Jag är under förmiddagen uppbunden i en TV-intervju (i hemmet) för finska YLE/Fst fakta åt den finsk-norsk-danska samproduktionen Måttet är rågat som verkar handla om de kriser vi står inför, t ex miljöförstöring, vattenbrist, resursbrist, peak oil, finanskriser och skuld- eller bostadsbubblor.
Latest in TV
Efter succén med filmen Saving Private Ryan fick Spielberg och Tom Hanks blodad tand och ville göra mer krigsskildringar, men autentiska sådana. Resultatet blev HBO-serien Band of Brothers efter historikern Stephen Ambroses bok med samma namn. Boken baserar sig på intervjuer med överlevande från Easy Company, 2:a bataljonen, 506:e fallskärmsjägarregementet under 101:a luftburna divisionen från dess utbildning i USA och England fram till krigsslutet. Det första avsnittet slutar med den nattliga luftlandsättningen på dagen D i Normandie.
SVT och Vetenskapens Värld sänder inslag om peak oil och även peak fosfor i kvällens program i SVT2 klockan 20-21. Ur tablån:
“Del 13 av 18. Förut kallades de för olyckskorpar – de som sade att världens oljeresurser håller på att sina. Nu varnar världens största försäkringsbolag för att oljan inte räcker ens till nästa högkonjunktur och att priserna kan rusa i höjden redan inom några få år. Samtidigt ser forskare nu att flera andra viktiga råvaror börjar ta slut i jordskorpan. En av dem är fosfor, som är livsviktig för hela världens jordbruksproduktion.”
Dyker väl förhoppningsvis upp på SVT Play lite senare.
Humor är ett kraftfullt vapen. Amerikanska The Daily Show med Jon Stewart överträffar ibland sig själva.
T ex med nedanstående mycket pedagogiska genomgång av amerikansk energipolitik.
“Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Fool me eight times: Am I a f[beep]ing idiot?”
Se nu inslaget på The Daily Shows hemsida.
Obamas uttalanden om att bygga ett amerikanskt energiobereonde på ny teknik och nya energikällor är inget nytt. George W Bush sade det. Bill Clinton sade det. George Bush Sr sade det. Ronald Reagan sade det. Jimmy Carter sade det. Gerald Ford sade det. Och Richard Nixon sade det.
Men absolut ingenting har hänt. Allt det här är bara skicklig retorik. Lustigt nog tror ändå tekniknaivisterna på det varenda gång, och det samma gäller här hemma i Sverige. Göran Persson sade att Sverige skulle vara oljeoberoende till år 2020, och definierade oljeoberoende som att högst 50% av våra drivmedel skulle komma från oljan. Sittande alliansregim säger år 2030.
På samma sätt är det i USA. Nixon sade att man till 1980 skulle uppnå målet. Gerald Ford sade 1985. Jimmy Carter sade år 2000. Bill Clinton hade inte sex med den där kvinnan och menade att USA kunde sluta vara beroende av andra länder för sin energiförsörjning till 2003-2004. Och George W Bush sade år 2025, men bara med innebörden att man skulle kunna ersätta 75% av importen från Mellanöstern med annan energi.
Sanningen vet vi ju redan. Sverige ökar nästan linjärt sin konsumtion av olja till transporter.
Hur ser det ut med transportbränslet för USA, med alla dessa stora uttalanden om att bli energioberoende? Dieselförbrukningen har ökat med 134% sedan 1983, förbrukningen av flygfotogen med 61% och bensinförbrukningen med 26%.
Samtidigt har USA egen oljeproduktion fallit med 39% sedan 1983.
Fast den här gången är det kanske lite annorlunda med Obamas stora fina uttalanden om en oljeoberoende framtid. För vi passerar just nu peak oil, och med det kommer även den globala oljeproduktionen att rasa. Till år 2030 riskerar det att inte finnas någon exportkapacitet kvar alls, inte ens USA:s granne Kanada, trots sin oljesand. Och då kommer USA uppnå sitt oberoende av importolja, för det finns helt enkelt ingen olja att köpa längre.
Fast det blir nog inte riktigt så trevligt som tekniknaivisterna utmålar.
Vi avbryter ordinarie sändningar för lite populär- och kanske ungdomskultur. Sluta läs nu. Du har blivit varnad.
J K Rowling fattade från början hur man skulle sätta ihop en barn- och ungdomssuccé med Harry Potter. Tag en mobbad föräldralöspojke och låt honom upptäcka att han är trollkarl, så han får hamna i en trollkarlsskola där han blir mobbad, har ångest och är allmänt korkad samt klarar sig ur diverse saker enbart genom att fuska, ha tur eller genom att ha kompetenta kompisar. Normalbegåvad helt enkelt. När han till slut dör i sista boken efter att man retat sig galen på karaktären i nästan sju böcker, så har Rowling tyvärr den dåliga smaken att låta honom komma tillbaka från de döda som en Jesusfigur. Synd, det kunde slutat så bra.
