saknas är trasiga ubåtar, eller åtminstone bilder på dem (rykten om bilder räknas inte, jag kan starta ett nu om du vill).
Och de kommer saknas i framtiden med. Den enda ubåt som hittas körde på grund på egen hand utanför karlskronas flottbas.
Hemligstämpel? Svenska försvaret kan inte hålla mycket hemligt, och det var alldeles _hopplöst_ på 80-talet, då man kunde läsa om var mobförråden byggdes i tidningarna. Och händelserna och bevisen har redan utretts av folk med clearande (vad det nu heter på svenska).
Om de visste något konkret hade det kommit fram för länge sedan.
Jallai har böcker att sälja.
-Jonas
Konspirationstorier Cornu? Du är inte så dålig själv måste jag säga.:) Du var väl för ung när Sovjet imploderade, annars hade du vetat att man då kunde köpa allt, även hemligstämplade uppgifter med högsta sekretessklass. Trots stora ansträngningar från svensk sida lyckades man inte komma över något av intresse vad gällde sovjetiska ubåtar.
Ubåtskränkningarna skedde under "Spänningens strategi" eran,och det fanns många nationer som hade intresse av desamma. Fanns en hel del som svenska marinofficerare undanhöll politikerna. Dom handlade efter vad dom ansåg vara riktigt, och inget fel i det. Men du letar efter sanningen under fel sten.
/Sten 🙂
För ung? Spenderade ett antal nätter med skarpladdat vapen intill kompanichefens telefon under militärkuppsförsöket mot Gorbachevs regim, väntandes på att larmet skulle gå. Så jag var rent av i uniform när Sovjetunionen bokstavligen föll samman.
En sorts "sanningskommision" är en lysande idé.
Tyvärr tror jag att såväl ryssarna som personer som Jocke ovan skulle motsätta sig det.
Annars är ett roligt tv-minne när Guillou hade en sovjetisk militärattaché som gäst i sin sitcom tidigt 80-tal, och Jan lirkade för att få honom att avslöja saker med argument av typen "jamen komigen nu va, du vet ju att vi vet".
Det borde sändas i repris. Tillsammans med intervjun med Ricky Bruch om biverkningarna av anabola steroider…
Ah, Ricky Bruch och biverkningarna. Ett kärt minne. Utsågs väl av Guillou som årtiondets skryt när han lade ner Rekordmagazinet runt 1988-89, eller när det nu var.
"En sorts "sanningskommision" är en lysande idé."
Som redan testats. De hittade inget speciellt.
Det är just därför konspirationsteoretikerna ägnar sig åt det här.
-Jonas
Svårt att hitta något när allt är hemlighetsstämplat, t ex Grandinrapporten.
Varför hemlighetsstämplar man en rapport som enligt dig inte skulle visa något speciellt?
"Varför hemlighetsstämplar man en rapport som enligt dig inte skulle visa något speciellt?"
Kanske för att man
1. Kan
2. Byggt en karriär på missuppfattningen att den visar något speciellt.
En gång till: De har suttit och spridit rykten om det här i decennier. Nu var det ett tag sedan den senaste sanningskomissionen (1995, den med akademiker istf politiker), så det går bra att veva igång det hela igen ett tag.
Observera igen: Jag är övertygad om att ryska ubåtar åkt omkring i svenska skärgården.
Men jag känner igen skitsnack när jag ser det.
Att det förekommit kränkningar är i mitt tycke helt klarlagt. Sen i vilken omfattning kan vi diskutera. Problemet är att vänsterjournalisterna har en förkärlek för att jämställa ett intrång i Östersjön på några km av vår territorialvattengräns och intrång långt inne i skärgården.
Att svenska politiker inte gärna vill att det kommer ut för mycket om deras eftergivenhet gällande Sovjet är jag också övertygad om.
Än idag är Sverige väldigt underdåniga ett försvagat Ryssland, att då publicera något som ryssarna kan ta anstöt av är inte aktuellt. Oavsett politisk färg.
Jo, men efter Sovjets fall ville ju ryssarna reda ut vad som egentligen hade hänt. Men då ville ju inte svenskarna säga nåt mer än det var minkar. Varför? Vad vill man dölja?
Att sen den amerikanske försvarsministern sa att det fanns natoubåtar i vattnen samtidigt (vilket sedan korrigerades efter svenska (!) påpekanden) gör ju inte saken mindre skum.