Råvaran som inte fallit pga finanskrisen

När finanskrisen drog igång på allvar i oktober så rasade de flesta råvaror brutalt. Detta dels beroende på massiv hävstångsminskning när investerare avvecklade belånade positioner, och dels av förväntningar på lägre efterfrågan när konjunkturen havererar.

Kopparpriset låg runt 320 USD innan krisen, och oljan (WTI) runt 105 USD. Kopparn ser vi nu på 146 USD och oljan nere på 47 USD. Nivåer vi inte sett sedan slutet 2004 vare sig för koppar eller olja.

Men det finns en rejält omsatt råvara som inte har drabbats av finanskrisen, och det oräknat guldet, som ju stärkts i svenska kronor mätt. Guld är ju dock lite speciellt, det är inte en råvara som nämnvärt konsumeras, utan dess funktion är som värdebevarare.

Den nordamerikanska fossilgasen däremot, den omsätts. Nästan 20% av all el som genereras i USA kommer från fossilgas. Lite mer än från kärnkraften.

Fossilgas (tidigare känt som naturgas och ännu tidigare petroleumgas) är en regional marknad, då kapaciteten att transportera fossilgas via fartyg i nedkyld flytande form, LNG, är högst begränsad. Istället måste man hålla till godo med den inhemska fossilgasen eller import från Kanada eller Mexico.

För elproduktion så är fossilgas, bortsett från dess ändlighet, mycket lämplig, då man snabbt kan ändra produktionsnivåerna och alltså balansera mot annan elproduktion, t ex vindkraft. Detta är för övrigt något som Tyskland har upptäckt när de massivt byggt ut vindkraften – de har behövt bygga fler fossilgas- och kolkraftverk för att ha något att snabbt balansera med om det slutar blåsa.

Med nästan 20% av elproduktionen i USA, så handlar inte fossilgas om elproduktion på marginalen, utan står tillsammans med kolets andel om nästan 50% för 70% av elproduktionen. Lägger man till kärnkraft så hamnar man på nästan 90%. Det går att säga att kol + fossilgas + kärnkraft fyller ungefär samma funktion i USA som kärnkraft + vattenkraft gör i Sverige.

Fossilgas används också för direkt uppvärmning och även kylning över stora delar av USA. Efterfrågan toppar därför både på vintern och på sommaren.

USA är allt mindre ett land med tillverkningsindustri, och rådande recession bör inte påverka konsumtionen av fossilgas speciellt mycket. Fossilgas har inte heller haft några större prisuppgångar, annat än säsongsmässigt. Kraftiga prisexplosioner har vi sett t ex under 2003, 2005 och 2008. Allt säsongsbaserat, även om orkanerna Rita och Katrina spelade in 2005. Därefter har fossilgasen åter gått ner till en normal nivå som ligger mellan 5 och 9 USD.

Vad som är viktigt är att fossilgaspriset rasade från sommarens säsongsmässiga toppnotering innan finanskrisen tog fart i spåren av Fannie och Freddie följt av Lehman Brothers. Jämför man t ex med oljan eller kopparn, så började dessa falla först någon månad senare än fossilgasen. Gasen etablerade sig sedan i sitt normala intervall, där den brukar ligga större delen av året.

Går man till t ex Futuresource och tittar på jämförande grafer mellan ovan nämnda koppar eller olja och fossilgas, så ser man att fossilgasen föll innan de andra råvarorna och innan finanskrisen började. Nivån på priset på fossilgasen är också helt normal, och ligger på pris vi såg under 2007, inte som för kopparn och oljan 2004. De säsongsmässiga spikarna i gaspriset syns också tydligt.


Nu är fossilgassituationen ohållbar i Nordamerika, produktionen kommer förr eller senare att falla på allvar, och oförmågan att snabbt kunna ersätta stora delar av el-, värme- och köldproduktion kommer sända upp priset i säsongsmässiga spikar som får tidigare spikar att knappt märkas. Under tiden kan man ligga investerad i t ex högutdelande kanadensiska fossilgastruster och få betalt för att vänta, i form av utdelningar på nästan 20% efter kursslakten, antagligen som ett resultat av investerarnas hävstångsminskning.

Fossilgasproducenternas lönsamhet bör inte påverkats speciellt av finanskrisen, priserna är fortfarande normala och man säljer stora delar av sin produktion på termin och har alltså säkrade priser. Samtidigt har många producenter fått se sina kurser slaktade, i lite mer spektakulära fall som i största producenten Chesapeake tvingades VD:n sälja hela sitt innehav i bolaget då han låg belånad. Börsslakten kan innebära en långsiktigt bra möjlighet att gå in i den nordamerikanska fossilgasen.

Fossilgasproducenterna har alltså drabbats kursmässigt, men deras intjäning bör inte ha påverkats, vilket man kanske inte kan säga om oljebolagen. Och blir vintern kall riskerar vi att få en ny spik i priset på fossilgas.