Skall man leta efter någon enskild punkt i historien som var avstampet för den moderna miljörörelsen så hamnar man ofrånkomligen på 1960-talet. Där hittar vi bröderna Odums banbrytande arbete inom ekologi och systemteori, men som enskild händelse måste man ändå peka ut Rachel Carsons bok Tyst vår (Silent Spring, 1962).
60-talet såg också grundandet av Romklubben 1968, vilket 1972 resulterade i första versionen av deras rapport Tillväxtens gränser (Limits of Growth, 1972), som sedan dess uppdaterats med små justeringar, senast The Limits to Growth: The 30-Year Update. Tillväxtens gränser var banbrytande i sin simulering av mänsklighetens framtid utifrån resurstillgång, utsläpp, befolkning mm. Rapporten sade 1972 att mänskligheten skulle nå sitt högsta välstånd åren efter år 2000, och att man därefter skulle krascha fram mot år 2050. Ofta försöker kritiker förlöjliga rapporten med att den hade fel och befolkningen och resurserna inte alls tog slut på 70-talet, men det var aldrig en fråga om det. Istället har det visat sig att 37 år senare så har simuleringen från 1972 varit spökligt korrekt.
I början av 70-talet visade sig M King Hubberts prognos från 1956, att USA:s oljekonsumtion skulle toppa, peaka, runt 1971 vara korrekt. Detta gav i sin tur upphov till den första oljekrisen i samband med Yom Kippur-kriget 1973, när OPEC-länderna vägrade exportera olja. När USA inte längre kunde öka sin oljeproduktion visade sig världen istället maktlös inför oljeproducenterna, och den sårbarhet som det moderna oljeberoendet innebar visade sig. Hubbert hade också förutsett att vi skulle nå global peak oil efter år 2000, och mycket riktigt peakade sedan konventionell lätt olja 2002, konventionell olja peakade 2005 och all oljeproduktion peakade antagligen år 2008. På 70-talet drog man dock en del förhastade slutsatser av Hubberts prognoser, vilket än idag används som felaktigt argument “man sade ju att oljan skulle ta slut på 70-talet, men det gjorde den ju inte, alltså tar den inte slut nu heller“. Det har ju däremot aldrig varit tal om att oljan skall ta slut, peak oil handlar bara om att allt fler får klara sig utan olja eller med lägre oljekonsumtion, och redan på 70-talet pratade man om att peak oil först skulle inträffa efter år 2000.
Den moderna miljörörelsen kombinerat med bla oljekrisen 1973 gav upphov till en rörelse som kom att bli känd som den gröna vågen. Unga ofta miljömedvetna familjer flyttade ut på landsbygden och började ägna sig åt (småskaligt) lantbruk eller rent av självhushållning. Vi fick i Sverige också se ett kraftigt uppsving för centerpartiet, vilket ju också resulterade i att Torbjörn Fälldin var statsminister 76-78 och 79-82. Med tiden gav förstås allt fler av de gröna vågarna upp och flyttade tillbaka till staden. Det moderna samhällets sönderfall skulle ju som sagt inte ske förrän efter år 2000, och det var sådär med uthålligheten. Men på sina håll så hittar vi grönavågare som fortfarande är bönder och alltjämt bor kvar ute på landet. Fast som 40- och 50-talister har de blivit lite äldre nu…
Den gröna vågen lade antagligen grunden till miljöpartiet, och med tiden så lämnade väljarna centerpartiet till förmån för just miljöpartiet. Vågen ebbade ut på 80-talet, eller gjorde den egentligen det?
Vågor går som sagt i … vågor. Idag är det 70-talisterna som är unga familjer, och bland dessa hittar vi alltså också barnen till den gröna vågen. För 70-talisterna har miljöpartiet alltid varit valbart i riksdagsvalen, med start 1988 då födda 1970 fick rösta för första gången, och man har växt upp med miljöfrågorna, en problematik som inte existerade när 40- och 50-talisterna var unga.
Och jag vill hävda att det har startat en andra grön våg. Unga familjer flyttar ut på landet och startar (småskaligt) lantbruk eller rent av självhushållning. Anledningarna är lika många som familjer. Det kan röra sig om oro för peak oil, klimatförändringar, längtan till ett enklare (och jobbigare) liv, bättre uppväxtmiljö för barnen, survivalism etc. Eller så är det ett utfall av att den första gröna vågens barn nu själva bildar familjer, och föräldrarnas påtanden i trädgårdslandet kommer tillbaka.
Själv borde jag väl klassas som just tillhörande den andra gröna vågen, och även om jag inte växte upp på landet, så är ett av mina starkaste minnen från barndomen just grönsakslandet på sommarstugan. Där pratar vi inte om några kvadratmeter, utan om en hel åker som arrenderades av en bonde, och odlades upp över somrarna. Och villaträdgården hos 70-talsvillan svämmade över av bärbuskar och nyplanterade äppelträd, som alltså istället skördades framåt hösten när sommarstugan var övergiven och semestern slut. Antagligen rörde det här sig om den gröna vågen, liksom 70-talets kolonilotter.
Jag har gjort en liknande trendspaning tidigare i år, men vill nu gå ett steg längre och utropa den andra gröna vågen.
