Vi avbryter ordinarie sändningar för lite populär- och kanske ungdomskultur. Sluta läs nu. Du har blivit varnad.
J K Rowling fattade från början hur man skulle sätta ihop en barn- och ungdomssuccé med Harry Potter. Tag en mobbad föräldralöspojke och låt honom upptäcka att han är trollkarl, så han får hamna i en trollkarlsskola där han blir mobbad, har ångest och är allmänt korkad samt klarar sig ur diverse saker enbart genom att fuska, ha tur eller genom att ha kompetenta kompisar. Normalbegåvad helt enkelt. När han till slut dör i sista boken efter att man retat sig galen på karaktären i nästan sju böcker, så har Rowling tyvärr den dåliga smaken att låta honom komma tillbaka från de döda som en Jesusfigur. Synd, det kunde slutat så bra.
En alternativ tolkning av Harry Potter är att en föräldralös lätt förståndshandikappad pojke blir mentalsjuk av den psykiska misshandel han blir utsatt för av sina fosterföräldrar, och flyr in i en fantasivärld där han är trollkarl men eftersom han har så dåligt självförtroende pga fosterfamiljen så är han inte ens speciellt duktig i sin egen fantasivärld.
Förstörde jag HP för dig nu? Fortsätt inte att läs, jag skall förstöra Twilight-serien också.
Om den kristna högern (eller kristna som tar sin religon på lite för stort allvar) vred sig i plågor över Harry Potters svartkonstvärld, så gör de stående ovationer för Stephanie Mayers Twilight-fyrklöver (med extremt fjolliga tonårstjejiga titlar på svenska som att Twilight översätts till Ljudet av ditt hjärta). Här är det återigen fyra böcker av ångest, och en huvudrollsinnehavare som inte presterar ett dugg annat än att vela och ha ångest.
För att sammanfatta storyn så träffar tonårsflicka en 150-årig (eller nåt) gubbe (Edward) som är vampyr men ser ut som en oändligt vacker Adonis (castad som fjolla med absurd frisyr i filmerna), och så trånar hon efter honom i tre böcker, men träffar också en jämnårig och enormt mycket mer sympatisk indian som även är varulv (Jacob) och man bara önskar att någon sliter huvudet på Edward och att tjejen och Jacob får till det. Men icke. I tre hela böcker lyckas huvudpersonen inte ha sex, utan det har hon först i fjärde boken och inte förrän hon gift sig med Edward, och då blir hon gravid och vägrar göra abort.
Kom igen nu va! Fatta att kristna ställer sig upp och applåderar. Huvudpersonen (vad hon nu heter, vem bryr sig liksom) är inte ens religiös. Fullkomligt orealistiskt att en tonåring som inte är seriös pingstvän klarar av tre hela böcker utan att ha sex med sin drömpojke/vampyr. De har inte ens icke-sex Clinton style (“I did not have sex with that woman”), vilket ju annars är en genväg för kristna ungdomar som vill hålla på sig till de gift sig.
Realism någon? Sömnpiller, tack.
Inte ens Buffy behövde mer än 1.5 säsongen innan hon hade sex med sin vampyrälskling Angel, och då hade de bara dejtat en halv säsong. Även det var förstås en sedelärande historia som förklarade att om en tonårstjej har sex med en äldre man så förvandlas han till ett monster (bokstavligt) när han fått det alla män vill ha. Stor dramatik.
Alltså Buffy klarade åtminstone av att ha ihjäl sin älskade vampyr och bokstavligen skicka honom åt helvete, plus att man fick se dem slåss rejält. Tyvärr är det svårt att hitta några fightscener dem emellan på YouTube, så vi får hålla tillgodo med ovanstående sliskiga klipp.
Jämför med denna heta scen från den andra Twilight-filmen, New Moon. Vampyren kör till och med Volvo. Snacka om övertrygghet.
Kom igen nu va!
Tack och lov finns det åtminstone en Twilight/True Blood-parodi som heter Intercourse with the Vampire.
På tal om TeBe, alltså True Blood, så har tredje säsongen av denna HBO-version av Charlaine Harris Southern Vampire-böcker där man i TV-version har förvandlat det till bästa amerikanska betal-TV sexsåpa fylld av fula och korkade white trash-karaktärer.
Första avsnittet av tredje säsongen lyckades knö in en het scen mellan två av de manliga huvudpersonerna i bara överkroppar, Alexander Skarsgårds nakna kropp och rumpa, i samband med att han dessutom har sex med en kvinna som hänger från taket och senare visar full frontal nakenhet, ytterligare en manlig rumpa från huvudpersonens bror i samband med att han försöker sig på en trekant med två kvinnlig coeds. Och antagligen mycket mer. De där manusförfattarna vet hur en vampyrrulle skall dras över.
Har jag förstört tredje säsongen TeBe nu? Nej. Det där var ju inte ens storyn.
Samtidigt inledde ju redan Anne Rice med sin Lestat-serie trenden med vampyrer som inte har sex, då hon helt enkelt gjorde dem impotenta och helt ointresserade av tantsnusk. Något som sedan vår käre svenske John Ajvide Lindqvist följde och gjorde dem rent av helt könlösa, åtminstone en av dem.
Det är komplicerat det där med vampyrer och sex. Man kan tydligen inte separera dem. Utom i Twilight, där kärlek kanske betyder att man kysser varandra en gång i en hel bok eller film. Och kanske håller handen ibland.
19 kommentarer
*—-* tillbaka till verkligheten *—–*
Vad är det för kräftgång på fossilgasen?