En alternativ tolkning av Harry Potter är att en föräldralös lätt förståndshandikappad pojke blir mentalsjuk av den psykiska misshandel han blir utsatt för av sina fosterföräldrar, och flyr in i en fantasivärld där han är trollkarl men eftersom han har så dåligt självförtroende pga fosterfamiljen så är han inte ens speciellt duktig i sin egen fantasivärld.
Förstörde jag HP för dig nu? Fortsätt inte att läs, jag skall förstöra Twilight-serien också.
Om den kristna högern (eller kristna som tar sin religon på lite för stort allvar) vred sig i plågor över Harry Potters svartkonstvärld, så gör de stående ovationer för Stephanie Mayers Twilight-fyrklöver (med extremt fjolliga tonårstjejiga titlar på svenska som att Twilight översätts till Ljudet av ditt hjärta). Här är det återigen fyra böcker av ångest, och en huvudrollsinnehavare som inte presterar ett dugg annat än att vela och ha ångest.
För att sammanfatta storyn så träffar tonårsflicka en 150-årig (eller nåt) gubbe (Edward) som är vampyr men ser ut som en oändligt vacker Adonis (castad som fjolla med absurd frisyr i filmerna), och så trånar hon efter honom i tre böcker, men träffar också en jämnårig och enormt mycket mer sympatisk indian som även är varulv (Jacob) och man bara önskar att någon sliter huvudet på Edward och att tjejen och Jacob får till det. Men icke. I tre hela böcker lyckas huvudpersonen inte ha sex, utan det har hon först i fjärde boken och inte förrän hon gift sig med Edward, och då blir hon gravid och vägrar göra abort.
Kom igen nu va! Fatta att kristna ställer sig upp och applåderar. Huvudpersonen (vad hon nu heter, vem bryr sig liksom) är inte ens religiös. Fullkomligt orealistiskt att en tonåring som inte är seriös pingstvän klarar av tre hela böcker utan att ha sex med sin drömpojke/vampyr. De har inte ens icke-sex Clinton style (“I did not have sex with that woman”), vilket ju annars är en genväg för kristna ungdomar som vill hålla på sig till de gift sig.
Realism någon? Sömnpiller, tack.
Inte ens Buffy behövde mer än 1.5 säsongen innan hon hade sex med sin vampyrälskling Angel, och då hade de bara dejtat en halv säsong. Även det var förstås en sedelärande historia som förklarade att om en tonårstjej har sex med en äldre man så förvandlas han till ett monster (bokstavligt) när han fått det alla män vill ha. Stor dramatik.
Alltså Buffy klarade åtminstone av att ha ihjäl sin älskade vampyr och bokstavligen skicka honom åt helvete, plus att man fick se dem slåss rejält. Tyvärr är det svårt att hitta några fightscener dem emellan på YouTube, så vi får hålla tillgodo med ovanstående sliskiga klipp.
Jämför med denna heta scen från den andra Twilight-filmen, New Moon. Vampyren kör till och med Volvo. Snacka om övertrygghet.
Kom igen nu va!
Tack och lov finns det åtminstone en Twilight/True Blood-parodi som heter Intercourse with the Vampire.
På tal om TeBe, alltså True Blood, så har tredje säsongen av denna HBO-version av Charlaine Harris Southern Vampire-böcker där man i TV-version har förvandlat det till bästa amerikanska betal-TV sexsåpa fylld av fula och korkade white trash-karaktärer.
Första avsnittet av tredje säsongen lyckades knö in en het scen mellan två av de manliga huvudpersonerna i bara överkroppar, Alexander Skarsgårds nakna kropp och rumpa, i samband med att han dessutom har sex med en kvinna som hänger från taket och senare visar full frontal nakenhet, ytterligare en manlig rumpa från huvudpersonens bror i samband med att han försöker sig på en trekant med två kvinnlig coeds. Och antagligen mycket mer. De där manusförfattarna vet hur en vampyrrulle skall dras över.
Har jag förstört tredje säsongen TeBe nu? Nej. Det där var ju inte ens storyn.
Samtidigt inledde ju redan Anne Rice med sin Lestat-serie trenden med vampyrer som inte har sex, då hon helt enkelt gjorde dem impotenta och helt ointresserade av tantsnusk. Något som sedan vår käre svenske John Ajvide Lindqvist följde och gjorde dem rent av helt könlösa, åtminstone en av dem.
Det är komplicerat det där med vampyrer och sex. Man kan tydligen inte separera dem. Utom i Twilight, där kärlek kanske betyder att man kysser varandra en gång i en hel bok eller film. Och kanske håller handen ibland.