Det går att göra några egna observationer bland andra nya gröna vågare man stöter på här ute på landet. Väldigt ofta handlar det om högutbildade akademiker, rent av extremt högutbildade akademiker. Ofta IT-folk. Och i de allra flesta fall så står de med fötterna i bägge världarna – de fortsätter sin karriär som tjänstemän inne i staden, men drar på sig stövlar och mockar (ko/får/höns)skit på kvällarna. Och de är alla födda på 70-talet.
Man hittar en del av dem på Alternativ.nu – forum för den praktiska alternativrörelsen, men samtidigt kan man konstatera att det oftast är ointressant varför man valt att flytta ut i den andra gröna vågen.
För när man väl tagit steget, så är det inte längre intressanta att diskutera varför. Istället landar diskussionen om hur man skall rotera grödorna, vilka potatissorter som lämpar sig bäst för ekologisk odling, hur man torkar ved på bästa sätt, och om linderödssvin är bättre markberedare än någon annan grisras. Om det handlar om miljöintresse, oro för klimatförändringar, uppväxtmiljö för barnen eller peak oil kvittar fullständigt. Sådana oväsentligeheter diskuterar inte de gröna vågarna.
Formen för anslutandet till den andra gröna vågen kan variera. Kolonilotter, sommarstugor, avstyckade gårdar, odla upp hela trädgården med grönsaker istället för gräsmatta och hela vägen upp till fullskaliga jordbruk. Ambitionsnivåerna varierar också, enklast är det antagligen att bli självförsörjande på värme, dvs ved, därefter är väl ägg och kött det som kräver minst arbetsinsats, hela vägen upp till självhushållaren som lyckas fullt ut, även om de nog kan räknas på ena handens fingrar.
Antagligen kan man även klassa intresset för ekologisk mat som ett utfall av den andra gröna vågen. Idag finns ju möjligheter även för stadsboende konsumenter att döva miljösamvetet i affärerna – rättvisemärkt, KRAV-märkt, Svanen-märkt, Bra miljöval etc. Köper man in sig i en vindkraftkooperativ, cyklar och bara köper ekologiskt så kan man leva förhållandevis miljövänligt även i stan idag.
Det kanske kan vara på sin plats att länka till några bloggare som bör sorteras in i facket gröna vågare. Då hittar vi t ex Ylven, som verkar köra sommarstugevarianten, dvs kvar i stan men odlar upp sommarstugan. Eller så hittar vi Flute, som valt kolonilott och storstadslivet. Survivalister som även satsar på flöden hamnar också i det här facket. För att nämna tre exempel.
3 kommentarer
En del människor är väl helt enkelt känsligare än andra när det gäller att "känna av" vartåt det blåser.
Just nu drar det ihop till storm i världen och även om detta ännu är flera år bort så upptäcker väl helt enkelt allt flera att någonting håller på att hända i världen. Det som förut uppfattades som tryggt och givet känns helt plötsligt otryggt, framtiden ter sig osäker och det ekonomiska system som tidigare togs för givet håller med oförutsägbar hastighet på att rasa samman.
Helt klart är de som söker en förändring bort från vårt moderna sönderstressade sätt att leva och till någonting nytt, eller rättare gammalt, inne på rätt väg. Dessa människor tillhör ett avant garde som går i bräschen för en ny epok med nya utmaningar och nya möjligheter. En tid när mycket av det som vi glömt kommer att återupptäckas och många av de excesser som vårt moderna liv har gett upphov till säkert kommer att försvinna. Vi har alla en omställning framför oss. Vi kan välja att skjuta på detta tills det blir nödvändigt eller att påbörja omställningen redan nu när det ännu finns gott om tid och resurser till att förbereda sig. Valet är fritt.
Jag siktar större än den hyrda sommarstugan med sitt tunnland åker, nu har jag en liten gård på gång, mindre än en timme från jobbet! Men det är ju några pusselbitar som ska passa innan…
Dess fler som vaknar dess bättre. Vår politiker pratar ju bara om sin tillväxt så de flesta vet inte vad de ska tro. Sunda förnuftet säger en sak, politikerna en annan och nyheterna är totalt tysta om den kommande energikatastrofen.
När man pratar med ej insatta om oljeproblematiken, sträcker de sig i smyg efter telefonen, beredda att ringa hospitalet. Själv är jag uppfödd på landet på fyrtiotalet, men det var inget fel på livet då heller. Vi hade potatis och grönsaksland och vi fiskade mycket och födde upp kaniner som ofta blev till huvudrätt på söndagarna, väldigt gott vill jag minnas. Mjölk fick man traska efter hos bonden ett par kilometer bort, redan i fyraårsåldern, med en treliterskruka i handen. Mjöl köptes i säckar hos mjölnaren en bort utefter vägen. Det var ett annat liv med mer självhushåll, men det var absolut inte till det sämre.
Folk var väl lika avundsjuka då som nu, men de var vana vid att klara sig själva och vid sjukdom så ställde alla upp. Alla kände alla, ingen kunde ligga sjuk någon längre tid utan att grannarna visste om det, även de som bodde mitt i skogen togs om hand. Visserligen var det inte vardagsmat att flyga till USA eller Thailand över helgen, men vadå, det behövdes inte heller i den tidens avstressade samhälle.