Till försvar för bonusar, men mot höga löner

Bonus är bra. Rätt utformat ger det ett incitament för att se till att verksamheten och företaget går bra. Men dåligt utformade så ger de orsak till kortsiktig vinning istället för långsiktigt tänkande.

Att erbjuda en hög VD-lön ger också upphov till kortsiktigt tänkande, i extremfallen så ger det rent av upphov till slarv. Med en årslön som kan mätas i flera miljoner, så kvittar det hur man sköter sitt jobb. Har man jobbat t ex ett år med 10 miljoner USD i årslön, eller som för en del bolags-VD:ar i USA 100 miljoner USD i årslön, så behöver man aldrig mer jobba i hela sitt liv.

För hög lön kan alltså ge upphov till ansvarslöshet och en låt gå-attityd. Precis som bonusar kan leda till överdriven kortsiktighet och girighet.

Istället bör man fundera på en avlöningsmodell av nyckelpersoner som leder till långsiktighet och sunda företag. En lagom hög lön, som kompenserar för att man som VD eller annan ledande befattningshavare offrar privatliv. En månadslön runt 100-200 000 bör ge möjligheter att kompensera, t ex genom att den andre parten i en familj går ner i arbetstid. Även om det är en man. Trots allt finns det kvinnor som är VD också. För ett normalstort svenskt bolag ligger en VD-lön i intervallet 50 – 100 000 SEK per månad.

Istället skall den stora delen av lönen vara bonus. Men det skall inte vara ett bonus baserat på prestationer här och nu. Utan på prestationer i framtiden.

Bonus skall basera sig på hur företaget går när VD:n inte längre är VD. Och det skall först betalas ut en bra bit efter VD:n har slutat som VD. Detta för att man inte skall kunna sänka bolaget för att det skall prestera relativt bättre när nästa VD tar över.

Man kan tänka sig att bonusen baseras på hur länge man haft sin position, vilket i sin tur verkar för långsiktighet, och det skall först betalas ut kanske 5-10 år efter man slutat. Lämpligen sker det t ex genom optioner i bolagets aktier. Optioner med lång löptid.

Därmed verkar detta för att VD:n skall prioritera utveckling av företaget framåt i tiden, och inte bara maximera dagens profit.

För t ex ett bilbolag blir det inte en fråga om att sälja maximalt med SUV:ar idag, utan att blicka framåt så att man garanterat har lönsamma bilmodeller även 10 år senare. Bilmodeller tar som bekant ett tag att utveckla, liksom mycket teknik.

Så säg 100 – 200 000 i månadslön, men ett rejält bonuspaket, potentiellt värt 100-tals miljoner, men bara om bolaget överlever VD:n med 5-10 år, och då alltjämt är välmående. Genom ett långt tidsintervall tar man även bort konjunkturbaserat utfall. Motsvarande bör även gälla för övriga bonusprogram. Inte hur bolaget presterar idag, utan hur det presterar om 5-10 år.

En förhoppning är att detta leder bort från kortsiktig profit och verkar för långsiktigt och hållbart tänkande. Något vi kommer behöva i framtiden.

Kommentarer?