Den vanliga antar jag.
Haha!
Du har väl inte genomlidit alla ovan nämnda verk? Det hoppas jag inte, med tanke på vilket lustmord du begår på dem. Själv har jag bara läst några utav Anne Rice's böcker, men dem tycker jag var läsvärda. Minns dock inget om vare sig närvaro eller frånvaro av sex, jag tycker det mest är pinsamt i böcker, ännu mer pinsamt i film. Det gör sig bäst i fantasin, så länge det inte handlar om verklighet förstås…
Lustmord är ordet sa Bill, lustmord sade Bull.
Jag har genomlidit mycket i mina dar. Ve häv ön äxtensivv lajbrari.
Rice var dock kreativ med sin vampyr-cunnilingus i "Memnoch The Devil" …
Ha ha, skrattade gott när jag läste detta!
/Tillsats
Men författarna skrattar hela vägen till banken…
Här ska tankas True Blood!
Deus Vult!
Haha nu steg du ett par pinnhål till i min bok. Och buffy ja… Fantastiskt.
Till skillnad från de nämnnda Harry Potter och Twilight handlar C J Cherrys Cyteen om en mycket klipsk flicka.
Historien är i korthet att en kvinnlig forskare blir mördad. Hon är en satkäring med mycket stor politisk makt samt är ett geni, som det är svårt att klara sig utan.
Det beslutas därför att göra en exakt kopia ( även psykologiskt ) av henne och boken skildrar den klonade tjejens uppväxt.
Då hennes företrädare var känd för ett kallt raseri och ett mycket gott minne, är det heller inte många som vågar stöta sig med den lilla tjejen.
Läsråd: Tyvärr är början lite trög, läs de 20 första sidorna och hoppa sedan över ca 100 sidor. Handlingen på dessa sidor faller på plats vid omläsningen.
Azi är klonade människor, som genom programmering blivit mer eller mindre robotlika.
Vid omläsningen blir kontrasten mellan den positivt skildrade tjejen och originalet/satkäringen tydligare.
Tyvärr, så vitt jag vet, finns inte boken på svenska.
Åke Mellin
PS, glömde länken: http://en.wikipedia.org/wiki/Cyteen
som ger en bättre beskrivning av boken.
Åke Mellin
Själv har jag och mina barn följt dessa filmer med harry potter och nu väntat på sista filmen.Men nu på bloggen fick man veta slutet.. SURT. Tack för en i övrigt bra blogg.//N
"Sluta läs nu. Du har blivit varnad."
Har jag berättat slutet i Harry Potter? Nej, det har jag inte.
Vad jag kommer ihåg ifrån Lestat förekom visst sex. Nu var det ett tag sedan jag läste den men vad jag kan påminna mig var det mest homosex.
Sedan är det väl nästan ett krav att huvudkaraktärerna i vampyrberättelser måste vara lite emo
Nix, det fanns massa antydningar om speciellt h***sex, men det ledde aldrig längre än till kyssar för de saknade i övrigt förmåga till sex. Att dricka blod, det var liksom grejen. Inte sex.
Är en stor fan av True Blood just för att de verkligen driver med vampyr storys..
Summering av Säsong 1:
4 avsnitt ren vampyr porr, restrerande en blandning av vampyr porr och "fear and loathing in las vegas"
Säsong 2: Mer vampyrporr de första avsnitten, sen blire lite fear and loathing ancient greek style.. 😛
Och säsong 3 börjar med trevliga homo tendenser och mer vampyr porr..
Och allt utspelar sig i hill billy deluxe miljö.. kan fan inte bli bättre.. =)
Det är inte så konstigt att vampyrtemat är svårt att separera från sex. Åtminstone sedan 1800-talet är ju det själva poängen (Stoker och Le Fanu var de som främst satte standarden), tänderna som ersättning för penis och sexualiteten som drivkraft för både offer och vampyr är vanligt förekommande analyser. Innan dess var inte vampyren fiktiv, utan återfinns i huvudsak i domstolsprotokoll och då var läget ett annat.
Jag måste dock ställa mig lite tveksam till att klumpa ihop Anne Rice (som vad jag förstår ska skriva ganska hyfsat) och Harris (som kanske inte är en språklig mästare men som enligt min uppfattning klarar av att konstruera en hyfsad handling i de flesta böcker) med urtråkiga tonårs-snusket Twilight. För övrigt är serien True Blood vääääldigt löst baserad på böckerna, mindre, och mindre vad det lider ser det dessutom ut som.
Twilight är urtråkig, men inget tonårssnusk. Det blir ju inget snusk förrän i fjärde boken, om nu inte hålla handen är lite dirty så där.
Jo, i True Blood har de ju plockat rätt friskt ur olika böcker redan och avviker också rätt ordentligt på sina håll, det är inte det att de avverkar handlingar i ordning. Och hur många kunde räkna ut vem Mary-Ann motsvarar i bokform? Karaktärers andel i handlingen stämmer definitivt inte med böckerna.
Rice är förstås milsvida över Twilight.
Min otydliga tanke var tonårssnusk = tantsnusk för tonåringar. Oftast inte särskilt snuskigt egentligen utan mer romantik av tveksam kvalitet.
Rice däremot, hon har skrivit riktigt snusk under pseudonym. Rätt avancerad BDSM samt ageplay. Även det av rätt hyfsad kvalitet, men nog sämre än vampyrböckerna.
Vem var ens Mary-Ann i True Blood serien? Eller är man ännu mer off om man inte minns ens det? 🙂