Frankrike och SEB:s riskrankning

I en artikel i Dagens Industri tas SEB:s riskrankning av de västliga EU-länderna upp. Denna rankning baserar sig på en kombination av statsskuld, budgetunderskott, bytesbalans, tillväxt och arbetslöshet, exportsektorns storlek och banksektorns utlandsexponering.

Och då sticker inte PIIGS ut, utan är bara en del i mixen. Tvärt om ser det ut så här:

1 Grekland
2 Irland
3 Storbritannien
4 Portugal
5 Frankrike
6 Italien
7 Spanien
8 Belgien
9 Österrike
10 Nederländerna
11 Danmark
12 Tyskland
13 Finland
14 Sverige

Att Storbritannien har problem visste vi redan, men att de inte talas om dem inom PIIGS beror på att man inte har euro. Men vad ser man ovan? Jo, att Frankrike ligger sämre till än Italien och Spanien, som räknas till PIIGS.

Så vem skal trösta knyttet? Om inte Frankrike egentligen har råd med att hjälpa grisarna, skall det vara de som är bäst i klassen som skall bära upp majoriteten? Enda stora EU-landet med god ekonomi är Tyskland. Än så länge.

Det passar bra med ett Cervenka-citat här:

“För den som är lagd åt den svarta humorns håll har de senaste veckornas uppståndelse kring Greklands ekonomi inte saknat komiska poänger. När Europas magistrar bannat den olydiga eleven för sitt budgetslarv och fusk med bokföringen gör de det med den fulla vetskapen om att de på hemmaplan har en hel trädgård full med nedgrävda finanspolitiska lik.”

Genom att fokusera på Grekland, så behöver inte Frankrike låtsas om att de själva har enorma problem. Euron är ingen stark valuta. Den skulle byggas på budgetdisciplin och låg skuldsättning, men verkligheten är en helt annan. Hade man ställt några som helst krav på euromedlemskapet hade det på sin höjd varit Belgien, Nederländerna, Tyskland och Finland som hade haft euron. Knappt.

Innan vänsterfolk återigen börjar tjata om kapitalismens misslyckande: När stater skuldsätter sig så är det inte kapitalism, det är socialism. När stater räddar banker är det inte kapitalism, det är fascism. Hade det varit kapitalism hade inte staten räddat en enda bank.

Men grunden till de dåliga statsfinanserna är de socialistiska välfärdssystemen. Sverige (och även resten av Norden) har de högsta skatterna i Europa, vilket är vad som krävs för att få de socialistiska konstruktionerna att fungera. Antingen får resten av Europa försöka sluta härma Nordens välfärdssystem, rätta munnen efter plånboken, eller så får de öka matkontot och chockhöja sina skatter.

I Sverige har vi lärt oss den hårda vägen, och både höjt skatter och skurit ner i våra välfärdssystem. Att upprusta dessa till fornstora dar är en våt socialistisk dröm, men facit från resten av Europa visar på att det just bara är en dröm, och att man i själva verket kissat på sig.

Hur nu Frankrike, med sin traditionellt militanta befolkning, skall kunna genomföra några reformer… Att vi kan ha så höga skatter som vi har i Norden beror på att folket är hjärntvättade och tror att ett uppror är att skriva sitt namn på en papperslapp på en bensinmack.