Ukraina: 19 mördade i Kyjiv – ingen rysk framryckning mot Sumy på över ett år – rysk ballistisk robotbrigad bombad vid Laukaansu

Apropå stavningen av Ukrainas huvudstad. Skickade till den adressen som jag skickat till tidigare samt Ola Karlsson. Första svaret sa inte så mycket annat än att det kommer tas upp igen. Ola Karlssons svar är desto utförligare. Förhoppningsvis ändrar de sig i höst.

“Hej! Med anledning av UD:s beslut om att börja använda stavningsformerna Kyjiv, Odesa, Donbas och Tjornobyl har vi nu formulerat en text som förklarar hur hanteringen av utländska ortnamn ser ut i Sverige och vilken roll språkvården, medierna och politiken har i den hanteringen. Texten kan sammanfattas i några korta punkter:

UD:s ändringar bygger på de grundprinciper vi ger i Frågelådan om målet att konsekvent gå över till ukrainsk-latinska former för alla ukrainska ortnamn. Se vår tidigare post i Frågelådan.
Val av stavning av utländska ortnamn, i synnerhet när de skrivs med annat alfabet än vårt, är ofta komplicerat. Både hävd och bruk, politik och viljeyttringar samt språkliga principer (som translittereringssystem) kan påverka.
Att UD väljer stavningsformer på utländska ortnamn innebär inte att de är officiella svenska namnformer.
Mediespråksgruppen är ett diskussionsforum där Språkrådet deltar, men vi har ingen rätt att styra mediernas språkbruk.
Medierna tar själva ställning till vilka namnformer de väljer att använda, vilket även är ett uttryck för politisk neutralitet gentemot regeringspartiers beslut.

Texten bifogas nedan. Den kommer i någon form att senare publiceras på vår webb.

Utrikesdepartementet har fattat beslut om att börja använda stavningsformerna Kyjiv, Odesa, Donbas och Tjornobyl, vilket meddelades den 2 juli genom ett pressmeddelande. Beslutet bygger delvis på våra råd i Frågelådan om grundprincipen att konsekvent gå över till ukrainsk-latinska former även för de få undantag som nu förekommer i svenskt språkbruk. Språkrådet har alltså sedan tidigare principiellt stått bakom de ändringar som UD nu genomför. Att ge entydiga rekommendationer i frågan om ukrainska namnformer är dock inte fullt så enkelt som man kan tro.

Hur går språknormering till och vem har makten över den?

I Sverige är det ingen som bestämmer över vilka språkliga normer man ska följa, till exempel för stavning av utländska ortnamn, utan sådana normer förhandlas fram mellan språkbrukarna, ibland i samverkan med språkvården, medierna eller politiken (se nedan). UD har inte mandat att utfärda officiella namnändringar i Sverige, och i det aktuella fallet har UD explicit betonat att deras stavningsformer inte ska uppfattas som de officiella svenska formerna och att ingen utomstående part behöver följa dem.

Frågor om utländska ortnamn diskuteras ofta i Mediespråksgruppen, en sammanslutning av språkansvariga personer från olika medieföretag, men det är inget beslutande organ utan en samverkansgrupp där en mängd olika typer av språkfrågor behandlas. Språkrådets roll i gruppen är att ge språkliga råd utifrån vår expertis, men vi har ingen rätt att styra över mediernas språkbruk. Inom Mediespråksgruppen försöker man ibland nå en gemensam hållning, men varje medieredaktion står alltid fri att välja sin egen linje.

Vad påverkar valet av utländska namnformer?

I Sverige är det i grunden hävd och bruk som styr över språknormer. Den stavningsform som är vanligast och som vi använt under lång tid uppfattas som norm, och det är i regel den som återfinns i ordböcker och encyklopedier. Som vi skriver i Frågelådan har till exempel Kiev som namnform använts i Sverige åtminstone sedan början av 1800-talet och uppfattas av många som ett hävdvunnet svenskt namn, även om det historiskt kan vara translittereringsformer från ryska kyrilliska tecken som ligger bakom sådana former. Att stämpla stavningar som Kiev och Odesa som ryska kan man i ett svenskspråkigt perspektiv därför se som en onödig politisering av frågan. Det ryska namnet på Ukrainas huvudstad, Киев, translittereras idag för övrigt Kijev enligt det svenska systemet, inte Kiev.

Hävdvunna historiska namn brukar vi hålla fast vid, som Bryssel (för Bruxelles eller Brussel) och Köpenhamn (København), och så ser det ut även i andra länder över hela världen. Inget land har heller rätt att diktera hur andra länder ska återge ett ortnamn.

I vissa fall kan även viljeyttringar och politik påverka namnfrågor. Så var det när dåvarande utrikesministern i en DN-artikel 2019 meddelade att Sverige som statsmakt skulle byta namn från Vitryssland till Belarus, en namnform som då uppfattades som ett sätt att stödja oppositionen i det landet. Språkvården och medierna valde den gången att ansluta sig till namnbytet, och flertalet svenska medier gick samfälligt över till Belarus enligt en överenskommelse i Mediespråksgruppen.

Den latinska stavningsformen Kiev har för Ukraina idag blivit ett slags laddad symbol för relationen till Ryssland, lite på samma sätt som Vitryssland (Weissrussland, White Russia osv.) blev för många belarusier. I en avvägning mellan olika argument är namnägarens vilja förstås en aspekt att ta hänsyn till. Där har Ukraina snarast uppmanat omvärlden att använda stavningen Kyiv, som är den engelska translittereringsformen men också Ukrainas officiella latinska namn på staden. Den egentliga kyrilliska formen är Київ, som alltså enligt det svenska (och skandinaviska) translittereringssystemet blir Kyjiv. Det är den formen UD valt, men i Norge och Danmark har statsmakterna istället valt Kyiv.

Språkvården försöker påverka hanteringen av utländska ortnamn även genom språkliga principer. En sådan är just att vi så långt möjligt bör följa det svenska translittereringssystem vi har för överföring av ukrainska skrivtecken till latinska. Tanken med sådana system är att avspegla källspråkstalarnas uttal av namnen (den ukrainska huvudstaden uttalas ungefär /kijiw/ på ukrainska).

Medierna å sin sida har inte velat ändra på hävdvunna ukrainska ortnamnsformer under pågående rapportering från kriget i Ukraina, delvis för att en ändring skulle kunna uppfattas som en politisering av hanteringen av utländska namn. Det kan ses som en princip om politisk neutralitet, också i förhållande till namnbeslut som vissa regeringspartier fattar. Istället vill medieföretagen avvakta under sommaren och ha en mer genomarbetad diskussion av frågan i början av hösten. Medierna instämmer i principen att följa det svenska translittereringssystemet för ukrainska ort- och personnamn, men man vill fatta sina egna beslut om hur och när det görs.

Vad händer nu?

Den statliga språkvårdens roll är att främja samverkan mellan språkvård, medier och politik i viktiga språkfrågor, inte minst i frågor om utländska ortnamn. Vår förhoppning är därför att kommunikationen framåt stärks mellan de aktörer som på olika sätt påverkar normerna för utländska ortnamn.

Efter sommaren kommer vi som språkmyndighet att i Mediespråksgruppen och i den samverkansgrupp som heter Namnvårdsgruppen fortsätta att diskutera ukrainska ortnamn, men även det kyrilliska translittereringssystem Sverige använder. Exakt hur det kommer att påverka rekommendationer och bruk kring ukrainska ortnamn i Sverige återstår att se.

Vänliga hälsningar Ola Karlsson

språkvårdare i svenska på Språkrådet
Isof – Institutet för språk och folkminnen
Språkrådet”